Browsed by
Kategori: Kläder

Andas in, andas ut

Andas in, andas ut

Kommentarer 2 kommentarer

OK, nya frissan är där och det ÄR skönt att inte ha stripiga testar längre. Färgerna är i bjärtaste laget kanske, men de tvättas ändå ur rätt snabbt, så det är ok. Jag har inget emot starka färger i sig, men jag vill inte skrämma potentiella kunder heller. Världen är inte så frigjord som den låtsas vara, inte ens i Sverige.

Jag har landat i mitt fetma-faktum nu och idag passar jag på att tvätta kläder + alla BH:s och träningskläder jag hjälpligt kan ha på mig, vilket får mig att just nu sitta i en alldeles för tajt träningstopp. Inte nog med att den är väl tajt, den rullar dessutom upp sig hela tiden, vilket jag HATAR. Det är något som händer med typ allt jag har på mig nu.

När jag väl hade fått på den kände jag att jag behöver få en tydlig startpunkt trots allt, så jag letade upp en hyfsad plats hemma (allt annat än enkelt) och tog bilder med självutlösaren från alla håll. Jag har sparat dessa på ett speciellt ställe nu så att jag inte ska behöva se dem dagligen, men kunna ha dem som referens.

Så vad ser jag? Jag ser en kvinna med rejäl bukfetma och kläder som rullat sig åt varsitt håll. Jag har svårt att förlika mig med att jag har så oerhört stor mage nu. Innan har fettet alltid vällt åt sidorna, men det här väller tydligt framåt, uppåt och åt sidorna. Satans medelålder. Det gör ju att mina vanliga klädknep inte fungerar heller, den här övervikten går inte att gömma undan med shapewear.

FAKTA:

  • Kläder rullar upp/ner sig eller är obekväma på annat sätt
  • Jag är fet från alla vinklar
  • Inga kläder klär mig längre
  • Jag får dubbelhaka så fort jag inte tittar rejält upp
  • Armar och lår är gropiga av fett
  • Jag har en enorm valk även ovanför den stora magen
  • Låren slår konstant ihop
  • Övermagvalk, jättemagen + enorma ridbyxlår får mig att se ut som en ballongfigur
  • Mina underben ser SMALA ut i jämförelse med allt annat (vilket är så oattraktivt)
  • Fetman gör att jag ser äldre ut

Så där är jag nu. Jag önskar jag kunde förklara hur det blev så här pass illa på så kort tid, med tanke på att jag ju försökt ladda om hela året. Jag har verkligen tappat allt och lite till. Jag gav helt enkelt upp. Det finns inget bättre sätt att benämna det.

Men det var då och nu är nu. Jag vill inte fortsätta blunda. Jag kan inte ens blunda längre, för nu har jag öppnat ögonen och tagit in det. Det kan låta så konstigt att man inte ser hur illa det är, men huvudet är enastående på att luras och ärligt talat hjälper inte dagens mobilkameror till heller. Selfie-mode slimmar, det är inget snack om saken. Dessutom kan jag knepen. Och de mindre smickrande bilderna min man tar är lätta att blunda för/gömma undan.

Nåväl, det är hemskt, men det är inte kört.

  • Jag väger tvåsiffrigt än och under allt detta fett ser jag muskler också. I synnerhet bakifrån komiskt nog.
  • Jag är igång och tränar nu. Om inte tågstrejken stoppar mig siktar jag på tre lärarledda pass denna vecka.
  • Jag har i praktiken inga problem med att äta mindre/bättre, det är inte hunger som gör att jag överäter. Dessutom är jag ändå i ett läge där inget är särskilt gott, vilket i sig är en tydlig signal att saker varit koko.
  • Om 23 dagar lämnar jag in min dator och behöver inte fundera mer på nuvarande jobb. Jag behöver antagligen inte jaga tåg och tider på hela 9 veckor efter det. Jag har alltså tid och plats att hitta en ny livsrytm UTAN stress, och jag kan börja mitt nya jobb med rutiner och trygghet i bagaget.

Just do it.

Ny dag

Ny dag

Kommentarer 1 kommentar

Lite bättre känsla överlag idag, det hjälpte att kräkas via tangentbordet igår + att jag satte mig och tittade på en massa kursavsnitt om Scrivener på fantastiska Moderskeppet. Jag önskar jag hade deras kunnande och ärligt talat deras jobb. Att få jobba med den typen av coola verktyg och att sedan lära ut dem till betalande kunder, det hade jag älskat, tror jag.

Jag har mer än en gång i år tänkt tanken ”tänk att få leva i en värld med enbart likasinnade”. Med likasinnade menar jag då folk som har lite sunt förnuft, en generell välvilja mot andra, egenansvar och en trevlig attityd, inget mer. Att det ska vara så svårt? Det har gått så långt att jag reagerar med förvåning när jag faktiskt möter sådana personer, snarare än tvärtom.

Det gör också att jag undviker folk i allmänhet, jag orkar inte med mer offerkoftor, gaphalsar, idioter, tramsbyxor, latmaskar, gnällrövar osv. Jag vet egentligen att de inte är i majoritet på långa vägar, men de tar så absurt mycket utrymme och de suger min energi rätt ur mig.  Så fort jag vidgar mina vyer lite så möts jag av något/någon som irriterar på ett eller annat sätt och det gör mig så trött. När blev mänskligheten så kass?

En annan sak som verkligen tröttar ut mig är teknikstrul. Igår tvärdog täckningen på min mobil och jag vet inte om det är Telia, SIM-kortet eller mobilen i sig som är bekymret.  Telias fantastiska lösning är att jag ska ”prova SIM-kortet i en annan mobil” ungefär som att det är den enklaste sak i världen. Nog för att jag någonstans har en gammal urladdad nalle, men jag vet inte var. Jag orkar inte hålla på att felsöka! Varför är det alltid jag själv som ska göra allt?!

Tog en tur till affären idag utan att handla hem skräp för en gångs skull och hann vara glad åt min sprillans nya höstjacka i en halvtimme ungefär. Den är snygg, skön, vattentålig och varm. Men när jag kom hem flög metallmärket på ena ärmen av och går inte att få dit igen och nu gapar två elaka hål mot mig som dessutom går rätt genom ärmen. Varför gör man en sådan idiotisk konstruktion till att börja med? Första tanken var att laga det temporärt själv, men jag har fasen betalat för att slippa detta. Som sagt, jag är less på att göra allt.

Halvtid

Halvtid

Kommentarer 0 kommentarer

Jahapp, nu närmar sig vår Oktoberfest med stormsteg och jag inser att det inte riktigt går i den takt jag vill. Jag får tejpa fast klänningen! 😀

Som väntat kapitulerade jag inför demonen förra torsdagen och jag har förlåtit mig själv också. Demonen är med mig konstant och har varit där sedan den ödesdigra dag jag bjöd in honom (jag var ungdom och det var bisarrt nog på en Finlandsfärja). Jag kommer ha dåliga dagar, men det viktiga är att de är enstaka och inte långa perioder. I alla självhjälpsböcker jag läst om just hetsätning påpekar de just detta, det går inte över en natt och man har återfall. Det viktiga är att man kommer från frekvensen. Och det gav inte mersmak direkt, inget av det jag hetsåt gav mig glädje. 

Så det är vatten under bron nu. Idag är jag ändå på ganska bra humör. 

  1. Skivan som saknades: Jag cyklade till Ica igår på inrådan av säljaren (Schenker hjälpte oss inte alls) och där hittade de paketet som var flaggat som ett DHL-paket! Så nu är dyrgripen hemma äntligen. 
  2. Bonprix: Jag är lite rädd att ropa hej än, men de har i alla fall hjälp mig så pass att de manuellt matat in hela returbeloppet jag angett och det är nu inne i systemet. Kvarstoden betalade jag in i morse (20 kr av det är deras fel, men jag vill bara bli av med dem nu) och då bör mitt saldo äntligen vara på 0 igen, Dock står mina beställningar som obetalda, så jag är något skeptisk än till att jag slipper kontakta dem igen, men jag avvaktar. Jag får i alla fall ge dem att de faktiskt hjälpt mig och varit trevliga, även om de emellanåt inte svarar på rätt saker. 
  3. Förra torsdagen köpte jag två par bootcut jeans på Lindex (de hade 20 % + rea) och de satt lite väl tajt då, men idag har jag på mig det ena paret som sitter bra. Så man kan ju hoppas att något litet hänt. 
  4. Min höstjacka passar! Då bör den lite varmare jackan också göra det tänker jag. Den behöver dock tvättas först såg jag. 

Annars är det lite same old, same old. Vikten rör sig inte nämnvärt, vilket är segt i sig,  men jag har varit rätt aktiv i min träning. I söndags tog vi en ny vandringsled på 13,4 km och jag körde 60 min Weight Plate på måndagen, 30 min rörlighetspodd + 45 min cykling tisdag och 40 min Soma Slow + 45 min cykling igår. Idag vet jag inte än om det blir något då jag är på kontoret och jag kanske inte hittar orken när jag är hemma igen. Men jag ska försöka. 

Avslutningsvis vet jag att det är höst nu för jag längtar sönder mig efter att handarbeta. 😀 Som vanligt vill jag helst kasta mig över nya projekt, men jag ska försöka styra om mig själv till de jag redan har hemma, 

Surdegar och statistik

Surdegar och statistik

Kommentarer 0 kommentarer

Trots en timme weight plate + 30 min ytterligare rörlighetsträning igår kväll är jag i förvånansvärt bra form idag. Hade iskallt räknat med träningsvärk utan nåd idag. I synnerhet eftersom Linus körde två varv med armhävningar, något jag inte ”roat” mig med på ett tag nu. Heja kroppen som är så pass medgörlig! Extra kul igår var att jag vågade gå djupt ner i rörelserna igen. Har ju haft allsköns krämpor och trasiga tår i vad som känns en evighet.

Började den här dagen med 45 minuter på motionscykeln och det är alltid lika skönt att ”ha det gjort”. Jag vet att det finns de som tycker dylik konditionsträning är meningslös, men jag gillar det. Jag vill gärna ha lite flås i vardagen också.

Surdegsstatus:.

  • En retur är nu klar hos Bonprix, naturligtvis den jag skickade tillbaka sist och som är värd minst, men man får väl vara glad för det lilla. Var lite nervös över den då den klänningen var lite slafsig och jag inte tänkte på att faktiskt reklamera den istället för att göra en retur.  Någon som uppenbarligen provat den väldigt bryskt och struntat i att paketera den vettigt i returen. Men den gick genom.
  • Spelföretaget är knäpptyst än, men det gäller alla som är drabbade. Jag är inte SÅ nojig över det, i värsta fall får jag be banken avbryta månadsbetalningen då den är poänglös just nu, men där är vi inte på länge än.
  • Väntar även på svar från Webhallen, mitt senaste paket därifrån var skadat och eftersom det var ett ovanligt LEGO-set är det inte så kul (jag vill ha möjligheten att sälja det vidare en dag).
  • Jag har tyvärr ett paket på villovägar också, en vinst från Tradera som fastnat i Kristianstad i en vecka nu. Mailade säljarföretaget nu och bad dem pusha på Schenker lite. Det är en rätt dyr, limiterad skiva, så det hade varit trevligt att se den anlända snart.

Paketmässigt har jag en hel del på ingång, på lunchen var jag på Ica och hämtade ut ett par nya inköp. Vi har handlat nya sällskapsspel för att ha något roligt att göra på helgerna som inte kräver så mycket el. I morgon kommer även ett couronne-spel hemlevererat (från Tress.se, ett företag som verkligen hade bra kundservice då min order strulade).

Skrattar lite åt min viktkurva, den följer just nu på hektot samma resultat och mönster som förra veckan. Om det skulle hålla i sig till i morgon blir det ännu roligare, 2010 hade jag nämligen ett nollresultat just denna tiden. 🙂 Men jag tror inte det, förra onsdagen var lite av en glädjekalkyl trots allt. Oavsett vilket går staplarna neråt nu också. Det är jag nöjd med.

Jag har insett att jag har ett annat klädmål förutom min dirndl, jag behöver komma i mina höst/vinterjackor. Har inte ens provat dem än, men det kan absolut vara en issue. Förra året vägde jag ändå sex kilo mindre. Jag avvaktar dock lite till med att prova.

Avslutningsvis är jag väldigt nöjd med mig själv idag gällande jobbet. Jag hittade ett stort tankefel i min kod nu sent på eftermiddagen och innan hade jag suttit hela kvällen ut för att lösa det, men nu joltade jag ner vad jag tror kan lösa det och så stängde jag ner datorn utan att ge mig på det. Dels för att jag vet att jag kommer att fastna för att jag egentligen är för trött, dels för att jag kan leva med felet ett bra tag till innan det krisar.

Enda kruxet nu är att jag åt en bastant lunch och är noll hungrig nu när jag borde äta mitt sista mål för idag. Risken är stor att jag blir hungrig ”för sent” idag och då blir i sin tur vägningen i morgon dålig. Ja, jag inser själv hur löjlig jag är, men det är denna månaden jag tillåter mig vara militärisk viktkontrollant då jag verkligen vill nå mina mål. Nåväl, det är bara att avvvakta, jag kanske är mätt nog för dagen.

Nu ska jag öppna paket!

De tuffa dagarna

De tuffa dagarna

Kommentarer 2 kommentarer

Att göra en så kallad livsstilsförändring innebär vissa saker. Ofta är det ganska spännande i starten (i alla fall för mig), sedan kommer ofta en period av tvivel. Förr eller senare kommer man till den hemska insikten att det här kommer att ta tid.

Där var jag igår. Faktum var att jag hade en riktigt bra dag tills efter jag hade tränat på kvällen och tagit en dusch och insåg att kläderna jag ville ha på mig satt så hårt att jag inte kunde andas. Och så fortsatte det tills jag till sist hittade något som hjälpligt gick på mig. I kombination med detta var jag också sugen på något mer spännande att äta + lite oroad över helgen. Nu har jag åratal av erfarenhet så jag vet att det sämsta att göra i dessa lägen är att ge efter och ge upp, det gäller snarare att hantera krisen illa kvickt. Steg ett är att hitta kläder som passar så att jag inte nojar vidare, steg två är att lugna ner matrebellen och förklara att helgen kommer betyda utemat åtminstone en gång, kanske två och att vi väntar in det. Det funkade och jag var relativt ok igen, men i morse var det dags igen då jag insåg att jag satt en påminnelse på mätning med start idag och jag orkade inte ändra på det. Så jag fick vackert mäta mig IGEN med bara en vecka mellan och det är ju aldrig en bra sak. Dels hinner det inte hända något, dels är mått lite knepiga, det kan diffa på cm upp och ner beroende på hur man håller måttbandet och förstås hur dagsformen är.

I sig gör det inget, jag är fullt medveten om att det kommer ta tid och jag har accepterat min kropp här och nu. Men när man precis krisat lite är det tufft att få jobbiga siffror svart på vitt upptryckt i nyllet.

Nåväl, jag redde ut det också och jag är rätt nöjd med att vikten tuggar stadigt på neråt. Idag var det sex hekto ner sedan förra veckan. Inte 1,6 kilo som 2010, men det hade jag verkligen inte väntat mig heller. Dessutom ska tilläggas att jag både tränade och åt sent igår, så det gör säkert något extra hekto i sig.

Igår fick jag hem en beställning från Triumph, insåg att jag behövde nya tränings-BH:ar, har få som sitter riktigt bra just nu. Fördelen med Triumph är att de är väldigt justerbara så de kommer att passa även om jag går ner i vikt. Med det sagt var de på absolut maxnivå nu, vilket också bidrog till lite sorg. Jag tror nästan jag ogillar fett på överkroppen mer än på höftpartiet numer. Enda fördelen är att bysten i sig är större, men eftersom allt annat runt om också är det, sitter allt så illa och jag vantrivs verkligen. Höft och lår har alltid varit stora så där reagerar jag knappt. Även om jag hatar lårgnuggande.

Nåväl, tränings-BHarna satt ändå bra nog och får stanna, liksom ett par riktigt sköna tights. Däremot hade jag två lite finare vanliga BH:s som åkte tillbaka idag. De gick på mig och kan säkert vara jättefina när jag minskat i omfång MEN jag vill inte gissa och hoppas. Jag köper fina BH:s den dagen jag är där på riktigt. Jag vill inte gå i obekväma kläder mer än jag måste nu.

Med det sagt ska jag hålla mig från kläder ett tag nu, jag har så det räcker.

Men lite boost behöver jag (som inte är mat) och igår handlade jag blommor + att jag beställde dyrt smink som extra pepp. Smink är jag ju inte för fet för, även om jag egentligen mest går osminkad. men tanken är att börja rampa upp kontorsbesöken och jag jobbar på HR, så då vill man faktiskt piffa sig lite i alla fall. Jag är ju omgärdad av stiliga kvinnor. 🙂

Målklänning

Målklänning

Kommentarer 1 kommentar

Jag har haft mången målklänning genom åren, men den här gången är det på allvar.

Första oktober ska vi hålla oktoberfest (ja det är egentligen försent då, men vi är lediga då). Då vill jag komma i denna klänning. Beställde den först i stl 48 som satt så illa att jag tog hem 44 och 46 istället. 46 funkar idag, men sitter inte hundra + att den uppenbart provats av någon innan mig som varit rätt vårdslös. En dirndl är ändå rätt dyr så det är ett klart minus och gör att jag skickar tillbaka den oavsett.

Storlek 44 sitter exakt som jag vill över bysten, men går inte att knäppa helt idag. Dock inbillar jag mig att det inte krävs allt för mycket viktnedgång innan det ska gå.

Återstår att se hur det går. Ska prova den med jämna mellanrum nu, ser jag inget hopp får jag väl beställa en annan.

Deja vu

Deja vu

Kommentarer 2 kommentarer

Idag är det officiella vägdagen för mig och jag har sedan i måndags putsat till siffrorna lite. 1,3 kilo mindre för att vara exakt, vilket är rätt vanligt för mig och varför måndagar är en kass dag att väga mig på.  Förra veckan vägde jag dock nästan ett kilo mindre, men så hade jag också en rätt ”kostsam” slutvecka på semestern. Så summa summarum gav semestern ett plus på 3,4 kilo, vilket inte är ovanligt och egentligen inget att orda om. Men eftersom jag ökat så mycket på relativt kort tid är det såklart inte kul med ännu ett sjok kilon till samlingen. Men det är jag som ätit det, så inte mycket att skylla på där. Jag brydde mig inte helt enkelt.

Det som är lite tragikomiskt är att jag väger nästan exakt samma som min start 2010, det diffar på ett hekto. Visserligen började jag en vecka tidigare då, så om man ska vara exakt är jag 0,9 kilo tyngre nu jämfört med då. Oavsett vilket är det ändå lite roligt att ha så pass lika siffror att jämföra med och OM jag ser att det tar skruv denna gång så kanske jag roar mig med en jämförelsegraf. Men det får tiden utvisa.

Idag är det i alla fall dag tre som jag startar dagen med 30 min motionscykel och jag försöker hålla min balans gällande kost och stress. Kosten höftar jag just nu, en sak i taget. Just nu handlar det om att skapa en vana igen med motionen först och främst. Jag har också en hel del rester att äta mig igenom som jag inte kan eller orkar beräkna. Så jag kör på ”Ät när du är hungrig, ät mindre, ät ansvarsfullt”.

Igår fick jag hem en rejäl hög med nya kläder och det var både ris och ros. Svårt att bedöma plagg just nu när jag är så stor, men jag behöver dem desperat då väldigt lite passar. Nu kör jag mycket på löst och ledigt som även kommer att funka OM jag skulle gå ner i vikt.

Jag hade också beställt en ny dirndl (två likadana faktiskt, hade klantat mig), men den får åka tillbaka då den kändes för stor och modellen inte går att anpassa. Det är ju visserligen angenämt i sig, men det var en stor storlek också. Jag beställde den igen nu, fast i två mindre storlekar, så vi får se om det hjälper och i så fall vilken som passar bäst. Svårt att veta vad jag ska ta då jag ska ha den i början på oktober. Planen är ju att vara lite mindre tills dess. 2010 hade jag tappat 5 kilo under den tidsrymden, men då var jag också 12 år yngre och inte i förklimakteriet…  Min gamla dirndl är storlek 42, fast då var jag stl 38-40 i sig. Minns att jag fick gå upp ett hack vilken jag var lite sur över. Haha, sweet summer child!

Eftersom jag följer 2010-diagrammet så tänkte jag även passa på att läsa mina gamla blogginlägg för inspiration. Naturligtvis heter dagens inlägg ”Kläder för stora flickor”!

Ok, jag ÄR tjock och tant!

Ok, jag ÄR tjock och tant!

Kommentarer 2 kommentarer

Idag var jag på kontoret och jag passade på att titta in på Lindex för att se deras vår/sommar-kollektion. Jag har sommaren i sikte och har insett den hårda vägen att om jag fortsätter att snarare gå UPP i vikt än ner, så kommer jag snart ha stora klädbekymmer. Plus att jag börjar bli väldigt less på de kläder jag har som jag varvar mellan, tvättmaskinen går varm så att säga.

De hade massor av saker jag gillade och det blev till sist tre par vida byxor med resår, en klänning och ett par shorts. Det var inte så kul att se mig i spegeln. Usch vilken tjock tant jag är! Jag blev nästan lite gråtfärdig ett tag, MEN jag samlade mig och sade åt mig själv att acceptera rådande situation och att fokusera på att välja kläder jag känner mig bekväm i och som jag kan känna mig somrig i. Så det blev två byxor i storlek 44, en storlek jag hade hoppats slippa se mer i mitt liv såklart. Nu ska sägas att 42 hade gått också, men 44 satt bättre, inget tal om det. Det är modellen ”swish swosh” och då vill man inte känna sig som en stoppad korv vid ljumsken. Par tre var en mycket märklig högmidjemodell där XL såg ut som jag skulle kunna dra upp linningen till axlarna och M och L var slut så jag chansade på S och tamigtusan, det funkade! Jag antar att de ska sitta på något jäkligt märkligt sätt egentligen, men vem vet det när de ser mig? Klänningen var L och satt bra, shortsen funkade i 42. Så som vanligt en kavalkad av storlekar och ändå en känsla av att ha lite nytt fint i garderoben framöver som inte ger ångest.

Roligt nog såg jag nyss denna artikel om Kim Kardashian och plötsligt känner jag mig rätt stolt att jag faktiskt låter kroppen välja idag och inte kastar mig över Nutrilettburken för att komma i mindre storlek.

Så har jag då gett upp att gå ner i vikt? Tusan heller! Men jag åkte på ännu en sabla förkylning nu i helgen, så den här veckan blev åter blaha på alla fronter. Sjukskrev mig till och med två dagar, tur jag jobbar med HR-system som talar om HUR man gör det, för det var åratal sedan sist. 🙂

Irriterande som tusan för jag var verkligen igång och hade sett fram emot två morgonträningar med andra denna vecka. Istället blev det noll, nada, inget eftersom min kropp knappt ens orkar gå. Jag var helt slut när jag kom tillbaka efter min lilla runda på byn.

Å andra sidan hade jag på mig min pulsklocka av nyfikenhet och det var intressant att se:

Gissar att dagarna hemma inte riktigt ser ut sådär (om jag inte motionerar). 🙂 Jag har den bara på mig under träning i vanliga fall, jag hatar tyvärr smycken av alla de slag, inkl klockor.

Jaja, jag tror inte under sker till juli, men jag hade åtminstone velat få bort något och framförallt hitta balansen. Det är nästan värre än övervikten, hetsätningen är helt åt fanders igen. Meh. Och det är jag jag jag som har ansvar för det. Ingen annan. Dumskalle! Egentligen borde jag ha tagit en bild idag på mig själv, bara så jag kommer ihåg den känslan (omklädningsrum är som de är). Det var inte något självhat, det var snarare en sorg att jag svikit min kropp så pass. Och att ha förkylningen på det som ger andnöd och värk gjorde att jag kände mig än mer svag.

Men det är bara att ta nya tag! Jag vet hur man gör, jag vet ursäkterna, jag vet att resultaten kommer ta tid på sig. Jag är inte 20 längre, jag har förstört för mig själv. Men det betyder absolut inte att jag inte kan hitta balans igen i alla fall. Jag känner ändå hopp. Faktiskt. Kram på dig tjocka tanten, vi ska ta hand om dig nu.

Whooosh

Whooosh

Kommentarer 1 kommentar

Jag började bra denna veckan med att ha hyfsad balans mellan arbete och fritid, men idag var det kört igen. Jag reste mig inte en gång under tiden jag jobbade (06:45-17:20). Jag startade dessutom jobbdagen innan jag hade fixat min dagliga hudvård och ordnat dricka, så det blev det heller inget av med. Meh.

Igår kväll kom dessutom mensen lite halvt oväntat, så det var ju inte heller så mysigt. 🙂

Vägdag tre i alla fall idag och det är tur att jag väger mig oftare än så, annars hade jag gett upp. Jag har nämligen ÖKAT nåt hekto varje vägdag. Men i det stora hela går det ändå åt rätt håll i maklig takt.

Eftersom dagen varit som den är har jag såklart inte rört på mig ett skvatt efteråt heller och just nu är väl lusten sisådär. Jag vet förstås att jag borde.

Jag älskar inte den här känslan av att aldrig ha tid/ork för mina egna intressen när jag väl är ledig. Har en korsordstidning som skulle varit inskickad nu, men jag är inne på att låta den vara helt. Jag orkar inte med den typen av nöje på mina lediga stunder just nu, jag tänker tillräckligt på jobbet.

Nä, jag behöver lite egen energi nu tack. Idag har jag inte ens sett vad det var för väder ute, inte heller märkte jag att mannen körde iväg med sopor.

Bara för det har jag beställt lite kläder för att muntra upp mig lite. 🙂 Nätshopping, mitt sätt att ”ta tillvara på tiden” uppenbarligen. Suck.

Tiden går

Tiden går

Kommentarer 0 kommentarer

Oj då, en hel månad sedan sist!

Dagarna bara flyger fram och jobbet tar förstås lejonparten av min energi. Fast just nu är det rätt ok, vi är i full gång att gå live och jag får jobba mer med saker jag gillar + att jag lärt mig ofantligt mycket på senare tid. Det jobbigaste är att kunna hushålla med tiden.

Vikten går så sakteliga neråt sedan jag började med min fasta. Det hade troligen gått snabbare om jag inte hade slarvat varje helg, men någonstans vill jag ju faktiskt leva också.

Det enda jag har lite dåligt samvete för just nu är att jag inte tar mig mer tid till träning än vad jag gör. Jag har fortfarande svårt att få till det på ett sätt som inte känns stressande. Men lite blir det i alla fall och jag har hopp om att förbättra mig allt mer allt efter som. Nu är min favvis Weight Plate igång igen och jag har faktiskt gått på alla tre passen som bjudits på hittills. Sedan försöker jag klämma ett Soma Move i veckan när det är görbart, men mycket mer har det inte blivit. Det är inte för att jag saknar alternativ, men jag prioriterar det inte som jag borde.

Mycket handlar om att bygga upp bra vanor igen, där träning är en del. Jag vill även komma vidare med KonMari och inte minst hitta tid/ork till mina hobbies. Jag håller mina tummar för hösten som brukar vara en bra period om jag bara mår bra i övrigt. Nu har vi dessutom två mindre resor planerade som jag verkligen hoppas blir av, då de kommer att ge mig behövligt miljöombyte (= mer energi).

Det som gör mig mest ledsen just nu är fortfarande insikten att vikten exploderat så rejält. Vi ska fira Oktoberfest om ett par veckor och sannolikheten att jag kommer i den fina Dirndl jag handlade förra året är inte hög. Jag kan leva med att ha gått upp i vikt, det hör ju inte till ovanligheterna – men att ha gått upp så oerhört mycket på så pass kort tid är onekligen svårt att hantera.

Men det är bara att ta ett steg i taget – as usual 🙂