september 2016 – Tjockistankar

Motionsglädje

29 september, 2016 Teresa Kommentarer 0 kommentarer

Jodå, det håller i sig. Idag testade jag att äta två knäcke innan jag stack till jobbet. Jag var dels hungrig och skulle dels köra träningspass vid åtta så det kändes som ett logiskt steg. Passet gick också riktigt bra och var roligt! Det var min favorit, boxning. Vi skulle egentligen varit ute, men regnet flyttade in oss. Jag körde på så mycket jag orkade och min sparringpartner för dagen var en av de nya damerna för terminen och hon ursäktade sig för att hon inte hade så bra balans eller ork, men hon var stark och blockade fint så det blev en bra matchning ändå. Ja, från mitt håll i alla fall, jag är ju notoriskt usel på pepp, men jag försökte så gott jag kunde. 🙂 Hon gjorde hela tiden sitt bästa utifrån sin förmåga och det uppskattar jag mycket, jag sparrar hellre med en sådan person än med en som är i liknande form som jag själv, men som inte engagerar sig eller tar i. Jag tror den här damen kan få nytta av terminen, om inte annat få lite bättre balans och självförtroende. Jag måste också säga att jag tycker det är supermodigt att som helt ny, äldre och rejält överviktig träna med oss andra som kört i fem-sex år. Damen kan inte springa ens korta sträckor, ändå hänger hon på när vi löptränar och går så snabbt hon pallar. Imponerande! Då ska läggas till att jag själv ibland nojar över hur snabbt de andra springer… 🙂 Fast jag vågar nog säga att jag är i mittskiktet själv idag, beroende på vilka som är på passet (åttapasset är uteslutande män från hyfsad till fantastisk form).

Jaja, det känns i alla bra idag och jag ser fram emot att avsluta veckan med SomaMove i morgon. Vågar inte hoppas på att det blir någon hemmaträning i helgen med tanke på att vi ska fira. 🙂

Kvällspepp!

28 september, 2016 Teresa Kommentarer 2 kommentarer

Ok, efter en seg förmiddag där jag efter mycket velande till sist lät hungern gå före lunchträning (hade annars tänkt besöka min gamla frenemy löpbandet) hade jag kvar en strimma hopp om att kunna göra något hemma, kanske till och med springa ute. Men efter en ännu segare eftermiddag i en av de värsta möteslokalerna som finns (ligger i en källare, som liknar en skabbig bunker) bultade huvudet och när jag väl klev innanför dörren hemma var jag dessutom superhungrig. GAH! Dessutom kände jag mig så hängig och seg, vilket jag gjort av och an hela dagen.

Vanligen är jag snäll mot min kropp numer och låter huvudvärk och seghet vara tydliga tecken på behov av vila, men eftersom det hela tiden kom och gick och gick över så fort jag ätit eller fått luft kändes det att det var något lurt. Jag hade dessutom suget att röra mig varje gång det kändes bra. Så jag åt moloket min middag och så slog det mig att jag allt kunde testa lite i alla fall. Låta maten sjunka lite och i alla fall göra något, jajamensan. Valet föll till sist på motionscykeln eftersom det trots allt är cardio jag suktat efter hela dagen och jag kände efter och trots att det gått ganska lite tid efter sista tuggan kändes det görbart. Till min STORA förvåning cyklade jag sedan 45 minuter i ett sträck – med magen full av mat – utan att dricka en droppe innan eller under tiden- utan att torka bort den drypande svetten. WTF?! Visst, det är inte ett särskilt bra resultat sett till mina bästa sträckor genom åren, men det är baske mig ett framsteg som heter duga på alla andra plan. Jag har ALDRIG kunnat träna med mat i magen. Vi snackar alltså att en knäckemacka är för mycket! Det har t om inträffat att lite vatten kan vara för mycket.

Det som också känns så sabla bra är att jag kände mig så stark. Jag öppnade i riktig mesfart, men som vanligt när jag fått upp värmen och pulsen eskalerade jag så pass att det blev helt ok på slutet. Jag gillar att jag kan pusha mig själv på det sättet, mitt gamla jag var tvärtom, jag tog ut allt i starten och dog sedan (vilket gick fort). På gymnasiet sprang jag 400 m en gång och ledde stort inför näst sista kurvan, sedan slutade benen att fungera och jag kom hjälplöst sist. 🙂 Bedrövlig taktik från min sida, men det är så jag är. Jag blir oerhört taggad av att ha andra runt mig – ändå hatar jag att springa med andra. Antagligen för att jag vet att jag pushar mig till mitt yttersta då och det gör ont. 🙂

Nåväl, nu är jag riktigt stolt över mig själv faktiskt. Fuck vågen. Jag är i alla fall stark!

Statistik för vecka 39

28 september, 2016 Teresa Kommentarer 1 kommentar

Dagens vikt	78,9 kilo	+0,5 kilo
Snittvikt för 2016	77,1 kilo	+/-0 kilo
Snittresultat per vecka för 2016	+0,10 kilo/vecka	+0,1 kilo
Måldatum baserat på snitt 2016	N/A	N/A
Måldatum baserat på snitt 2010-2016	2019-12-15	+108 dagar

Kommentar:
Tralala vad kul det är med plus! Nåväl, det är välförtjänt och det är bara att bita i.

Hemsk hunger

27 september, 2016 Teresa Kommentarer 0 kommentarer

Urf, just nu är det lite tufft. Träningen går visserligen fint och i fredags var det nog mitt bästa SomaMove-pass på länge, det är verkligen jättekul när det känns så! Men kosten… Jag visste ju att jag hade ännu en slarvhelg på G och även om jag är nöjd med att jag ratade godis och snacks som verkligen fanns överallt (och jag var absurt SUGEN till på köpet) så fanns det annat som inte gick lika smidigt. Oktoberöl i fredags t ex + hämtmat i lördags. Det är inget som jag vanligen nojar märkvärt över, men när jag nu verkligen vill tappa lite vikt funkar det såklart inte att ha sådana helger hela tiden. Och inte blir det bättre helgen som kommer, jag och mannen firar 15 år + 1 år som gifta på fredag och då har vi planerat både god mat och mer oktoberöl. 🙂 Nåväl, det får väl ta den tid det tar och för varje klokt beslut jag fattar finns det i alla fall lite mer hopp. Jag har i alla fall så pass mycket hjärna att jag inte frossar i annat på helgerna.

Ett annat ”bekymmer” är att jag är i en riktigt hungrig fas just nu. Jag är hungrig hela tiden känns det som och det är inte den behagliga hungern heller som man kan ignorera som dumt sug – magen kvider nästan emellanåt. Det är lätt att åtgärda med ett knäckebröd eller liknande, men jag vill ju helst inte göra det eftersom varje extra mål är förenat med överätarfara när jag är så här. Nu t ex skriker magen och visst, jag äter min frukost på jobbet 8:30 så jag brukar oftast vara hungrig så här dags, men just idag är jag nästan yr och har nu petat i mig ett par bitar av en proteinbar för att orka. Jag är inte dum, jag fattar att kroppen behöver det och jag är inte ute efter att plåga mig själv heller. Men det är svårt att få till balansen när hela spelbrädet plötsligt är omruskat och schemat inte fungerar.

Nåväl, nu är jag faktiskt nästan lite väl mätt efter min yoghurt på grund av de där proteinbartuggorna så det är ju rätt uppenbart att jag behöver öka på en gnutta här och var – men inte så mycket mer. Det är bara svårt att hitta bra alternativ som inte leder till att jag överäter av gammal vana.

Jag måste säga att proteinbars fungerar ruggigt bra, men jag är egentligen emot att äta ”konstlat” eller vad jag ska kalla det. Saken är dock den att jag kan ta en tugga eller två och gå vidare, ungefär så som ”normala” personer gör med all sin föda. Väljer jag annat är det genast igång en kamp inne i huvudet där det handlar om att äta mer än jag behöver och även om jag får signalen att det är nog är det en kamp att låta bli när det finns framför mig.

Jag kanske bara skulle ge upp tanken på ”okonstlat” för stunden och utnyttja mina bars, jag har en hel drös som jag köpte hyfsat billigt på MM Sports. 🙂 Just nu har jag noll energi för annat, jag får krupp på att planera mat i parti och minut för stunden. Synd att det inte kan smitta av sig på intagen också, så att jag vore nöjd med att äta vad som helst. 🙂

Strukturerat kaos

22 september, 2016 Teresa Kommentarer 2 kommentarer

Jag ska villigt erkänna, i morse kändes det sådär att tänka sig att stå ute på gräsplätten utanför aktivitetshuset kl 07.00 och köra ett träningspass ute. Jag frös som bara den på vägen till tåget och jag hade på mig mina träningskläder + höstjackan på det och det kändes som att jag skulle frysa ihjäl. Men som vanligt gick det över ganska snabbt när jag väl var på plats och kört igång och det var ett riktigt skönt pass. Lär kännas i armarna i morgon, vi körde två och två med käppar och gummiband och avslutade med stafettlöpning runt ”lagunen”. Faktum var att jag hade inbillad ork kvar efter passet, jag säger inbillad för jag vet att jag egentligen är för trött i kroppen. 🙂 Men det är onekligen skönt att starta dagen med ett bra utepass, även om det känns oövervinnerligt när man ligger under täcket. 🙂 Nästa vecka är det boxning, jag ser redan fram emot det!

Igår kom äntligen min ståmatta, så nu behöver jag inte snylta på kollegans längre. Lustigt nog gav jag tillbaka den till henne igår bara någon minut innan de kom med min, det var precis som att det var det steget som behövdes. 🙂 Nu hoppas jag rullmusen och tangentbordet också kommer snart, har redan spekulanter på rullmusen jag just nu lånar av min sjuka kollega… Konstigt att det var så lång leveranstid, jag beställde t ex en absurd mängd pussel igår privat och de är redan skickade. 🙂

Det känns bra nu. Vågen i morse visade inget nytt med vikten, men en jättedipp på fettprocenten och det brukar vara ett gott tecken på att vikten egentligen är lite lägre. Det där med fettprocent är förresten bara trams, det kan man inte mäta så, men det är ändå något med det där måttet som ger signaler har jag lärt mig efter alla år.

På jobbet är det fullt ös hela tiden känns det som. Jag gillar det, men det är svårt att hinna med att få allt så bra som jag vill + att jag alltid gillar att förnya arbetsmetoderna så att det blir ännu bättre. Att jag skulle visa mig vara en som älskar förändringsarbete var en sjujäkla högoddsare måste jag säga. Ändå är det inte ett dugg konstigt i sig, det är min personlighet. Kanske det är så pass enkelt att jag tidigare inte haft modet/tålamodet att ta ton och driva på. Det är jobbigt att förändra folk, den saken är klar. Det kräver ett sjuhelvetes tålamod och jag står oftast i mitten och håller tillbaka folket från de båda sidorna. Längst ut på ena kanten står de som vill slippa processer helt och hållet och bara göra saker som de kommer och som de känner för, på andra sidan står de som vill ha standardprocesser för ALLT och helst ska det vara på plats för allt och alla i morgon. Min policy är att processer ska ha ett syfte och att det ska vara så enkelt som möjligt för alla inblandade. Det är JÄTTESVÅRT för att inte säga omöjligt att uppnå, men det viktigaste är att vi blir stadigt lite bättre än sist. Jag är själv allergisk mot byråkrati och onödigt arbete och blir snabbt frustrerad om jag ser något som inte har ett syfte.

Det är kul med hur olika vi alla fungerar, några kollegor var i total chock över att jag har över 12 000 mail i min inbox, tydligen hade de en bild av mig som väldigt strukturerad. 🙂 Jag har försökt strukturera mina mail genom åren, både privat och på jobbet, men det blir aldrig bra. Det ser jättesmart ut när jag ser andras milslånga katalogstrukturer, men jag funkar tydligen inte så. Problemet för mig är att kategorisera ett mail så att jag fattar att det är där jag ska leta, få saker handlar om EN sak. Min metod är istället att använda sökfunktionerna. Oftast har jag ett litet hum om vem som var inblandad i diskussionerna + när det var och då går det klart snabbast för mig att söka på det sättet – vilket har bevisats gång på gång. Det är ofta jag får skicka tillbaka andras mail till dem som de förlorat i sina strukturer, hehe. 🙂 Å andra sidan har min metod en svaghet, jag missar/glömmer ibland mail när de kommer mitt i en aktiv period. Jag hatar olästa mail, så jag har läsmarkering på ganska kort tid + att jag har tillgång till dem i mobilen på det… Antingen råkar jag läsmarkera dem utan att ens ha sett dem, eller så glömmer jag bort dem. Men jag är ganska bra numer på att utnyttja flaggor, det har hjälpt en hel del.

Jag är desto mer strukturerad när det gäller gemensamma dokument, det är väl därför kollegorna blev så chockade. 🙂

Hemma är det kaos, med en liten krydda av organisation. 🙂 Lustigt nog gäller dock även där att jag oftast har en förvånansvärt tydlig förnimmelse om VAR jag har saker. Hjärnan är cool!

Statistik för vecka 38

21 september, 2016 Teresa Kommentarer 0 kommentarer

Dagens vikt	78,4 kilo	+0,3 kilo
Snittvikt för 2016	77,1 kilo	+0,1 kilo
Snittresultat per vecka för 2016	+0,09 kilo/vecka	+/-0 kilo
Måldatum baserat på snitt 2016	N/A	N/A
Måldatum baserat på snitt 2010-2016	2019-08-29	+66 dagar

Kommentar:
Det må vara plushekton idag, men det känns riktigt bra ändå. Jag känner mig lite tajtare, jag ser det rent fysiskt och framförallt märks det på måtten. Minskning med 1-2 cm på alla håll utom armarna (enda stället jag tolererar plus, haha! 🙂 ). Vid förra mätningen vägde jag dessutom ändå tre hekto mindre, hehe.

Höstlöv och höstturné

19 september, 2016 Teresa Kommentarer 0 kommentarer

Ännu en helg över och jag kan inte direkt säga att det var de allra bästa valen, men jag hänger inte läpp för det. Vi firade att mannen fått ett nytt jobb inom företaget, det händer inte varje vecka.

Jag skrattar gott åt förra veckans veckobrev från träningsgruppen, man riktigt ser hur jag strular med balansen på bilden och jag darrar som ett höstlöv, livrädd att göra mannen under mig illa. 🙂

atc160915

Ändå är det en brädbit lika bred som min egen fot, men när man är trött och står på fel fot och framförallt känner sig vinglig är det inte lätt. Jag kan snubbla på fast mark i de lägena. 🙂 Uppe i Alperna på vår sista och tuffaste vandringsdag var jag sjuk, trött och påverkad av höjden och jag var den enda som inte vågade gå ut på en bred avsats och få ett kul kort, jag kunde bara inte lita på att jag inte skulle vingla till så pass att jag rasat ner för hela berget! Men det är min svaghet, och jag försöker i alla fall utmana den med jämna mellanrum. Det är lite tråkigt att det blivit så, när jag var liten älskade jag att klättra. Men fina flickor rör visst inte på sig enligt vissa vuxna (se förra inlägget)…

Idag var det också uteträning, fast på fix plats där vi pysslade med lösa vikter. Inte så flåsigt ansträngande, mer tärande på musklerna. Lär kännas i morgon. Jag kände även av min och mannens powerwalk på en knapp mil igår, det var knepigt att göra utfallssteg idag, i synnerhet på ena sidan.

Det börjar ticka ner till intensiv höst också, rent krasst är snart varenda helg uppbokad och i vissa fall även vardagskvällar. Nu på lördag är det barnkalas, nästa helg firar jag och mannen 1+15 år, helgen därpå åker jag till Indien och är borta en vecka. Sedan hinner jag bara hem och så ska vi på konsert i Köpenhamn + eventuellt en scifi-mässa i Helsingborg samma helg. Sedan har vi faktiskt två för stunden obokade helger (där vi definitivt bör pricka in att besöka mina föräldrar på den ena) och sedan är det fullt ös! Det är konsert i Malmö 4 och 10 november, konsert i Köpenhamn 13 november, sedan stand-up (Eddie Izzard i Köpenhamn) 19 november, Londonresa inklusive musikal 24-27 november och ännu en konsert i Köpenhamn den 4 december! Plus att det finns mer att lägga in om vi bara vill och orkar. Det är bud på egna turnétröjor i år. 🙂 Men det är kul att vara ute i farten. Många tågresor i vintertrafik att fasa för bara…

Idag flyter det på!

15 september, 2016 Teresa Kommentarer 2 kommentarer

Japp, just nu går det bra. 🙂 Började morgonen med ett pass med träningsgruppen och det slog mig åter igen hur långt jag kommit. Där står jag med fem karlar och vi ska ut och springa upp till ett av utegymmen som finns i Älmhult. I princip alla väger MINDRE än jag gör och de som inte gör det är istället bra mycket längre och muskulösare och mitt gamla jag hade sannerligen haft tokpanik. Mitt gamla jag hade såklart inte ens stått där, jag tyckte gruppass verkade genomvidrigt och springa fanns inte ens på kartan. Låta andra se hur kass jag är?! Nej tack! Men det är inte så det fungerar, vilket jag lärt mig genom åren med gruppen. Det som händer är att jag pushar mig själv lite mer än vad jag hade gjort på egen hand. Och jag hängde med grabbarna ganska bra på vägen ut, visserligen för att de körde ganska lugnt, men ändå. Och på vägen hem då det var fri fart höll jag mig i mitt tempo, men ändå så att jag hade kontakt med dem i synfältet (de är alla gamla fotbollsspelare eller liknande och har en helt annan vigör än jag när det gäller löpning + att en del av dem väger likt en liten, muskulös fågel). Dessutom PRATADE jag samtidigt med vår tränare som sprang bredvid mig. Och bäst av allt, jag var inte ens sist (jag tror den störste killen var en bit bakom mig, såg i alla fall aldrig honom). 🙂 Jag är så stolt över att jag kommit så långt och att jag vågar utmana mina komfortzoner. Jag behöver inte vara så bra på saker, det är modet att göra dem som är det coola. Jag försökte även anamma det lite när vi var på utegymmet. Sist vi var där sträckte jag en muskel rejält, så jag var lite försiktigare med styrkemomenten idag. Istället försökte jag utmana med att våga klättra lite mer och vara i obalans. För mig var det utmanande och det är huvudsaken. Kan inte låta bli att svära lite åt att jag inte lät den äventyrliga flickan i mig utmana sig själv då jag var liten. Jag gillade att klättra och skutta med killarna, men fick veta av en idiotisk lärare att de var en dålig förebild och att jag skulle vara med (de utstötta) tjejerna istället. Jag kommer aldrig att förlåta henne, även om jag såklart tar eget ansvar för det hela också. Tänk om jag hade uppmuntrats att vara fysisk och att få vara den jag är, då hade jag inte haft viktproblem idag – det vågar jag lova. Nåja, det är vatten under bron!

Det är full rulle på jobbet och det är kul, tiden flyger fram. Jag väntar med spänning på mina ergonomiska pryttlar, även om jag just nu lånar en Rollermouse Red Plus och en ståmatta av andra. Jag har börjat stå på kontoret igen och det gör under för min rygg. Rollermousen tror jag också blir bra, men jag behöver ett annat tangentbord, just nu blir det snett i högerarmen.

Mina småproblem tickar jag också av i löpande band, fick precis mail från CDON som skickar mig två nya granolapaket + återbetalar ett som var slut i lager och jag får behålla de jag har. Jag är som sagt inte knusslig med datum, tror de går fint att äta ett tag till. Det är mer själva principen. Igår testade jag ett knep som jag läst på nätet och fick i princip helt bort de irriterande märkena i handfatet! Länge leve Google! (hällrengöring till spis gjorde susen). Nintendospelet väntar jag på mejsel + rengöringsalkohol till, kommer förhoppningsvis innan helgen. Sedan överväger jag om jag ska orka gå till Coop och påpeka att de sålde mig förra veckans travtidning i förrgår. Jag tog såklart för givet att det var veckans tidning och var så glad att de hade den eftersom den alltid brukar vara slut så jag köpte den på stört (till travintresserade mannen). Igår skrattade han och sade att jag hade en sak till att reklamera och jag log jag också, men lik förbaskat rafsade jag åt mig den i morse. 🙂 Jag vete katten om jag faktiskt orkar gå dit dock… I alla fall inte nu på lunchen, jag känner för att sitta i solen och ta det lugnt. 🙂

Vikten i morse var till sist ett trendbrott och det var ett gäng hekto över 78,1 som förföljt mig i nästan en vecka nu. Fullt förståeligt dock, jag åt en rejäl portion ärtsoppa igår och har haft orkester sedan dess. 🙂

Det var riktigt härligt att inta lunchen utomhus idag! Passade till och med på att ta fem minuters ryggläge på bänken och bara njuta. Hade gärna stannat kvar, fast då hade jag garanterat somnat. 🙂

Har nog bestämt mig för att låta travtidningen vara, jag orkar inte gå dit idag (jag har sandaler på mig som inte är designade för snabbt marscherande) och man kan ju även ifrågasätta vems fel det är, jag kunde själv ha läst datumet på tidningen. Inte för att allt handlar om egen vinning heller, ibland tycker jag det är bra att påpeka saker så att rutiner kan ses över. Inget är så irriterande som folk som gnäller på saker om och om igen, men inte ger den som gör fel en chans att förbättra. Men i det här fallet känns det mest som att någon slarvat/inte hunnit med. 🙂

Jag ska dessutom troligtvis till Ica hemma och hämta ut ett paket idag, har beställt Lego som inte är till mig, utan till min kompis son som jag är fadder åt. Jag har varit väldigt lugn på Legofronten i år, det finns ju ingen plats hemma! Jag behöver fler hobbies som inte kräver utrymme! Det är synd att jag jobbar framför en dator hela dagarna, det gör att jag helst inte vill sitta framför skärmen hemma, även om det naturligtvis blir en del där också.

Tågstrul grande i Skånetrafiken idag, så jag tog det säkra före det osäkra och tog nästa inkommande tåg (som var mer än 75 min sent), viket visade sig vara väldigt klokt eftersom resten ställdes in.

Hämtade ut mina paket och svarade på lite jobbmail när jag kom hem. Passade även på att lyxa lite med bananglass (mixade ihop fryst banan, mango och en skvätt yoghurt) och det var precis rätt. Middag ska jag luska på nu när rätta hungern är där, när jag kom hem skrek kroppen bara efter glass och jag blåste den på det igår. Fast då var det på jobbet och där har jag varken fryst frukt eller mixerstav. 🙂

Fascinerande så fort Rollermouse sätter sig, jag kom precis på mig själv att försöka scrolla på mitten av laptopen. 🙂

Mer problem-framgångar också, efter att ha gnuggat loss med sex spritindränkta tops + en pad fungerar nu NES-spelet! Jag behövde inte ens skruvmejseln!

Fast bäst av allt är att min kollega som drabbades av allvarlig hjärnblödning gillat en av mina bilder på FB! <3 Så glad att se henne lite aktiv! Hon är saknad av oss alla!

Bli kompis med min inre rebell igen

14 september, 2016 Teresa Kommentarer 0 kommentarer

Efter gårdagens inlägg har jag funderat vidare lite och jag blir allt mer säker på att det är här jag går bet hela tiden, jag tröttar ut mig själv så att jag blir rebellisk. Jag har varit på det förr och svamlat om att flytta primära fokuset till helgerna, men då har jag istället sett det som ett ok att låta vardagarna nästan bli helgdagar – och det funkar ju absolut inte! Plus att helgerna ändå var ganska okontrollerade.

Om jag hårdrar det och tittar på varför en kontrollerad diet (där man räknar och för bok) ”fungerar” för stunden, är det för att det är metoden som styr i första hand. Visst, det kräver en hel del planering det också och en oplanerad händelse känns som en mindre kris, men det är ändå metoden som håller ramen. När det är jag själv som även håller i ramen så blir det emellanåt för mycket. Jag är ganska säker på att om jag taggade ner, slutade TÄNKA PÅ MAT varje ledig sekund och bara fokuserade på att må bra så skulle jag nå framgång. Vad som nu är framgång vill säga, jag måste åter igen förlika mig med att jag troligen inte kan bli ”smal” på det sätt jag önskar, det kräver en helt annat uppoffring. Jag kan inte zappa mitt huvud och låtsas som att jag inte gillar mat – även om jag försökt genom åren. Och jag börjar begripa att det inte är värt det.

Jag har egentligen bara en väg att få till det på om jag vill må bra och det är att vara fokuserad utan att vara kontrollerande. Det låter så enkelt och är så himla svårt. Jag har förstört min egen inre signal med alla dessa tramsiga år av jojobantning och det är inte lätt att lyssna på alla signaler idag. I synnerhet inte med alla yttre faktorer på det. Jag vet egentligen ganska väl vad jag tror på och vad jag vill, men lik förbaskat hajar jag till så fort jag läser en artikel om kost/motion eller hör om det i mediabruset. Undrar hur det hade varit om man hade fått testa en månad utan att få någon som helst yttre påverkan? Jag tänker på kost, motion, utseendefixering – hela baletten. En månad att bara få vara den jag är utan att ”bry mig”. Nu är det inte möjligt eftersom det kräver en öde ö och en månads ledigt, men det är tankeväckande.

Jag är nöjd med var jag är nu, det känns som att jag hittat lite bättre rytm och igår gjorde jag flera kloka val som stärker den tron.

Jag struntade i plocksallad trots att jag var rejält hungrig
Jag tjurade inte och led, utan valde att äta något rejält ändå, men som var begränsat. Jag valde en baguette, fast den ”bästa” sorten för att inte gå helt överstyr
Väl hemma var jag åter jättehungrig och tog först upp en rejäl låda spaghetti och köttfärssås som egentligen var mannens. Jag var på väg att ösa över frysklumpen i en skål när jag lyckades övertyga mig själv om att det fanns bättre val att göra. Det fanns ingen anledning att äta en extra stor portion just nu. Så jag satte på locket igen och gick ner i frysen och tog upp en mer vettig låda. Faktiskt en liten bit tacogratäng gjord av mamma då vi skulle till Amsterdam. Gott, precis lagom med extra grönt till och framförallt kände jag mig ”duktig” som valt om utan att grina.
Efter middagen valde jag att göra en hemmagjord latte och sätta mig ute en stund och njuta + läsa skvaller. I bakhuvudet hade jag en stillsam överenskommelse att det var kvällsfikat för idag.
Senare på kvällen var jag lite småhungrig/sugen och valde att koka en kopp örtte och ta två bitar mörk choklad. Efter en bit kände jag mig dock nöjd och belåten och jag lämnade den andra biten till en annan dag. Åter igen en känsla av välbehag där jag både fått som jag vill OCH visat att jag kan prioritera.

Det är SÅ jag vill jobba med mig själv, inte att väga atomer och/eller leta maniskt efter sätt att skära ner på kalorier. Det är inte VAD jag äter som är mitt problem, det är faktiskt HUR.

Jag vet att jag mår bäst när jag och min inre rebell diskuterar lugnt och sansat och ger och tar. Jag har ärligt talat varit dålig på det ett bra tag nu, istället har jag åter gått i fällan av att känna en massa måsten på hur det ”ska vara” och så har jag snäst av henne och hon har svarat med att gå till motattack. Det är inte hon som är min fiende!

Nåväl, vi är mer sansade nu och talar med varandra igen och idag när jag inte hann med min frukost innan ett möte kom vi tillsammans snabbt överens om att hugga ett äpple i flykten för att dämpa det värsta. Det är inget fel på aptit och det är inget fel på hunger. Vi sysslar inte med självsvält eller späkningar längre. Nu ska vi gå och lyfta lite vikter på funcgymmet och se om vi har någon energi, sedan vankas en enkel, men matig sallad. Vi hade hoppats få sitta i solen och äta den, men det tycker visst inte vädret än så länge. Men det hänger vi inte läpp för. 🙂

Statistik för vecka 37

14 september, 2016 Teresa Kommentarer 2 kommentarer

Dagens vikt	78,1 kilo	-0,5 kilo
Snittvikt för 2016	77,0 kilo	+/- 0 kilo
Snittresultat per vecka för 2016	+0,09 kilo/vecka	-0,01 kilo
Måldatum baserat på snitt 2016	N/A	N/A
Måldatum baserat på snitt 2010-2016	2019-06-24	-82 dagar

Kommentar:
Sakta men säkert åt fortsatt rätt håll. Med betoning på säkert, har nu vägt 78,1 senaste fem vägningarna! Det hör sannerligen inte till vanligheterna.

Tjockistankar

Mina tankar om kost,motion och vikt

Browsed by
Månad: september 2016