Jag är en kvinna född 1975 som sedan barnsben haft en väldigt skev syn på kost, vikt och motion, kantad av ätstörningar. Resultatet blev åratal och åratal av olika dieter, den ena mer skrämmande än den andra. Det ledde inte helt oväntat till att vikten skuttade upp och ner som en studsboll och det enda som var bestående genom alla år var mitt eget självförakt.

Sommaren 2010 var jag den tyngsta versionen någonsin av mig själv (troligen kring 100 kilo, men jag vågade inte väga mig) och det började bli riktigt jobbigt även rent fysiskt att bära runt på alla dessa extrakilon. Jag kunde inte sova vettigt, ryggen värkte och när vi besökte Ales stenar den sommaren orkade jag knappt gå upp dit. Det blev en väckarklocka för mig och i augusti anmälde jag mig till ViktVäktarna Online för att få lite struktur. Jag valde dock att köra en egen variant av det eftersom jag inte ville hamna i ännu en dietfälla. Fokus var att må bra psykiskt i första hand och jag startade VV-bloggen Tjockistankar för att kunna sätta ord till vad jag kände. Den var tänkt för mig själv, men allt eftersom ökade antalet läsare och genom åren har jag haft hjälp och stöd från en armé av kloka kvinnor och inte minst ett osvikligt stöd av min man.

I samma veva som bloggstarten fick jag äntligen mod till mig att anmäla intresse till en motionsgrupp på jobbet som fokuserade på sådana som mig som behövde all hjälp de kunde få. Det väckte något i mig som jag aldrig i min vildaste fantasi hade trott fanns – en passion för motion. Jag har fått höra sedan första klass att jag inte kan det och det och inte ska det och det när det gäller motionerande – men allt visade sig vara skitsnack.

I kombination ledde allt detta till att jag tappade 26 kilo på ett år utan att svälta, skälla på mig själv, jaga kalorier eller bestraffa mig det minsta. Jag byggde även om min kropp en del med hjälp av motionen och lärde mig att älska min kropp som den är skapt.

Det är här framgångsberättelser som min alltid tar slut och det var jag väl medveten om när jag startade den där bloggen 2010 och jag lovade mig själv att inte bli blind och stanna upp och tro att jag kan allt bara för att vikten var acceptabel. Och här är jag nu i eftersvallet, och kampen fortsätter envist år för år. Det är inte så sabla enkelt att hålla vikten hur medveten man är är. Det finns ingen magisk mållinje som garanterar seger så fort man når sin målvikt. Faktum är att jag inte ens tror på begreppet målvikt. 🙂