Browsed by
Månad: oktober 2017

Bra humör, typ

Bra humör, typ

Kommentarer 0 kommentarer

Överlag är jag på gott humör denna vecka. Det enda som får mig att sura lite är att jag håller på att tjafsa med Svea ekonomi om en retur från Outnorth som jag anser har blivit felaktigt bokförd. Jag fick plötsligt en ny faktura förra veckan där de anser att jag ska betala in 52 kr till +avgifter och det stämmer baske mig inte. Jag räknade länge och väl på vad jag skulle betala och jag vet att jag har rätt. Vilket betyder att jag kommer att tjafsa tills de ger sig. Det är inte summan i sig såklart, utan att de säger att JAG gjort fel. Inget kan väl trigga min envishet mer än så. 🙂 Extra puls fick jag igår när jag mailade dem för att höra vad som händer (fakturan går snart ut) och jag på vägen hem på tåget fick ett kort svar att det är returfrakten som avses och att jag bör betala inom kort för att förhindra fler avgifter. Det stämmer ICKE, jag har redan dragit av den. Jag skickade dessutom alla detaljer och uträkningar i mitt mail och om de läst det och gett mig det svaret jag fick blir jag sur. Jag gissar dock att de inte läst det, sett att beloppet är i fraktavgiftshäraden och gjort det enkelt för sig. Kan ju anta att många missar den biten som gör en retur, men icke jag. Nåväl, det är småpotatis.

Idag är det storhandling på schemat och vi ska hämta upp sushi till middag. Det var ett tag sedan nu. Det är så himla tråkigt att bo och jobba i dessa småorter när det gäller hämtmat, utbudet är närmast tragiskt.

Morgonpasset idag var svettigt och ganska kul. Fast det är svårt med parövningar, jag åkte på att visa en övning med tränaren och det var helt annat att ha honom som partner. Övningen var att han höll tag i min ena fot medan jag lyfte rumpan upp och ner samtidigt som det andra benet dinglade fritt. Med honom kunde jag ta i och fokusera på lyftet, med min parkompis svajade det hejvilt och jag fick kramp. Jag säger inte att jag var mycket bättre själv på att hålla heller, det är svårt när man inte gjort det innan. Men överlag ett bra pass ändå.

Fick veta min nya lön idag, alltid trevligt med några extra slantar i plånboken. Nästa lön blir trevlig, bonus, retroaktiv lön och semesterlön på det.

Vägde mig i morse förresten, under 80 igen, närmare bestämt 79.9. 🙂 Synd att det inte var officiella dagen bara.

Oönskat åttiotal och allehanda fiffel

Oönskat åttiotal och allehanda fiffel

Kommentarer 2 kommentarer

Ännu en 80-talssiffra idag och det var jag förberedd på, öppnade nämligen starkt på 81,6 denna vecka och jag hade inte fått fart på systemet i morse heller. Jag kan förstå var det kommer ifrån nu också efter att ha rannsakat mig själv lite mer, det är onekligen rebellens framtåg som skakat om allt som gick bra – tyvärr. Jag MÅSTE lägga fokus på henne nu och se till att hon lägger av sina räder, annars går det åt fanders på alla plan.

En sak som verkligen triggar henne är stress och irritation och det var ju rubriken på hela förra veckan. Men jag hade ändå kunnat göra lite mer proaktivt arbete, jag är besviken på att jag lade mig så pass platt som jag gjorde. Jag vet bättre, jag vet att varje extra dag av kaos är ett steg rakt ner i samma helvete som jag gått igenom tidigare och aldrig skulle hamna i igen. Det får vara nog med att dansa med djävulen nu.

Med det sagt känns det löjligt bra idag. Jag hade allt klart i morse och hade tid att äta lite frukost och läsa tidningen + bläddra i en katalog och ändå borsta tänderna, när hände det senast?!

Jag var också laddad för en ny kamp med löpbandet och även om det blev lite stressigt att ta sig dit kunde jag lugna mig med att jag bokat rejält med tid och att jag inte hade NÅGRA SOM HELST tidskrav idag. Det samma gällande farten, och det gjorde att jag lubbade på fint i en kvart utan att pausa och det kändes jäkligt bra. Jag hade redan planerat ett snabbt vätskestopp där för att minska risken för huvudvärk eftersom jag kände att jag svettades lite väl häftigt. Men när jag tagit några klunkar och torkat bort svetten kände jag en gammal bekant på besök… Löparmagen! Hej och hå, det var bara att lämna bandet illa kvickt och rusa på toa och jag önskar så jag hade haft min våg med mig, haha. 🙂 Det var ju lätt plusset där i alla fall och troligen mer. Det är sinnessjukt så effektivt det är! Hoppas att tjejen som bytte om just då inte skulle in på toa. 🙂 Efter den befrielsen hade jag lite svårt att återfå samma sköna rytm, men jag körde på i femminutersintervaller på lite högre fart och avslutade med att successivt skruva upp farten under de sista 2 minuterna. Det kändes riktigt bra och jag hade kunnat fortsätta ett tag till, men kände att jag ville prioritera en lugn stund i omklädningsrummet istället. Någonstans känns det också att jag inte är i behov att att jaga siffror, det är mer uthållighet jag vill jobba med. Ska jag jaga siffror måste jag öka löptillfällena markant, och det känns inte så troligt just nu.

Fräckt nog har jag denna vecka också satt upp några kilometer från måndagens pass på Ica-klassikern. Å andra sidan sprang vi intervaller, så det är ju definitivt inget fusk.

Såg att mitt paket från MM Sports är skickat, drygt 20 kilo… Här ska pimplas energidryck. 🙂 Tänker definitivt inte ta hem de tre flaken på egen hand dock. Förra gången köpte jag två flak och det knäckte stödbenet på min cykel, så nu kan jag inte ställa den utan att ha ett ställ tillgängligt. Väldigt irriterande. Jag vill ha en lastcykel!

Jag har förresten gjort en lite ”fuling” i mitt kära excelark. Satte in nya målvikter från och med i höst som pepp och öppnade då hårt på 0,5 kilo i veckan (eftersom jag vägde så mycket och jag visste att det inte var helt sant), sedan drog jag ner till 0,2 kilo. Tänkte nu göra ännu en omstart eftersom det knappast peppar att se hur jag kommer allt längre ifrån mitt mål, men så slog det mig att jag lika gärna kan ändra så att allt från augusti är i 0,2 kilos intervaller. Och med den ändringen var det plötsligt endast idag som jag är lite över gränsen. 🙂  Det här känns mycket bättre att jobba med! Det måste ju någonstans vara görbart också. Jag har även lagt in en paus i juli. Lögner och statistik. 🙂

Hupp, det var visst två paket från MMSports, fick nu meddelande om ett på drygt tio kilo också. 🙂

Statistik för vecka 43

Statistik för vecka 43

Kommentarer 0 kommentarer
Dagens vikt 80,7 kilo +0,2 kilo
Snittvikt för 2017 78,7 kilo +/-0 kilo
Snittresultat per vecka för 2017 +0,03 kilo/vecka +0,01 kilo
Måldatum baserat på snitt 2017 N/A  N/A
Måldatum baserat på snitt 2010-2017 2022-11-18 +70 dagar

 

Kommentar:
Jävla 80-tal, du har väl ändå haft ditt roliga?! 🙂 Nåväl, jag är inte så sur som man kan tro. Så här går det när rebellen kloggar igen systemet. Måtte hon hålla sig borta framöver. 

Ny vecka, nya kilon…

Ny vecka, nya kilon…

Kommentarer 1 kommentar

Japp, det startar verkligen inte bra på vågfronten denna vecka och jag tycker nog inte att det är helt rättvist, även om jag förstås tokbrände två dagar förra veckan och hade helg på det. Försöker att inte stressa upp mig över det, utan istället samla mig och hitta kraft. Sista snoret är förhoppningsvis på väg ut och jag har haft två bra pass denna vecka där jag känt mig ganska på G, förutom att jag verkligen känner hur vikten tynger ner mig.

Helgen var annars riktigt mysig, med god mat + jättebra konsert i Köpenhamn i fredags och allmänt lugn och ro resten av helgen. Inga jävla chips heller. 🙂 Inte för att det hjälper i längden, jag har för tillfället en extra hemsk vikt som sagt, men det må så vara. Har inte riktigt fått balans på kroppen och magen sedan förra veckan och jag tror det är kaosdagarna där som syns nu. Tyvärr. enda botemedlet är att inte ha fler sådana dagar.

I morgon kommer en mycket efterlängtad lön, även om det känns som att jag redan spenderat den. 🙂 Tittade på min specifikation innan idag och insåg ledsamt att jag glömt bort två sjukdagar + mitt träningskort + att semesterdagarna kommer först på nästa lön, så det var lägre än jag trott. 🙁 Tur i oturen att jag hade lite pengar att få in också, men det är fortfarande mindre än vanligt, man ska inte vara sjuk helt enkelt.

Det hindrade mig i alla fall inte från att glatt beställa från MM Sports nyss för ett ganska rejält belopp… Fast det är ändå vettiga saker, lite träningskläder och mina favoritdrycker som jag annars köper löst för betydligt dyrare penning. Beställde även proteinpannkakemix som de hade på extrapris, låter intressant och framförallt ENKELT. Jag är lättstressad just nu och vill inte trigga rebellen ytterligare.

Bloggen är jag lite mindre än halvvägs på, men all text är skönt nog klar, så nu är det ingen panik. Det är läskigt så snabbt minnet tryter, utan bilderna hade jag varit helt körd.

Har bokat löpband i morgon, återstår att se om jag verkligen använder det. Är rätt mör i kroppen redan från veckans pass…

Skruttveckan fortsätter, men den är snart över!

Skruttveckan fortsätter, men den är snart över!

Kommentarer 1 kommentar

Jahapp, igår jobbade jag hemma för att vila upp mig, vilket var skönt och antagligen välbehövligt. Men jag behövde hämta ett paket på ICA och då slog rebellen till och sabbade den dagen effektivt. Meh.

Idag vaknade jag 8:15 med ett ryck och insåg att jag aldrig startade alarmet igår (ska upp 05:40 den här veckan egentligen). Jag flög upp ur sängen, men insåg att det var så pass ont om tid till nästa tåg (8:32) och att jag skulle bli på ännu värre humör om jag stressade sönder mig + antagligen inte hjälpa förkylningen, så jag valde att jobba hemma fram till tåget därefter skulle gå. Naturligtvis krånglade då min laptop och jag fick nästan ett psykbryt. Stackars man och katter, jag känner mig som en grinkärring denna vecka, bara gapar och frustar dagarna igenom.

Nåväl, jag tog mig in till kontoret till sist och tog mig igenom lunchpasset som turligt nog var fokus på styrka och inte puls. Jag är fortfarande inte hundra, så pulspass går bort. Men jag tänker ge mig på Soma Move i morgon, det går att anpassa.

Nu känns det i alla fall rätt ok ändå. Ska dock via affären igen idag eftersom vi fått ett paket från Electrolux (antar att det är ett halvårs förbrukning av diskmedel, det var kampanj på modellen vi köpte). Det kan sluta dumt, jag är fortfarande inte i fas med mig själv. Jag är irriterad och stressad utan att egentligen ha en anledning. Jag försöker intala mig själv att det inte finns några måsten, men jag vill få ordning på saker och då blir jag så här. Igår gjorde jag faktiskt en del framsteg i hemmet, lyckades få bort en hel del stök som stört synen länge och det gör mycket. Jag ska försöka hitta energi att dammsuga idag också, så att jag riktigt kan få njuta av det.

Jag håller även på med bloggen och fotona från Barcelona och igår skulle jag ha skrivit lite till, men såg att det kommit en ny version av Lightroom som jag använder till bilder och efter att ha installerat den var jag sugen på att lära mig lite mer, så jag satt och tittade på Moderskeppets väldigt bra instruktionsvideos (också ett abonnemang som jag utnyttjar alldeles för lite…) och lekte lite. Jag har lovat mig själv att det faktiskt är ok att ta tid på mig den här gången och få leka i Lightroom och InDesign på allvar för en gångs skull och lära mig mer. Det enda jag behöver få klart hyfsat snart är texten, vilket inte är så svårt. Jag skriver i ett rasande tempo när jag väl sätter igång och jag är redan halvvägs. Fördelen med den här resan är också att vi tog det rätt lugnt så det är inte så mycket att babbla om. Jag tycker det är jättekul med bild- och textdesign och jag vill verkligen lära mig mer och har ju massor av resurser hemma, det är bara tiden som saknas som alltid.

Jag vet ju att all min irritation egentligen bottnar i att jag hade veckan rejält utstakad och så sket sig allt när jag blev förkyld. Nu känner jag mig stressad och irriterad, vilket jag inte alls behöver göra. Men det är sådan jag är. Jag vill göra klart saker för att sedan kunna koppla av, det är ett drag från mammas sida faktiskt.

Jahapp, där blev det visst en bit budapesttårta. Jag vet mycket väl att man alltid kan tacka nej, men när man står med hundratalet personer, varav en majoritet indier och ska uppmärksamma deras högtid Diwali och de ber MIG starta, då är det baske mig inte läge att tacka nej… Jag åt till och med en liten indisk sötsaksboll, fast jag vet att de inte hör till mina favoriter. Jag ser det som goodwill. 🙂 De är så stolta och glada idag att jag allt kan anstränga mig lite. Happy Diwali!

Det enda jag ångrar är att jag tog en kopp automatkaffe… Nu kör magen!

Statistik för vecka 42

Statistik för vecka 42

Kommentarer 0 kommentarer
Dagens vikt 80,5 kilo +1,6 kilo
Snittvikt för 2017 78,7 kilo +0,1 kilo
Snittresultat per vecka för 2017 +0,02 kilo/vecka +0,04 kilo
Måldatum baserat på snitt 2017 N/A
Måldatum baserat på snitt 2010-2017 2022-09-09 +425 dagar

 

Kommentar:
Eländiga siffror, men jag tar dem inte på allt för stort allvar eftersom kroppen är i total obalans. Bara att bryta ihop och komma igen. 🙂 

Skruttvecka

Skruttvecka

Kommentarer 1 kommentar

Helgen som var blev inte helt som jag tänkt. Lite för mycket intag, ganska trist väder och i söndags kände jag dessutom typiska förkylningssymptom som snabbt eskalerade. Så veckan så här långt har varit rätt irriterande. Visserligen kom nya diskmaskinen i måndags och blev installerad utan problem, det är jag tacksam för. De kom  även så pass tidigt att jag kunde åka in till jobbet vid tiotiden och köra måndagslunchpasset. Men därefter har det mest varit tycka-synd-om-mig-själv-läge och någon HIIT blev det inte igår, det fanns inte ens på kartan. Snorande och hostande och en allmän seghet är inga bra ingredienser för pulsträning, istället tog jag en promenad ut till Ica Maxi och handlade lite smått och gott. 4 km blev det allt som allt och jag skäms inte för att sätta upp det på veckans Ica-klassiker. Jag är ändå helt otaggad eftersom de fortfarande inte fixat så att jag får några rabatter. Däremot är jag sur över att jag inte kunnat prova på att springa ute som jag hade tänkt nr vädret varit så tacksamt, men det går inte så länge som den här förkylningen förpestar min kropp.  Jag hoppas kunna gå på passet i morgon, jobbar hemma idag för att vila upp kroppen så mycket som det går.

Viktresultatet idag är uruselt, men det var jag beredd på. Det är ”tyvärr” inte den typen av förkylning där aptiten försvinner och jag rasar i vikt, det är raka motsatsen. Inte för att det gör mig särskilt ledsen alls, jag vet ju att det är som det är den här veckan och turligt nog vägde jag mig igår också och då var det mycket värre siffror och jag antar att måndagen var riktigt hemsk (hann inte med vågen då, men jag kände ju hur det stramade). Jag känner på kroppen att den är svullen och i obalans. Jag skulle förstås kunna hålla i lite bättre, men jag tänker som så att förkylningen antagligen stannar längre om jag även ”svälter” mig. Så ur den aspekten bryr jag mig inte, samtidigt som jag av förklarliga skäl inte har någon jättelust att uppdatera mitt excelblad. Men det är som det är och statistiken är intressant även när det inte alls fungerar.

Har äntligen tittat igenom alla bilder från resan och det är en märklig känsla att ena sekunden se bilder på sig själv där jag ser kurvig och fin ut och nästa sekund se ut som en blobb. Snacka om att man har vissa kameravinklar man bör undvika. 🙂 Sedan ska jag inte hyckla, jag hade inte trott att jag skulle balansera på 80-strecket på den här resan när jag bokade den, jag är besviken på mig själv där. Men nu är det som det är och det viktiga är att inte fortsätta singla uppåt – vilket jag väl sagt i snart två år nu. Liksom jag har yrat om att jag ska bli bättre på Intuitive eating. Jag har dock inte ens blåst dammet av mina insikter där så jag vet inte hur jag magiskt skulle hitta tillbaka till det när jag inte gör något. Någon direkt ”nystart” efter sommaren kan jag verkligen inte stoltsera med.

Problemet är att jag tror att jag har mer driv än jag faktiskt har i verkligheten. Det är lätt att göra upp planer och handla hem bra saker och känna sig igång, men det dör av lika snabbt när jag saknar det egentliga drivet. Jag har egentligen vetat om det ett bra tag, jag märker det ju så tydligt på att jag nästan slappnar av efter att veckans vägning är gjord, ungefär som att nu är det över för den här gången och så går jag loss igen. Då går man knappast neråt i vikt heller.

Den här veckan har jag dessutom känt en stark irritation eftersom förkylningen omkullkastade alla mina planer för veckan och igår fick jag ett fullskaligt utbrott på morgonen när snoret forsade, huvudet bultade, kroppen kände svullen och varm och jag stressade loss för att hitta kläder att ha på mig. Jag hittade inga strumpbyxor och försökte få på mig kompressionsstrumpbyxorna jag köpte för ett tag sedan, vilket naturligtvis var dömt att misslyckas. Vete katten om de kommer att gå att få på sig någon gång,men igår var definitivt inte rätt dag att prova. Jag hittade till sist ett par av mina favoriter och de satt som ett skruvstäd hela dagen. Det är lustigt hur snabbt det kan vända, förra veckan kändes allt toppen.

Nåväl, det här är inte veckan då jag ska göra upp några fortsatta planer, jag har knappt lust att stiga upp, än mindre fundera på vikt. Jag känner att rebellen rustar upp och det gäller att försöka hålla henne i schack så gott det går. Att balla ur fullständigt nu skulle vara en mindre katastrof.

På fredag ska vi på konsert i Köpenhamn, årets sista och jag är inte direkt taggad för det heller tråkigt nog. Men jag hoppas att det ändrar på sig när jag väl är på väg dit.

Jaja, jag behöver med andra ord rycka upp mig lite. 🙂

Mått – oktober 2017

Mått – oktober 2017

Kommentarer 0 kommentarer
Mått 18 aug 2017 Mått 13 okt 2017 Skillnad
Midja 80 cm 79 cm  -1 cm
Magput 98 cm 95 cm  -3 cm
Höft 106 cm 105 cm  -1 cm
Byst 85 cm 85 cm
Lår 58 cm 56 cm  -2 cm
Vad 38 cm 37 cm  -1 cm
Arm 31 cm 31 cm
Hals 34 cm 34 cm

 

Även denna månad har några mått blivit lite mindre. Magput, Lår och Vad har samtliga tappat varsin centimeter sedan sist. Det går åt rätt håll i alla fall. 🙂

Jag rör på fläsket!

Jag rör på fläsket!

Kommentarer 0 kommentarer

Ännu ett träningspass under bältet idag, en liten mix av allt möjligt direkt på morgonen och rejält med svett även denna gång. Vi avslutade med rörlighet på matta och det var SÅ SKÖNT att för varva ner ordentligt och verkligen sträcka ut alla mina stackars ömma muskler, den här veckan har varit tuff mot kroppen. I ärlighetens namn har det nog varit något pass för mycket, igår var jag rejält mör. Men nu känns det bra igen och jag tror att morgondagens Soma Move-pass blir perfekt avslutning på veckan.

Idag kände jag mig dessutom stark som attan och det såg bra ut i spegeln i lokalen de gånger jag tittade dit. Även igår på löpbandet gillade jag det jag såg. Kan ju vara att jag valt rätt klädmix också, haha. 🙂 Idag hade jag mina mjuka tights som med fel linne får mig att se gigantisk ut. Det måste vara ett lite längre och lösare linne till – vilket jag hade idag. Det är synd att träningskläder går ut mode så snabbt, hade gärna handlat på mig mer av samma modeller som jag haft denna vecka.

Bjuder på två svettiga bilder idag, första är från igår direkt efter löpbandet och den andra är från i morse:

       

Det visade sig att det är Ica som har strul med rabatterna för Icaklassikern, jag fick felanmäla det hos dem igår. Menar väl det…

Fick precis bekräftelse på att nya diskmaskinen kommer på måndag, hoppas det är med installationen som vi betalat för också. 🙂 Jag är inte säker förrän maskinen är på plats. Vi kanske hade kunnat fixa det själva också, men jag gillar inte att mecka själv med rör. Vi har dessutom aldrig rätt verktyg.

Det innebär hemmajobb på måndag eftersom tiden är någonstans mellan 9-17 och mannen åker till jobbet vid lunch (han kan inte flexa). Tyvärr innebär det också att jag missar mitt lunchpass. 🙁 Fast jag såg nu att det inte skulle vara boxning så det känns lite lättare. Jag får helt enkelt masa mig ut och springa oavsett väder.

Hade faktiskt varit lite kul att se vad jag springer på för tider idag. Jag har däremot inga stora förhoppningar som så. Skulle gärna vilja hitta tillbaka till mina fina resultat igen, men då måste jag bli lättare i kroppen och springa mycket mer. Rekordet verkar vara satt den 25/3 2015 då jag klarade 5K på 27:22 tydligen. Jisses vilken tid, sett till just min potential då! Tyvärr lägger jag inte så mycket tid på löpning längre som jag gjorde då mitt rekord sattes och jag väger sex-sju kilo mer på det. Den dagen var dessutom idealisk, jag sprang ute på rak asfalt, det var lite småkyligt ute och jag hade ett pannben utan dess like. Det är roligt att läsa gamla blogginlägg. 🙂 Har länge tänkt att jag borde läsa från början, skrev ju regelbundet på VV mellan augusti 2010-juli 2016 och jag har allt samlat i en GIGANTISK wordfil.

För att ge ett exempel från 2015 apropå löpning:

Snabb blir jag aldrig, men just de där sex minuterna per km är stort för mig av någon anledning. Det är en sådan klassisk gräns det där, att klara 5 km på en halvtimme. Det hade jag aldrig vågat tro på för fem år sedan (eller innan dess…). Märk väl att det inte betyder att jag skulle fixa milen på under en timme, jag tror inte min kropp skulle orka allt för långa sträckor på en och samma gång. Jag är ganska tung och klumpig sett ur löparögon. De som jag tränar ihop med och som springer på riktigt bra tider har alla en sak gemensamt, de är små, smala, seniga och svävar fram ljudlöst. 🙂 Fascinerande att se och jag jämför mig INTE! 😀 Jag springer för att förbränna och för att jag kan – typ. Känner mig lite som en flygande humla varje gång. 🙂

Smart tjej det där. 🙂

Mitt allra första inlägg heter för övrigt ”Motionstankar eller Sagan om hur skolgympan gjorde mig livrädd för motion”, apropå debatten som snurrar just nu i sociala medier. Jag blir trött bara av att följa den, snacka om svartvitt tänk på båda håll, lite offerkoftor vs mobbare. Jag undrar om alla de som skriker om att barnen måste släppa chipspåsen och börja idrotta själva bidrog till ett trevligare klimat under sin skolidrott? Peppade de själva de klasskompisar som var sämre och gav dem en chans? Lät de dem ens vara med i deras lag? Med största sannolikhet inte, jag känner den typen sedan länge. Märk väl att jag inte lastar dem som så, vi har alla olika förutsättningar för allt och jag är ingen vän av att alla ska behandlas lika oavsett vad det gäller. Men det är enkelt löst, låt de som har drivet och viljan få satsa på sina betyg i idrott och låt de andra motionera utan prestationskrav. Det enda som då räknas är närvaro och en viss mån av vilja. Att det är bra att röra på sig är inget argument i sig om barnen ändå skippar lektionerna på grund av ovilja/rädsla/lathet etc. Jag är så glad att jag inte har barn. 🙂

Jag tänker inte bli irriterad…

Jag tänker inte bli irriterad…

Kommentarer 1 kommentar

Det är verkligen en fin balansgång den här veckan mellan att bli tokirriterad och hålla sig lugn. I morse kom jag inte in på Trafikverkets sida eller SJ:s app och kollade då på Skånetrafiken där det rådde domedagsstämning och allt var kaos enligt dem. Eftersom mitt tåg är det första som får stryka på foten när det är strul antog jag att det var kört, och startade upp jobbdatorn och hintade till kollegorna att jag eventuellt kommer jobba hemma idag om inte något ändras. Jag avbokade även löpbandet kl 7 och suckade lite åt hur jag nu ska få in mina kilometer på Icaklassikern.

Fem minuter innan tåget avgick kollade jag på SJ:s sida – som till min förvåning hade trafikinfo igång och där såg jag att tåget gick med bara någon minuts försening. Så dags när man sitter i morgonrocken… Så jag fick sätta fart och se till att jag var klar till nästa tåg. Jag bokade snabbt ny tid på löpbandet kl 8 och rafsade ner kläderna i väskan. Jag åt två knäcke innan jag gick också eftersom magen knorrade lite. Det var inte så smart visade det sig.

Väl på jobbet satte jag in mina saker i kylen och gick sedan till aktivitetshuset och bytte om. Jag märkte redan då att jag var lätt irriterad av dagens start och att jag var varm innan jag ens börjat. Väl på löpbandet gick de första fem minuterna helt ok, sedan satte helvetet igång… Det gick inte att andas vettigt genom näsan och det kändes som att jag skulle sprängas av värme inifrån och jag fick ta mikropaus på mikropaus och spola av ansiktet. Jag störde mig på allt och alla – och naturligtvis hade jag folk framför, bredvid och säkert bakom mig också. Varenda gång jag hittade en liiiiiiiten push i mig att kämpa på var det något som störde mig tillfälligt i periferin och tyvärr, när jag är på det humöret blir jag bara tjurig och ger upp. Så jag fick verkligen tvinga mig själv genom 6 kilometers löpning, lite mindre än jag hoppats på innan, men just idag är det mer än jag någonsin vågat tro på. Dessutom åkte de där sabla knäckemackorna upp och ner, jag var inte så långt från en kräkning på slutet. Det var åratal sedan sist. Nästa gång är det fastande mage som gäller! Vete fasen om jag inte kör ute också om det går. Idag hade det gått fint, men jag hade inte tid att förbereda det riktigt.

Jag är lite sur också att jag inte fick minsta lilla rabatt på Ica, man brukar ju åtminstone få en ”Heja, du är igång”-rabatt? Jag har ändå avverkat en femtedel. Extra irriterande eftersom det är min vecka att storhandla, mycket av det man får rabatt på hittar jag bara på Maxi och dit kommer jag bara två ggr i månaden. Jag kanske skulle fuska fram dem? 😉

Nåväl, vågen idag var mer välvillig, ännu lite mer neråt = 78,9 kilo och ett trevligt skutt jämfört med sist, även om jag nu mest står och stampar just här då. Men med tanke på att jag är hemkommen från en resa och skitit i allt vad vägning och räkning heter känns det ju väldigt bra. Som jag skrev igår har jag ingen som helst känsla av svullenhet heller, så jag tror inte att det kommer att bita mig i rumpan nästa vecka heller. I så fall är det mina korkade helgbeslut som gör det. 🙂 Å andra sidan brukar jag sällan gå upp i vikt av semesterresor, det är när jag lallar runt hemma som det skiter sig.

Jag är inne på att tagga ner lite på min kalorijakt på vardagarna, det syns väldigt tydligt att det inte gör någon skillnad – mer än att jag blir mer helg-fnoskig då.  Det får bli mer av intuitive eating framöver, min kropp är smartare än vad jag är. För stunden sussar rebellen sött också och jag har inga direkta sug att tala om. Det tyder på att jag är i balans för stunden, antagligen tack vare resan. Jag har fått lite guldkant nu och då går det lättare att äta på rutin. Igår hade jag med en av de tråkigare pajerna och jag struntade i att dela upp den utan gick på känsla i stället. Nu var det visserligen lite svårt eftersom jag åt under tidspress, det blev mer att jag stressåt och lämnade det jag inte hann med. Hade jag haft tid på mig hade jag nog stannat upp tidigare. Men det kändes bra ändå. Kommer äta resterande pajer på samma sätt. Jag behöver hitta tillbaka till ”Ät dig lagom mätt”. ”Ät x antal kalorier” är jag bra på i vardagen, men inte på helgerna och då blir det mycket ”Jag har ju varit så duktig i veckan så….”. Inte bara helgerna heller faktiskt, ganska ofta redan efter veckans vägning är avklarad… Det är det typiska diettänket igen som jag ju vet inte fungerar och jag måste bryta det mönstret.

På HIIT-lunchpasset igår var det den nye instruktören för terminen som höll i det och jag får ju lov att säga att han ger oss en sjujäkla utmaning! Först var det en ny uppvärming (mycket uppskattat av mig, jag har aldrig gillat den de kör som standard), sedan stationer med en minuts övning, 15 sekunder vila, 30 sekunder samma övning och så vidare till nästa station. Fem stationer allt som allt + 2 varv på det = RIKTIGT JOBBIGT. 🙂 Att köra t ex burpees i en minut och sedan ytterligare 30 sekunder ger puls! Men det var inte slut där, efter det skulle vi para ihop oss (hurra…) och köra ytterligare övningar, fast nu i par. Först var det 4 olika parövningar (t ex situps mot varandra) på en minut vardera där den enda vilan emellan var då man sprang till väggen och tillbaka. Sedan var det kort vila och fyra nya övningar med samma upplägg. Jag är lite obekväm med parövningar eftersom jag inte har någon naturlig ”kompis” där och således får pracka mig på någon (många går ju dessutom tillsammans till passet). Första omgången körde jag med en tjej som jag tvingade mig på (hon hade inte valt mig) och som behövde gå tidigare, så till andra omgången var jag ensam och då kom såklart instruktören och erbjöd sig. Inget fel i det, men jag var så sabla trött och slut och fattade inte helt vad vi skulle göra heller så jag kände mig lite dum. Det är den duktiga flickan i mig, jag vill inte framstå som en sopa vilket jag tyckte att jag gjorde, trots massor av pepp. Jag menar, han är ändå instruktör! Jag kan inte jämföra mig med honom. 🙂 Men i det stora hela var det ett jäkla bra pass, det mest utmanande i år. Önskar bara jag hade en kompis, som sagt. 🙂 Det är inte så kul att göra övningar i stil med att man ska hålla i sin partner medan den reser sig upp från golvet när man som jag är lite längre och betydligt tyngre. Jag känner mig obekväm med det när jag inte känner personen lite grann åtminstone. På mina andra pass är vi ett gäng som kört ihop i många år, så där är jag bekväm med att para ihop mig (numer). Jaja, mycket puls blir det den här veckan i alla fall, jag behöver inte noja över vad jag äter. 🙂

Ett annat irritationsmoment är att sjukvården är så sabla stelbent i detta land när det gäller småsaker. Tidigare i år använde jag appen Min Doktor för att få utskrivet en medicin som hjälper mot munsår. Jag försökte först via min VC, men de envisades att jag skulle besöka dem och jag förstod aldrig hur det skulle fungera rent praktiskt eftersom munsåren inte direkt kommer på bestämda dagar och jag inte direkt tänkt sjukskriva mig om de kommer. Jag har lidit av det sedan barnsben och det var en kollega som tipsade om att det finns en tablett som lindrar det rejält. Efter att ha skickat en bild + lite mailkonversation med en läkare via Min Doktor fick jag receptet utskrivet och det har varit KANON. Så fort jag känner pirret nu tar jag tabletterna och det blir inga utbrott alls om jag är snabb nog. Jag kollade på Mina Vårdkontakter igår om det fanns möjlighet att förnya receptet den vägen och jag såg att allt finns diariefört i min journal, men det stod att receptet skulle vara utskrivet av just min VC. Jag skickade iväg en fråga till dem om det gick ändå. Svaret kom ganska snabbt, läkaren vill träffa mig innan han skriver ut något och jag var välkommen att ringa och boka tid. Jaha. Jag kan väl på ett sätt förstå att han själv vill prata med mig, men varför i hela fridens namn ska jag uppehålla en fysisk läkartid för det? Det är inget fysiskt som de kan ta prov på, det handlar om ett rent samtal och det kan man ta via telefon eller mail. Det är inte bara att ringa och boka en tid för mig heller, jag bor inte på den orten och till på köpet jobbar jag i en annan ort. Jag vill heller inte boka ett besök och sedan tvingas anpassa min jobbdag därefter. Bokningen via nätet är dessutom ett skämt, man kan speca vilka veckodagar man kan resp inte kan. Precis som att mitt jobb fungerar så… Nä, det blir att förnya via Min Doktor. 🙂

Hmm, såg precis nu att min lilla by faktiskt har bytt VC nu i höst. Det finns alltså fortfarande en möjlighet att gå till sköterskemottagningen i byn och ha videosamtal där med en läkare på VC, trodde det hade tagits bort. Fast det måste man också ringa och boka tyvärr. Men det kan visst vara värt ett försök, betydligt enklare för mig. Byta VC har jag redan gjort nu i alla fall, känns extra bra eftersom tidigare stället absolut INTE ville träffa mig förra sommaren då jag fått vattkoppor… Jag var rätt sur över det eftersom det kunde varit farligt med tanke på min ålder. Vilken VC jag hör till är sak samma för mig, har aldrig besökt dem och jag vill hellre höra till dem som har anknytning till byn. Orkar dock inte mecka med det idag, än har jag piller kvar. 🙂 Känner jag mig själv blir det nog Min Doktor i slutändan ändå. Jag gillar smidiga saker.