Tjockistankar

Efter ett svettigt, jobbigt och emellanåt plågsamt Soma Move-pass checkar jag ut för det här året. Nu vankas skön fredagskväll med något så snaskigt som hämtpizza (vi tar bakispizzan idag istället) och i morgon blir det nyårssupé bestående av pasta och köttfärssås (vi lyxar till det lite med grädde och vin i såsen).

Vi ses 2017!

Två dagar kvar att jobba denna vecka och på lördag är det visst nyårsafton sägs det. Galet. Men passande eftersom 2016 har varit ett galet år på alla plan.

Mina nyårsplaner är simpla, jag ska ha sovmorgon och ta det lugnt hemma och de enda som jag ska umgås med är min man och våra katter. Ingen fancy schmancy nyårssupé, definitivt ingen jäkla oxfilé med potatisgratäng (allvarligt talat, hur roligt är det?) och inga finkläder.

Nyårsafton och jag har aldrig kommit överens. Som barn var det en typisk dag då det skulle umgås med andra utanför hemmets trygga vrå under rigorösa mängder alkohol och även om jag aldrig haft problem med att se berusade människor (som den finlandsvenska sjuttiotalist jag är), innebar det alltid tvångsumgänge med barn som jag ogillade. Som introvert knäppgök är det troligtvis ett av de värsta straff man kan få. Vuxenvärlden förstod heller aldrig varför den där tysta, envisa flickan hela tiden smög i köket eller drog i mammas jeans (mamma har aldrig varit en kjolperson) istället för att ”ha kul med de andra barnen”.  Vad jag hatade det! Allra värst var de år då det skulle firas ute på stort dansställe och det således fanns ett helt rum i källaren där barnen skulle underhålla sig själva. Det krävs inte mycket tankekraft för att inse att det var ett kaos utan dess like. Som alltid var det de äldsta killarna som styrde och ställe och ett år fick vi till exempel vackert sitta och titta på en halverotisk film (då upplevde jag det som ren porr, men jag var ganska blödig). Så fort jag var tillräckligt gammal tjatade jag till mig att få vara hemma själv istället, troligtvis mina bästa nyårsaftnar, även om folk ansåg mig vara oerhört märklig och säkert även otacksam. På den tiden var det ingen som talade om introvert/extrovert, det fanns bara blyghet och att inte vara som alla andra. Tyvärr, får jag lov att säga, tänk om den ängsliga tjejen som inte förstod varför hon var så konstig hade fått veta att hon var fullt normal, men att hon har en introvert personlighet som gör att hon inte orkar umgås med idioter (ursäkta, kunde inte låta bli 🙂 )

Ett annat år hade vi barnvakt istället – som tog tillfället i akt att bjuda in alla sina vänner och ha en brakfest där de drack upp all sprit som fanns i huset. När hans föräldrar konfronterade honom försökte han låtsas som att han inte alls visste om detta, men en liten näsvis flicka (jag) påpekade att det visste han ju visst, det var ju han som bjudit ut den och så citerade jag honom ord för ord. Om blickar hade kunnat döda där… 🙂 Jag var väldigt lik Lisa Simpson som barn, mycket rättvisetänk + nörd på det. Jag spelade dock gitarr och inte sax. 🙂

Det blev inte bättre när jag själv blev gammal nog att fira på egen hand, visserligen hade jag och min kompis en underhållande nyårsafton då vi köpt biljett till stadens stora nyårsfest, bara för att bli motade i dörren eftersom vi inte hade rätta åldern inne (vi var 18 resp 19 och det var tjugoårsgräns, vilket vi egentligen visste…). Vi lyckades sälja biljetterna i kön, tog ett varv runt bygget för att fundera vad vi skulle hitta på istället och råkade se att bandet som skulle spela just höll på att lasta in sina instrument, varpå vi elegant hängde på dem in och därmed var saken biff. Tyvärr var det väl det enda roliga med kvällen, jag vill minnas att jag blev alldeles för full och kom inte ens ihåg om jag sett något tolvslag.

Jag hade även en misslyckad sk ”romantisk” nyårsafton då jag och förste pojkvännen precis flyttat ihop och panka som vi var hade vi bland annat planerat att bada skumbad för att lyxa till det, men vattnet var kallt och hela kvällen var mest fel från start till mål. Det blir ofta så när man planerar, romantik går inte att schemalägga.

Sedan ska vi inte ens tala om millennieskiftet, en av de absolut tråkigaste festkvällarna i mitt liv. Jag var vid tidpunkten ihop med en person som jag inte passade ett skvatt ihop med och hans snobbiga familj + bekanta avskydde mig och för att vara rättvis var jag inte direkt överförtjust i någon av dem heller. Och för att krydda upp det ytterligare hade jag av misstag bjudit med en gammal vän + hennes sambo och de passade in ännu värre, så stämningen var riktigt obehaglig och jag vantrivdes så mycket att jag fick en panikattack och fick låsa in mig på toaletten. Jag ryser fortfarande bara jag tänker på det.

Detta är bara några exempel, jag har fler hemskheter som jag inte ens vill påminna mig själv om. Så vi kan lugnt säga att jag inte direkt tjoar till när det är dags att avsluta året. Men de senaste åren har det oftast varit en lugn affär med mannen, där vi ätit gott (INTE potatisgratäng), druckit bubbel och tittat på roliga saker. I år lär det bli än mer sparsmakat, vi har som sagt ingen lust alls med att ställa till något och hade gärna hämtat pizza om det hade gått. 🙂 Dessutom är det på något sätt som en helt vanlig lördag i år, eftersom vi ska till jobbet på måndagen.  Jag ser mest fram emot att få umgås med mannen, har knappt sett honom under veckan.

Det blev pajbakande igår på en nivå som nästan var löjlig. SJU olika sorter (sex olika degar) fick jag för mig att göra (lax, räkor, köttfärs x 2, spenat, grönkål, tomat&brysselkål) och trots att jag tog ett tidigt tåg hem var jag inte klar förrän strax efter 22. Jag är en typisk tidsoptimist när jag gör storkok, tenderar att ”glömma” att det tar tid i ugnen också. Varje pajsort behövde 30 min =4 timmar bara i ren ugnstid (hade dubbelt av en sort). Men jag rodde i land det och insåg att jag missat äta middag, vilket är så typiskt jag. När jag sysselsätter mig med annat försvinner hungern. För att inte riskera att vakna utsvulten mitt i natten tog jag en stor kopp te med honung (min nya passion) + några ostbitar, fikon, pepparkakor och en apelsin och var hur nöjd som helst. Det är just detta jag vill åt, att inte intala mig att jag måste äta megaportioner eller sk ”riktig” mat hela tiden. Men när jag har fokus på kosten tenderar jag att äta för att jag ”ska” eller ännu värre för att jag ”får” – när jag naturligtvis bara borde äta för att inte vara hungrig. Jag tycker det är knepigt att få till, eftersom jag ändå måste planera dagen för att få ihop det. Jag är dålig på att inte äta medhavd matsäck så att säga – även om jag inte alls är hungrig. Ett knep är förstås att ha så tråkig mat att det är lättare att undvika. Det är inte så galet som det låter, läste bara häromdagen att det forskats i och jämförts mellan gemensamma mål förr och nu och att en anledning till att folk höll sig smalare förr är just att man fick nöja sig med det man fick. Idag anpassar vi ju nästan sönder oss själva. Jag tror också att min mamma gjorde mig lite av en björntjänst när hon gav mig annan mat de dagar de åt något som jag ogillade. Jag förstår henne dock till fullo, man vill ju att barn ska äta och jag hade en kort period då jag faktiskt var underviktig – tro det eller ej. 🙂 Men jag märker ju det på mig själv också, när maten inte tilltalar mig äter jag bara precis vad jag behöver. Tyvärr är jag väldigt bra på att fixa så att jag får tilltalande mat. 🙂 Det är något jag tar med mig till nästa år.

Jag ska även försöka att lura mig själv mer och se till att få fart på mina femtioelva hobbies igen. Slötittande på TV är inte melodin riktigt… Jag saknar att få nörda ner mig i något, oavsett vad det må vara.

---

Hehe, fick genast bevis på en klassisk fälla. Åt min frukostyoghurt med några kollegor idag och eftersom vi är få på plats är det gott om frallor och pålägg över och en del i mig tyckte genast att jag ju kunde ”unna mig”, jag ska ju träna på lunchen och allt. Och visst, ur den aspekten hade det varit helt ok att ta en fralla eller ett knäcke – OM JAG HADE VARIT HUNGRIG. Suck. 🙂

Igår var min gamla tränare Tobbe i krokarna och hade bland annat med sig en Deskbike som vi får låna på vårt kontor, riktigt häftig sak. Man sitter alltså på en slags cykelstol och trampar på medan man jobbar. Betydligt roligare och skönare än det kan låta! Jag fick även låna två balansståplattor, det är inte heller dumt. Ska bara hitta någon som kan betala för allt. 🙂 Jag har själv lite dåligt samvete eftersom jag fått Rollermouse + tangentbord och en ståmatta i år, så jag vill helst att någon av de andra intresserade kollegorna driver det. Jag vill inte vara den som tar in en massa saker som sedan bara samlar damm. Cykeln väckte dock uppmärksamhet direkt. 🙂

Jag ska ta mig på Soma Move idag, hoppas bara att lungorna håller med om att det är en bra idé. Jag behöver få stretcha ut kroppen. Det är annars så sabla typiskt, nu när det är lugnt på jobbet och jag utan problem hade kunnat ta mig ut i spåret på den långa rundan utan att känna någon stress alls (noll möten denna vecka) då ska jag naturligtvis ha hosta och överkänslighet för kall luft. Meh.

---

Jag överlevde passet, fördelen med Soma Move är att man inte flåsar sig trött. Men några hostattacker blev det och jag kände mig ganska stel och osmidig jämfört med sist. Men kroppen mjuknade upp allt eftersom och åter igen slogs jag av hur mycket starkare jag är nu. Dessutom kom jag på mig själv mer än en gång att svära över att magen var i vägen, det kan vara min bästa drivkraft nästa år faktiskt. 🙂 Det är så häftigt att riktigt känna kroppens förmågor och jag vill gärna fortsätta utvecklas, ett enkelt grepp är att minska på omfånget. Jag ser ju även att låren är större + att jag nu åter kan känna av det ökända lårskavet som många överviktiga kvinnor vet precis vad jag talar om. Jag vill inte ha det heller, tack så mycket, en av de absolut bästa sakerna med att väga 70 var just att kunna gå barbent utan att klibba ihop.

Nåväl, först ska jag överleva nyåret. 2016 är ju som vi alla vet ett farligt år. Även om jag börjat irritera mig på alla präktiga tramsbyxor som lastar droger och alkohol för alla kändisdödsfall i år. Personligen tycker jag det är sorgligt när folk som påverkat mig dör oavsett anledning och jag tror nog att C-helvetet skördat flest offer även i år även på kändisfronten… Det är konstigt, dessa präktiga donnor som gärna predikar och har en lite mästrande attityd (låter det vara osagt om de faktiskt inser det själva) och som nu alltså mer eller mindre anser att de som dör i förtid av missbruk får skylla sig själva och att alla som dricker borde sluta – samma människor snyftar högljutt så fort det är tal om t ex diskriminering pg av fetma (också självförvållat i de flesta fall och en tydlig dödsorsak på det) eller mentala problem (som oftast ligger bakom många kändisars missbruk till att börja med….). Men det går att scrolla förbi dem som tur är, livet är för kort att bli alltför irriterad. Nästa år är det för övrigt hög tid att fundera på att filtrera flödet mer. 🙂 Livet är för kort för att irritera sig.

 

Jodå, jag lever. Men det är svårt att få tiden att räcka till allt just nu. Förra veckan kastades mina möten om hejvilt varje dag och jag kände mig som att jag åkte karusell och jag valde att skippa den mesta av den inplanerade träningen. Jag tänker inte skylla på att det inte gick – det går alltid att lösa – men jag hade inte orken att ta tag i det. Istället valde jag att vila upp mig och jag avslutade i alla fall med ett riktigt bra SomaMove-pass på fredagen. Det finns en lite fördel med att träna mindre för ett litet tag, man får mer ork när man väl kör. Men det håller såklart inte i längden. 🙂

Jag har även valt att jobba hemma nu på torsdag, vilket gör att jag missar det extrainsatta SomaMove-passet. Åter igen är det för att jag känner att det nog är viktigare att jag får sova ut och ladda inför julen + att mina föräldrar dimper in efter lunch om allt går som det ska.

I morse övervägde jag först att stanna hemma, jag har en envis halv-förkylning efter förra veckans temperaturhattande och springande in och ut som kulminerade i helgen då vi var på konsert i Malmö. Men jag hade ingen feber och dessutom ett möte som inte funkar att ringa in till så jag masade mig hit. Det får räcka med torsdagens hemmajobb. Jag har fortfarande inte bestämt om jag ska göra ett försök på dagens extra pass, jag tror nästan det. Jag känner mig inte sjuksjuk och är piggare nu. Jag vill inte skippa allt för mycket träning heller så att det blir någon slags kutym. Det vore ödesdigert.

Nu i morse hann jag i alla fall klart det viktigaste arbetet som jag behövde ha klart innan jul, så jag kan ta det ganska lugnt fram över i veckan. Det blir dessutom halvdag på torsdag och ledigt på fredag och det känns skönt. I år är det ju inte direkt gott om lediga dagar och det är rätt tomt på mitt semesterkonto. Dessutom tycker jag extra julledigt är lite slöseri, jag gör inget vettigt av det.

I lördags åt vi årets första julmat, på ett överdådigt julbord på St Markus Vinkällare i Malmö. Väldigt gott, men jag åt alldeles för mycket. Ändå gjorde jag först en översikt över vad som bjöds och första tallriken av sill, skaldjur och kallt var gudomlig och jag var hungrig som attan. Tyvärr valde jag att backa om för att det var så gott, och efter det var det nästan totalstopp. Nu är jag inte alls inne på det varma och/eller köttiga på julbord så just den biten skippade jag utan knussel, jag bara smakade lite på en vegetarisk lasagne och en köttbulle. Dessutom provade jag lite av deras omtalade skaldjurssoppa, men den var inte för mig, för salt. Men så råkade jag se deras gottebord – den delen jag har allra lättast att avstå i vanliga fall. Jag tycker inte alls om julgodis, jag får kräkkänslor av ris ala Malta och jag brukar typ ta en kopp kaffe. 🙂 Men eftersom St Markus inte kör på enbart julklassiker ( de har en rejäl buffé i vanliga fall) fanns det annat mums – och det var som min egen privata efterrättshimmel (eller helvete beroende på hur man ser det 🙂 ) . Tiramisu! Cheesecake! Daimgojs! Varm hallonpaj! Och som om inte det var nog hade de säkert 15 ostar + kex, men de lät jag faktiskt bli, det gick bara inte även om ost är min passion (och jag vet hur fantastiska de är där). Så det var bara att rulla tillbaka till hotellet och låta magarna vila inför konserten. Vi brydde oss inte ens om att ta ut pengar, ingen hade plats eller lust för någon öl eller liknande (KB i Malmö är rätt trist). Något vi ångrade lite strax innan Lustans Lakejer skulle inta scenen, jag var så törstig av all mat tidigare att jag nu mådde fysiskt illa och vi lyckades skrapa ihop 28 kronor till en stackars ramlösa. Det tog en halv evighet att få beställa den dock, KB och jag är inte vänner. Efter konserten letade vi febrilt efter ett nattöppet ställe som sålde dricka och tack vare två Malmöpoliser hittade vi till nattöppna Seven Eleven där vi köpte vatten och läsk som om det inte fanns en morgondag. Jag svepte en 50 cl:s flaska så fort vi var inne på rummet.

Så just nu är inte kroppen i sitt livs bästa form, men det kommer att bli bättre. Jag riktigt såg igår hur svullen och hemsk jag var och blev lite ledsen innan jag insåg hur dumt det är att jaga upp sig för det.

Vilket får mig in på saker som irriterar mig just nu:

• Aftonbladet snyftar om kvinnors problem med muffinmage efter 40, som om det vore ett cancerbesked man får. Jag är faktiskt jävligt trött på den här hetsjakten på perfekt kropp.  Är det verkligen så oerhört vidrigt om en annan människa har lite mage?  Varför är det så ok att gnälla på andra hur de ser ut? Råkade se på FB att en av skådisarna i TV-serien Walking Dead har fat-shamats för att hon sett så plufsig ut i senaste säsongen och att hon hade så illasittande kläder. Vad fan är det?! Tjejen i fråga har precis fött barn i verkligheten och har därför gått upp ett par bröststorlekar för stunden. Och piken om illasittande kläder är för fan ett rent skämt, det är en zombieapokalyptisk värld – vem fan skulle hitta perfekta kläder där?! Det går ju inte att hitta idag ens!

• Hetsjakten på hälsa. Jag tycker i mångt och mycket att det är roligt att vi lever i ett mer upplyst samhälle och att motion och bra mat är till för alla idag – men det håller på att gå till överdrift åt andra hållet. Jag börjar bli riktigt trött på det – inte minst sättet som man ska ”visa” hur hälsosam man är. Ett exempel (av måååååånga): på lucia bjöds vi på lussebulle + pepparkaka på jobbet. Ett gäng av oss satte oss i fikadelen och hade det trevligt. Vissa åt av allt, andra ratade bullen pg av att de inte gillade saffran och så där. Men så kom en kollega och undrade vem som kunde dela med henne för att det ”inte gick att äta en hel bulle”. Jaha? Vi tittade på henne och det var bara en som ens kommenterade det hela, ungefär med ett ”Det är väl inga problem heller?”. De flesta av oss hade redan klämt både bulle och pepparkaka.  Det slutade också med att hon åt hela för den delen. Jag fattar inte varför folk ska samla friskuspoäng hela tiden? Det går faktiskt finfint att äta en halv bulle och lämna den andra halvan utan att tala om det.

Jaja, jag tänker låta 2017 bli året av någon slags balans av allt. Jag är less på att hela tiden känna mig otillräcklig och jagad. Jag vill må bra och leva hälsosamt, men det är faktiskt inte lika med att bara jaga kilon och fettvalkar. Det finns mycket annat att fokusera på. Det är ingen poäng med att vara ett snyggt lik.

Jag vet mina akilleshälar och jag vet var jag behöver göra insatser och jag kommer att klura mer på det efter jul. Tills dess är det fokus på att må bra, både i kropp och själ.

Helgen tillbringades hemma, ganska skönt att ha en hel helg att lägga på att äntligen börja komma i ordning därhemma. Vi har monterat IKEA-möbler som aldrig förr och plockat undan och möblerat om och nu känns det äntligen som att det börjar komma någonvart. Det har verkligen varit kaos hemma en lång tid nu, det är nästan lite läskigt att se golvyta igen.  Det var sannerligen länge sedan, började kännas som ett hoarderhem. Fortfarande är det mer att göra, men nu börjar jag i alla fall skönja ljuset. 🙂

Igår fixade jag även min upplevelseblogg, det tar alltid sin lilla tid och nu i höst har det varit en hel del att föra in. Jag gör den för mig själv och mitt minne, det går snabbt att glömma annars. Så synd att jag inte gjorde det när jag var yngre, då var jag övertygad att jag alltid skulle ha benkoll på allt. Ha. 🙂

Just nu är jag i shoppingmode, vilket är på gott och på ont. Jag köper inga julklappar åt någon, den biten lade vi av med för många år sedan, tror det var något år efter jag fått mitt första riktiga jobb. Det började helt enkelt bli tramsigt och mina föräldrar kände stress över att jag gav dem finare saker än de kunde komma på. Jag är hopplös att handla åt, jag köper det jag vill ha själv. Så vi lade ner det tvärt och jag har inte ångrat det en sekund. Mitt ex tyckte inte alls om det, men vi firade aldrig jul ihop ändå och året då han dumpade mig (en vecka innan jul) bytte vi julklapp med varandra (efter hans oerhörda tjat hade jag gått med på det) och det var spiken i julklappskistan för min del. Jag fick en noname-mobilladdare, han fick en DVD-box med Clint Eastwood-filmer – jag skulle ha behållit den. 🙂 Jag har lite svårt för det här med praktiska presenter, jag har egna pengar och kan (och vill helst) handla sådant själv, ska man ge mig något ska det vara något som betyder något – vilket naturligtvis inte betyder att det måste vara dyrt. En av mina finaste presenter var ett ”Star Trek”-datorspel som jag fick av mina kompisar under studenttiden, de överraskade mig totalt (vi firade egentligen någons trettioårsdag) och jag var så rörd att jag nästan grät. Jag skulle annars kunna skriva en bok om mina tragikomiska presentupplevelser genom åren, men det är ganska elakt och egoistiskt. Vi nöjer oss med att summera det som att få människor verkar känna mig. 🙂

Istället kör vi på skraplotter på julen, en ”tradition” vi infört på senare år och som har eskalerat en del. Det är faktiskt jättekul och om man ser på vad andra lägger ut i presenter så vi handla ganska många lotter utan att svettas. Det går naturligtvis aldrig ihop sig, men ett år lade pappa in ett Keno för våra vinster (dealen är alltså att vi samlar alla vinster i en pott och spelar på tills de tar slut) som vi faktiskt vann en del på senare under året.

Men tyvärr dras jag ändå med i shoppinghysterin, det är ju så många trevliga reor och rabatter just nu. Jag har gått lite bananas på sistone, det här är firmor jag väntar leverans från:

• Adlibris (serieböcker, ny Dilbertkalender och Batras senaste bok på kalenderrea)
• Pledgemusic (Gigantisk jubileumsbox med Erasure som fyller 30 år, släpptes nyss i begränsad upplaga)
• Enemo (Ny handdammsugare som jag suktat efter länge och plötsligt upptäckte att de hade billigare än alla andra)
• Broarne (Julduk till köket)
• KappAhl (Blåa ”It’s Magic”-jeans, de svarta jag köpte i höstas må vara katthårsmagneter, men satt kanon och var jättesköna och jag hade en 30%-kupong)
• Coolstuff (London 4D-pussel, halva priset i julkalendern igår)

Tror det var allt, fast dagen har ju bara startat. 🙂 Jag skulle även behöva jaga skor, behöver både nya inneskor och ett par varma vinterskor som inte är för sibirisk kyla. Men det kommer ju mellandagsrea och nyårsrea osv osv. 🙂

Igår hade vi avdelningsmöte följt av teammöte så jag var rätt mör och någon träning varken hann eller orkade jag med. Idag är det inte heller tid på lunchen, hade möte både innan och direkt efter. Dessutom är jag mördande seg idag, jäkla nya julpussel som vi börjat med och i kombination med Musikhjälpen var det kört att komma i säng i tid igår.

På torsdag kör min vanliga tränare ett extrapass för de som vill, kettlebells i den lilla salen. Jag har ett möte som eventuellt krockar, men jag tar nog med kläder och ser vad som händer. Jag har inget efter lunch, så jag kan annars köra på egen hand. Hade gärna kört något i morgon också, men det är lite mer knapert om tid. Men jag kan alltid ha med kläder, vissa möten slutar trots allt tidigare. Idag tror jag det får vara träningsfritt, känner inte att jag har energin. Dessutom hade det varit fantastiskt skönt med en lugn kväll utan måsten som gnager.