Jodå, jag lever. Men det är svårt att få tiden att räcka till allt just nu. Förra veckan kastades mina möten om hejvilt varje dag och jag kände mig som att jag åkte karusell och jag valde att skippa den mesta av den inplanerade träningen. Jag tänker inte skylla på att det inte gick – det går alltid att lösa – men jag hade inte orken att ta tag i det. Istället valde jag att vila upp mig och jag avslutade i alla fall med ett riktigt bra SomaMove-pass på fredagen. Det finns en lite fördel med att träna mindre för ett litet tag, man får mer ork när man väl kör. Men det håller såklart inte i längden. 🙂

Jag har även valt att jobba hemma nu på torsdag, vilket gör att jag missar det extrainsatta SomaMove-passet. Åter igen är det för att jag känner att det nog är viktigare att jag får sova ut och ladda inför julen + att mina föräldrar dimper in efter lunch om allt går som det ska.

I morse övervägde jag först att stanna hemma, jag har en envis halv-förkylning efter förra veckans temperaturhattande och springande in och ut som kulminerade i helgen då vi var på konsert i Malmö. Men jag hade ingen feber och dessutom ett möte som inte funkar att ringa in till så jag masade mig hit. Det får räcka med torsdagens hemmajobb. Jag har fortfarande inte bestämt om jag ska göra ett försök på dagens extra pass, jag tror nästan det. Jag känner mig inte sjuksjuk och är piggare nu. Jag vill inte skippa allt för mycket träning heller så att det blir någon slags kutym. Det vore ödesdigert.

Nu i morse hann jag i alla fall klart det viktigaste arbetet som jag behövde ha klart innan jul, så jag kan ta det ganska lugnt fram över i veckan. Det blir dessutom halvdag på torsdag och ledigt på fredag och det känns skönt. I år är det ju inte direkt gott om lediga dagar och det är rätt tomt på mitt semesterkonto. Dessutom tycker jag extra julledigt är lite slöseri, jag gör inget vettigt av det.

I lördags åt vi årets första julmat, på ett överdådigt julbord på St Markus Vinkällare i Malmö. Väldigt gott, men jag åt alldeles för mycket. Ändå gjorde jag först en översikt över vad som bjöds och första tallriken av sill, skaldjur och kallt var gudomlig och jag var hungrig som attan. Tyvärr valde jag att backa om för att det var så gott, och efter det var det nästan totalstopp. Nu är jag inte alls inne på det varma och/eller köttiga på julbord så just den biten skippade jag utan knussel, jag bara smakade lite på en vegetarisk lasagne och en köttbulle. Dessutom provade jag lite av deras omtalade skaldjurssoppa, men den var inte för mig, för salt. Men så råkade jag se deras gottebord – den delen jag har allra lättast att avstå i vanliga fall. Jag tycker inte alls om julgodis, jag får kräkkänslor av ris ala Malta och jag brukar typ ta en kopp kaffe. 🙂 Men eftersom St Markus inte kör på enbart julklassiker ( de har en rejäl buffé i vanliga fall) fanns det annat mums – och det var som min egen privata efterrättshimmel (eller helvete beroende på hur man ser det 🙂 ) . Tiramisu! Cheesecake! Daimgojs! Varm hallonpaj! Och som om inte det var nog hade de säkert 15 ostar + kex, men de lät jag faktiskt bli, det gick bara inte även om ost är min passion (och jag vet hur fantastiska de är där). Så det var bara att rulla tillbaka till hotellet och låta magarna vila inför konserten. Vi brydde oss inte ens om att ta ut pengar, ingen hade plats eller lust för någon öl eller liknande (KB i Malmö är rätt trist). Något vi ångrade lite strax innan Lustans Lakejer skulle inta scenen, jag var så törstig av all mat tidigare att jag nu mådde fysiskt illa och vi lyckades skrapa ihop 28 kronor till en stackars ramlösa. Det tog en halv evighet att få beställa den dock, KB och jag är inte vänner. Efter konserten letade vi febrilt efter ett nattöppet ställe som sålde dricka och tack vare två Malmöpoliser hittade vi till nattöppna Seven Eleven där vi köpte vatten och läsk som om det inte fanns en morgondag. Jag svepte en 50 cl:s flaska så fort vi var inne på rummet.

Så just nu är inte kroppen i sitt livs bästa form, men det kommer att bli bättre. Jag riktigt såg igår hur svullen och hemsk jag var och blev lite ledsen innan jag insåg hur dumt det är att jaga upp sig för det.

Vilket får mig in på saker som irriterar mig just nu:

• Aftonbladet snyftar om kvinnors problem med muffinmage efter 40, som om det vore ett cancerbesked man får. Jag är faktiskt jävligt trött på den här hetsjakten på perfekt kropp.  Är det verkligen så oerhört vidrigt om en annan människa har lite mage?  Varför är det så ok att gnälla på andra hur de ser ut? Råkade se på FB att en av skådisarna i TV-serien Walking Dead har fat-shamats för att hon sett så plufsig ut i senaste säsongen och att hon hade så illasittande kläder. Vad fan är det?! Tjejen i fråga har precis fött barn i verkligheten och har därför gått upp ett par bröststorlekar för stunden. Och piken om illasittande kläder är för fan ett rent skämt, det är en zombieapokalyptisk värld – vem fan skulle hitta perfekta kläder där?! Det går ju inte att hitta idag ens!

• Hetsjakten på hälsa. Jag tycker i mångt och mycket att det är roligt att vi lever i ett mer upplyst samhälle och att motion och bra mat är till för alla idag – men det håller på att gå till överdrift åt andra hållet. Jag börjar bli riktigt trött på det – inte minst sättet som man ska ”visa” hur hälsosam man är. Ett exempel (av måååååånga): på lucia bjöds vi på lussebulle + pepparkaka på jobbet. Ett gäng av oss satte oss i fikadelen och hade det trevligt. Vissa åt av allt, andra ratade bullen pg av att de inte gillade saffran och så där. Men så kom en kollega och undrade vem som kunde dela med henne för att det ”inte gick att äta en hel bulle”. Jaha? Vi tittade på henne och det var bara en som ens kommenterade det hela, ungefär med ett ”Det är väl inga problem heller?”. De flesta av oss hade redan klämt både bulle och pepparkaka.  Det slutade också med att hon åt hela för den delen. Jag fattar inte varför folk ska samla friskuspoäng hela tiden? Det går faktiskt finfint att äta en halv bulle och lämna den andra halvan utan att tala om det.

Jaja, jag tänker låta 2017 bli året av någon slags balans av allt. Jag är less på att hela tiden känna mig otillräcklig och jagad. Jag vill må bra och leva hälsosamt, men det är faktiskt inte lika med att bara jaga kilon och fettvalkar. Det finns mycket annat att fokusera på. Det är ingen poäng med att vara ett snyggt lik.

Jag vet mina akilleshälar och jag vet var jag behöver göra insatser och jag kommer att klura mer på det efter jul. Tills dess är det fokus på att må bra, både i kropp och själ.