Tjockistankar

Jag får ju lov att säga att 2020 hittills inte direkt varit ett fantastiskt år direkt… När jag äntligen kände mig redo att verkligen ta tag i kost och motion igen så brakade typ allt löst. Jobbhysteri, världspandemi osv. Det är inte lätt att hitta energi till övriga livet just nu.

Just nu sitter jag hemma och jobbar om dagarna, ser inte någon poäng med att åka in till kontoret även om det är öppet. Har ju alla medlemmar i projektet över världen så det är bara Teams-möten ändå. Förra veckan skulle vi ha haft fysiskt projektmöte i Malmö hela veckan, men det fick ju ske på nätet istället. Det gick ok, men jag var rätt less på mitt headset till sist, hur bra det än är. Jag är väldigt glad att jag hann få det innan allt brakade loss dock!

Projektet har nu fått på sig att köra så det ryker och det är en utmaning i sig + att jag undrar om alla verkligen inser vad det faktiskt betyder rent innehållsmässigt. Men vi gnetar i alla fall på. I fredags satt jag från halv fem på morgonen till halv sex på kvällen och då bröt jag för att jag bara inte orkade mer, det finns mängder kvar att göra. Men denna vecka ska jag försöka ta det lite lugnare, inget blir ju bättre av att jag bryter ihop heller. Dessutom måste jag få fart på kroppen!

Jag var faktiskt en gång i tiden riktigt bra på hemmaträning och jag försöker hitta tillbaka till det nu. Har skaffat Yogobe-abonnemang + att jag testat Down Dog-apparna som är gratis månaden ut och som verkar riktigt bra. Nu ska jag bara hitta tid och ork. 🙂

Annars är det mycket att kastas mellan hopp och förtvivlan just nu, på de flesta plan. Jag blir väl allt mer säker på vad jag faktiskt vill med mitt liv, men just nu känns det lite knepigt att planera något alls.

Hittills har vi ställt in tre evenemang, där vi skönt nog inte förlorat några pengar. Jag blev extra imponerad av Comfort Hotel Vesterbro som generöst återbetalade vår hotellnatt trots att vi bokat det utan avbokningsmöjlighet. Det är sådant jag kommer minnas i längden. Nästa planerade evenemang är i slutet av maj och jag är såklart väldigt skeptisk till att det blir av. Det sura med det är att vi hade planerat en hel helg i Köpenhamn med kattvakt hemma hos oss och allt. Själva konserterna lär väl bara flyttas fram, men hotellnätterna ryker i så fall och naturligtvis valde vi ett lite lyxigare hotell för ovanlighetens skull och de har inga som helst tendenser till att på något kompensera sina utestängda gäster så här långt i alla fall. Däremot skryter de om att de har öppet som vanligt, MEN att eventuella faciliteter (pool + spa) troligen är stängda. Vi ska väl se först vad som händer innan jag outtar dem offentligt, men vibbarna jag får är dåliga.

Vi har även två resor inplanerade, en i slutet på juni och en i slutet på september. Jag gissar att jag kan få tillbaka det mesta för juniresan om det blir aktuellt , den i september åker vi i så fall på att betala för flyget, men kan avboka lägenheten som tur är. Återstår ju också att se om bolagen i fråga håller sig vid liv.

Det tråkiga är ju att det här tar bort precis allt roligt jag sett fram emot i år, det skär betydligt mer än den ekonomiska förlusten. Men man får ta en dag i taget och det är inte mer synd om mig än någon annan.

Just nu är jag ändå i någon slags harmoni med mig själv, efter åtskilliga dagar i mer eller mindre existentiell kris. Jag är inte intresserad av att må så dåligt igen kan jag lova. Det kommer att krävas förändring framöver. Men det tar vi då. 🙂