Tjockistankar

Oj då, en hel månad sedan sist!

Dagarna bara flyger fram och jobbet tar förstås lejonparten av min energi. Fast just nu är det rätt ok, vi är i full gång att gå live och jag får jobba mer med saker jag gillar + att jag lärt mig ofantligt mycket på senare tid. Det jobbigaste är att kunna hushålla med tiden.

Vikten går så sakteliga neråt sedan jag började med min fasta. Det hade troligen gått snabbare om jag inte hade slarvat varje helg, men någonstans vill jag ju faktiskt leva också.

Det enda jag har lite dåligt samvete för just nu är att jag inte tar mig mer tid till träning än vad jag gör. Jag har fortfarande svårt att få till det på ett sätt som inte känns stressande. Men lite blir det i alla fall och jag har hopp om att förbättra mig allt mer allt efter som. Nu är min favvis Weight Plate igång igen och jag har faktiskt gått på alla tre passen som bjudits på hittills. Sedan försöker jag klämma ett Soma Move i veckan när det är görbart, men mycket mer har det inte blivit. Det är inte för att jag saknar alternativ, men jag prioriterar det inte som jag borde.

Mycket handlar om att bygga upp bra vanor igen, där träning är en del. Jag vill även komma vidare med KonMari och inte minst hitta tid/ork till mina hobbies. Jag håller mina tummar för hösten som brukar vara en bra period om jag bara mår bra i övrigt. Nu har vi dessutom två mindre resor planerade som jag verkligen hoppas blir av, då de kommer att ge mig behövligt miljöombyte (= mer energi).

Det som gör mig mest ledsen just nu är fortfarande insikten att vikten exploderat så rejält. Vi ska fira Oktoberfest om ett par veckor och sannolikheten att jag kommer i den fina Dirndl jag handlade förra året är inte hög. Jag kan leva med att ha gått upp i vikt, det hör ju inte till ovanligheterna – men att ha gått upp så oerhört mycket på så pass kort tid är onekligen svårt att hantera.

Men det är bara att ta ett steg i taget – as usual 🙂