Browsed by
Månad: januari 2018

Kroppskontroll

Kroppskontroll

Kommentarer 2 kommentarer

Huff, vilken dag! Hade hoppats få min myslunch ute idag, men det fick bli snabblunch istället. Visserligen med köpt mat, hade ju som sagt tänkt gå iväg. Velar just nu om jag ska köra på utelunch på riktigt i morgon eller om dagens snabbvariant räknas.

Igår fick kroppen bekänna färg, HIIT-passet var riktigt tufft. Fyra stationer med fyra övningar vardera och vi körde tre varv! När jägarvila känns som faktisk vila kan man snacka om jobbig träning. Vår tränare hade inspirerats av Martin Lidberg förra veckan. Vi gjorde bland annat en övning där man ska ställa sig med benen mot en vägg med händerna i golvet och försöka komma så nära väggen med händerna som man kan. För den duktige innebär det alltså till slut ett vanligt handstående mot vägg (fast åt ”fel” håll då). Jag vågar än så länge inte gå riktigt hela vägen själv, men ett rejält lut fick jag till och yr i mössan blev jag också. Allt blod hamnar ju i huvudet och dessutom är man rätt slut av tidigare övningar. Det frestade på riktigt bra på armarna också, men det svåraste är ändå att övervinna rädslan. Jag har aldrig stått på händer eller liknande som barn, så jag har det inte naturligt i mig. Istället börjar jag t ex tänka på hur illa det skulle gå om armarna plötsligt vek sig eller så oroar jag mig för att jag ska glömma bort hur jag kommer ner med benen igen. Jag kan faktiskt få sådana frisläpp ibland, i synnerhet när jag är trött. Det är synd att jag aldrig lärde mig kroppskontroll av den skalan som barn. Man är inte så rädd då, man begriper inte bättre. En 42-årig tant vet allt för väl hur illa det kan sluta. ? Jag har för övrigt testat den övningen innan, men då har jag inte varit helt slut från tidigare övningar, bara det är en utmaning i sig.

Som om inte det var nog fanns det dessutom inget varmvatten i duscharna efteråt så jag hade en mycket bisarr känsla av att vara yr, stelfrusen och kokhet på samma gång.

I morse mätte jag mig äntligen och fick se sanningen i vitögat. Det finns centimeter att jobba med. ?Fast jag trodde nästan det skulle vara värre, det var mer lite status quo från höstens mått. Ett ökat mått gjorde mig lite glad också, armarna har ökat lite och det är INTE fett.

Alltid något. ? Förra veckans vikt var också ett bra minus, tillbaka till ruta ett igen i alla fall. Dagens vikt suger jag på ett tag till.

Roddmaskinen lever!

Roddmaskinen lever!

Kommentarer 3 kommentarer

Mannen ville köra träning ihop igår, så direkt när jag kom hem (efter att nästan ha blåst bort) var det bara att svida om och sätta mig på min gamla kompis roddmaskinen. Det var inte igår. Jag körde lite på den under Ica-klassikern förra året, men annars har det varit väldigt låg utnyttjandegrad. Jag måste faktiskt säga att det var lite kul att bara få nöta på igen, jag blir lite taggad att försöka nå upp till gamla meriter. Styrkan har jag ju mer än någonsin och troligtvis även flåset, men igår började jag av ren ovana på tok för långsamt för att nå några resultat. Jag gasade dock på bra på slutet så det finns i mig. Dock undrar jag som vanligt hur den där maskinen mäter. Jag hittade en switch förra året som skulle göra att den mätte i km istället för miles, men den verkar mest bara kalla det km istället för miles. 🙂  Jag har nämligen VÄLDIGT liknande siffror som då det mättes i miles och med tanke på att 1 mile = 1,6 km… Nja. 🙂 Jag betvivlar ju starkt att jag tappat så mycket, i synnerhet om jag ser till mina allra första roddförsök då jag var i sämsta tänkbara form och ändå nådde längre översatt till km! Dessutom, om jag jämför med roddmaskinerna på jobbets gym, så kommer jag bra mycket mer än dubbelt så långt på dem på samma tid (och med mycket lättare motstånd). Ska nog ställa tillbaka den på miles igen så att det är någorlunda jämförbart med gamla resultat åtminstone. Inte för att det spelar så stor roll, men ska man nöta på vill man ju ha siffror att mäta sig mot.

Vi ska även köra ihop på fredag eftersom det inte är något Soma Move-pass då. Då blir det kettlebells och jag har lovat mannen att vi ska starta försiktigt. Han drogs med en axelskada hela hösten och vintern och den vill vi ju inte väcka till liv igen naturligtvis. Känns jättekul att vara igång med parträning igen.

Idag blir det HIIT på lunchen, följt av snabblunch bestående av sandwichar med mjukost och kalkonsalami + grönsaker som snacks. Väldigt brittiskt idag. 🙂 Kanske inte den bästa lunchen sett till det vita brödet, men jag är lite snål av mig och vill helst använda mig av den mat vi har hemma så att inget kastas.

I samma veva har jag NATURLIGTVIS istället spenderat massor av pengar på diverse beställningar, håhåjaja. Till och med LEGO. 🙂 Det var LEGO:s 60-årsdag i söndags, så jag kunde inte motstå att beställa ett set jag länge suktat efter och få jubileumsboxen på köpet.  Nåväl, på fredag har jag en annons i vår personaltidning, ska äntligen försöka bli av med våra pussel. Jag hittade 23 st i söndags och jag vet att vi egentligen har fler… Några vet jag ligger hemma hos mamma, men det finns säkert någon mer påse därhemma också som jag inte lyckats hitta än.

Jag skulle gärna sälja av mer saker, men det är så jobbigt att lägga ut annonser, för att inte tala om att sedan skicka iväg sakerna. Jag är definitivt inte pigg på att ha folk som kommer hem till mig heller.

Lågmäld dag

Lågmäld dag

Kommentarer 2 kommentarer

Det är en konstig dag på jobbet idag av förklarliga skäl. På lunchen var jag på aktivitetshuset och kollade läget, men alla träningspass är inställda idag. Tänkte först köra på funcgymmet istället, men de håller även på att renovera damernas omklädningsrum, så jag gav upp. Jag kanske tar itu med något hemma istället, eller så får det helt enkelt bara vara idag. Jag kan ju boka in något eget på onsdag istället som vanligen är min vilodag. Någonstans känns det väl också mest respektfullt att tagga ner lite idag, vår grundare har trots allt lämnat oss.

Jag var på minnesstund på huvudkontoret i morse och det var finstämt, förutom att någon stackare segnade ihop på slutet så att de fick tillkalla läkare. Inte alls konstigt, syret var slut och det var varmt och trångt på det. Vi är ju några anställda här i Älmhult, milt sagt. Vi höll en tyst minut och det var den tystaste minut jag hört i mitt liv, inget snack om att Ingvar var högt aktad här. Jag blev faktiskt lite orolig att min då väldigt hungriga mage skulle börja knorra, det hade hörts rejält! Jag prioriterade dusch över frukost i morse.

Helgen var lugn och städad och lite slö som sig bör, men jag har heller inte slafsat i mig allt för mycket dumheter. Jag har mest varit sugen på riktig mat och ätit därefter. Ändå fanns det faktiskt vingummin hemma som vanligen är en av mina största laster. Men jag var inte alls sugen den här helgen. Lustigt nog var jag däremot riktigt sugen på en chokladbit i lördags och hittade någon slags hälsosammare (och svindyr) chokladkaka i skåpet. Fy för den lede så illa den smakade, det var riktigt supermörk, bitter choklad och jag ville nästan spy! Den hamnade i sopkorgen. Uärk! Hade smaken i munnen otäckt länge också.  Jag stillade senare mitt lilla sötsug med några godisklubbor istället, ett bra substitut. Visst är det socker och skräp det också, men lite svårt att hetsäta på samma sätt som mjukt godis, plus att man blir rätt nöjd efter ett tag. Det är jag och Kojak. 🙂

Bokade en höstresa i början på oktober i lördags efter femtioelva vändningar och huvudkli. Det känns fortfarande lite overkligt att det faktiskt är bokat och bestämt nu (vi har hållit på i månader). Det var ovanligt svårt att få till en bra resa den här gången och ett kort tag var vi till och med inne på charter, men de fasta flygdagarna funkar inte alls för oss. Vi kan inte flyga tisdag till tisdag, det skulle kräva alldeles för många semesterdagar för mannen (eftersom vi måste ha extra dagar för att hinna lämna och hämta katterna). Han skulle med största sannolikhet inte få det beviljat heller. Han är ju fast i industrisemester-träsket dessvärre. Han är tvångsledig den tid på året då vi inte har minsta tillgång till kattvakt och ingen av oss ens vill ha ledigt… Nu börjar ju mina föräldrar visserligen bli till åren så det är ingen garanti att de kan vara kattvakt oavsett när det är, men man får ju planera efter vad man vet nu. Katterna är inte heller purunga, Zombi är snart inne på sitt femtonde år t ex. Nåväl, det är jättekul att ha resan inbokad nu, det känns som att det ändå blev bra i slutändan och mannen verkar jättenöjd. Min enda noja nu är att vi måste byta flyg i Barcelona och tiden för bytet är något kort på vägen ner. Men det går säkert bra och det är ju eoner tills dess dessutom. 🙂

Januari är snart över och i år har vi inte haft något inbokat under hela månaden, min mamma kan knappt förstå detta och frågar varje vecka om vi faktiskt inte ska på något. 🙂 Även helgen som nu kommer blir lugn, sedan tuggar det igång så smått igen. Jag måste erkänna att det varit ganska skönt, vi överdrev verkligen helgflängandet förra året så pass att vi båda blev lite less på att aldrig få vila upp och vara hemma. Visserligen var det två roliga evenemang nu i helgen som var, men inget som jag sörjer över att ha missat. Jag tycker även att det är roligt att nästan allt vi bokat in är sådant vi inte direkt sett innan, med några få undantag. Nog för att det är roligt att se band som man vet alltid är bra, men det är också kul att förnya sig lite.

Läste första kapitlet i boken ”Att äta” på ”riktigt” på väg in till jobbet i morse. Så här långt gillar jag tonen, trots att den är svensk. Inga pekpinnar än så länge. 🙂

 

 

Rebellynk

Rebellynk

Kommentarer 2 kommentarer

Hubba, min mediokra lunch har inte bearbetats klart i magen än och rebellen skriker i högan sky just nu. Jag råkade lova att vi skulle handla något på aktivitetshuset idag efter passet eftersom jag kände att en VV-soppa inte skulle vara tillräckligt idag. Tji fick jag, allt var i princip slut förutom kakor. Så det blev att vackert sörpla soppa ändå och även om jag gillar VV:s nudelsoppa är den i tanigaste laget, i synnerhet efter ett svettigt pass. Men jag får skylla mig själv, jag var för lat igår att fixa en riktig macka hemma och jag hade ingen tanke på att jag faktiskt kunde ha haft varm lunch idag. Nåväl, jag försöker lugna rebellen med att vi kan ta en skön utelunch nästa vecka istället. Idag är det ju dessutom fredag och mannen ska slänga ihop Stifado där hemma + att han talade om rosévin, så jag lär få min dos av lyx ändå. 🙂 Jag överväger dessutom lite fredagsfika.

Det var ett skönt Soma Move-pass idag, men jag kände plötsligt av gårdagens pass rejält i kroppen, så det var lite utmanande på sina håll, i synnerhet i starten. Däremot gjorde jag Elefanten riktigt, riktigt bra idag. Benen var raka som linjaler och magmusklerna gjorde jobbet. Tyckte även armhävningarna i övningen kändes bättre och jag testade faktiskt ett par gånger att lyfta på ena knät.  Jag märker av förbättringar hela tiden nu och det är jättekul. Det visar ju att det tar.

Vikten har jag fortfarande inte kollat, vill inte veta det innan helgen heller. Jag har inte känt mig tillräckligt redo att hantera det oavsett vad det är, just nu skulle det bli nojor av det. Sådant trams har jag inte plats för längre.

Igår fick jag faktiskt en stänk av sol i ansiktet på vägen hem, jösses vilken energiboost det var. Jag vet att det kommer att komma massor av vintriga dagar ännu, men att bara få en liten sniff av vår är värt hur mycket som helst. 🙂 Framförallt att få se sol och ljus är underbart.

 

En bra dag

En bra dag

Kommentarer 2 kommentarer

Japp, som rubriken antyder har det här varit en dag över förväntan. Vaknade utan huvudvärk och hann utan problem äta frukost hemma och ändå ta det lugnt och läsa tidningen. Cyklade sedan till stationen och regnet har effektivt tagit bort all is och slask, så det gick helt smärtfritt + att det var plusgrader.

Väl på jobbet var det egentligen bara att hämta gymväskan och gå till omklädningsrummet och svida om för specialpasset kl 8.00 med Martin Lidberg. Det var ett kul pass, nog är han professionell PT alltid. 🙂 Vi körde en full timme och det var många övningar med partner som jag körde ihop med en dam från träningsgruppen. Jag köpte även hans träningsbok igår (efter hans föreläsning om mental träning) som är just övningar som man ska göra med en kompis. Tänkte genast på mannen och jag själv när det blir lite varmare ute, det borde vara hans tekopp att få knuffas och buffas. 🙂 Kul att få köra ett helt pass utan redskap, flera av mina instruktörer är ju sedan länge inne på funktionell träning med kroppen som redskap och jag säger sannerligen inte emot. Det var också kul att få känna att man faktiskt har ganska bra ork, det fanns de som fick pausa (men de har jag heller aldrig sett innan). En insikt också, jädrar vad jag blivit bra på enbenshopp! Vete katten när det hände. 🙂 Mina nya kompressionstights invigdes idag också och så här långt är de riktigt bra.

Nåväl, vi körde ända in i kaklet till prick kl 9.00 och jag hade utvecklingssamtal direkt efter, men min chef var såklart informerad om att jag skulle bli sen. Det var också en bra upplevelse, fick höra feedback från mina stakeholders (vete katten vad man kallar det på svenska…)  som nästan gjorde mig generad.  Jag har t ex aldrig blivit kallad en diamant innan. 🙂 Lite läskigt dock att de även ansåg att jag var redo att ta nästa steg och min chef undrade vad jag tyckte om det. Jag sade som det var, att jag faktiskt inte vet vad det är just nu. Så vi kom överens om att skjuta på den diskussionen till nästa år. Hursomhelst kändes det som en bra diskussion och de har inte genomskådat mig nu heller, haha. 🙂 Jag har emellanåt känslan av att jag fejkar mig genom vuxenlivet, fast så är det nog för de flesta. Jag har även stunder då jag känner mig fantastisk. Mellanläget är nog det som stämmer in bäst. 🙂 Avslutningsvis berättade jag lite kort för chefen om min värsta chef på IKEA och hennes konstiga aversion mot min introversion och min chef kunde inte alls förstå hur det kunde ha någon som helst betydelse för mitt jobb om jag gillar att leka med kollegor på min fritid eller inte. Han är med andra ord en bra chef. 🙂 Vi känner varandra sedan länge, vi var utvecklare ihop ett kort tag. Jag blev faktiskt också lite rörd över att han tyckte att jag var en exceptionellt bra lagspelare, han hade noterat min diplomatiska sida och hur jag funkar bra med de flesta och hittar sätt att få dem att göra det de ska utan att tjura. 🙂 Det är en av mina starka sidor numer, jag saknar verkligen inte den buttra, tvära tjejen jag var för 12-15 år sedan. Huga!

Jag har även haft en bra mat-dag. Åt som sagt frukost hemma vilket inte hör till vanligheterna. Visste att jag inte skulle få till det på jobbet idag när jag inte hade tillgång till kyl och jag vågade inte chansa på att chefen beställt frukost + att jag inte heller gillar att äta på möten där jag ska prata mycket. Han hade såklart beställt, men jag var inte hungrig och tog bara ett glas vatten och en kaffe trots att de har fina mackor på aktivitetshuset. 1-0 till mig vs rebellen.

Efter mötet svängde jag in en snabbis på kontoret, sedan gick jag upp på byn för att invänta tåget hem. Jag hade först tänkt äta lunch ute, men hade ingen direkt hunger. Kikade lite på KappAhl, men jag känner inte för att handla kläder just nu om det inte är något exceptionellt och eget. Så jag brydde mig inte ens om att gå in på Lindex och fick därför extra tid över. Eftersom jag skulle jobba ett par timmar till när jag väl kom hem insåg jag att jag ändå borde äta något och jag gick till favvisfiket. De hade massor av rejäla smörgåsar, men till min förvåning visade sig plötsligt min normalätare (japp, hon finns därinne) skutta fram och effektivt rata alla överdådiga mackor och istället gå på en halv ostfralla + en hälsoboll. En Cortado-kaffe till det och jag var hur nöjd som helst och kände mig väldigt stolt över mig själv. Jag brukar inte kunna resonera på det sättet när jag äter ute. 2-0 till mig!

Väl hemma jobbade jag mina timmar och fick undan en del jobb, sedan knorrade magen på allvar och jag tog upp en fläskfilégryta med lite ris + några hemgjorda naanbröd som jag klantigt nog knäckte då jag var lite för snabb med att slå igen locket på frysen. Så det blev en rejälare portion än jag tänkt, men jag inbillar mig att den var behövlig, kände mig ändå inte övermätt efteråt. Däremot är jag väldigt tillfreds i kväll, tidigare kvällar har jag fått ta till kvällsmål, men inte idag.

Igår snabbläste jag lite i ”Att äta”, den svenska mindful eating-boken, och den verkar bra. Jag ska göra ett försök att följa deras 8 veckors program med start nästa vecka. Tack och lov är en övning som jag vägrar utföra frivillig. Kalla mig fånig, men jag lägger baske mig inte ner besticken efter varje tugga. Det är något som jag stör mig på när andra gör, helt ärligt. 🙂 Jag vet att det är otroligt löjligt av mig, men som snabbätande överätare kan jag inte komma på något som är mer irriterande/provocerande att bevittna. Jag vill tvångsmata folk som gör så, jag kan bara inte rå för det. 🙂 Så att jag skulle göra det själv händer inte. Kanske om jag äter helt ensam, men absolut inte annars. 🙂 Men resten av övningarna känns vettiga.

Jag surfade även loss en del igår, det är ju drösvis av januarireor just nu, bland annat halva priset på Desiguals hemsida och jag hittade en hel del plagg där som jag verkligen gillade och jag började faktiskt fundera på storlekar. Jag kom då på att jag köpte en klänning där för ett år sedan (eller kanske mer än så, det är knepigt med åren numer) som redan då satt aningens tajt och jag ville se hur illa den sitter nu. Den gick på mig, men vid minsta rörelse glider den upp och korvar sig. Men jag speglade mig rejält med den på och tog till och med bilder, det är mitt första steg till självinsikt. Jag tänkte testa lite mental träning här, jag försöker nu visualisera hur jag lätt glider in i den där klänningen och känner mig fin. Det må vara lite kontraproduktivt att ha så ytliga mål med tanke på mindfulness-biten, men samtidigt är det här min plan och ingen annans. Jag tänker som sagt skräddarsy ett program för mig och bara mig. Jag vill må bra, men jag vill också se hyfsat bra ut. Naturligtvis genom att göra kloka och hälsosamma val. Ingen svält, ingen hetsätning, ingen ångest. NU är jag där jag är och just den klänningen är inte aktuell att vara fin i för stunden, men det betyder inte att jag inte är fin nu. Jag har andra klänningar som smickrar min kropp som den ser ut nu.

Det blev ingen beställning, jag kom fram till att jag inte behöver dem nu, hur fina de än är. 50% på Desigual är dessutom fortfarande snordyrt. För övrigt är det konstigt att Desigual-affärerna i Sverige verkar fokusera på att bara ta in det allra skrikigaste, t ex i Barcelona och i onlineaffären är kläderna mycket finare.

Idag har jag också surfat loss och till sist gjort en beställning på hudvård på Kicks. Det får vara lyxen nu när jag fått lön. Jag ska även beställa hem mer granola/müsli i helgen, sedan får vi se om jag kan hålla lite hårdare i plånboken igen. Jag har inget jag direkt ”behöver”, även om de åter sänkt priset på de spel jag suktat lite efter. 🙂

Just ja, jag valde faktiskt att förnya min korsordstidning idag också, trots allt. Jag fick abstinens nu när jag löst klart senaste numret. 🙂 Det lär bli enda tidningen jag förnyar i år, förutom serietidningen Pondus och troligtvis den brittiska LEGO-tidningen (förnyade den i höstas).

Plask och värk

Plask och värk

Kommentarer 1 kommentar

Jahapp, då var det regn och plusgrader igen då. Testar mina nya skor idag och de är bekväma och varma, men inte alls bra på hala ytor tyvärr. Höll på att slå dit på vår gårdsplan. De är nog mer lämpade för de kommande blötvädret, då isen regnat bort. Så problemet kvarstår egentligen, jag har inga vinterskor för isigt väglag. De skor jag har som greppar bra är inte fodrade nog. Men förhoppningsvis dröjer det ett tag tills jag behöver det.

Även tightsen passade bra, ska nog testa kompressionsparet i morgon. Har dock inget hopp om att de sitter kvar uppe. 🙂

Har en envis, lätt huvudvärk sedan igår, vet inte riktigt vad den kommer av, troligen lite förkylning i kroppen. Jag hade den redan då jag vaknade igår. Hoppades den skulle gå över efter en natts god sömn, men icke. Idag är det i alla fall både lins- och träningsfritt och jobbdagen som såg ut att bli plågsam verkar bli betydligt enklare än jag vågat tro. Tur det, känner mig inte på topp. Jag har utvecklingssamtal i morgon efter träningen och efter det tror jag att jag åker hem och jobbar på eftermiddagen, behöver lite lugn och ro.

Jag vägde mig i morse, men har inte kollat resultatet än, känner mig inte på humör än. Hade ju hoppats vara igång lite bättre med mindful eating-verktygen vid det här laget, men jag har ingen ork för stunden. Inte för att jag inte tänker på det, jag försöker fatta kloka beslut och vara mer närvarande. Men jag hade behövt mer struktur. Det kommer så småningom hoppas jag.

Idag ska jag gå på lunchföreläsning med Martin Lidberg. Jag har med mig en rejäl macka som jag tänkt äta efteråt. Jag hade även haft tid att värma något, men det kändes bättre att inte stressa med det. Tänkte först snåla lite och ta en VV-soppa, men jag är i en hungrig period just nu och det är dumt att plötsligt bli tokhungrig till eftermiddagen. Jag behöver inte väcka rebellen och demonen.

Vinterhat

Vinterhat

Kommentarer 4 kommentarer

Den här dagen startade med ett morr. Jag är verkligen urless på vinter, kyla och mörker nu och det lär ju dröja ett bra tag innan det läget förändras. Igår var jag så frusen när jag kom hem att jag burrade ner mig under vår varmaste filt (till äldsta kattens sorg, båda katterna vägrar vidröra den filten märkligt nog, de verkar tro att salig Sputnik har förbannat den). Jag plöjde två avsnitt Star Trek Discovery, två avsnitt Divorce, en bunt avsnitt Frankie & Grace och rörde mig från soffvärmen enbart för att hämta föda och dryck. 🙂 Det var en riktig ”tycka-synd-om-mig-kväll” som smittade över till i morse då jag allvarligt talat kunnat kasta väckarklockan i väggen. Det är varken tiden eller jobbet i sig som jag vill slippa, det är att behöva gå ut i kylan. Jag är inte rustad för den här typen av kyla, mina lungor fungerar knappt, näsan forsar och kroppen är stel och torr. Inte ens håret vill vara med.

Velade länge och väl om jag skulle köra mitt löpbandspass i morse, men valde till sist att köra på för att bli på lite bättre humör. Det var klokt, det kändes ganska bra att få svettas loss och jag lyckades även mota bort löpmagen på slutet. Men hu, vilken doft som kom ur min kropp! Tyvärr eskalerade huvudvärken också efter det, har druckit för lite igen. Men jag tog en Ipren vid lunch och nu känns det ok.  Jillians 45-minuterspass är verkligen svettigt, trots de låga farterna. Tror det bränner ganska så bra också.

Nu har jag haft dagens fyra möten och jag börjar ladda inför soffläge. 🙂 Tror ärligt talat inte energin kommer räcka till så mycket annat idag heller, men det får väl vara så då. Det är inte lätt att hantera januari, den saken är klar. Jag vill verkligen bara krypa ner under täcket och sova fram till april.

Jag har paket att hämta idag (skor + tights), hoppas något av det passar. Zalandopaketet var redan mottaget som retur, det får jag säga gick undan rejält! Se och lär Outnorth.

Temperaturen envisas hålla sig på minus, så inget hopp om att isknögglet ska smälta bort riktigt än. Jag envisas att cykla ändå, fast jag hoppar av på valda ställen där det är som allra värst. Gå är nästan farligare + att jag behöver bekväma vinterskor. Mina fötter hatar mig just nu, har plågat dem ovanligt mycket nu när vinterväglaget dök upp. De värker och ömmar och hälarna är så raspiga igen att de kan klassas som vapen. Har kört två doser Footmender så jag hoppas få ner det värsta snart.

Fick en kul bild från Runkeeper i mailen, mitt sammanlagda resultat för 2017:

Lite förvånad att jag fått ihop så många kilometer med tanke på att de flesta pass jag kör inte mäts på det sättet. Men det är klart, Icaklassikern gav ju en del, liksom cykelorienteringen. Extra kul att se att jag inte har ett endaste lördagspass, jag är inte ett dugg förvånad. 🙂 Det lär inte ändras nämnvärt i år heller, men jag hoppas få upp söndagsstapeln lite mer. Mannen är på G nu, så jag tror vi kan hjälpas åt där.

Helg som försvann

Helg som försvann

Kommentarer 1 kommentar

Ny vecka igen då. Helgen har varit lugn och skön – och gått på tok för snabbt. Lade visserligen onödigt mycket tid i köket igår, skulle laga ”Pastastubbar med morot och zucchini” och det krånglade från start. Tomatsåsen skulle långkoka, något jag såklart såg först då jag skulle sätta igång. Fyllningen skulle dessutom kallna innan man bredde på den, så jag fick ställa ut den i kylan och vänta. Sedan insåg jag även att det (som alltid) var på tok för lite fyllning sett till antalet pastaplattor. Jag tycker det oftast är så och jag borde ha lärt mig vid det här laget att handla hem mer än vad som står i receptet. Men det största bekymret kom då jag skulle lägga ihop allt och jag insåg att tomatsåsen mer var ett tomattäcke + att det dessutom var för fullpackat i den form jag hade, så ingen ostsås kunde rinna ner mellan rullarna. Som vanligt fanns det så klart ingen större form heller, nästa storlek var alldeles för stor. Så jag fick ett riktigt utbrott i köket och kladdade ner massor innan det väl var ok att ställa in eländet i ugnen. Det blev sådär av förklarliga skäl. Det hade dock varit riktigt gott om jag fått ha mer fyllning i rullarna + låtit den gå ett tag till i ugnen till lägre temperatur. Det som VERKLIGEN retar mig är att på bilden har de EXAKT samma form som jag har, därför tänkte jag inte till som jag borde ha gjort. Så det var många timmars jobb för ett ”meh”. Men det lär smaka bättre uppvärmt, då är nog pastan mer tillagad. Nästa helg blir det VÄLDIGT enkel matlagning, det kan jag lova.

Annars har det varit en ganska nyttig helg, sett till min nivå då. Inga matorgier eller godisfrosserier och sparsamt med alkohol + att vi hittade energi att städa. Skönt också att komma upp i bra tid både lördag och söndag och ändå känna sig pigg. Känner att jag har igen det idag t ex. Dock är jag inte särskilt taggad för att jobba just nu. Jag hade verkligen behövt den där hemmadagen då jag kunde få undan lite ”pappers”-arbete + slippa folk. För att inte tala om att slippa ha på mig skor och BH, haha. 🙂 Men kanske det går att planera in om två veckor.

Stövlarna kom i fredags och var tillbaka på posten i lördags. 🙂 De var fina som så och jättevarma och verkade ha riktigt bra kvalitet, men de klämde över tårna fast jag bara hade strumpbyxor på mig och även om de hade passat tror jag inte jag hade behållit dem. Det var något med färgen som jag inte gillade, den var snyggare på bild. Så jag lade en ny order i helgen på en helt annan typ av vinterskor som dessutom var hälften så dyra. Fast det ”löste” jag ju genom att fylla ut med annat, som två par träningstights och ett par strumpor. 🙂 Men det är saker jag verkligen behöver. Jag håller på att bli lite lätt galen på alla mina tights, har inte ett par som sitter vettigt. Jag är så sabla less på att stå och dra upp byxorna från grenen varje pass. Ska beställa fler så småningom, det är dags att rensa i den lådan. Strumpor ska vi inte ens tala om…

Idag tror jag det är boxning på lunchen, det brukar vara kul och jobbigt. I morgon har jag faktiskt bokat löpband på morgonen, har fyra möten som ligger kloss i kloss med lunch mellan, så HIIT-passet funkar inte – tyvärr.  På torsdag morgon blir det pass med Martin Lidberg (vad det nu innebär) och på fredag är det Soma Move som vanligt. Matmässigt är det frysen som gäller hela veckan lång, kan ju faktiskt ha med mig lunch som ska värmas tisdag-torsdag. Nästan lite läskigt. 🙂 Idag blir det dock en improviserad potatissallad, hade lite potatisrester från i fredags som jag blandat upp med grönsaker, en liten burk tonfisk och en upptärnad ostskalk. Hemma i kväll sedan blir det rester från lördagen, indonesisk fisksoppa. Så inte mycket att tjafsa om idag, vilket känns bra. 🙂 Jag gillar när jag verkligen ser till att inte kasta mat.

Kvällsvecka är det också, vilket betyder att jag har kvällarna för mig själv.  Jag har inga falska förhoppningar om att hinna med en massa praktiska saker, det får bli vad det blir. 🙂

Fofroredodagog!

Fofroredodagog!

Kommentarer 2 kommentarer

Rövarspråket var inte igår. 🙂

Mitt glada humör fortsätter, tycker det flyter på bra nu på alla plan. Det enda är att hitta tid till allt jag vill göra, både på jobbet och privat. Hade hoppats få in en dags hemarbete nästa vecka, men det sket sig.  Det gör dock att jag nu kan gå på en föreläsning med ex-brottaren Martin Lidberg på onsdag lunch. Kan alltid vara kul att lyssna på och kanske ger det lite inspiration. Jag ska dessutom på ett träningspass som han håller i på torsdag morgon. Han är här i två dagar och kör tre pass av varierande svårighetsgrad. Jag har valt det mellersta, känner inte att ELIT är för mig (även om jag är stolt över mina framgångar). 🙂 Vi har faktiskt fått träna med elitidrottare innan, t ex en trestegs-tjej vars namn försvunnit i mitt huvud, men som var fantastiskt duktig. Ett jämfotahopp utan ansats för henne motsvarade tre-fyra hopp för oss andra, vilken spänst!

Igår åt vi sushi till middag, som alltid gott och vi snålade inte på bitarna. Men det tar en stund att känna mättnad efter sushi, jag tror det är huvudet som luras lite. Det känns inte som MAT på samma sätt som varm mat. Mycket riktigt kom också mättnaden en ganska lång stund efter och då hade jag fixat fikabröd åt hungrige mannen, men kände själv att jag inte hade plats. Skön känsla det där, jag älskar när jag inte går i fällan att äta bara för att jag kan. Mannen bryr sig ju inte om jag äter min bulle eller inte och även om nu så vore, hur galet är det inte att äta FÖR ATT NÅGON ANNAN VILL DET?! Ändå gör jag det ibland, av artighet eller för att slippa tjafs etc.  Som ”stor” är det dessutom än värre, vi förväntas ju dammsuga kakfat och chokladkartonger. Själv kan jag äta god mat som en skogshuggare, men kakor och choklad är jag egentligen inte triggad av. Jag är salt över sött, mat över fika. Inget gör mig så tjurig som när jag är riktigt hungrig och jag måste sitta och fika på sötsaker för att ”överleva”. Mycket av mitt fikande genom åren beror till största del på andra personer och det är ju riktigt galet. Fast visst har jag också stunder då det är mysigt att ta en kopp kaffe och en varm kanelbulle, eller en riktigt kladdig efterrätt. 🙂 Men god mat vinner alla dagar i veckan.

Soma Move idag också och inga irritationsmoment. 🙂 Stod bakom några nya som kämpade på bra och lärde sig allt efter, kul att se! Jag är själv helt slut, det känns liksom jobbigt att äta, det säger en del. 🙂

Snart dags för arbetsmöte, sedan är nog arbetsveckan mer eller mindre över för min del. Väldigt intensiv, men rolig sådan.

 

Top of the world

Top of the world

Kommentarer 1 kommentar

Dagen startade lite småskakigt med envis hunger, skoskav och att babbelgubbarna är tillbaka på tåget. Jag vill inte äta direkt innan träning, det blir bara elände av det, så därför tvingade jag mig själv att härda ut – och jag överlevde. 🙂 Skoskavet fick mig att svära dels över min egen dumhet att inte ta bättre strumpor, dels över skotillverkare som envisas att sätta en kant just där jag lättast får skav. Inget fett på mina hälar vill jag lova. Men jag löste det för stunden i alla fall med dubbla strumpor + att jag har compeed om det förvärras. Babbelgubbarna kan blockas med hörlurar, så jag får väl börja ladda min mobil med bra musik och se till att mina hörlurar är laddade (och i väskan).

Så med andra ord, inget att direkt snyfta över. 🙂

Jag startade jobbdagen i motionshallen tillsammans med träningsgruppen kl 7-8 och njöt nästan av varje sekund. Passet denna morgon var en mix av det mesta, gummiband, matta, intervaller, core, puls, stretch etc. Det var dessutom ett sådant pass där kroppen svarade på i princip allt och jag verkligen kunde känna hur jag förbättrats. Allra tydligast var det nog när vi skulle rulla på mittpartiet av kroppen fram och tillbaka utan att ha i händer och fötter. Det var en OMÖJLIGHET första gången jag försökte detta för x antal år sedan, idag rullade jag bara på tills det började göra lite ont i höften eftersom benet skaver mot fläsket. 🙂 Jag är så oerhört stolt över mig själv och är just nu på riktigt bra humör.

0/~ I’m on the top of the world looking down on creation… (Jag ignorerar den religiösa tonen hos The Carpenters just nu)

Idag är det storhandling och vi kommer att lyckas pricka in någon slags jippodag på Maxi på det, men jag hoppas att vetskapen om det gör att det inte är allt för jobbigt. Vi ska även plocka upp sushi idag, det var verkligen ett bra tag sedan nu! Till lunch idag har jag gårdagens rester av bruna bönor + sojakorv + lite extra sallad på det. Korven vinner nog på att ätas tillsammans med annat och inte rakt upp och ner, men den funkar. Så här långt tycker jag att det går bra med att äta det som finns till buds och att inte jaga läckerheter 7 dagar i veckan. Det känns bra att göra det också, både för att programmera om huvudet, men också rent ekonomiskt. Tidigare har vi slängt de bruna bönor som blivit över + att jag åt mer än jag behövde varje gång. Precis som att bönor inte skulle mätta…

Jag ska inte ljuga, jag var allt liiiiite sugen att väga mig idag, men den gubben gick icke. Det räcker gott och väl med en gång i veckan, jag mår inte bra av att konstant matas av siffror som ändå inte säger så mycket. Däremot ska jag ta mig i kragen och mäta mig en dag nu framöver, det var väldigt länge sedan och jag vet ju varför – det kommer inte se bra ut. 🙂 Men det är så mycket bättre än viktmått, och i mitt förändringsarbete ingår att acceptera läget och inte blunda för sanningen. Visst, det är siffror det också, men jag vet att det tar skruv på ett annat sätt än att bara spegla mig.  Jag tänker jobba hårt för att nå kroppsacceptans igen, det får vara slut på ledsamheter och känslor av misslyckanden nu. Jag är inte ute efter att såga mig själv, tvärtom.

Hade tänkt ta mig en knäckemacka på jobbet idag eftersom jag haft morgonträning, men det verkar just nu som att kroppen nöjde sig med yoghurt, granola och en banan. Bra så. Det är här jag så ofta går bet, jag vill gärna inbilla mig att jag ”måste” äta – av mängder av olika skäl. Men det måste jag inte. Kroppen talar om när den behöver näring, jag behöver och SKA INTE fylla på i förtid. Jag klarar mig på mycket mindre föda än jag tror.

Egentligen är det ju inte alls konstigt att hela huvudet är felprogrammerat.

  • Jag äter för snabbt, vilket inte sänder mättnadssignaler i tid.
  • Jag ignorerar hunger & mättnadssignaler, något alla år av dieter ”lärt” mig.
  • Jag inbillar mig att jag behöver följa ett kostschema istället för att lyssna på vad kroppen försöker säga.
  • Jag finner falsk trygghet i att tänka på god mat som jag snart ska få äta – sedan är det skit samma om jag faktiskt har hunger eller ej.

Sedan ska vi också lägga till hur sjukligt det faktiskt är att ha sådant absurt fokus på maten dygnet runt. Livet går faktiskt inte ut på att äta.