Dagen startade lite småskakigt med envis hunger, skoskav och att babbelgubbarna är tillbaka på tåget. Jag vill inte äta direkt innan träning, det blir bara elände av det, så därför tvingade jag mig själv att härda ut – och jag överlevde. 🙂 Skoskavet fick mig att svära dels över min egen dumhet att inte ta bättre strumpor, dels över skotillverkare som envisas att sätta en kant just där jag lättast får skav. Inget fett på mina hälar vill jag lova. Men jag löste det för stunden i alla fall med dubbla strumpor + att jag har compeed om det förvärras. Babbelgubbarna kan blockas med hörlurar, så jag får väl börja ladda min mobil med bra musik och se till att mina hörlurar är laddade (och i väskan).

Så med andra ord, inget att direkt snyfta över. 🙂

Jag startade jobbdagen i motionshallen tillsammans med träningsgruppen kl 7-8 och njöt nästan av varje sekund. Passet denna morgon var en mix av det mesta, gummiband, matta, intervaller, core, puls, stretch etc. Det var dessutom ett sådant pass där kroppen svarade på i princip allt och jag verkligen kunde känna hur jag förbättrats. Allra tydligast var det nog när vi skulle rulla på mittpartiet av kroppen fram och tillbaka utan att ha i händer och fötter. Det var en OMÖJLIGHET första gången jag försökte detta för x antal år sedan, idag rullade jag bara på tills det började göra lite ont i höften eftersom benet skaver mot fläsket. 🙂 Jag är så oerhört stolt över mig själv och är just nu på riktigt bra humör.

0/~ I’m on the top of the world looking down on creation… (Jag ignorerar den religiösa tonen hos The Carpenters just nu)

Idag är det storhandling och vi kommer att lyckas pricka in någon slags jippodag på Maxi på det, men jag hoppas att vetskapen om det gör att det inte är allt för jobbigt. Vi ska även plocka upp sushi idag, det var verkligen ett bra tag sedan nu! Till lunch idag har jag gårdagens rester av bruna bönor + sojakorv + lite extra sallad på det. Korven vinner nog på att ätas tillsammans med annat och inte rakt upp och ner, men den funkar. Så här långt tycker jag att det går bra med att äta det som finns till buds och att inte jaga läckerheter 7 dagar i veckan. Det känns bra att göra det också, både för att programmera om huvudet, men också rent ekonomiskt. Tidigare har vi slängt de bruna bönor som blivit över + att jag åt mer än jag behövde varje gång. Precis som att bönor inte skulle mätta…

Jag ska inte ljuga, jag var allt liiiiite sugen att väga mig idag, men den gubben gick icke. Det räcker gott och väl med en gång i veckan, jag mår inte bra av att konstant matas av siffror som ändå inte säger så mycket. Däremot ska jag ta mig i kragen och mäta mig en dag nu framöver, det var väldigt länge sedan och jag vet ju varför – det kommer inte se bra ut. 🙂 Men det är så mycket bättre än viktmått, och i mitt förändringsarbete ingår att acceptera läget och inte blunda för sanningen. Visst, det är siffror det också, men jag vet att det tar skruv på ett annat sätt än att bara spegla mig.  Jag tänker jobba hårt för att nå kroppsacceptans igen, det får vara slut på ledsamheter och känslor av misslyckanden nu. Jag är inte ute efter att såga mig själv, tvärtom.

Hade tänkt ta mig en knäckemacka på jobbet idag eftersom jag haft morgonträning, men det verkar just nu som att kroppen nöjde sig med yoghurt, granola och en banan. Bra så. Det är här jag så ofta går bet, jag vill gärna inbilla mig att jag ”måste” äta – av mängder av olika skäl. Men det måste jag inte. Kroppen talar om när den behöver näring, jag behöver och SKA INTE fylla på i förtid. Jag klarar mig på mycket mindre föda än jag tror.

Egentligen är det ju inte alls konstigt att hela huvudet är felprogrammerat.

• Jag äter för snabbt, vilket inte sänder mättnadssignaler i tid.
• Jag ignorerar hunger & mättnadssignaler, något alla år av dieter ”lärt” mig.
• Jag inbillar mig att jag behöver följa ett kostschema istället för att lyssna på vad kroppen försöker säga.
• Jag finner falsk trygghet i att tänka på god mat som jag snart ska få äta – sedan är det skit samma om jag faktiskt har hunger eller ej.

Sedan ska vi också lägga till hur sjukligt det faktiskt är att ha sådant absurt fokus på maten dygnet runt. Livet går faktiskt inte ut på att äta.