Browsed by
Kategori: Dietbet

Mål ett avklarat! Stolt fet tant!

Mål ett avklarat! Stolt fet tant!

Kommentarer 2 kommentarer

Efter tålmodigt väntande på ett toabesök (haha) lyckades jag nå mitt mål i fredags, så nu är etapp 1 bokförd och jag vann 25 dollar. Hurra så bra! Nästa delmål blir tuffare, då jag nu ramlat in i en period då det är massor med evenemang och de tenderar ju att stöka till allt lite. Men jag får vara envis och stenhård på vardagarna och inte låta helgerna rinna iväg heller.

Just idag var det ett jätteskutt uppåt, men så har jag varit hos föräldrarna hela helgen också. Jag går alltid upp massor där av olika anledningar. Det brukar gå att reda upp hyfsat enkelt så jag hoppas det gäller även denna gång.

Roligt nog har min träningsguru Ola fått till ännu ett pass Atletisk Skivstång denna torsdag, det blir tredje gången (vi körde i torsdags).  Det jag gillar med det passet är att det suger all kräm ur mig, vilket är en känsla jag inte känt på mycket länge. Tyvärr är det inte samma sak att träna ensam/online hur mycket jag än vill tro det. Jag drar ner på både fart och intensitet. Nu är det väl ok i sak, men det är ändå synd. Vi får väl se vad jag kan göra åt det i höst/nästa år.

Idag har jag bokat hotellnätter för kommande evenemang fram till och med sommaren. Jag trodde jag var rätt härdad, men jag tappade nästan hakan idag då jag såg priser och tillgänglighet inför i sommar. Jag bokade först två Köpenhamnsnätter i juni, där vet jag sedan gammalt att det är dyrt, i synnerhet sommartid. Så jag var inte så förvånad att jag fick lägga ut över 3 000 per natt, jag hade dessutom två kuponger på totalt 2800 kr att nyttja. Men så skulle jag boka en natt i Göteborg och dels fanns det nästan inga lediga rum överhuvudtaget, dels låg de få som nu fanns på minst 4 500 och uppåt! Oavsett läge och skick. Jag funderade först om det var Gothia Cup just då vi ska dit, men det var det inte heller. Tydligen lockar Götet semesterfirarna. Själv gillar jag inte ens GBG, så det kändes oerhört surt. Mannen var inne på att vi skulle strunta i det och köra hem på natten i stället, men i mitt sista försök hittade jag att om jag blev medlem hos Gothia Towers så kunde jag få deras SISTA rum för ”bara” 4 200 (låg för 5  100 på hotellsajterna). Jag bokade det för nu, så får vi se om vi ändrar oss. Det betalas på plats skönt nog och går därför att avboka. Dessutom, om jag nu ska betala dessa fantasipriser får det baske mig vara ett hotell som har lite klass i alla fall. Till och med vandrarhemmen långt från centrum och de skabbiga Ibishotellen hade dessa priser. Om svenska folket nu inte har pengar så undrar jag vem som bokat upp alla rum?

I fredags fick jag hem ett paket från Bonprix som jag ännu inte öppnat. Jag vet att jag skanderat innan att jag aldrig ska handla där igen, men jag är i skriande behov av tights av alla slag då mina gamla har hål i sig eller är allmänt utslitna. Eftersom jag bara kommer till Lindex rent fysiskt kändes det som bästa ekonomiska varianten då de senaste tightsen där kostade 500 kr… OK, de var i ull också. Återstår att se vad som passar, returer är ju inget som är kul med den firman.

Jag är ju annars i det där läget att jag är så pass stor att inga kläder passar mig just nu och med vår och sommar på ingång kommer jag att få bekymmer om jag inte gör något. Jag tänker NATURLIGTVIS kämpa för att skala bort kilon, men det är väldigt många kilon kvar till kläderna i den högre skalan kommer att sitta som de ska. Det var inte jätteskoj att se sig själv i spegeln i torsdags under passet, alla andra är ju normalviktiga. Jag är verkligen fet, det finns inget annat ord för det. Men jag ser det ändå som ett friskhetstecken att jag vågar titta nu, lade till och med ut en ofiltrerad helkroppsbild bara för att stå för den jag är. Och lite mallig är jag för att jag orkade hela passet ut till skillnad från några. OK, jag förenklar också såklart, men ändå. Jag är inte helt försoffad.

Mamma påstod att det såg ut som jag gått ner i vikt sedan vi sist sågs och hon brukar inte säga osanna saker bara för att vara snäll så jag hoppas det stämmer. Jag tycker själv ansiktet börjar synas bättre igen, det är ju mitt största fetmatecken.

Det som jag mest vill få bukt med just nu är: ryggen (jag är inte van att bära på så mycket ”framvikt” som jag har just nu, både i form av byst och mage) och låren (de slår ihop som kastanjetter hur jag än står/rör mig). Konstigt nog är lårnerven som jag alltid har i kläm ovanligt lugn nu trots min vikt, men den lär vakna. Antar jag är över någon gräns nu som gör att den inte är lika mycket i kläm just nu.

Känslostormar

Känslostormar

Kommentarer 1 kommentar

Det blev en oväntat emotionell födelsedag i år. Jag jobbar tillsammans med ett konsultteam av utvecklare som sitter i Stockholm och framförallt tjejerna i teamet har jag haft nära samarbete med och jag har väl varit lite av en mentor kan man säga. Det finns de som tycker att det är galet och att jag enbart ska vara en grinig kund istället, men det får stå för dem. Så har vi aldrig jobbat här innan och så kommer jag aldrig att jobba heller. Jag betalar dessutom inte deras löner och jag förhandlar inga kontrakt så jag ser verkligen inte problemet. För mig handlar det om att vi tillsammans utför ett jobb. Punkt.

Så när jag först fick ett presentkort på Moomin.com från en av dem (som dessutom tvingades lämna oss redan i januari!), följt av hemleverans av en bukett blommor senare under dagen från de andra två – då var jag redo att börja gråta. De vill också se till att vi tar avsked på riktigt och inte via Teams, oavsett hur det sker.

I samma veva fick jag också ett första potentiellt uppdragsförslag från min blivande arbetsgivare och det var intressant att se. Trots att det bara var ett par rader sade det mer om uppdragets roll än vad jag vet än idag om mitt nuvarande jobb. Det som också slog mig är hur stort det var, utan att det skrämde mig. Snarare gjorde det mig stolt, både för att jag själv reagerade så + att de tror att jag skulle kunna vara säljbar till det. Tyvärr var det totalt fel ort dock, det hade krävts veckopendling och det är jag noll intresserad av. Då hade jag rent krasst lika gärna kunnat söka jobb i den regionen och tjänat mycket mer.

Jag svarade därför tillbaka att veckopendling inte är något som jag ser kommer att fungera för mig om det inte är under en väldigt kort period, och jag fick direkt ett svar att det var fullt förståeligt och att de jagar vidare efter något som då troligen blir på distans (då vår region inte är så stor).

Vad jag egentligen vill säga med det här inlägget är att hela dagen fick mig att inse att jag är värd att bli behandlad så här utan att jag ska reagera som att det vore något extraordinärt. Både att ha människor runt mig som faktiskt uppskattar mig som den jag är och också att ha en öppen och TREVLIG dialog om vad jag vill och inte vill utan förutfattade meningar. Det kan låta som totala självklarheter, men det är just så jag INTE har känt det under en mycket lång tid nu. Vilket är ledsamt, för det ÄR många omkring mig redan nu som gillar mig och sörjer att jag ska sluta, så helt ute och cyklar är jag ju inte med mitt sätt att jobba. Men har man inte stöd uppifrån så har man inte.  Det är slut nu på att JAG ska ändra på mitt sätt att vara.

Detta får mig också att se varför jag får stresspåslag så lätt på nuvarande jobb, medan jag känner ett lugn inför det nya – trots att det är så mycket mer osäkert och nervöst egentligen.

Avslutningsvis, i morgon är det invägning 1. Jag trodde det var idag (glömde bort tidsskillnaden) och svor åt att det slog över med endast 2-3 hekto. Men invägningen startade först vid 9, så det hade inte gått att registrera ändå (jag var på jobbet den tiden). Så det känns som att det BÖR gå vägen i morgon bitti, annars får jag ta med vågen till mina föräldrar och väga mig där (ska dit efter jobbet i morgon).

Årsbästa!

Årsbästa!

Kommentarer 1 kommentar

YES! Idag visade vågen på pricken det jag behöver väga om 8 dagar för att vinna omgång 1. Det betyder också att det är årets lägsta viktnotering! Dessutom är jag ÄNTLIGEN under min tidigare maxvikt!

Jag är superglad för detta – men också oroad att det bara är menshicka. Dessutom kommer påsken nu, med två extra lediga dagar och frestelser. Men nu vet jag om detta och jag kan i alla fall förebygga motgång i den mån det går.

Det är något som jag tycker är extra svårt denna gång, jag har ingen koll längre på vad det är kroppen svarar på. Jag är livrädd att det ska gå tillbaka till status quo där inget fungerar.

Men jag har anpassat min kost, även om jag inte räknar kalorier. Och jag sover bättre och framförallt stressar jag mindre.  Jag vill väldigt gärna tro att just det kan göra underverk med vikten, det är ju ändock stressen som gjort mig fet så pass ”snabbt ”- även om det såklart går hand-i-hand med sjuka matintag.

Om en dryg vecka är det upp till bevis. OM jag klarar mitt mål utan att behöva svälta mig dagen innan så vågar jag tro på att jag har hittat en väg framåt. Det hade varit underbart. Jag kan hantera att det går långsamt, så länge som det går åt rätt håll.

Glad överraskning

Glad överraskning

Kommentarer 0 kommentarer

Ibland får man positiva överraskningar på vågen. Jag hade iskallt räknat med ett stort skutt upp i måndags, dels för att jag brukar få det, dels för att jag inte var så duktig i helgen som jag borde ha varit. Det är inte alls ovanligt att det skiljer sig 2 kilo eller mer om det vill sig illa, men just denna vecka var det bara 2 hekto från fredagens vikt, vilket gör mig väldigt glad.

Nu ska tilläggas att jag också fick min mens, så det kan vara anledningen, men oavsett vilket är det ett bra resultat och det fortsatte även neråt i morse trots träningsvärk. Så jag har hoppet uppe för morgondagens vikt.

I nästa vecka är det upp till bevis på dietbettet, lite dumt att den kommer en påskhelg och blandar sig i det hela, men det är inget att skylla på. Som tur är har vi inte planerat att slafsa till det, förhoppningen är att det ska vara hyfsat väder så vi kan ta oss ut lite.

Jag har handlat lite påskgodis, men det ska inte frossas i det. Matmässigt ska det vara bra, vanlig mat i lagom portioner. Vi ska inte ”fira” i den bemärkelsen, ingen av oss är några påskmänniskor och vi har vänligt, men bestämt sagt till familjen att vi håller oss hemma i år för att få lite ordning och reda i hemmet.

Nu ska jag se vad jag kan äta till lunch, åt en sen frukost så jag är inte hungrig alls, men jag har möten sedan så det går inte att skjuta på det. Jag är så sabla trött på möten!

Tant är bra

Tant är bra

Kommentarer 0 kommentarer

Nu börjar det regna in kommentarer ju dler som får nys om att jag ska tacka för mig. Det är väldigt fina kommentarer, men det är också lite överväldigande.

Dock skrattar jag åt att jag nu tappat räkningen på hur många som blivit genuint chockade över min ålder. Tydligen ser jag yngre ut än jag tror, tantkropp till trots. Det tar jag med mig i kampen mot kilona.

Från idag väger jag mig åter dagligen, mest för att få fylla i mitt nyaste excelblad. 2 kilo till delmål 1.

Just do it! Hell yeah!

Just do it! Hell yeah!

Kommentarer 1 kommentar

Aha, klyscha i rubriken! Tant Tess är på gång igen!

Nu är det slut på ursäkter och svammel och dags att ”bara göra” saker – på riktigt.

Steg 1: Jag har sagt upp mig (inte helt officiellt än, men tillräckligt för att jag ska kunna skriva det här)

Japp, jag har alltså till sist sagt upp mig från företaget, min sista dag är den 2/6 och sedan ska jag vara ”ledig” fram till 7/8. Jag funderade ett tag på hur jag ville göra då det nya stället är flexibelt och kom fram till att detta blir det bästa för mig + att jag på köpet ger företaget lite extra frist att hitta min ersättare. Naturligtvis blev min uppsägning en chock för alla inblandade, vilket förvånar mig lite. Helt officiellt blir det i slutet på maj någon gång antar jag, men alla mina närmaste kollegor vet nu. Annonsen gick ut så snabbt att chefen fick släppa bomben tidigare än tänkt. Det är jag glad för, hatar att smyga.

Det finns naturligtvis saker jag kommer att sakna, jag har varit företaget trogen i 21 år och har haft min trygghet där på många olika sätt. Men det känns ändå rätt nu. Jag kommer inte att magiskt förändra mig och mitt mående om jag inte gör något radikalt. Jag måste starta om mitt liv och det kan jag inte göra där. Har försökt i fyra år nu utan framgång.

Jag har haft olika jobbalternativ som jag velat lite över, men jag har gått på min första magkänsla och skrev på för det företag som kändes mest rätt för mig här och nu. Om det blir så återstår såklart att se, men det funderar jag inte på nu. Det som är skönt är att jag har tagit steget och det ger mig också en trygghet i att jag har modet att byta.

 

Steg 2: Jag har gått med i ett Dietbet igen, trots att jag inte skulle göra det. 🙂

Igår satt jag och letade efter en bild på min dator och scrollade genom alla bilder mellan 2020-2023 och förfasades. Jag vet ju att jag gått upp 25 kilo på dessa år och det är sorgligt i sig, men att se ökningen i faktiska bilder var hemskt. I synnerhet då jag mådde så sabla bra 2019 och hade allt i ordning.

Viktstatistiken talar sitt tydliga språk

 

 

 

 

 

 

Jag har ältat nog om vilka skitår dessa var, nu är det dags att vända på trenden. Jag tänker inte tillbringa sommaren 2023 med tresiffrigt på vågen.

Nu har jag faktiskt inget kvar att skylla på heller. Jag har sagt upp mig, så månaderna som är kvar handlar om att göra mitt jobb på lagom nivå och lämna över. Glöm all form av övertid, glöm missade raster. Sedan har jag TVÅ månader utan krav (mer än möjligen något besök på nya jobbet då jag ska ha uppdrag + info). Då kan jag verkligen se till att ta hand om MIG.

Så med det i bagaget tyckte jag det var läge att hoppa på ett Dietbet igen för lite extra pepp. Det startade i måndags och slutar om 6 månader som vanligt (10 % av överflödet ska då ha svettats bort) , vilket är ungefär då jag startar nästa episod i mitt liv. Då SKA jag ha så pass bra koll igen att jag kan anpassa mitt nya jobbliv till ett bra mående.

 

Steg 3: Nu är det verkligen dags att få igång träningsvanan igen.

Jag kommer öppna lite försiktigt med kortare pass med tätare frekvens. Måndagar kör jag på Weight Plate-passet tills jag slutar, sedan får övriga dagar vara en mix av mina olika träningsappar och motionscykel. Helst direkt på morgonen. Det handlar om att få upp flås, återta muskelmassa och inte minst hitta glädjen igen. Den är där dold under allt fett, men jag behöver bygga upp en vana runt den för att det ska hända något.

 

Jag har sagt det mången gång, men nu känns det faktiskt att något är på gång på allvar.

Tjock

Tjock

Kommentarer 2 kommentarer

Japp, så kom den till sist. Den obehagliga insikten att jag inte ser magiskt smalare ut än vad vågen säger.

Det är fascinerande med det mänskliga psyket ändå. Jag väger mig i stort sett dagligen så jag vet ju att jag gått upp massor i vikt. Jag har kläder som inte längre passar och som en gång satt löst. Ändå går det liksom inte in. ”Jaja, men jag ser ju ganska ok ut ändå” säger ögonen och även om det förstås är trevligt att tycka om sig själv så är det samtidigt lite falskt. För visst fasen VET jag egentligen att något är fel.

Idag hjälpte jag min man ladda in lite bilder från hans kameror och jag visste att han hade en hel del bilder på mig som jag inte velat se – för det skulle göra min övervikt sann. Och nog gjorde den det. Jag ser en trött, gammal, tjock tant med stripigt hår och jag undrar vem f-n hon är och vem som släppte in henne. Mitt ansikte är helt runt och jag har dubbelhaka så fort jag ser lite neråt. Kroppen är degig och plufsig.

Det här var jag 2010:

Det här är jag 2021:

Positivt är väl att jag faktiskt inte ser 11 år äldre ut. 🙂 Men det är förstås lite ledsamt att se att jag i stort sett är på ruta ett igen. Jag mår antagligen bättre och är starkare och mer rörlig, men det är också allt.

Nåväl, nu är fakta på bordet och det kan bara gå åt rätt håll från och med nu.

Jag hoppade (naturligtvis) genast in i ett DietBet också, 10 % av min vikt ska bort till 13 December.

Känns ändå bra att ha tagit av skygglapparna.

Ständigt dessa mål

Ständigt dessa mål

Kommentarer 3 kommentarer

Oj, inte en inlägg under hela juli och jag kan inte skylla på semester eftersom jag inte haft någon (mer än ett par strödagar). Ändå har det hänt en del och jag har tänkt en del, dock mycket som inte kan skrivas publikt.

Jag klarade båda mina Dietbet och är med i matchen än på den långa varianten, men det var med viss hjälp jag tog etapp två så att säga. Jag trodde nog att jag skulle vara betydligt mer taggad i sommar än vad jag varit, men jag har verkligen inte kommit till skott med kosten. Jag kan inte skylla på annat än rent ointresse och fel attityd. 🙂

Just nu är det den där tiden på året då jag vaknar till liv allra mest och börjar vilja göra en massa och känner mig ostoppbar, även så i år verkar det som. Just nu hade jag velat vara ekonomiskt oberoende så att jag kunde ägna mig åt alla roliga utmaningar jag har anammat!

Något som slog mig tidigare idag då jag tog en snabb promenad till brevlådan (för att kunna ticka av 2 km till på min INKA-trail, en av de nya utmaningarna) är att jag har en intressant inställning till det här med mål. Jag har alltid sagt att jag har väldigt svårt för att sätta och jaga mål och att det inte motiverar mig, men det är faktiskt inte helt sant. Jag kan gå igång på mål OM de är mätbara OCH direkt påverkningsbara. Det är ju där så många mål fallerar för mig. På jobbet sätter vi mål på oss själva som visserligen ska vara mätbara, men de är så sabla fluffiga och helt omöjliga att påverka direkt på egen hand. Då blir de också meningslösa för mig. Att gå en kurs är ett bra mål, det är något som jag styr helt över själv. Att lösa xx incidenter i teamet eller att ha 95 % problemfria releaser är visserligen vettiga mål i sig, men helt ointressanta för mig personligen eftersom jag inte kan påverka dem direkt på ett vettigt sätt. Och i min senaste roll som projektledare är det förstås ännu flummigare. Visserligen är slutmålet att ta projektet i mål, vilket också motiverar, men det har jag lustigt nog inte i min utvecklingsplan, det är ju projektets mål. Jag minns knappt vad mina mål är, så mycket bryr jag mig. Jag har heller aldrig haft koll på mina mål i utvecklingsplanen, de dammas enbart av när jag sitter ner med chefen. Det betyder inte att jag inte har mål, men jag formulerar dem inte.

Det är också därför viktmål aldrig fungerat särskilt bra för mig. Jag kan bevisligen vara envis och ordentlig och superstrikt, men inte för att jag ska väga X kilo om Y veckor. Det handlar istället om att göra det jag lovat mig själv, vilket jag direkt kan påverka. Min vikt kan jag faktiskt inte påverka i detalj. Jag kan vara superfokuserad och ordentlig i 14 dagar och ändå gå upp i vikt och det accepterar jag, kroppen fungerar så. Men med det i åtanke är det bra dumt för mig att sätta viktmål.

Det är väl helt ok i sig, men det knepiga är då att hitta vettiga mål som ger den effekt jag önskar. När det gäller motionen knäckte jag den nyckeln för tio år sedan genom att till att börja med gå på alla pass som träningsgruppen höll + egna pass som jag lovat tränaren och inte minst mig själv. Sedan blev det lite som att borsta tänderna till sist, något man bara gör för att man ska utan att fundera på varför. 🙂

Just att få ändan ur och göra saker fast det känns motigt är jag bra på. Det ger mig omedelbar feedback och tillfredsställelse, en bock i listan så att säga. Att äta förståndigt är inte riktigt lika enkelt. 🙂 Man kan ju argumentera att t ex VV borde vara idealiskt då, men det är ju inte det. Jag gillar VV som koncept och jag har också lyckats med VV (till skillnad från många andra program), MEN jag kan inte anamma det fullt ut. Jag ifrågasätter för mycket, vägrar acceptera vissa saker och till sist ledsnar jag. Plus att jag verkligen HATAR att hela tiden kontrollera min mat numer. Samtidigt vet jag att jag inte kommer att magiskt äta smartare av mig själv, och jag vet också att mina naturliga ätmönster ovillkorligen leder till viktökning. Jag kan skylla just den här viktökningen på stress, ångest och dåligt psykiskt mående, men det är ändå fortfarande jag som väljer vad och hur jag äter och hur jag vill se ut och må.

Det som är intressant med mig är att om jag bara hittar rätt metod är jag som en pitbull. Jag började t ex med Duolingo i år i februari och jag har hållit igång dagligen i 156 dagar nu (någon streak freeze utnyttjad vissa helger dock :)). Det ska bara göras liksom. Det är mätbart OCH direkt påverkningsbart.

Nu har jag även påbörjat lite träningsutmaningar av olika slag som jag är rätt säker på att jag kommer att följa eftersom det finns ett framstegsflöde i båda.

Kanske är hemligheten helt enkelt att jag ska sätta mig ner och hitta mål som passar mig (dvs är mätbara OCH direkt påverkningsbara) och se till att ha en lista som jag kan bocka av. Dilemmat är att jag inte direkt älskar att följa upp saker på egen hand, det kan snabbt falla i ”glömska” om det inte engagerar rejält. Men det tål att tänkas på.

Oplanerade tider

Oplanerade tider

Kommentarer 0 kommentarer

Mhm, det närmar sig faktiskt slutet för min del i projektet snart, tro’t eller ej. Bokade beslutsmöte med styrgruppen igår och hade ett första samtal med nye chefen idag och i höst kommer jag att hoppa ner till 15 % i oktober och november, sedan är det så att säga ”över” (som det ser ut nu vill säga). Vi får väl se vad jag ska hitta på resterande tiden. Högst oplanerat och oklart just nu och det är helt ok med mig. Jag har ändå ingen ork att tänka så långt fram. 🙂

Första dietbettet avgörs just nu och jag väntar med spänning på ett godkännande av min vikt. Jag klockade in precis på målet, vilket jag är väldigt nöjd med sett till tiden jag hade på mig plus min totala blunder att glömma bort att det var en midsommarhelg i mitten. Andra tävlingen har invägning i morgon, oklart om jag kan använda samma invägning till båda. Där har jag betydligt mer marginal eftersom det är den längre sträckan, så oavsett vilket torde det vara lugnt.

Annars handlar jag som en blådåre just nu. Det går ju inga pengar på annat, så jag nätshoppar allt jag har lust med, i princip. Eftersom jag fortfarande väger lite för mycket (och har noll garderobsutrymme) är det inte så mycket kläder, men det har ändå blivit några klänningar på Indiska + att jag tror jag lade till en på Lindexbeställningen igår (annars var det mest underkläder).

Jag har fullkomligt snöat in på MatSmart och idag kom min fjärde beställning hemlevererad. Jag beställde denna gång drösvis med pasta av märket Paolos som av förklarliga skäl säljs av och där en del av pengarna går till välgörande ändamål.

Dessutom har jag beställt te från Tehuset JAVA och japanska nudlar, japanska drycker och heta snacks från Tasty America. 🙂 Ja, och en impulsbeställning hos Hemglass också, mycket för att de faktiskt byter ut kolsyrepatroner för 79:- enligt hemsidan.

Jag handlar dessutom prylar i sig som en dåre. En ångtvätt är snart på väg och igår hämtade jag ut två paket från Kjell & co med allt från fläktar till myggdödare. Jag har verkligen satt ribban för en regnig och kall semester nu.

I söndags var vi dessutom på IKEA och shoppade barmöblemang + lite annat smått och gott och eftersom fönsterhyllan jag tänkt mig var slut i lager, blev det en hembeställning på den också. Wee!

Ja, och inte minst lade jag en beställning på Apoteket Hjärtat, eftersom jag upptäckte att mitt VV-abb tar slut i veckan. Där lade jag även till sololja, så som sagt är sommarvädret kört nu. 🙂

Så kortet glöder! 🙂

Hrmpf, gjorde egen Palak Paneer idag, men Arlas variant var då ett synnerligen mesigt recept i smak nu när jag ätit en portion. Tittar nu i min veggobibel Mega Vego istället och de har grädde (Istället för creme fraiche) och krossade tomater + mycket mer kryddor. Attans att jag inte gick på deras variant istället! Nåväl, jag får försöka hotta upp lunchlådorna bäst det går när det är dags att äta dem. Skulle räkna ut SP, men de har redan stängt av mig på VV – lite fult faktiskt, det stod att det gällde veckan ut. Har jag för mig, jag har oerhört dåligt minne numer – en jäkligt tråkigt bieffekt av att ha stressats sönder på jobbet.

Mitt paket från Apoteket Hjärtat låg dock i lådan idag, så det är snart ordnat igen. Men först ska jag fortsätta min långtidsplan av storstädning. Idag vankas ugnsrengöring (fy fan, rent ut sagt) och diskplock för hundraelfte gången på kort tid. Min man och jag misstänker att vättar kommer fram så fort vi lämnar köket och fyller på med disk…

Utmanande tider

Utmanande tider

Kommentarer 0 kommentarer

Det har ju gått sisådär med mitt kosttänk, så igår tog jag ett snabbt beslut att köra med dietbet igen. Den här gången inte bara ett utan TVÅ! Som alltid när jag kastar mig in i mina dietbet är det på ren impuls och med en veckas försening på det. 🙂 Så jag har nu bara tre veckor på mig att nå mina två första mål. Första bettet är att gå ner 4 % på fyra veckor, vilket alltså då betyder 4 % på tre veckor då eftersom jag är en vecka sent på det. Andra bettet är att gå ner 10% på 6 månader, där jag då ska tappa 3 % på tre veckor för att fixa första delmålet. Det kan låta lite galet, men man ska lägga till att min kropp är rätt bra på att väga väldigt mycket extra efter en helg och i måndags var inget undantag. Sedan igår har jag redan tappat två kilo, så jag är redan på dryga 2 % och det är med fortsatt trög tarm. 🙂 Så rent krasst borde det gå relativt enkelt om jag bara sköter mig hyfsat. Jag behöver en kick av något slag och detta var det bästa jag kunde komma på. Belöningar har verkligen aldrig funkat för mig, jag måste blanda in någon annan som inte går att lura.

Tyvärr tycker jag fortfarande det är urtrist att logga vad jag äter, jag önskar LifeSum och VV kunde gå ihop till en app. LifeSum för användarvänligheten, VV för metoden.

Noterade för övrigt igår när jag testade dem båda att min frukost som på VV är mellan 3-4 SP landade på 430 kcal i LifeSum. Intressant, som vanligt. 🙂