Tjockistankar

Hej april

9 april, 2024 Teresa Kommentarer 1 kommentar

April månad bara sådär och jag har inte haft så mycket tid/lust för självreflektion, så bloggen har stått still. Men nu när vårsolen ÄNTLIGEN dykt upp spritter det lite i mig och jag är just nu i full färd med att fundera på vad jag egentligen vill med mitt liv.

Det är väldigt lätt att bara trampa på och vänta på bättre tider, men ärligt talat kommer de inte utan att man jobbar för det.

Fakta 1: Jag har åtminstone 16 yrkesverksamma år kvar (givet att jag lever). Det är många år, och min generation förväntas dessutom lägga på minst ytterligare två år till det för att få en vettig pension. Jag är verkligen inte intresserad av det. Jag vill kunna trappa ner – eller ännu hellre sluta jobba helt i vettig tid. För att det ska vara möjligt ekonomiskt behöver jag ha en plan.

Fakta 2: Jag vill få tillbaka rutinerna i mitt liv så att jag mår lite bättre. Det går ju sådär. Att hela tiden flänga mellan olika orter i Sverige hjälper mig inte och jag har slutat inbilla mig att jag magiskt ska lösa det över en natt. Det behövs ett jäklar anamma som jag i nuläget inte hittar och jag har inte ens lust att ta tag i det ärligt talat. Jag är så trött på att vara duktig flicka som anpassar sig efter läget. Nu vill jag att läget anpassar sig efter mig. Vilket inte heller sker per automatik.

Fakta 3: Nu har vi levt tre månader utan kattsällskap. Det är tomt och tanken är inte att det ska vara så för evigt, men i nuläget känner båda att det inte är läge än för nya missar då jag pendlar så mycket. Jag vill inte vara en främling i deras liv. En annan sak som är lite sorglig är att vi alltid sagt att den dagen vi blir kattlösa ska vi passa på att resa då vi har så svårt med kattvakt numer. Men tyvärr är reslusten i stort sett död hos oss båda och vi boar in oss mer och mer och njuter mest av att vara hemma. Inget fel i det såklart, men det får mig också att fundera på vad jag egentligen håller på med.

Fakta 4: Världen är sjuk. Är det inte pandemier så är det krig och elände. Priserna skjuter i höjden, företagen går dåligt och tryggheten är ett minne blott. När som helst kan en av oss – eller båda – stå utan jobb och vi bor i fel land för att söka nytt jobb då man i praktiken är död på arbetsmarknaden i Sverige efter 50. Lite överdrivet kanske, men inte helt taget ur luften heller.

Detta låter lite dystert, men faktum är att jag är rätt hoppfull. Framtiden är i mina egna händer och det börjar bli dags att ta sikte på vad jag egentligen vill göra med denna delen av livet.

Förra veckan var jag lite full-i-fan och sökte ett jobb som matchade mitt CV nästan löjligt bra. Jag ville se om jag inbillade mig, eller om jag har lite oomph än. Det slutade med en urvalsintervju (var en av 8 som fick vidare av 60 totalt sökande) och jag hade även gått vidare till steg 2, men de var ärliga med att de inte skulle kunna matcha min lön och då valde jag att hoppa av. Jag är inte så besatt av pengar, men om jag nu ska ta ett jobb med mycket ansvar och som innebär pendling ska jag ha betalt för det. Jag sörjer inte heller, jag är inte desperat. Däremot gav det mig självförtroende att fortsätta leta. Jag är bra.

Jag är fortfarande rätt yvig med vad jag letar efter. Jag tror att jag behöver sätta mig ner och göra en lista på vad jag faktiskt är ute efter. Dvs att jag slutar anpassa mig efter läget. Jobben finns där, även efter 50, men vad vill JAG?

Jag vet i alla fall vad jag INTE vill, vilket jag borde börja med att lista ner, så kanske det andra ger sig

Val

20 februari, 2024 Teresa Kommentarer 0 kommentarer

9,5 dagar kvar av februari och den värsta helvetesperioden. Jag avskyr verkligen den här tiden på året. Jag hatar mörkret som omsluter allt, det dystra vädret och den i stort sett totala avsaknaden av sol under dygnets få ljusa timmar. Och så regn, slask och blåst på det då.

I lördags var det faktiskt solsken, vindstilla och lite vår i luften hemma. Jag tankade tonvis med energi av det och fick massor gjort. Jag cyklade frivilligt till affären och handlade också, trots att jag egentligen tänkt öppna mitt ätfönster (och jag var hungrig).

Jag avslutade med en runda i trädgården där snödroppar och vintergäck kommit upp + det syntes knoppar här och var. Så ljuvligt!

Tyvärr var söndagen grå och regnig sedan och det vädret höll i sig så nu är jag på ruta ett igen med humöret. Idag fram till torsdag är jag dessutom på plats i Norrköping och här är det också grått + att det ligger lite snö kvar. Meh.

Idag märker jag av bekymret med två hattar, jag ska egentligen sitta med som kravare nu när vi har verksamheten nere på besök, men rollen som scrum master tar över hela tiden. Inte för att jag bidrar så mycket som kravare visserligen, de sitter och testar och jag kan inte svara på frågor ändå. Men det blir lite hoppigt.

Jag funderar vidare på vad jag vill göra med min karriär. Inte för att jag vantrivs nu, men det är väldigt mycket ruljans på konsulter och om uppdraget avslutas i höst så blir det ju nya tider igen.

Helt ärligt hade jag velat ha ett jobb som inte kräver så mycket ansvar. Eller jag ska kalla det kollektivt ansvar, jag har inga problem med egenansvar – och har aldrig haft det heller. Men det här med att hela tiden behöva dra i saker och vänta på att andra gör sitt (och tjata), det börjar bli nog. Jag och en kollega skojade häromdagen om hur det hade varit att en gång i livet få jobba i ett projekt där alla är kompetenta och ansvarstagande. Det kommer aldrig ske, men jag undrar hur det hade känts.

Nu ska jag inte klaga, jag sitter i ett riktigt bra team som nästan är självgående och de har inte ledsnat på mig än. Men vi jobbar ju inte i vår egen bubbla, det är så mycket runt omkring som stökar. Så är det baske mig alltid känns det som. Jag är rätt less på det.

Lite arg är jag på mig själv att jag inte gjort något åt min situation tidigare, jag fyller 50 nästa år och det börjar bli lite knepigt att sadla om nu. I synnerhet eftersom jag inte riktigt vet vad jag vill egentligen. Jag vet bara vad jag INTE vill och det är tyvärr där jobben finns för min del numer.

Å andra sidan ska man aldrig ge upp. Jag har 15 + yrkesverksamma år kvar teoretiskt sett och det kan man ju göra mycket av. Dum är jag inte. Förutom när jag drömmer om den stora lottovinsten som ska göra mig ekonomiskt oberoende…

Fastan rullar på. Har haft lite slarviga helger och perioder, men jag har inte halkat av helt någon gång och jag trivs bra med upplägget. Lite knöligt bara när jag reser så mycket, just nu är jag i en rebellisk fas där jag vägrar laga mat och ta med mig – vilket såklart hade varit bättre för mig både ekonomiskt och näringsmässigt. Men orka planera och orka släpa på det på tåget!

Idag köpte jag lunch på restaurangen närmast, men jag sparade halva till ikväll/imorgon – lite beroende på vad kroppen säger när jag slutar idag. Jag har heller inte beslutat än om jag kör frukost/lunch eller lunch/middag i morgon. Det är för- och nackdelar med båda. Fördelen med frukost är att den är gratis och att jag inte äter så mycket. Fördelen med middag är att jag kan sova lite längre och att det är rätt mysigt att äta något på rummet när jag väl slutat för dagen. Jag försöker att inte göra så stor affär av det, då det är svårt att hitta ett mönster som håller. Dagen som jag reser hit är frukost inte ett alternativ (alldeles för tidigt) och dagen jag reser hem är middag inte ett alternativ (jag gillar inte att äta på tåget och jag kommer hem för sent). Så antingen får jag ha extra lång fasta en dag, eller istället fokusera på ätfönstret (som rekommenderas av de jag lyssnar mest på).

Tog mitt blodtryck igår efter att en nära vän blivit inlagd i helgen pg av jättehögt blodtryck. Att man alltid måste få en knuff! Jag kunde dock andas ut, det var samma som sist och det måste vara år sedan jag tog det, dvs innan jag vägde så här mycket. Det känns skönt att veta. Jag ska försöka göra en rutin av det nu. Jag har högt blodtryck i släkten, men det är också i mångt och mycket självförvållat i de fallen så det är svårt att säga om det är ärftligt. Jag har dock tänkt på det i och med att jag är så pass överviktig + att jag vet att jag snarkar rätt rejält.

Snart dags att bestämma mig för om jag tar med mig resterna till hotellet, eller om jag handlar något där (deras utbud är rätt kasst dock). Jag orkar inte ta mig någonstans idag, det tar på krafterna att stiga upp 03:45. Dessutom blir det för sent. Ack dessa val. 🙂

Vecka 1 klar!

6 februari, 2024 Teresa Kommentarer 1 kommentar

En vecka avklarad på mitt 28-dagars fasteprogram. Jag har i princip hållit mig till minst 18 timmars fastemönster alla dagar. Antagligen inte under fredag till lördag då jag var på galej igen (inte direkt så jag satt med fasteappen i handen och startade räknaren när sista ölen intagits, haha), men mellan torsdag och fredag körde jag 24 timmar och mellan lördag till söndag blev det 18 åtminstone så det bör ändå vara ok i förlängningen.

Jag skulle så klart kunna köra totalt hardcore och inte tillåta några som helst utsvävningar som alkohol och utemat, men jag vill hitta en fungerande livsstil – inte köra en quick fix.

Med det i åtanke är jag såklart väldigt inställd på att det kommer att vara ett plus på vågen i morgon. Egentligen borde jag mäta mig nu också, tror det är minst fem veckor sedan sist.

I fredags var jag på en konsert som delvis flyttades fram från i höstas (största bandet kunde inte komma pg av sjukdom då, men de andra dök upp så vi åkte dit). Jag hade tagit en bild på mig efter jag piffat till mig och tog en ny bild i fredags och jag fick faktiskt en liten chock över skillnaden. Viktmässigt är det liten skillnad, men i höstas var jag betydligt mer svullen i ansiktet. Ett väldigt tydligt tecken på varför jag gillar periodisk fasta så mycket.

En annan ny iakttagelse är att i fredags (under fastan) hade jag inga som helst problem att pinna på i min mans takt, blev inte ens andfådd. Jag var som en duracellkanin. Samma sak igår, trots att jag steg upp 03:45 igen och kuskade på tåget så var jag pigg hela måndagen sedan (tack vare att jag fått vila upp mig denna helgen till skillnad från förra).

Även ”Dagen efter” kändes betydligt bättre än den brukar. Jag åt lite skräpmat + snacks under själva ätfönstret, men det var i lagom dos för ovanlighetens skull och jag hade noll och inget problem att hålla mig från det när fönstret stängde igen. Faktium är att det kändes riktigt lyxigt att äta några nävar chips när jag är medveten om att jag gör det. Mycket av min ätproblematik handlar ju om det omedvetna, jag äter utan att känna efter. Eller så äter jag på trots. Inget av det är just nu aktuellt, eftersom jag vet att jag har mitt fönster då jag bör ta hand om kroppen efter bästa förmåga.

Så jag är taggad att hålla i det här nu. Men jag har förstås mer att få fart på, t ex att röra mer på mig. Jag har svårt än med att kravla mig ur sängen så att jag kan köra ett pass innan morgonen startar. Det har inte ett dugg med fastan att göra, utan för att jag blivit väldigt bekväm med att ligga i sängen så länge jag kan. Jag tänker att det förhoppningsvis vänder lite ihop med att ljuset återkommer. Det är svårt det här med balans, den tiden jag flög ur sängen i tidiga ottan var jag också oftast väldigt stressad av jobbet. Det var en stor anledning att jag gjorde det och dit vill jag inte igen på något sätt. Jag har varit duktig så här långt på att hålla mig till mina 8 timmar om dagen och det vill jag helst fortsätta med, även om ansvaret ökar hela tiden.

Sedan vet jag också med mig att jag behöver se upp med vad jag äter. Bara för att det rullar på rätt bra hittills så är allt fortfarande rätt nytt. Det är inte fri tillgång när fönstret öppnar, jag behöver göra bra val 80-90 % av tiden. Däremot bör fastan hjälpa mig fatta bättre och bättre beslut allt eftersom, kroppen blir allt tydligare med vad den vill ha.

Vi får väl se hur det går. Alla steg framåt är bra steg, oavset hur små de är.

Hurra för fasta! Bu för SJ!

31 januari, 2024 Teresa Kommentarer 2 kommentarer

Dagen började med ett glädjande vågresultat. 1,3 kilo ner sedan förra veckan, det är riktigt bra. Det gör också officiellt att januari 2024 hamnar ett halvt kilo under januari 2023. Jag är oerhört nöjd med det. Jag försöker att inte stirra så mycket på vågen just nu annars, då jag håller på att testa mig fram och kör ett 28-dagars program för periodisk fasta för att hitta min bästa rytm. Jag har som sagt tänkt om lite och har bestämt mig att följa Gin Stephens program så gott jag kan istället för att fasta som en tok. Inte för att jag inte klarar av längre fastor, utan för att jag inte ska balla ur och trigga något dumt.

Enligt programmet ska jag EGENTLIGEN inte väga mig alls nu under mina 28 dagar, men jag vägrar sabba min statistik och jag är för nyfiken för att mörka. 🙂 Jag har haft den dusten med mig själv och vågen och jag intalar mig att jag är byxad att acceptera vad det än står. Tydligen är det inte alls ovanligt att man ökar i vikt under dessa dagar, eftersom kroppen ställer om sig.

Forumet som finns är oerhört bra, Gin och hennes kollegor svarar på i princip allas frågor, de har en podcast i veckan + en annan podcast med ”vanligt folk” som berättar om sin upplevelse. Jag har nog aldrig sett ett så dedikerat upplägg utan att det samtidigt känns som en sekt eller klubben för inbördes beundran. Det enda är förstås att det är väldigt amerikanskt, men det bekommer mig inte mer än att det är synd att vissa tips på bra produkter inte går att få tag på här.

Nu under vecka 1 av programmet ska jag hålla mig till ett sex timmars ätfönster med två mål om dagen. Dag ett sket det sig direkt och mitt ätfönster blev bara en timme. Jag var i Norrköping och var stentrött från helgen och att stiga upp mitt i natten (måste just nu stiga upp 03:45 för att ta tåget dit, j-vla SJ…). Jag hade från början tänkt köra på frukost och lunch, men hade ingen hunger på vägen in, så jag öppnade inte mitt fönster förrän det var lunch och när jag sedan skulle lämna kontoret vid fem och gå till hotellet var jag inte alls hungrig, jag såg bara fram emot att få sova. Så jag struntade i att ta med mig något av det jag hade med mig och lämnade det i kylen på kontoret. Väl på hotellet knorrade det såklart till lite senare på kvällen, men det var så dags, så det var bara att acceptera läget. Jag var noll intresserad av att ta mig någonstans. Så jag bestämde mig att välja att äta frukost och lunch därpå följande dag och höll mig till det (och tog med mig det som blev över hem igen), sedan blev det lunch, middag och en semla idag (som jag inte åt upp hela av, det är stort!).

Jag har inte fört exakt bok på det, men under januari månad har jag vad jag minns ätit snacks en enda gång (vilket var i söndags, vilket jag skyller på att jag var stentrött, tom i magen och inte hade ork att fixa middag än) och när det gäller godis åt jag från en sockerfri tablettask – under tre kvällar. I övrigt inget. Det är också stort.

Vårt att påpeka att tröttheten jag skriver om har noll och inget med fastan att göra. Vi hade två sena kvällar nu på raken (fredag + lördag) där vi dessutom var i Köpenhamn på lördagen och kom hem först på söndagen. Väldigt självförvållat alltså. Konserten i lördags var heller inte värt det, vilket också gör sitt till.

Med det sagt är det även påfrestande att resa så mycket som jag gör i jobbet. I tisdags var jag rasande när tåget för femtioelfte gången var sent och gjorde att jag inte hann med mitt anslutande tåg. Jag är så less på att sitta större delen av resan och frenetiskt kolla läget och hitta alternativ istället för att ta det lugnt. Vad man betalar SJ för med Resplus begriper jag då rakt inte alls. Igår var deras eleganta lösning (som serverades två minuter innan ankomst) att jag skulle ta nästa tåg om en timme istället för att hålla mitt tåg 3 minuter. Inte i h-vete att jag står kvällstid en timme på Hässleholm C och väntar! Jag ringde taxi. Tjafsar lönekontoret om det får de ge mig ett jobb som ligger närmare. Just nu har dessutom SJ ställt in tåget jag brukar ta både till OCH från Norrköping, därav mina tidiga måndagar (tåget går 04:48 från Hässleholm, så jag får boka en taxi till 04:15) och nu måste jag dessutom gå redan efter tre på tisdagen och resa hem 15:33, då 16:33-tåget magiskt nog är fullbokat hela februari, oavsett dag… Det är också inställt gissar jag. Nog för att det är skönt att komma hem tidigare, men jag är ju uppe på kontoret av en anledning. Det där fattar inte folk. ”Kan du inte jobba på tåget?” Vad ska jag då resa dit för?! Och när tåget ändå är sent så är det ju inte ens så att jag kommer hem tidigare. Gah!

Mitt nya ansvar på jobbet har också varit lite kaosartat i veckan, i morse kände jag stresspåslag som jag inte alls uppskattade. Jag tog mig ur det efter ett tag, men det är något jag behöver vara väldigt försiktig med. Jag vet att vi har en intensiv vår framför oss och det gäller att balansera det väl. Egentligen skulle jag vara ledig nu på fredag, men kollegan jag ersätter är så stressad av sin nya roll att jag kom fram till att det bästa för både honom och mig är att vi sätter oss då och går genom nästa steg, snarare än att pressa in det i morgon. Jag hade ändå tänkt snett med dagen, hade fått för mig att mannen också var ledig, vilket han inte är. Så jag slutar istället någon timme tidigare på fredag när han är klar och så tar jag ledigt nästa fredag när han också är ledig. Ska se till att hitta fler sådana tillfällen, vi behöver ju få vår tid också.

Det jag är stolt över hittills är att jag har lyckats blocka tankar om jobbet rätt väl efter kl 17, det är ett måste för att jag ska må bra. Jag vet också att jag varit extremt slut denna vecka av helgens sviter med störd sömn och missad hemmatid, vilket gör att minsta lilla känns skitjobbigt + att kollegan är så stressad att det smittar av sig lite. Men som sagt, jag ska hålla koll.

Avslutningsvis: ÄNTLIGEN är jävla januari förbi! Nu ska vi ta oss genom förbannade februari…

Härda ut

24 januari, 2024 Teresa Kommentarer 2 kommentarer

Den här månaden är hård som betong. Den började med att en god vän till mina föräldrar gick bort ynka dagar efter att han och frun firat guldbröllop med dem + barnen på nyår. Sedan fick vi avliva vår älskade katt och idag ser jag att en fd kollega och mycket trevlig person gått bort.

Jag vet att det hör till min ålder och någonstans har jag känt på mig att detta kan bli ett tufft år (alla omkring mig åldras och många är skröpliga), men jag är baske mig inte bekväm med det.

Lägg till att världen är dystrare överlag än på länge – det är sabla svårt att hitta ljuspunkterna numer. Jag har dagar då jag undrar vad poängen med allt är. Det är som att allting raserades i samma veva som jag själv dök ner i mitt personliga hål 2019 och som jag nu hjälpligt börjat ta mig ur.

Jag har ändå en positiv livssyn i botten av allt det svarta och utan det hade jag nog bara lagt mig i fosterställning och tynat bort.

Nåväl, det finns ljusglimtar också, må så vara att de är ganska mediokra i det stora hela, men för mig betyder de en hel del.

Vi kan börja med en så pass simpel sak att jag för första gången sedan 2019 fått en grön siffra för januari i mitt excelark. Dvs jag väger i snitt mindre i år än 2023. Må så vara att det handlar om ynka hekton, men det är grönt och kurvan går ner. Alla segrar är peppande, oavsett hur små de är – i synnerhet nu.

Mina fasteexperiment har också haft en positiv effekt på min energi, jag är så mycket piggare om dagarna och sover som en stock om nätterna. Dock tänker jag lugna ner mig lite, jag är lite rädd att jag går ut för hårt annars med min förstörda diethjärna.

På jobbet har jag lite oväntat fått en utökad roll och jag börjar känna att jag har lite mer koll på saker och har haft flera dagar nu i veckan där jag jobbat frenetiskt och verkligen känt att jag utför något. Man ska inte underskatta den känslan av att vara behövd. Sedan vet jag att balansen är hårfin och att det lika gärna kan tippa över åt fel håll om jag inte är försiktig, men jag litar på mig själv. Jag vill tro att jag har förstånd att inte gå under för ett jobb någonsin igen. Det vet jag såklart inte, men jag tycker att jag är mer ärlig mot mig själv.

Har fått till två träningspass denna vecka, idag valde jag att lösa klart en korsordstidning istället.

Jag härdar med andra ord ut ett tag till.

Jag = en periodisk fastare

18 januari, 2024 Teresa Kommentarer 0 kommentarer

Jag gjorde en ändring i min plan igår. Dels för att jag kände att jag halkat lite snett från start och ätit för lite för att det ska fungera som det ska (fasta är inte lika med svält), dels för att jag faktiskt ville få unna mig något gott en gång när jag nu är i storstan i tre dagar och har chansen.

Så jag beställde middag till hotellet från ett turkiskt grillställe och bröt min påtänkta fasta igår. Istället tänkte jag ge mig på en lite längre fasta som jag startade 12:45 idag och som jag planerar att bryta i morgon efter jobbet (typ 28 timmar).

På eftermiddagen frågade en kollega vad vi ville ha för fika och jag sade som det var, mitt ätfönster är inte öppet nu. Sedan diskuterade vi helt öppet hur olika våra kroppar funkar och det kändes bara så bra!

Jag håller på att läsa en bok nu (såklart) som heter ”Fast, Feast, Repeat” skriven av Gin Stephens. Jag älskar den så här långt!

1. Gin har själv jojobantat bort halva sitt liv, testat allt och läst alla rön hon kommit över
2. Hon har skön humor utan att flamsa bort budskapet
3. Hon är supertydlig och visar upp källan bakom alla påståenden
4. Hon uppmanar läsaren att ifrågasätta allt, inkl hennes påståenden
5. Hon påpekar gång på gång att alla måste hitta just sitt sätt och att ingen kan tala om för dig hur just du fungerar

Jag kan relatera så hårt till allt hon gått genom, från kaloriräkning till intuitive eating (som hon gick upp massor i vikt av). Hon har även fastat utan resultat och förklarar grundligt vad som gick snett för henne och som många gör fel på (jag själv inkluderad).

Tricket enligt Gin är att anamma ”Clean Eating” (och det har inget med en viss vidrig svenskas matbolag att göra…). Det betyder helt enkelt att när man fastar så är enbart vatten, svart kaffe och te tillåtet. Inga tuggummin, inga kalorifria drycker, ingen mjölk i kaffet, inget smaksatt vatten eller kaffe. Till och med örtte bör undvikas. Det är inte för att plåga folk, utan för att allting som signalerar till kroppen att nu är det mat på gång förstör processen du är ute efter och gör dig tokhungrig.

Gin är också tydlig med att när man väl ska äta så kan äta vad man vill – MEN inte frossa. Man behöver inte räkna kalorier för det, bara vara sansad. Inga familjemål på pizzerian. 😄

Som med alla kostreligioner finns det alltid extremer och det är skönt att följa någon som är mer sansad.

En sak med fastande enligt Gin är också att man inte nödvändigtvis ser resultat på en gång, åtminstone inte på vågen. Det tar ett tag att väcka kroppen och hitta sitt eget mönster.

Jag tänker absolut ge detta en ärlig chans. Jag har ju redan outtat mig på jobbet också. 😁

Skitmånad

16 januari, 2024 Teresa Kommentarer 0 kommentarer

Vinterhelvetet brer ut sig igen. Januari är en sådan skitmånad helt enkelt. Varenda år samma visa, regn på jul och nyår, sedan istid i evigheter.

I helgen fick vi fatta alla djurägares värsta beslut, Aqua fick somna in i husses knä inne på djursjukhuset. Så helgen har bestått av gråt och tomt stirrande in i väggen kombinerat med oväntat vettig matlagning + lite hemmafix som vi inte fått gjort på evigheter. Typiskt sorgearbete. Bara sådär var 21 år med katt över, det känns så oerhört tomt hemma just nu.

Rent ekonomiskt är det lite av en käftsmäll också, det är DYRT att vårda djur och hon låg inne en natt. I onödan kan jag tycka, men jag orkar inte sura mer över det just nu. Det är bara att betala, summa summarum landar vi på över 10 000 när allt är klart – om inte mer. Det är så absurt, man står där och ser sin döda katt ligga i en kartong samtidigt som man matar in kreditkortet i en läsare.

Denna vecka är jag tre dagar i Norrköping och trots att jag tog tidigast möjliga tåg och steg upp 03:40 var jag inte på plats förrän efter nio pg av att ett tåg fastnat på spåret strax innan Norrköping. Återstår att se om jag tar mig hem igen på torsdag. Meh.

Jag försökte väga mig i morse eftersom jag är bortrest i morgon, men det blev jättekonstigt resultat och jag hade ont om tid + ville inte tända lampan, så jag avvaktar till fredag. Det kan förstås vara så att det var hicka förra veckan och att vågen nu är förvirrad då jag gått upp igen, men då fattar jag inte varför den accepterade förra veckan utan knot. Jaja, jag är bara i starten.

Min preliminära plan för dessa dagar:

Lunch TIS 11:45
Fasta TIS 12:00 (18 timmar)

Frukost ONS 06:00
Lunch ONS 11:45
Fasta ONS 12:00 (18 timmar)

Frukost TOR 06:00
Lunch TOR 11:45
Fasta TOR 12:00 (24 timmar)

Helt optimalt är det inte då jag får väldigt kort ätfönster idag, men jag vill hellre luncha med gänget (har med mig mat och skönt nog har de det också) + utnyttja frukosten än att köpa middag. Min ekonomi behöver också fasta.

Jag får naturligtvis se vad kroppen säger också.

Rivstart

10 januari, 2024 Teresa Kommentarer 0 kommentarer

Idag var det dags att ställa sig på vågen och det var ett resultat med besked. Minus 4,1 kilo! Nu är ju det såklart vattenvikt i första hand, men ändå. Det är åratal sedan jag såg en sådan rivstart.

Igår åt jag hotellfrukost. Det fick bli lite äggröra, vita bönor, frukt och grönt och en skål naturell yoghurt med bär och frön. Sedan åt jag en skaldjurspasta till lunch, vilken var sådär ärligt talat. Mest crabsticks och en tunn, trist sås och tonvis med bandspaghetti. Men jag åt för energins skull och lämnade en del pasta vilket noterades av en kollega som undrade om jag drar ner på kolhydraterna. Det gör jag i praktiken inte, utan det handlade om portionen och att jag inte bara ska moffa pasta för att jag kan.

När jag sedan skulle ta mig till tåget hade jag redan planerat att handla något med mig att äta så att jag håller en bra balans + slipper äta sent hemma. Testade en vegansk bowl på Espresso House och den var över förväntan, så god och så rätt på alla plan. Lätt att äta på tåget, smakrik, lagom portion och bra innehåll. Hade jag bara jagat kalorier hade jag svimmat, då den ligger på 995 kcal, men det är inget jag behöver oroa mig för när jag kör fasta. Eller så kaxig ska jag inte vara, självklart kan jag inte moffa i mig tusentals kalorier under ätfönstret, då hade jag aldrig varit överviktig till att börja med då jag naturligt har ett ätfönster på 8-10 timmar i vanliga fall. Men sett till var jag var just igår behövde jag precis ett sådant mål för att balansera upp. Mådde prima hela kvällen!

Med andra ord rullar det på så här långt. Idag kör jag på lunch och middag, i morgon likaså (om inte kroppen säger annat), sedan får jag se om jag orkar med en till 24-timmars sväng tor-fre. Jag gillar att köra där då vi ofta lagar lite mer ”näringsrik” (= fet) mat på just fredagar och det hjälper mig att inte gå helt bananas (åter igen, jag kan inte riktigt förklara hur hunger kan stoppa överätande, men det gör det för min del).

Naturligtvis har jag beställt lite nya böcker också. 🙂 Har gått med i lite FB-grupper och fått tips om bra litteratur som jag ser fram emot att plöja.

Jag händer kvar i några kalorijagande grupper också och nu ska jag inte vara sådan, men jag fnissade lite åt en som minsann reggade sin sockerfria dryck på 10 kcal ”då alla kalorier räknas”. Det är lite som att noja över vilken färg paprikan har i min värld. Jag tänker aldrig vara på den nivån igen. Jag tycker det är lite fascinerande att folk kan rynka på näsan åt fastande och kalla det svält och ätstörning medan folk som jagar entalskalorier är duktiga. Jag vet vilket som triggar min ätstörning mest… Men alla är vi olika och jag tar inte ifrån kalorijägarna på atomnivå någon cred. Det är bara inte för mig.

Experimentlusta

9 januari, 2024 Teresa Kommentarer 2 kommentarer

Då har jag avklarat ännu en 24-timmars fasta. Jag drack te när mina kollegor åt sin lunch och jag bröt fastan igår 17:50 på hotellrummet och då var jag HUNGRIG vill jag lova. Det blev lite onödigt lidande denna gång då jag inte hade sovit tillräckligt (steg upp fyra igår får att hinna med tåget och jag kan ju bara inte lägga mig i tid).

Nästa gång ska jag nog testa att fasta lunch till lunch istället. Dvs att jag äter lunch med de andra och startar fastan efter det, så att jag slipper fundera på mat på hotellet. Det gör visserligen att frukosten brinner inne, men den är inte så mycket att ha heller.

Alternativt kör jag en snällare variant och sparar 24-timmarsfastan till då jag är hemma.

Det som jag direkt har märkt är:
– Jag är mycket klarare i huvudet. Det minns jag från tidgare fastor också och en anledning till att jag ville testa på nytt. Man kan tro att man blir trög av att inte äta, men det är precis tvärtom.
– Suget att överäta är obefintligt. Efter att jag hade ätit min medhavda middag igår + lite nötter till efterrätt hade jag inga som helst sug. Ätstörningsdemonen försökte slänga ut lite krokar, men det var ointressant.
– Sömnen är livsviktig. Att fasta längre tid med sömnbrist är inte att rekommendera.
– Jag måste dricka mer vatten. Nu hade jag glömt ta med mig en vattenflaska som jag brukar, så det blev mest te och kaffe. Ett tag tänkte jag nästan ge upp, men så kom jag på att jag inte druckit vatten och efter ett par glas släppte obehaget direkt.
– Allting smakar helt annorlunda efter en fasta. Jag känner av sötma betydligt mer.

I morse åt jag hotellfrukost och idag tänkte jag också äta lunch, i hopp om att jag kan stå mig på den resten av dagen. Jag har dock inget med mig, så jag måste handla något. Det är också något att fundera på framöver. Lunchrestaurangen här har rätt stabbig mat och jag har ju svårt att sluta äta när jag egentligen är mätt (vilket är en anledning till mina experiment – att hitta signalerna). Jag kan såklart gå ut och handla annat, men oftast blir det inte av. I synnerhet inte nu när det är istid.

Det är i alla fall kul att experimentera. 🙂 Dessutom passade jag på att köra lite teckningskurs på hotellrummet igår efter att jag slumrat lite – så kul att vara kreativ igen!

Siffror och fastor

5 januari, 2024 Teresa Kommentarer 2 kommentarer

Till min stora förvåning hade jag inte uppdaterat min excelfil med min viktstatistik sedan juni förra året! Jag har hållit igång den sedan augusti 2010, så det borde sitta i ryggmärgen. Men jag tror att när jag slutade mitt förra jobb (i juni) så tappade jag den rutinen samtidigt. Jag hade länk till min privata OneDrive på jobbets dator nämligen. Nu är det ingen ko på isen, då jag har en WiFi-våg som lagrar allt jag väger och jag har vägt mig som jag ska. Nu är filen uppdaterad igen och idag satte jag även in dagens mått, vilket som väntat var ett sorgebarn.

Men det finns ingen anledning att snyfta om det, däremot kan man alltid hitta bra saker i statistik (ärligt talat, jag borde jobba med det). 2023 ökade jag ytterligare 4,5 kilo i snitt. Det är förstås inte bra, men det är i alla fall en mindre ökning än 2022. Det som dock är verkligt intressant är att för första gången under ett år där jag ökat mycket i vikt så låg ökningen på första halvan av året. Jämför man dem så vägde jag ett halvt kilo mindre under andra halvan. Det har aldrig hänt innan. Så jag har varit på rätt spår i höst och vinter trots allt. Jag tappade ju konceptet en hel del när jag fick leverproblemet, därav var jag är just idag, men det visar ändå att jag KAN gå neråt även där jag är nu i livet.

Det gör mig faktiskt både hoppfull och peppad. Dessutom, jag har gått ner ett kilo på en vecka nu sedan jag blev lite mer vaksam på portioner och inte äter konstant. Nu kan det mer ha med menscykeln att göra såklart, jag var oerhört svullen nyårsveckan då mensen drog ut på tiden, det var riktigt hemskt. Men ändå. Jag ser fram emot nästa vägning, denna vecka har jag kört på kroppssignaler blandat med lite fasta och jag överväger att testa en rejäl fasta på måndag då jag ska resa igen. För att veta om det är möjligt kör jag idag en sk 24-timmars fasta där mitt senaste mål var igår vid femtiden. Just nu är jag 17 timmar in och är förstås lite hungrig (min kropp är ju van att trattas i mat konstant och aldrig vara hungrig), men inte på ett jobbigt sätt. Blir det jobbigt stoppar jag NATURLIGTVIS och äter något, det är inget självplågeri det här.

Jag är less på regler och jag är less på riktlinjer. Ingen verkar ändå veta vad som gäller och det som fungerar för en person kan vara katastrof för en annan. Jag vet hur min kropp fungerar och jag vet att jag verkar vara skapt för någon form av periodisk fasta. Jag får aldrig huvudvärk av det och mitt humör brukar hålla sig lugnt. Konceptet äta lite och ofta är döfött för mig, då är jag hungrig hela tiden och överäter + att jag blir fixerad vid mat. När jag fastar glömmer jag faktiskt bort att tänka på mat. Sedan finns det ju de som ojar sig och talar om ätstörningar och att man ABSOLUT inte kan fasta om man har en ätstörning. Jag förstår hur de tänker och jag är själv vaksam på det – men min högst personliga erfarenhet är att jag har mindre fokus på ätstörningen under en fasta och det finns andra som upplever samma. Man skulle lätt kunna tro det motsatta, att jag sitter här nu och planerar allt jag ska frossa i mig i kväll, men det fungerar inte så. Jag kan inte själv förklara det. Jag vet bara att om jag återgår till där jag var innan så kommer jag både öka ännu mer i vikt OCH dessutom tampas med min ätstörning parallellt. Jag känner att jag måste våga lita på att jag vet vad som är bäst för min kropp nu, det är ingen annan som kan ge mig svaren.

Om mina test går bra så tänker jag mig att jag kan köra på med något liknande mönster framöver. Allt efter vad kroppen säger såklart. Det är dessutom bra för min plånbok, det vill rulla lite väl mycket pengar på mat när jag är på resande fot. 99 % av det är ”för att jag kan /för att det är synd om mig”. Sedan kan jag såklart frakta med mig egen mat, men ärligt talat är det lite av en pärs att fixa varenda vecka. Plus att då hamnar jag IGEN i det där att jag äter för att jag kan/måste mer än för att jag är hungrig.

Håhåjaja, det är knepigt att hitta sin rytm i livet oavsett vad det gäller. Men jag ger mig ALDRIG.