I händelse av min död
Morbid titel. Jag håller på att lyssna på Lena Philipssons bok med samma namn och är uppriktigt förvånad över att vi har så många likheter. Jag har aldrig varit ett fan själv, men min bästis på lågstadiet plågade mig med hennes musik. 🙂 På äldre år har jag insett att hon har en humoristisk ådra jag uppskattar och jag behövde en ljudbok att lyssna på.
Lite allvar är det bakom titeln också, till sist kunde jag inte ducka längre och igår var jag på Vårdcentralen och tog prover då jag nu har en galen klåda i kroppen sedan en vecka tillbaka. Fick tala med en mycket trevlig läkare som verkar mån om att lösa problemet. Provresultaten är nu klara och jag har förstås kollat in dem och de ser ju inte jätteroliga ut sett med lekmannaögon då jag förstås googlat mig blå på mina symptom ett bra tag nu och jag vet vad proven kan indikera om det är det värsta på kartan. Men samtidigt finns det mycket annat som kan vara orsak och jag tror ju någonstans ändå mest på att det är mitt osunda leverne som till sist satt sina spår. Ätstörning, alkoholvanor och fetma är alla misstänkta bovar i mitt huvud – och de går att ge sig på. Jag väntar med viss oro på att läkaren ska ringa mig, jag försöker att inte självdiagnosticera mig. Jag har tills dess fått antihistamin för klådan, som fungerar hyfsat, tyvärr gör det mig supertrött också.
Naturligtvis ska jag resa iväg i morgon bitti till Söderköping för planeringsdagar med teamet i Norrköping och kommer hem på fredag kväll. Dessutom ska jag till Norrköping igen måndag-tisdag. Varför ska man alltid må dåligt då det är som mest olägligt?
Slutnojat för stunden.