Browsed by
Månad: januari 2019

Inga rutiner

Inga rutiner

Kommentarer 2 kommentarer

Det är lite galet på jobbet just nu, har heldagsmöte idag OCH i morgon (då dessutom i Helsingborg för att göra dagen ännu längre) och har egentligen massor jag skulle behöva jobba undan. Fredagen är inte bättre, har olika möten hela dagen. Men det är bara att passa på att smygjobba när tillfälle ges. 🙂 Jag ska ha två feta workshopar nästa vecka + en mindre + vanliga möten som jag håller i på det så jag behöver förbereda massor. Men tiden går ju snabbt.

Dilemmat med heldagsmöten är att träningen ryker, idag hade jag annars haft tillfälle att träna med Leila Söderholm som jag lyssnade på igår på lunchföreläsning (hon var rolig). Men tyvärr krockade det med mötet. 🙁 Jag ser inte att jag kommer att orka träna i kväll heller och det samma gäller i morgon, det blir sent när jag är i Helsingborg. Jag körde mitt löpbandspass i går morse bara för att få till lite träning åtminstone. Det gick betydligt bättre än sist och jag störde mig inte ens på att jag glömt både musik och vatten + att de städade runt mig.

Ett annat dilemma med heldagsmöten är maten, det blir ju både frulle och lunch ute och det är inte alltid det finns något att välja på. Som idag då vi blev bjudna på lunch. Jättesnällt av chefen att fixa det, men stället vi har mötet på och således äter lunch på är ingen favorit hos mig. De imponerade inte idag heller. Det var visserligen fisk, men den var torr och tråkig och tanken var nog att man (som vanligt) skulle använda den feta och alldeles för salta smöriga såsen för att få smak. Jag tyckte såsen var riktigt läskig så jag skrapade loss de stackars ledsna sojabönorna (fattar faktiskt inte hur man gör för att få dem att se så ledsna ut) + de överkokta morotsbitarna och lämnade potatisen. Den verkade dessutom vara saltad i sig själv, förutom såsen! Huuu. Jag petade även i mig fisken och åt merparten av den minimala salladsskålen som vi skulle dela på fem personer (turligt nog var det picklad rödlök på och det gillade inte de andra). På en normal restaurang får man en sådan skål per person.

Jag vill inte låta grinig, men det kostar faktiskt 98 kronor att äta lunch här och bortsett från att jag tycker maten är en besvikelse är dessutom personalen lite snorkig. Min kollega gick t ex iväg idag och bad om mer bröd och vatten eftersom vi bara hade fått en liten karaff för två personer och EN liten brödbit. Svaret hon fick var att det var ett bröd per person… De fixade det efter mer förklaring, men jag tycker det är illa att man ska behöva förklara, i synnerhet sett till priset.

Dessutom kräver de att man specar EXAKT vem som ska äta vad (de har tre alternativ: dagens, veggo, soppa) och flera gånger har de varit tjuriga när folk inte kommer ihåg vad de beställt eller när det blivit fel för att någon inte dykt upp. Det är även svårt när vi har våra indiska kollegor, det beror lite på vad huvudrätten är för typ av kött om de kan äta eller inte. Jag har aldrig varit med om att det varit så besvärligt på andra ställen, det är inga gigantiska sällskap vi har trots allt och de klassar sig som ett konferensställe på det! De är även löjligt petiga med frukostmackorna + kakorna, det är uträknat exakt. Det stör mig! Det är inte professionellt.

Jag tänker på nu när vi var i Prag och åt på riktigt snofsig gourmetrestaurang (sådant ställe där man har egen handduk på toa). De kom med en rejäl brödbricka per bord med tre hemgjorda smör och två sorters bröd som vi glatt mumsade i oss, och när de såg att vi ätit upp allt undrade de genast om vi ville ha mer (utan att döma) och kom med det på stört. Att sedan mannen nästan dog av mättnad på kuppen är en annan femma. 🙂 Det bästa är att de inte ens tog betalt för det! ’

Nåväl, nu slutade vi för idag och jag tänkte fräckt nog åka hem och ta det lugnt resten av dagen, har jobbat som en tok hela veckan. Om jag ska orka med morgondagens möte behöver jag lite andrum. 🙂

Vägdag idag förresten, 71,7 kilo trevligt nog. Nu gäller det att hålla det resultatet i en dryg vecka. 🙂 Spännande in i det sista!

Vinterh-vete

Vinterh-vete

Kommentarer 4 kommentarer

Förbaskat mycket måndag idag! Fy tusan så tjurig jag var i morse, och som vanligt får ju mina närmaste lida för det. Ändå var mannen så snäll att han skjutsade mig till stationen i snöslasket, han är en klippa. Jag hade inte hunnit gå upp idag så som vägarna såg ut och cykla kan man glömma. Jag avskyr den här tiden på året, det går inte att säga det på annat sätt.

Helgen var jätteskön, men alldeles för kort. I fredags fick vi hem vår nya skivspelare, 11 kilo tung. Vilket ljud! Vilken kvalitet! Vi hade inte räknat med att hinna få hem dem och hade således inte planerat att sitta och lyssna på musik, men efter att ha sett en film kunde vi inte motstå det längre och spelade loss och tittade på gamla foton på min hopplösa dator. Det är inte klokt vad åren går!

Det blev riktigt sent i säng med andra ord och lördagen hade vi inte direkt någon större energi att ta tag i saker, så vi såg mängder av filmer och bara njöt av att vara lediga. Jag tog mig lite tid att surfa loss på saker jag behöver också och det slutade med att jag handlade hudvårdsprodukter för rejäla summor (oprövade dessutom!) + att jag beställde nytt VV-paket från Apoteket Hjärtat, trots att mitt går ut först i mars. Det är för billigt att motstå just nu, även om den extra Refunder-rabatten sket sig denna gång (helt enligt deras regler så jag kan inte gnälla som så, men det har fungerat innan utan problem så det är lite irriterande i sig). Jag är rätt säker på att jag vill köra på med appen ett tag till. Jag skulle rent krasst kunna nyttja mitt friskvårdsbidrag också, men det kostar mer i rena pengar. Kanske jag tar det i sommar om jag inte hittat annat att nyttja de pengarna på.

Jag har även surfat mig blå på bärbara datorer, jag har sagt att det måste bli en ny i år om jag inte vill riskera att den jag har skär ihop alldeles innan jag hunnit föra över min info. Men det är SVÅRT att välja. Jag vet ändå ganska väl vad jag vill ha, men den datorn finns som vanligt inte. 🙂 Ja, naturligtvis finns det datorer som uppfyller de specar jag vill ha, men de har då massor av annat lull-lull som jag inte vill ha, eller betala för framför allt. Jag vill t ex inte ha 4K-skärmar som man kan peka på, det är inget jag behöver.

Egentligen skulle jag vilja handla en ny surfplatta också, vilket kanske låter lite galet och onödigt om jag nu ändå ska ha en ny dator. Men jag använder plattan annorlunda än datorn och vill även fortsätta göra det framöver. Plattan är den jag drar med mig på resor och annat. Plattan jag har idag är gammal nu och börjar dels bli väldigt full, dels krånglar den alltmer pg av att den inte har senaste tekniken. Jag kunde t ex inte koppla upp mig på WiFi i Prag nu i nyår, utan fick gå via mobilen. Men jag behöver ju inte köpa båda på samma gång och min nuvarande platta funkar trots allt än. Datorbytet är mer kritiskt.

Jag skulle vilja ha semester nu, jag är retlig och less och ur humör. Skrev nyss en lite småsyrligt mail som svar på ett småsyrligt mail från start visserligen. Kortfattat anklagas mitt team för att inte ha informerat ett projekt om en begränsning i vad vi kan göra för dem och en av medlemmarna i projektet hävdar att han inte hört ett ord om det. Synd för honom då att jag har svart på vitt att det är med honom vi tagit beslutet och att jag vet på klockan och dagen var det beslutades och bäst av allt, att det var på ett PROJEKTMÖTE med en massa andra projektjeppar inblandade. Så håll snattran, typ. Jag påminns åter om varför jag sällan rensar min mailbox. 🙂 Inte för att det lär hjälpa, det här är människor som ställer sig över bevis. Men jag mår bra av det för stunden. 🙂

Jaja, dags att lufsa hemåt i slasket!

Siffror

Siffror

Kommentarer 1 kommentar

Jag har tänkt en del på det här med siffror på sistone. När man följer andra VV-medlemmar på olika sociala medier slås jag åter av hur oerhört stor makt siffror har i våra liv. Det är viktsiffror, plus och minusresultat, BMI, kroppsmått av alla de slag. Allt för att mäta vår framgång och för att ge oss pepp att fortsätta. Men det kan också väldigt lätt slå över från pepp till depp när siffrorna går åt fel håll, står still eller rör på sig i snigelfart. Det gör mig lite ledsen att vi alla (mig själv inkluderat) är så snabba på att definiera oss efter några krumelurer istället för att se till helheten.

Så hur kommer man ifrån den biten då? Ja, hade jag det fulla svaret hade jag nog blivit rik. 🙂 Men jag har testat en hel del genom åren.

Som så många andra jojobantare började det med att enbart jaga kilon för min del. Först genom en radda av hel- och halvgalna dieter. Jag är uppvuxen i ett bantarhem och min mamma har alltid varit snabb på att snappa upp nya rön. På 80-talet var de milt sagt skogstokiga och gick nästan alltid ut på någon form av svält. Även VV på den tiden var oerhört restriktivt av det jag såg. Det var tidens anda att lida antar jag. Det enda den här tiden gav mig var ångest, viktnoja och mer kilon på kroppen.

Det blev inte bättre när jag senare provade på egen hand. Jag körde kaloriräkning på ett extremt sätt (som den siffernörd jag är) och följde slaviskt kaloritabellerna och räknade ALLT. Jag vägde mig dagligen och tyckte det gick för långsamt och löste det genom att dra ner rejält på kalorierna. Resultat: snabb viktminskning, uselt mående. Jag vågar påstå att jag aldrig mått så dåligt som då, både fysiskt och psykiskt. Men smal var jag, för ett tag i alla fall.

Sedan kom jag in i en period där nättjänsterna började dyka upp och jag testade Hälsovakten, Viktklubb och säkert mer jag glömt, men det blev liksom aldrig något riktigt resultat av det. Jag började starkt, men tappade snabbt sugen. Fick jag inte resultat precis hela tiden så gav jag upp.

2010 var jag 35 år gammal, hade värk i hela kroppen, noll kondis och styrka och vägde det mesta jag gjort i mitt liv. Toppvikten vet jag inte eftersom jag var livrädd för vågen, men jag gissar att jag passerade tresiffrigt ett tag. Men något i mig vaknade till liv av ren rädsla och jag beslöt att börja med VV online efter mycket övervägande + att jag anmälde mig till jobbets träning för nybörjare. Plötsligt trillade poletten ner, jag förstod allt mer att det jag hållit på med i alla år var både sjukligt och ineffektivt. Jag lade också ner mängder av tid på att förstå mig på mig själv först och främst.

Men även om jag blivit vän med min kropp och knopp och gjort framsteg på all plan är jag långt från perfekt. Jag är en siffernörd, så är det. Även jag blir emellanåt tjurig som ett litet barn över ett plus och känner mig som en elefant, trots att jag dagen innan stått och diggat mig själv i spegeln. Jag stirrar mig absolut blind på siffror ibland.

Jag hade en period då jag hade fått nog av vikthetsen i mitt liv, även med VV inräknat faktiskt. Jag läste då en hel del om Intuitive Eating och Mindful Eating och gillade båda koncepten väldigt mycket och tycker där finns massor av bra material att använda. Men så var det ju det här med att inte se sig som en viktsiffra och jag försökte, men det gick verkligen inget vidare.

Jag testade t ex att väga mig mer sällan. Jag tejpade över displayen och vägde mig i blindo varje vecka (eftersom jag fört bok sedan 2010 kunde jag inte förmå mig att sluta). Resultatet blev att jag ökade i vikt rätt så markant varje gång jag testade. Meh. Det är en del i IE om jag ska vara ärlig, man ska kasta ut vågen och acceptera att man ökar i vikt. Jag ville väl på ett sätt nå dit mentalt, men samtidigt inte. Jag gillar varken att vara tjock eller att hela tiden riskera att smygöka i vikt och tappa allt igen. Dessutom påverkade min gradvis ökade vikt mitt motionerande allt mer, kroppen började bli lite av en belastning igen, trots sin styrka.

Så jag satte på tänkarmössan igen och kom fram till att jag verkligen ville gå ner mina trivselkilon och vara den där personen runt sjuttio kilo igen som jag varit under ett antal år. Då blev det VV igen och nu är jag här, några kilon från målvikt och jag trivs med mig själv.

Jag tror inte jag någonsin kan sluta stirra på siffror. Min taktik numer är därför att BOMBARDERA mig själv med siffror av alla de slag och det har faktiskt fungerat rätt bra för mig. Jag kan nästan alltid hitta en siffra som visar något positivt. 🙂 Jag har också helt slutat att se viktsiffror som heliga, när jag ser hur de hoppar hejvilt från dag till dag inser jag ju hur idiotisk jag varit tidigare som stirrat mig så blind på enstaka resultat. Jag tycker det är mycket mer spännande med mönster.

Siffernötande försöker jag spara till mitt motionerande, det är kul att jaga rekord och resultat. Fast även där måste man ta det med en nypa salt ibland och inte glömma att man är värd mer än en siffra, man slår inte rekord i parti och minut när man börjat ha det som rutin att röra på sig. Då är det jätteviktigt att se tillbaka på vad man åstadkommit, något jag försöker ha fokus på just nu. Jag har kommit till nivåer jag aldrig trott varit möjliga för just mig. Att det är sprättlätt för andra skiter jag stort i, det går ALDRIG ALDRIG ALDRIG att jämföra sig med andra. Hämta inspiration och tips, javisst, men ALDRIG ALDRIG ALDRIG tro att man måste prestera som person X eller Y för att duga.

Det börjar ordna upp sig

Det börjar ordna upp sig

Kommentarer 1 kommentar

Minus på vågen idag och jag hoppas att det fortsätter åt det här hållet framöver nu. 72,8 kilo idag, vilket är ett halvt kilo från mitt mål den 7-8 februari. Känns görbart utan allt för mycket uppoffringar.

Jag har en rytm där jag är rätt snål i veckorna och mer frisläppt på helgen, det är så jag fungerar och jag tror inte att det går att göra på annat sätt om jag vill hitta en metod som ska fungera i längden. Ska jag dessutom vara riktigt ärlig mot mig själv har jag faktiskt skött helgerna bättre än vardagarna nu mellan VV-perioderna. Det som jag började slarva allt mer med var faktiskt vardagsmyset, lite för mycket uteluncher och mysfikor. Inget som jag är direkt förkrossad över egentligen (det är rätt mänskligt), men det krävs dessvärre rätt lite för att kilona ska smyga sig på igen, i synnerhet nu när jag passerat 40. Men jag är vid gott mod och jag tror mig kunna hitta en bra väg framåt även utan VV. Inte för att jag har någon brådska. Just nu trivs jag jättebra med mig själv, har inga jättebehov att bli smalare egentligen. Men det hade såklart varit bra att ha mer buffertutrymme, det ska jag inte hyckla med. Dessutom är jag nyfiken vad ett par kilo till faktiskt gör både uteseendemässigt och inte minst motionsmässigt.

Den här veckan har jag tweakat till mina vardagar lite och ätit extra frukost hemma två dagar på raken nu. Jag har vaknat hungrig och då ska man såklart äta. Fast jag ska erkänna att det är lite stressigt att få till det, jag stiger ju upp kl 05.00 och tåget går 06.12 och tiden däremellan är rätt knapp även utan frukost. I synnerhet så här års då det tar längre tid att cykla till stationen, för att inte tala om att klä sig. Jag får klura lite på om jag kan lösa det på annat sätt, t ex att ha med mer frukost till jobbet. Tyvärr är jag ju skapt så att hur mycket jag än äter på morgonen så är det som bortblåst senare, det är som att det inte tar. Ibland mår jag faktiskt bättre om jag INTE äter, vilket låter lite galet. Men jag har lärt mig ett och annat om hur min kropp och min knopp fungerar med åren.

Idag löste jag det hela med att äta två linskakor med ägg + kaviar hemma (3 SP) och så har jag med mig lättyoghurt och äppelbitar i kanel istället för flingor till jobbfrullen. Dvs 0 SP. Just idag har jag middagsrester från igår till lunch (lax, potatis och kall sås för 5 SP) och till middag blir det mannens hemlagade köttfärssås + spaghetti som jag sedan innan räknat ut som 12 SP allt som allt. Han gör den lite olika från gång till gång, men så noga orkar jag verkligen inte vara. Kvar blir 3 SP som jag sparar på tills vidare. Jag har en banan som jag tänkt ta på vägen hem eftersom vi ska köra kettlebells innan vi äter idag och det brukar vara plågsamt att vänta. 🙂 Krisar det alldeles lägger jag mina kvarvarande SP på en halv barebell-bar.

Frysen börjar annars gapa lite tom, så jag borde planera in lite storkok framöver.

Jag beställde hemleverans från Maxi även denna vecka, har så mycket möten i morgon att jag inte vill jäkta in till Hässleholm också och trängas med folk. Himla smidigt måste jag säga!

Till min förvåning har jag fortfarande pengar kvar på kontot, januari har inte varit en särskilt jobbig månad för min del ekonomiskt. Jag älskar att vi inte drivs av julhysteri i min familj. Pragresan var förbetald och rummelpengarna redan avsatta. Jag kan ju om jag vill! 🙂

Tillägg: Jösses så gott det var med kanelkryddade äppelbitar i yoghurten! Ska absolut börja med det oftare, kan även tänka mig att ha i lite nötter och frön.

Full fart framåt igen

Full fart framåt igen

Kommentarer 2 kommentarer

Plötsligt är det fullt upp på jobbet igen! Denna vecka är helt fullsmäckad och det lär se ut så ett tag framöver. Visserligen kul på sitt sätt. Fast det går lite upp och ner, vissa dagar är det jättekul, andra dagar vill jag bara tacka för mig. Men det är väl det som kallas livet. 🙂

Om ett par veckor ska jag och min indiska kollega ha workshops om våra nya arbetssätt och vi håller på som bäst att göra klart materialet, vilket igår kändes helt omöjligt, men idag är jag plötsligt klar och nöjd med en del som stod på mig. Men vi har saker kvar att göra, den saken är klar.

Jag fick nyss lite oväntad positiv feedback från en kollega (egentligen två) gällande en liten presentation jag hade igår (resultat från en liten snabbworkshop). Det gjorde mig väldigt glad faktiskt eftersom jag själv är min värsta kritiker som alltid och tyckte jag var lite väl flamsig och stressad (= sist ut och ville med tåget). Men kollegan tyckte jag visade sådan pondus och sade så snälla saker att jag säkert blev lite röd om plytet (som tur är kom jag precis från mitt HIIT-pass).

HIIT ja, idag var det mördartränaren (taskigt begrepp, jag tycker alltså om honom, men han kör HÅRT). Fast idag var det inte så ”mördande” som det brukar och han visade alternativa övningar på knäna så jag gissar att han fått lite feedback på det. Därmed inte sagt att det var lätt, det var många tuffa övningar.

Jag blev även plötsligt varse att jag nu kan resa mig från liggande (med benen i luften) till stående utan handhjälp (= en av övningarna), det tog ett tag innan jag insåg vad jag höll på med. 🙂 Det är en sådan sak jag kämpat med i många år och det längsta jag kommit är att jag kan göra det en eller ett par gånger och att jag då behöver pendla rätt mycket med benen. Men inte längre tydligen! OK, jag korsar fortfarande fötterna vilket gör det lättare och inte minst tryggare, men jag ska baske mig träna på att stå jämfota istället, det borde ju gå nu med lite mer möda även om rumpan är tung. 🙂 Vissa gör det med sådan lätthet av sig själva, men det har alltid varit svårt för mig, jag har alltid haft min kropp emot mig lite. Men det är kul att känna framgång och att påminna mig om varför jag envist håller i. Det har rätt lite med min vikt att göra.

Verkar bli en träningsintensiv vecka, körde nya passet Atletisk Skivstång igår med enbart gamla träningsgruppskompisar och det var ett kanonpass! Som väntat hade vår instruktör (samma person som har Soma Move) tagit det bästa från träningsgruppspassen (med hjälp av gamle tränaren märk väl) och tweakat till det lite så att det lyckades bli än tuffare. Jag är väldigt glad att jag var smart och körde på låg vikt, det räcker gott och väl! Passet handlar alltså INTE om att stå och pumpa tung stång, utan ungefär allt annat. Samtliga tre rörelseplan är inblandade och man använder stången på de mest galna sätt, vilket är jättekul – och tungt! En rörelse är t ex där man ska gå ner LÅNGSAMT i en squat och samtidigt långsamt föra ut stången balanserades mellan tumme och pekfinger på så raka armar man kan hela vägen ner/ut tills man är i full squat och armarna är sträckta rakt ut med stången lätt vilandes mellan fingrarna.

I morgon har jag lovat mannen ett pass kettlebells hemma, på torsdag tänkte jag gå på cirkelpasset kl 7 och på fredag är det såklart Soma Move. Dessutom körde jag 40 minuter rodd i söndags på det! Riktigt nöjd med det passet också, kom upp i riktigt bra siffror (4,6) och hade jag bara börjat aningens tidigare att pressa mig rejält hade jag tagit ett hack till på resultatet (två hack till är mitt absoluta rekord genom tiderna = 4,8). Min roddmaskin är lite märklig med att mäta avstånd så jag har tyvärr dålig koll på vad siffrorna egentligen motsvarar. Jag vet bara att när jag använder gymmets roddmaskiner får jag helt andra siffror. Jag hittade en switch för något år sedan som ska slå om till km istället för miles, men mina resultat blev ändå precis de samma. 🙂 Det verkar bara ändra enhetsnamnet i displayen. Dessutom är det lågt räknat även för att vara i miles om jag jämför med mina roddresultat på gymmet. 4,6 miles = 7,4 km på 40 min i rejäl fart är lågt, på gymmet når jag det på en bråkdel av tiden. Å andra sidan är det verkligen helt olika maskiner. Men den fyller sitt syfte och 4,6 är faktiskt kanonbra oavsett! Länge sedan jag såg sådana siffror.

Välkommen helg

Välkommen helg

Kommentarer 2 kommentarer

Äntligen fredag och jag ska alldeles strax gå för dagen. Skulle egentligen besökt svägerskan och tittat på deras nyfödda, men ett av barnen var sjuka idag. Jag och mannen hade dock planerat in eftermiddagen, så vi hade ingen lust att ändra på planerna igen. Dessutom orkar jag inte ta itu med alla surdegar jag hittat i veckan, jag behöver ladda upp min positiva sida först.

Soma Move idag, vilket kändes bra. Följde upp med en av mina bagels som jag bakade igår. Hade på brie-mjukost och ett berg av grönsaker. 4 SP och SÅ GOTT. De blev riktigt bra den här gången. Lite kletiga blev de, men det är inte mycket att göra åt, det är bagels trots allt. Ska testa att köra lite längre tid på lägre temp i början nästa gång. Men det är inget som stör, allra minst nu när de är i frysen och jag kommer att rosta dem lätt innan jag äter dem.

Ska till Willys och IKEA strax, ska handla hem mer libanesisk gurka. Verkar bara finnas på Willys i Älmhult irriterande nog och det ligger ute vid IKEA, så man går inte gärna dit om man inte har gott om tid. Det går en buss visserligen, men det tar ändå tid.

Dags att gå, min chaufför är här. 🙂

Äntligen!

Äntligen!

Kommentarer 1 kommentar

Idag var det äntligen dags för lite motion igen! Jag körde tre varv på funcgymmet och känner mig väldigt stolt och nöjd med att formen är där även efter ett litet uppehåll. Jag filmade mig idag lite grann för första gången i mitt liv, fast det är nästan lite Mr Bean över det eftersom jag knappt syns i rutan. 🙂 Men jag ser att jag är rak i kroppen och det var det jag ville se.

Testade mina tights från MM Sports för första gången idag. De lovordas av de flesta, själv vet jag inte riktigt än om de är för mig eller inte. De sitter lägre ner än jag är van vid + att jag hade halkiga underkläder på det så det kändes lite ovant och läskigt. Samtidigt kan jag inte påstå att de kasade ner, det var mer känslan av att de satt där de satt som var märklig. Jag ville hela tiden dra upp dem, vilket inte blir särskilt bra. 🙂 Men jag ska ge dem fler chanser framöver, dock ej i morgon då det är Soma Move, då behöver mina ben luft.

Testade även en ny tränings-BH från Better Bodies, jättesnygg och skön! Lite lurigt att få den på sig eftersom det är band överallt, men väl på plats sitter den där. Inte för att jag har problem på det området. 🙂 Det enda problem jag har just nu är att vissa vanliga BH:s sitter som skruvstäd, vilket jag antar beror på att jag byggt mer muskler snarare än att jag skulle vara tjock. Jag har ju haft dem innan utan problem då jag vägde mer än idag.

Vikten fortsätter plana ut, idag 72,8 kilo och ännu ett steg närmare målet. Med mål menar jag i första hand då att väga max 72,3 kilo den 7 februari. Jag är väldigt förvånad över hur peppande detta dietbet faktiskt varit, jag som rynkat på näsan åt sådant innan och sett det som dumt och farligt och liknande. Men det kräver förstås att man är i synk med sig själv, i mina värsta perioder i livet hade det varit helt fel.

Viktmål i övrigt är jag sådär taggad av i nuläget, tror jag hellre fokuserar på träningsmål faktiskt. Klart att sjuttiostrecket alltid går att passera förstås, men man ska orka med det också. Min kropp gillar att vara i det här spannet som jag är i nu, det vet jag sedan länge. Jag har inget emot det själv heller så länge som det inte sticker iväg.

Igår blev det inte mycket gjort under kvällen, fick en liten och mycket bestämd misse i knät och jag kände inte för att vräka bort henne nu heller. Hon har nu accepterat att jag har på mig kofilten i soffan, så då funkar det fint för mig. Jag orkar ändå inte göra några fantastiska insatser hemma just nu. Bisarrt nog tittade jag på ett par avsnitt på städprogrammet med lilla mysjapanskan Marie Kondo, lite som att sitta och moffa godis till Biggest Loser. 🙂 Jag önskar att hon kom hem till mig och gjorde allt jobbet åt mig. 🙂 Jag måste testa hennes klädvikarknep snart, det verkar faktiskt jädrans smart. Men det blir inte denna helg, jag behöver minst en helg till där jag rör mig som mest från säng till soffa. 🙂

Igår triggades min köpnerv igen, det var faktiskt ett bra tag sedan nu. Man blir inte direkt köpsugen när man förlorat en flockmedlem, snarare vill man sälja av allt och börja ett nytt, rent liv. Men det håller inte i sig i längden och nu är jag som sagt igång igen. 🙂 Beställde te och müsli från MyMuesli.se, väl medveten om att trots att det är Low Carb lär det vara en explosion av SP. Men det struntar jag i, jag behöver förnya mina vanor lite och på vardagarna använder jag ändå sällan alla SP.

Jag tog även en prenumeration på en tanttidning + skvallerblaska (ett paketerbjudande), lite skamset, men jag köper ju dem hela tiden i lösnummer och det var ett löjligt bra pris i jämförelse. Jag VET att det är dumt att stötta skräpet, men jag är bara människa och det ger mig avkoppling efter en lång arbetsdag. Och egentligen är det inte värre än Facebook om man nu ska vara sådan…

Eftersom jag blev med knäkatt igår igen blev det inga baglar gjorda nu heller och jag borde verkligen få arslet ur idag om jag vill slippa göra dem i helgen. Dilemmat är att jag är så hungrig när jag kommer hem och då behöver jag snabbt min middag innan jag ens orkar tänka på annat.

I höstas hade mamma med sig en ask hård smältost från Finland som jag medvetet sparat på till lyxiga dagar, eftersom den är rätt fet och SP-rik. Igår upptäckte jag till min fasa att bäst-före-datumet passerades förra veckan! Så nu är det vardagslyx som gäller. 🙂 Åt ett kvällsmål igår med linskakor och skivor av osten + att jag hade bitar av den i min lunchsallad. SÅ GOTT! Även min älskade Slanke Dancia har bäst-före-datum som går ut i helgen och den är dessutom notoriskt hopplös på att bli dålig rätt snabbt när man väl öppnat den. Men vi tänkte göra lasagne på den i helgen. Jag är osttokig, den saken är klar. 🙂 Hade egentligen velat äta bagels med ost + något till som middag idag, men jag tror det blir lite knepigt att vänta på att de blir klara. Jag är redan hungrig. 🙂 Alternativ två är att äta något lättare till middag och sedan moffa en bagel med ost senare. Helt ok egentligen, MEN jag planerar en ”dålig” dag i morgon och det kan bli lite för mycket av det goda då. Vi ska besöka min svägerska på eftermiddagen och titta på hennes nytillskott till familjen + lämna över en liten present och jag hinner därför bara äta något i farten till lunch (= macka), hon bjuder dessutom på fika och sedan tänkte vi antagligen plocka upp thaimat på vägen hem. Helt ok det också såklart, jag vägrar bli nitisk. Det går finfint att ha sådana dagar emellanåt, bara de inte kommer för ofta.

Plus, fast minus

Plus, fast minus

Kommentarer 2 kommentarer

Som väntat var det ett rejält plus idag, MEN jag väljer att se det som ett minus eftersom jag inte tycker att förra veckans vikt är särskilt trovärdig. Om man plötsligt tappar 3,5 kilo på en vecka i det skede jag är i är det helt enkelt inte sannolikt för fem öre (men bra för dietbettet). Så jag är riktigt nöjd med dagens vikt, det är faktiskt ett kilo ner från igår också. Med mina viktfluktuationer hade jag haft det lätt att vara boxare, tyngdlyftare etc, jag kan byta viktklass över en natt. 🙂 Just idag är det 1,2 kilo till storkovan i mitt dietbet och det känns definitivt görbart.

Det kräver förstås att jag inte ballar ur de närmaste veckorna och det borde vara lugnt. Min förkylning är på väg bort och i morgon tänker jag besöka funcgymet för att vänja kroppen vid lättare träning igen. Jag tror det är klokt att spara rejäla pulshöjare till nästa vecka. Jag KANSKE ska starta upp en videolektion på Movdoo i kväll om lust och ork finns. Jag har köpt ett gäng olika träningsvideos där och jag har en som enbart handlar om Squats som jag tänkt ge mig på i år. Jag brukar handla när det är kampanj, de gäller i ett begränsat antal dagar, men man kan starta dem när man vill så jag har medvetet bunkrat inför sämre tider så att säga. Det är samma personer bakom Soma Move så jag har några videos för det också. De har precis släppt nya så jag är lite sugen på dem också. 🙂

Igår gjorde jag kesoplättar, det var en halv evighet sedan sist. Gott, men jag undrar om jag brukar använda annan keso, tyckte inte de blev riktigt lika bra som de brukar. Billigast blir det om jag kör på fiberhusk och proteinkeso, men fiberhusk är ingen favorit hos mig. Vet att jag testade det sist och det var ett helvete att vända dem. Visserligen kan man även göra dem i ugn antar jag, kan ju vara värt ett test nästa gång. Men jag är lite skeptisk och jag tycker det är värt något extra SP för den lilla mängden mjöl som går åt.

Jag hade tänkt göra bagels igår också, men Aqua lade beslag på mitt knä i soffan större delen av kvällen och jag hade inte hjärta att schasa bort henne. Det är första gången på länge som hon varit så mysig med mig, det brukar vara mannen som gäller. 🙂

Tung tisdag

Tung tisdag

Kommentarer 2 kommentarer

Man får ju lov att säga att jag hade tur att dietbet-vägningen kom där den gjorde, denna veckan är jag TUNG och långt över gränsen. 🙂 Det beror dels på att kroppen har stabiliserat sig från sorgen, dels på att jag är sjuk och inte orkar eller ens vill vara strikt. Det blev en orgie i bröd i helgen t ex, bra tröstmat när kroppen värker och huvudet inte fungerar 100 %. Också ett ytterst effektivt sätt att snabbt öka i vikt. 🙂 Jag är oerhört känslig för bröd i allt för stora mängder dessvärre. Det och kinamat kan ge åtskilliga kilon bara över en natt. Jag fattar förstås att mycket av det egentligen ligger i tarmarna och skvalpar, det brukar ge med sig så sakteliga så fort jag är tillbaka på banan.

Lite ledsen är jag att jag inte kan träna just nu, jag är så laddad för det. Men lite tur i oturen var det nya passet inställt igår, så jag hoppas kunna trycka mig in på premiären nästa vecka istället.

Hade utvecklingssamtal med min chef igår, annars hade jag nog sjukskrivit mig bara för att få vila ut och bli frisk snabbare. Märkte att det inte var optimalt att andas in kall luft, hostan kom som ett brev på posten. Men det går ändå åt rätt håll. Samtalet gick bra också, för en gångs skull hade jag förberett mig i tid och eftersom vi känner varandra rätt bra och pratar ofta är det inte så mycket att orda om som vi inte redan vet. Mest nervös är jag alltid över vad andra sagt om mig, i synnerhet det ”negativa” då, men den här gången var det bara en kollektiv feedback gällande förbättringspotential för hela teamet. Jag håller med om den i sak också, även om jag blir lite nyfiken på vem som sagt det eftersom jag tycker det var aningens överdrivet. Men summa summarum gör jag ett bra jobb och är ”alltid glad och positiv, en lagspelare och en förebild för de andra när det gäller att hantera förändringar och leva efter företagets värderingar”. Inte helt oväntat ska jag jobba mer på att säga nej, vilket är lite kul eftersom jag häromdagen gjorde just det efter att ha svarat på vändande mail till de högre cheferna – något som min chef uppskattade och noterat i min utvecklingsplan på stört. 🙂 Jag uppskattar verkligen en chef som tydligt ser när man försöker förändra sig och uppmuntrar det.

Jag är rätt medveten om mina styrkor och svagheter, det fick jag på köpet efter all navelskådning 2010 och framåt. Jag vill poängtera att jag absolut inte är en mespropp som inte säger ifrån och det vet min chef mycket väl (vi är rätt lika där). Men jag är en problemlösare i första hand (liksom alla andra i vårt team) och min styrka att alltid se potential i alla förslag och jobba så att vi kommer framåt kan ibland förleda mig bort från min egen magkänsla. Framförallt inom områden jag inte vet tillräckligt om, när jag har tillräcklig info kan jag vara väldigt envis och är inte ett dugg rädd för att ge min åsikt. Så det jag tar med mig inför nya året är att se till att jag får den info jag behöver genom att fråga mycket mer när jag inte har full koll. En självklarhet egentligen, men vi är alltid under tidspress och ibland förlitar jag mig på att andra med större kunskap ska säga stopp. Det är lite lathet från min sida ska erkännas. Men det kunde vara mycket värre. 🙂 Jag är rätt stolt över mina styrkor och det känns bra att min chef uppskattar dem. Jag tänker inte bli en ja- eller nej-sägare, de har vi mer än nog av och de löser inga problem heller. Jag trivs bäst som ”vad sägs om…”-sägare, det är min styrka. 🙂

Med det sagt är det sedan ett tag stora förändringar på gång överallt på företaget och nästa vecka ska de högre fjäderfäna berätta något som ska följas upp med frågestund på eftermiddagen – vilket tyder på något stort. Så man vet ju aldrig om det är dags att söka nytt jobb. Men det tar vi då.

Idag jobbar jag hemifrån, dels för att slippa kalluften och dels för att jag hade en Skype-workshop 9-12. Det är bekvämare att sitta hemma och lyssna.

Jag och lillkatten Aqua försöker hitta våra nya mönster för kvällsveckorna, hon är ju van att Zombi tog allt fokus och jag brukade sällan se henne. Igår kom hon emot mig kurrandes i högan sky när jag kom hem och jag passade på att borsta henne medan jag förberedde min middag. Hon tröttnade dock på att vänta på mig och gick och lade sig och sedan såg jag inte henne mer förrän mannen kom hem. Det är nya tider för oss alla, hon är inte van att vara ensamkatt och vi är inte vana att bara ha en katt. Jag fasar för dagen då vi inte har Aqua längre, så tomt och tyst det kommer att bli.

Hej igen, morgonträning!

Hej igen, morgonträning!

Kommentarer 2 kommentarer

Började jobbdagen kl 7 med ett svettigt cirkelträningspass med 10 andra glada kollegor som jag tränat ihop med i många år i min älskade fd träningsgrupp. Några av tjejerna har på eget initiativ startat upp det här morgonpasset som alla som vill kan delta i på torsdagsmorgnarna – jättekul! Jag kände mig taggad till tusen idag och körde järnet! 🙂 Skönt att äntligen känna mig både mätt och utsövd, lite lättare att ta i då. 🙂

Jag gillar egentligen allra bäst att träna på morgonen, men det har inte blivit så mycket av det senaste året eftersom jag betalade medlemskap för gruppen som nu upphörde och sista terminen var det bara lunchpass som erbjöds.

Fördelen med morgonpass är att jag är som piggast då, det är enkelt att köra på tom mage (hinner sällan bli hungrig) och oftast har jag ingen stress efter heller, få vill ses kl 8. Just idag hade jag dock faktiskt Skype-möte kl 8 med indisk kollega, men jag förvarnade honom om att jag kunde bli sen och tur var det. Jag fastnade lite väl länge med munnen i omklädningsrummet så att säga. 🙂

Jag hade gärna gått på det här passet alla torsdagar, enda kruxet med det är att jag brukar följa min mans arbetschema och han jobbar växelvis morgon och kväll. Risken är att jag är allt för seg då han har kvällsvecka och kommer hem först 22:30. Men jag ska i alla fall boka in det varannan vecka till att börja med.

Nya schemat för terminen kom upp igår och det är inte så stor skillnad från innan. Lite besviken är jag faktiskt, trodde de skulle ha lite mer nyheter. Ersättarna för ”våra” pass är Skivstång på måndagar och Zumba på torsdagar. Skivstångspasset tror jag visserligen är kalasbra eftersom han som håller i det också håller i Soma Move och han har redan deklarerat att han fått övningarna av vår gamle tränare. MEN och det här är ett stort men, det finns bara plats för 10 personer på passet! Jag har svårt att se hur det ska fungera, men jag tänker allt försöka tränga mig in. 🙂 Det gäller att vara tidigt på plats antar jag. Det går dock ett pass core/tabata samtidigt så det finns backupplan om det skulle vara fullt.

Zumba och jag har aldrig riktigt funnit varandra, så där är jag rätt tveksam till att jag någonsin dyker upp. Zumba kräver att man övar för att det ska bli kul (antar jag) och så intresserad är jag inte. 🙂 Parallellt går ett boxpass och det skulle man ju kunna tro är för mig som älskar boxercise och liknande, men jag har aldrig riktigt velat gå på just detta passet. Mycket för att jag i så fall hade velat ha någon att gå med som jag vet alltid är min partner, alla sådana pass hänger så väldigt mycket på vem man kör med. Dessutom ser det inte så kul ut som de pass vi har kört. 🙂 Lite för seriöst för min smak kanske? Jaja, jag har pass att gå på så det räcker och blir över. 🙂