Dietbet – status
Hunger
Igår när jag kom hem från jobbet var jag utsvulten, faktiskt en väldigt skön känsla och det kändes som att kroppen sög åt sig varje tugga. Mannen hade lagat indisk kyckling, en av våra favoriter i vardagen som vi gör lika ofta som köttfärssås.
I morse var jag också rejält hungrig och hade därför tänkt äta lite extra, men hann inte med det. Jag skulle som vanligt ”bara”…. diska undan, kolla mailen (hoppla, nedsatt pris på en bevakad produkt), göra officiell vägning och mätning och vips så var klockan alldeles för mycket och jag hade inte ens tagit upp lunch från frysen. Jag valde en av mina småpizzor på rotfruktsbröd för 4 SP och fixade ilsnabbt lite vitkålssallad att ha till, sedan satte jag iväg till tåget, men missade det med några ynka meter eftersom jag var tvungen att fylla på mitt kort innan jag klev på och jag orkade inte chansa. De må vara snälla som attan, men jag behöver inte alltid utnyttja det. Jag vet att det går en buss kort efter som jag kan ta in till Osby, så det gör inte så mycket och jag hade inget inbokat på morgonen.
Träning tänker jag inte ge mig på idag, hela jag är helt slut. Jag sparar mig till i morgon, alternativt fredag, beroende på vad kroppen säger.
Vägningen visade rekordsiffror idag igen, senast jag vägde dagens resultat på 71,4 kilo var i juli 2013. Men jag tar det som sagt med en nypa salt, det är lite av en glädjekalkyl sett till mitt tillstånd + att jag också precis haft mens på det. Därmed heller inte sagt att jag tillåter mig själv att gå bananas nu, det gäller att hålla i som tidigare om jag ska nå dit jag vill. Det är många lugna veckor framöver nu där jag INTE ska göra några utsvävningar, det har jag gjort nog för ett bra tag. Så det är bara att fixa nya lunchlådor och fylla upp frysen.
Denna vecka testar vi att veckohandla online för första gången. Det kostar 99 kr att få det hemkört till dörren och jag tror varorna i sig kan vara någon krona dyrare, men slutsumman blev ungefär som den brukar ändå och om det bara funkar är det absolut något vi kan tänka oss att göra fler gånger. Det kostar en del i bensin och tid att köra fram och tillbaka till Hässleholm också och det är alltid lite stressigt och segt + att det blir meckigt med middag den dagen. Jag gillade verkligen att kunna sitta och klicka runt det jag vill ha i lugn och ro också. I synnerhet eftersom jag ofta letar efter lite knöliga produkter. Beställde hem lättkeso, Larsayoghurt och Slanke Dancia, de ska bli mina kompisar i januari har jag tänkt. Jag tänkte bland annat göra kesoplättar och bagels och frysa in. och osten funkar baske mig till allt!
Idag är det möten större delen av dagen, det är på gott och på ont. Jag är mest rädd att jag ska slumra till. 🙂 Jag är hopplös på det om det är möten där man inte är så aktiv själv. Är det dessutom lite dålig luft är det kört.
I vardagen igen
Dags att hitta vardagen igen då. Igår betalade jag räkningen till djursjukhuset, tyvärr var dock inte askan klar än så vi måste in igen. Men det är i alla fall skönt att ha det ekonomiska klart.
Idag har jag Skypemöte till 12 och var inte riktigt på humör för HIIT heller så jag hade istället bokat löpband vid 7 på jobbets gym. Men jag fick inte den bästa starten direkt. De hade ändrat på öppettiderna för de olika ingångarna, så jag fick gå runt hela byggnaden och blev lite stressad av det. Sedan när jag väl var på gymmet var bandet jag bokat upptagen av en man som inte såg/låtsades om mig. Jag orkade inte peta till honom heller utan tog ett av de obokningsbara tills han gick. Jag kör ändå ett program där jag inte mäter något, utan följer instruktionerna i appen. Men det är ändå irriterande. Dessutom var jag förvånad över hur mycket folk det var där den tiden, innan jag kom på att det ju är den tiden igen då alla ska börja sina nya liv. 🙂
Lagom till den jobbigaste delen i programmet där man visserligen går i låg fart, men med rejäl lutning kände jag plötsligt hur fysiskt slut jag var och det var lite av en pärs att ta sig i mål idag. Men det var inte det värsta. Det otäcka var att jag plötsligt kände upptakten till ett skarpt svimningsanfall så fort jag klev av bandet och jag rusade ut från gymmet och till toaletterna, där en man snöt närmaste toa framför mig. Jag hann precis ta mig in på nästa innan det hade varit försent! Men det allra värsta släppte så fort jag fick sitta ner lite och få i mig vätska och utan att vara allt för äcklig var det även ett VÄLDIGT befriande toalettbesök i övrigt. Huga, så vidrigt med skönt!
Men jag är fortfarande groggy och varm i ansiktet och jag har hällt i mig Resorb + ätit min frukost som var väldigt behövlig.
Note to self, kör inte cardio när kroppen är i obalans. Jag tänkte inte alls på att jag ätit och druckit rätt taffligt de senaste dagarna. Min vikt störtdök ju också neråt på grund av detta, vilket jag förstås inte riktigt tar på allvar, är rätt säker på att det stabiliserar sig när jag är tillbaka i mina normala takter igen. Frågan är bara var det är, tror ju inte att den höga vikten från förra veckan är sann heller, eftersom jag genast tappade nästan ett kilo till nästa dag. Svaret kommer nog nästa vecka, jag utgår från att morgondagens vikt (första officiella för i år) kommer att vara lite glädjekalkyl,
Nu är det en månad till finalen i mitt dietbet och det vore själve f-n om jag inte ska fixa det. Det är då man spelar om de stora pengarna också, halva potten ligger där i. Jag tror eventuellt att jag gått break-even nu eftersom jag tog etapp 5 lite oväntat. Beloppet tillkännages i morgon. Så oavsett vilket har jag inte förlorat pengar vad jag vet, men jag vill så klart tjäna en hacka. 🙂
Än så länge har inga nya pass dykt upp inför det nya året och jag överväger väl att till stor del återgå till mina egna pass igen som ersättning för träningsgruppspassen, t ex löpning och funcgym och kanske även lite hemmaträning när det funkar bäst. Det funkar ju ändå rätt bra och har den stora fördelen att jag kan styra helt över min egen tid de dagarna. Jag är inte ett dugg orolig för min motivation, däremot kommer jag verkligen att sakna utmaningarna. Jag tänkte hålla fast vid gruppträning när det gäller HIIT och Soma Move, men där kör man ju mer på som vanligt i mångt och mycket, även om Soma Move förstås utvecklas för varje release och jag är LÅNGT ifrån fullärd. Ja, även HIIT-instruktörerna varierar sig såklart, men det är ändå inte riktigt det samma. Det jag älskade med gruppen var att han alltid utmanade oss med saker som lät superläskiga, men man litade på att han visste vad vi kunde klara av. Jag tycker det är svårt att hitta sådana utmaningar på egen hand, det blir mer nöta rekord och annat. Inte för att det är något fel i det heller, så länge som hela tiden man försöker utvecklas.
Med det sagt vet jag att det kommer att komma ett skivstångspass i samma anda som gruppen kört + att några av mina träningskompisar kör morgonpass i den stilen. Såg att det verkade vara ett i morgon redan som jag eventuellt tänkte besöka. Så det går ingen större nöd på mig. 🙂
Five down, one to go…
Tomhet
Sitter här i vårt hus och väntar på att det ska bli tid att registrera vikten för femte rundan på mitt Dietbet. Vägde mig nyss och vågen visade 71,4 kilo, vilket är en rejäl bit under gränsen (72,3). Rent krasst skulle jag säkert kunna äta frukost nu och ändå klara det, men jag härdar ut tiden, även om det är 2,5 timmar kvar.
Tyvärr är det inget mirakel som inträffat, utan tragik. Min älskade katt och flockmedlem Zombi insjuknade precis innan resan och vi trodde det var hennes tänder som blivit dåliga, ett vanligt problem med äldre katter. Men när vi skulle hämta hem henne igen var hon så dålig att vi åkte in med henne akut till djursjukhuset när vi kunde och vi fick lämna henne där. Sent på lördagskvällen ringde de och jag förstod redan av tidpunkten och veterinärens röstläge att det var över. Tumör i käken, det såg ingen av oss komma ärligt talat. Eftersom vi haft så många i närheten som dött av cancer (och även är döende) tog det extra hårt. Jag hade alltid trott att Zombi skulle få chansen att somna in stilla på egen hand, men icke. Så än en gång fick jag fatta det värsta beslut som finns och jag lyckades hålla mig lugn fram till jag lade på, sedan bara brast det.
Zombi var så mycket mer än ”bara” en katt för mig. Hon var mitt första husdjur, den första varelse jag vågade förbinda mig att ta hand om och för mig är det ett oerhört stort steg att ta. Jag är inte omvårdande av naturen och jag var faktiskt livrädd den första tiden. Redan när vi åkte och hämtade henne skakade jag som ett asplöv. Med åren blev jag bekväm med det hela och denna katt var en sådan personlighet från dag ett att jag skulle kunna skriva flera böcker om henne. Hon tog mest plats av alla och var oerhört sällskapssjuk, i synnerhet med oss. Under de år vi levde ihop i vår flock var det få nätter hon inte trevade runt i sängen och vi har haft många duster om plats hon och jag.
Nu är det bara tomt. Jag är nästan apatisk emellanåt och jag skulle helst vilja kasta ut sängen, ja hela sovrummet, eftersom det inte går att få någon som helst ro där just nu. Jag har klagat i alla år över att hon alltid väckt mig och trampat i mitt hår etc, nu skulle jag ge mycket för att få känna det igen.
Jag vet att detta så småningom går över och jag försöker att inte tänka på att allt dör ifrån oss, utan istället ta kraft av att göra något vettigt av den tid vi har. Konstigt att det alltid ska till sorg för att vakna på den fronten.
Men jag är verkligen helt tom. Zombi har varit en del av vårt liv sedan den första maj 2003 och nu är hon inte det längre. Det är så tyst och dystert här hemma.
Egentligen skulle jag jobba hemifrån idag eftersom vi hade en veterinärstid inbokad i eftermiddag, vilket ju inte behövs nu. Men jag orkar inte åka in till kontoret idag och höra allt kackel om jul och nyår (många börjar idag) eller få en massa beklaganden från folk som aldrig ens haft djur och tror det är som att bilen skrotats typ. Dessutom måste vi in till djursjukhuset idag ändå och fixa allt praktiskt, såsom räkning, försäkring och det värsta av allt – hämta hennes aska.
Jag önskar att jag slapp träffa folk överhuvudtaget på mycket länge, introverten i mig var redan i full blom innan det här och nu är nivåerna så uttömda att jag inte förstår hur jag ska orka med andra människor alls. Men jag tror det blir annat när jag väl är på jobbet och kan fokusera på det. Jag kan även skippa fika och lunch med andra för ett tag vid behov.
Nåväl, vi har en liten misse kvar och även om hon alltid varit mer solitär än de andra ska det bli intressant att se hur hon tar det här. Hon har alltid stått längst ner i rang och hon blev mycket mer framåt när vi tvingades ta avsked av Sputnik. Men hon är också en gammal misse och just nu vill man mest kolla hennes andetag hela tiden.
Det gäller att trampa på, om det var något vår svarta dam lärde oss så var det att aldrig ge upp. Älskade lilla vän.
Åt rätt håll
Dagens vägning var 1,3 kilo mindre än igår, så min känsla var rätt. Ändå är mensen fortfarande lite kinkig och har inte startat helt. Tre dagar att tappa ytterligare 1,3 kilo på då alltså. Inte omöjligt i sig, men samtidigt försöker jag inte bli för fnoskig, det ÄR ok att sumpa denna vägningen. Surt i så fall förstås, eftersom jag rent krasst varit rejält under en stor del av tiden, men jag visste ju att julen skulle sabba för mig.
Dock är jag glad att se att jag väger MINDRE idag än då jag vägde mig efter julen, vilket visar att jag haft ännu en semesterresa som inte påverkat vikten åt fel håll. Inte för att jag trodde något annat heller. 🙂 Jag känner det ju på kroppen, jämfört med den hemska känslan efter julen.
Passet Soma Move igår gick över förväntan, jag märker ofta att lite längre uppehåll gör mig gott, något jag ska ha med i beräkningarna när jag lägger träningsschemat för i år. Visserligen körde vi en äldre release eftersom det var en del nybörjare, men det betyder inte att det rent fysiskt är lättare. Alla pass tar på. 🙂 De nyare passen är mer kluriga, i synnerhet balansmässigt. Något som jag märkte i går var att jag hade mycket lättare för att göra ”Handstand splits” (= man står på alla fyra och kickar upp sig i något slags handstående) än jag brukar, det tyder på starkare armar/axlar. Nu vågar inte jag sparka upp mig särskilt högt i luften, men jag kände det som att jag kom en bra bit högre än vanligt plus att jag sparkade upp mig lika lätt på båda sidor, vilket aldrig varit fallet innan. Kul! Enda övningen som var mer jobbig än vanligt igår var Rolling Dog (= man står på alla fyra med rumpan i vädret och höjer upp sig på tåspetsarna och rullar fram kroppen som i en våg tills man står med ryggen böjd åt andra hållet där axlarna nu bär allt, fortfarande på tåspetsarna och med kroppen strax ovanför mattan). Komiskt nog var det något som flera än jag påpekade efteråt. Jag gissar att det är julen som tagit ut sin rätt där på vår core. 🙂 Men för något år sedan fixade jag inte ens den övningen fullt ut, så jag är ändå nöjd. Det är så häftigt att inse hur mycket starkare jag blivit, i synnerhet i axelpartiet. Naturligtvis hjälper viktnedgången till också, det är ju nästan tio kilo mindre att förflytta!
Back on track!
Jahapp, som många andra har jag återgått till vardagen idag och med det mitt första besök i VV-appen på länge. Jag var tvungen att ta en paus och det passade dessutom bra eftersom jag ändå varit på resande fot, ätit ute och haft noll koll. 🙂
Vi gick i alla fall drygt 80 000 steg på vår resa, så det är inte allt för illa ställt med mig idag, även om vågen såklart inte visar ett fantastiskt resultat. Men jag är rätt övertygad att jag kommer vara på bra siffror inom kort, nu är det en bra stund tills vi ska på baluns igen och magen känns inte alls lika illa som efter jul. Däremot är min mens på gång, fick åter skjuta upp den och det ställer till det i min kropp. Vid fyra vaknade jag och låg bokstavligen i en stor pöl av svett och frös eftersom det kylts ner av den svala temperaturen i sovrummet. Det var lite för tidigt att kravla sig upp också, så mycket motvilligt lade jag mig i det blöta och kalla igen och sov vidare.
På måndag går startskottet för invägning fem i mitt Dietbet. Det ser rätt så dystert ut just idag (= 2,6 kilo över gränsen), men än har jag inte kastat in handduken. Jag hoppas lite på mensen och så ska jag naturligtvis hålla igen på intagen fram tills dess. Jag åt också rätt sent igår + att jag har resan i kroppen än. Men det är förstås rätt svettigt att hinna ner i vikt på så kort tid. Men även om det skiter sig är jag med i sista och avgörande rundan som det ser ut, det gäller att ha gått ner 6 % för att få vara med (för att förhindra ohälsosam viktnedgång) och det fixar jag med marginal även idag.
Idag hade jag planerat jobba hemma, men jag tänkte om och åkte in till kontoret. Det betyder att jag kan gå på extrapasset Soma Move på lunchen, vilkert kommer bli en rejäl utmaning idag. Jag lär inte dofta som en nyponros heller. 🙂