Tjockistankar

Så kom då semestern till sist och i fredags eftermiddag dök elfirman upp i elfte timmen och fixade alla uttag i vardagsrummet på vår sista arbetsdag innan semestern. Jag grät nästan av lycka! Så just nu har det varit en hel del monterande, skruvande och funderande på hur saker ska vara.

Det roliga är att det är inte bara vardagsrummet som fått sig en nystart, även köket har genomgått en rätt rejäl förändring utan att det var planerat.

Jag hade handlat ett vitrinskåp i tron att det skulle gå in som det var i köket, men det hade sett överbelamrat ut (dilemmat med att ha ett nytt, avskalat och minimalistiskt vardagsrum). Efter en hel del funderande valde vi att kasta ut hyllan som stått där och ersätta dem med vitrinskåpet.

Det betydde att vi behövde hitta ny plats för medicinskåpet (resten hade jag redan rensat ut tidigare i år som tur är) och det innebar att jag fick ändan ur att rensa i badrumsskåpen. Så nu är allt sådant i badrummet och köket har ett vitrinskåp med alla glas vi vill ha tillgängliga. Plus att vi fick mycket mer utrymme i köket!

Nästa oplanerade ändring var att ena lampan jag tänkt mig i vardagsrummet inte fungerade med de nya takkrokarna som hör till uttagen (de är ärligt talat skräp, men jag klagar inte i nuläget, det är ström i dem. 🙂 ) Lampan var dyr och jobbig att skicka tillbaka, så plan B var att ha den i hallen, men där är det bara två sladdar och det var inte läge att pilla med det (hade varit svårt att lösa även med ork). Så slog det mig att köket kunde vara ett tredje alternativ (vi har klagat på lampan där) och mannen var medgörlig till ett försök och vi fick dit den och det blev bra. Vi chockades över hur vi fick ännu mer utrymme där inne.

Efter det slog det oss att den nu tomma och väldigt hemska väggen i köket kunde vara en bra plats för våra barskyltar som vi samlat på oss under våra resor. Så idag satte jag igång att spika och pussla och klura. Jag är supernöjd! Eftersom vardagsrummet är väldigt minimalistiskt är det kul med ett kök som visar en annan sida av oss.

Så nu är det ”bara” mitt kontor och extrarummet kvar att reda ut till helgen (mina föräldrar kommer hit på efterlängtat besök), sedan kan jag storstäda och inte minst njuuuuuuuta.

Eftersom vardagsrumsrenoveringen tar så mycket plats och energi har jag tvingats att i stort sett pausa min KonMari-resa, vilket är rätt irriterande då jag verkligen mår bra av att få gå genom mina saker. Men nu har jag faktiskt slutfört mina pocketböcker och vanliga böcker med hård pärm, tack vare mannen som såg till att de sistnämnda ”försvann” idag (ledtråd: de befinner sig med uttjänta delar av vårt vardagsrum…). Så jag började ta mig genom serieböcker + hobbyböcker och till min förvåning var det ganska mycket som fick stryka på foten.

Glömde som vanligt att ta före-bilder, men här är en äldre bild från i höstas då jag fortfarande hade ett fritt golv på hemmakontoret:

Och här är resultatet efter för de övre hyllorna:

Högen på bordet här är de handarbetsböcker som jag tänkt tacka av, och det är en sorglig syn att skåda. Många av dessa har jag inte ens tittat i, de är som nya från tryckpressen. Dag efter dag, månad efter månad, år efter år har de stått i mitt synfält på hemmakontoret i den överbelamrade hyllan och påmint mig om hur dum jag är som köper saker som jag aldrig tar mig tid till. Jag gillar idén av att vara ett handarbetare, men sanningen är den att jag sällan tar mig tid – mycket för att jag har gått bananas på alldeles för många projekt och inte vet var jag ska börja. Mitt mål är att hitta tillbaka till glädjen det ger mig och då behövs inte de här böckerna.

Så småningom kommer jag att komma till faktiska handarbeten och det blir en spännande utmaning i sig, jag har säkert minst 10 projekt i gömmorna om inte mer. Jag har faktiskt fuskat lite och redan rensat bort allt garn som inte hör till ett specifikt projekt, det blev en hel del kassar som gick till mamma (som är en äkta handarbetare), och på några veckor har hon gjort mer av mitt gamla garn än jag gjort på flera år.

Frågan är då vad jag ska göra av dessa fina böcker. Som vanligt är jag inte intresserad av pengar, men jag lutar ändå åt att försöka sälja av en del av dem för billig peng. Lite som ett ”straff” kanske, för att jag ska inse hur dumma beslut jag fattat. Plus att det är fina mönsterböcker som rätt person kan ha mycket glädje av.

Även bland serierna rensade jag ut en del, där är jag dock inte lika ledsen över att de eventuellt hamnar i återvinningen, eftersom det är böcker jag läst och uppskattat.

Nya, mindre hyllplan för de jag vill behålla:

Avtackade ex:

Översta hyllan är nu tom (den får förvara min banjo tills vidare):

Jag är inte klar med kategorierna, jag får ta dem i ännu mindre delkategorier pg av platsbrist + att jag gärna vill försöka sälja några av dem (och det tar tid). Nästa på hobbyfronten är mina böcker om kost och motion och på seriefronten är det alla gamla album med kartongpärm som hängt med sedan barnsben. Det är en hel del!

Som väntat så är det lite lurigt att komma någon riktig vart med böcker eftersom jag har begränsad yta att jobba med. Men nu är jag i alla fall genom både pocketböcker och inbundna böcker och nu kvarstår frågan hur jag ska avyttra de som jag tackat av.

Pocketböckerna var en aha-upplevelse, där fanns några jag verkligen vill läsa, men som försvunnit i mängden. Marie Kondo har en ganska hård syn på olästa böcker, jag väljer att ha en lite annan approach och har försökt att verkligen känna av vilka jag kommer att läsa, om jag bara hittar ett sätt att se dem. Så det blev ganska så utrensat trots allt. Mest fascinerad var jag över hur oerhört ointressant jag upplevde både Douglas Coupland och Harlan Coben, två författare jag alltid gillat innan.

När det gäller böcker jag läst var jag desto hårdare, ser inte att jag kommer att läsa om några av dem oavsett hur bra de var – det finns så mycket annat att läsa.

Slutresultatet:

När det gäller de inbundna böckerna var det egentligen ganska enkelt att gå genom dem och det blev inte mycket kvar.

Slutresultatet:

Men så är det ju samvetet och vad jag gör med de som är avtackade. Pocketböcker är ändå lite mer ”slit-och-släng”, men jag har vackra inbundna böcker som jag verkligen har svårt att slänga bara för att bli av med dem. Tyvärr är ju böcker inget som tas emot jätteglatt heller, så det är svårt att skänka bort dem också. Men jag gör i alla fall några försök – mest för att stilla mitt samvete antar jag.

Idag går mina kokboks-auktioner ut, ser ut som att jag drar in en dryg tusenlapp och det är förstås välkommet.

Näst på tur nu är böcker om hobbies och personlig utveckling, har valt att ta dem separat – liksom serieböcker. Det är en annan del av mig än ren nöjesläsning och då vill jag ha rätt fokus. Jag tror att det kommer att bli en hel del som jag avtackar i första kategorin, jag har ju en tendens att alltid gå all-in i mina hobbies och handla på mig allt jag kan utan att ha minsta nytta av det. Sorgligt, men sant.

Men för idag känner jag mig nöjd. Eftersom jag inte direkt kan avyttra något nu så vill jag inte dra fram mer för stunden. Dessutom kommer det att dröja länge innan jag kan hitta en bra förvaring som fungerar. Men jag har idéer, t ex mina pocketböcker vill jag ha på en dedikerad ”att läsa”-plats.

Hade det varit för några år sedan hade den här kategorin varit mig övermäktig. Dock har jag rensat rätt så bryskt sedan dess och stoppat de flesta av mina prenumerationer, så högen i sig var inte så katastrofal. Då ignorerar jag visserligen det faktum att det står åtskilliga kassar med oöppnade handarbetesmagasin i förrådet…. 🙂 Jag kommer inte åt dem i nuläget, så de får vänta.

Notera att jag har åtskilliga nummer även här som fortfarande är i plast:

Hur hamnade jag här?

Jag har så länge jag kan minnas ÄLSKAT magasin av olika slag. Pyssel, musik, film, spel – you name it. Gärna engelska/amerikanska eftersom mina intressen sällan finns i svenska tidningar.

Som tonåring var det framförallt musik och film som gällde och oj, vad jag läste de tidningar jag kom åt. Jag kunde dem utantill. Men då var de också svåra att hitta och DYRA. Även svenska tidningar hade för den delen sin charm, som sjuttiotalist kan jag fortfarande mina OKEJ-nummer och en del i mig sörjer att jag klippte sönder och slängde dem för många år sedan.

I alla fall, när jag blev äldre och hade egen ekonomi var det desto lättare att shoppa loss på t ex Pressbyrån och till en början var det både kul och mysigt att läsa dem, men som med mycket i mitt liv gick det så småningom överstyr och blev mer som en slags tvångshandling än ett nöje.

Ett tag prenumererade jag på flertalet handarbetestidningar från England för att det var så ofantligt mycket billigare än att köpa lösnummer på Pressbyrån. Det var förstås klokt så sätt (en årsprenumeration kunde verkligen motsvara tre lösnummer i pris), men sanningen kom i kapp mig efter några år då jag samlade ihop alla tidningar för att sortera upp dem och såg att 70 % av dem hade plasten kvar. De kom i lådan och jag sparade på dem till ett ”speciellt tillfälle”, glömde bort dem, och nytt nummer damp ner. Repetera.

Det hette länge att jag skulle gå genom dem alla och flera vackra sommardagar har jag tagit en bibba och satt mig i solstolen och öppnat dem och skummat genom dem. Men var det samma känsla som när jag var ung? Knappast. Var det ens trevligt? Nej, jag kände bara dåligt samvete för högarna.

Samtidigt förstår jag mig faktiskt inte på mig själv. Just nu prenumererar jag på tantmagasin ”för att ha något att läsa” och trots att de egentligen inte intresserar mig nämnvärt läser jag dem rätt så omsorgsfullt. Så varför kan jag inte göra det med tidningar som verkligen handlar om det jag gillar? Antagligen för att jag byggt upp detta dåliga samvete genom åren. Jag struntar blankt i om det ligger en oläst Allas på bordet, det är ju bara ett tidsfördriv. Jag har inget dåligt samvete där.

Steget nu är i alla fall att göra mig av med allt inplastat, jag måste sluta låtsas att jag kommer att läsa dem en dag, de är tyngda av min ångest.

Sedan ska jag FÖRSIKTIGT testa mig fram och se vem jag är nu som snart 46-åring och vad det är jag vill läsa om. (Det är inte svenskars livsöden och bakning 🙂 ).

Resultatet från idag:

Dessa två tänker jag behålla, de var de enda som väckte min nyfikenhet igen och fick det att pirra (+ min korsordstidning, men den ligger redan och väntar på köksbordet till frukosten i morgon). Jag kollade precis, och tidningen till vänster finns fortfarande roligt nog. Jag är lite nyfiken på att se om jag fortfarande tycker det är kul med logiska pussel, jag har t ex avyttrat RÄTT så många tidningar med Japanska bildpussel idag. 🙂 De gillar jag visserligen än, men hellre på en dator (enklare att sudda).

Sedan har jag en smäckfull kasse med alla 76 nummer av Blocks Magazine som getts ut – förutom ett nummer som inte letat sig fram (än). Samlaren i mig har debatterat idag om det verkligen är ok att göra sig av med dem, men när tusan skulle jag läsa dem igen? Jag samlar på tillräckligt med saker som det är och det är inget pirr för denna. Jag gillar att läsa tidningen, men den får från och med nu vara ett tidsfördriv, precis som Allas och återvinnas när jag läst klart. Nu ryms de inte i tunnan idag, men den töms i morgon så i helgen ryker de!

Och handen på hjärtat, det ser trevligare ut med en sovrumshylla utan två högar magasin (varav en del i plast) på översta hyllan (glömde ÅTER igen att ta en före-bild, GAH!)

Så det känns i stort rätt bra nu överlag, jag inbillar mig att jag hittat en glädje jag inte känt på ett tag. Men med det sagt är det förstås också påfrestande att hela tiden se allt som jag vill ta tag i och reda upp och jag önskar att jag hade ett trollspö som magiskt tog bort allt jag tackar av.

Ett steg i taget…

Idag tog jag tag i kokböckerna ändå. Hade egentligen bara tänkt ta itu med högen mattidningar och lösa recept som var i ena skåpet eftersom det är gott om plats i tunnan för tidningar som töms nu på fredag och jag visste redan att de skulle ut allesammans (ingen KM-process där inte). Men i skåpet fanns en rejäl hög kokböcker också och det gjorde mig så sur på mig själv att jag samlade in dem alla, inklusive de som gömt sig på övervåningen.

Jag placerade samtliga på köksgolvet:

Jag var inte chockad över mängden eftersom det är många års inhandlande och jag gillar att laga mat. Däremot är jag förfärad över hur få jag verkar ha använt genom åren. Flera hade lager av spindelväv på sig och åtskilliga kan jag inte ens minnas att jag skaffat.

Jag hade räknat med att rensa rätt så rejält, men det blev betydligt mer än jag trott. Det absurda är vilken befrielse det var att se resultatet. Man kan tycka att det är fint med många böcker — och det är det på sitt sätt. Men det är också en ständig påminnelse om att jag inte tar mig tid att titta i dem eller använda dem.

Jag har även en liten hög kvar som är mannens kokböcker, så det blir några till som ska in, men resultatet är ju ändå… vansinnigt. Vad har jag hållit på med?

Jag har checkat av med brottarklubben och de tar gärna emot böcker, så om jag hinner dit på lördag så ska jag lämna av de som är hela och fina. Jag har även ett gäng VV-böcker och andra smalmatsböcker som jag kanske lägger ut på resp forum – om jag orkar. 🙂

Gissa vem som INTE ska handla på bokrean i år. 🙂

Jag har velat lite fram och tillbaka om jag skulle spara väskor till Komono eftersom väskor för mig är praktiska ting mer än accessoarer. Men Jag kände att jag ville ha något enkelt idag och böcker som är nästa steg är för jobbigt idag, så då fick det bli väskor ändå.

”Fuskade” lite och lät resväskorna stå där de stod och jag kollade av dem på plats och snyggade upp förvaringen lite. Jag kanske tar en sväng till senare, men just nu känns det ok. Jag ignorerar även helt min cykelväska för stunden, den är komono och jag har hopp om att hitta ett ställe för allt som har med just aktiviteter att göra.

Resterande lade jag ut i en hög i köket och gick genom dem rätt så snabbt.

Tygpåsarna vek jag ihop i en trevlig hög och hoppas hitta bra förvaring senare så att de är lättåtkomliga. Två glittriga, men ack så opraktiska handväskor sparar jag utifall de kan användas till snajsig förvaring av något senare.

Jag har även två ”aktiva” jobbryggsäckar just nu och det är medvetet eftersom pandemin gjort att behovet av den egentliga jobbväskan är lågt för stunden och den som egentligen byttes ut (för att jag tyckte den var för stor och klumpig att ha på kontoret) är just nu oerhört praktisk att ta till affären.

Tiden får utvisa om det gömmer sig fler väskor på andra platser, det är inte direkt läge att gå genom grovkällare och förråd just nu, vi kan knappt öppna dörrarna. 🙂