Tjockistankar

Att logga saker alltså 🙂

Jag älskar att logga tankar och vända mig själv ut och in, men det går inte att få till det just nu. Hela jag skriker efter avkoppling och lugn och även en simpel sak som att regga lite tankar för en dag känns bara stressande. Så jag lyssnar på kroppen och taggar ner. Reflektioner kan jag göra ändå, men utan krav.

Idag reflekterar jag över att jag inte är hungrig. Jag tog mig tid att äta lunch hemma och gjorde ett fyllt pitabröd. Det var ”mycket” mat sett med normalsyn, men inte orimligt med tanke på att det var dagens första mål. Framförallt var det mycket baljväxter och avokado. Mördande ur kalori/pointssyn säkert, men vem faan bryr sig. Kroppen blev själaglad.

Igår var jag på kontoret och på gymmet. Det var ovant och lite knöligt med allt (lite ombyggt + andra rutiner än innan) och det var skrämmande att konstatera att min kondis är SÅ pass usel. Jag fick nästan direkt anpassa mig efter formen och jag höll mig på mycket blygsamma farter i alla lägen. Jobbigt att uppleva, då jag såklart minns när jag sprang på lutning 2 i för mig hög fart och nu klarar jag bara att gå i snigelfart oavsett höjd.

Men nu ska jag inte låta det ta över, det viktiga är att jag gjorde det och att jag stannade passet ut. Efteråt belönades jag med ett toabesök (hej löpmage) och en skön känsla av att ha tagit ut mig och framförallt – vara tillbaka i rätt miljö igen.

Tyvärr förtogs den känslan rätt så snabbt av två bautablåsor på vardera häl + att jag insåg att mitt passerkort gått ut och att när jag väl myglat mig in även inse att det inte fanns varken bra sittplatser eller små mötesrum att tillgå. Jag var rätt irriterad. Dessutom skulle jag ränna mellan kontoren under dagen och det är nästan omöjligt att få till utan passerkort. Så jag valde att åka hem igen vid lunch och ta mötena på Teams. Naturligtvis var nya kortet klart rekordsnabbt (en fördel med att jobba på HR), men det kändes ändå som ett klokt beslut.

Mindre klokt var att eftersom jag åkte hem tidigare än tänkt missade jag möjligheten till bra lunch ute och jag högg istället en macka på vägen + besökte affären hemma, vilket inte är så bra när man är mör, utmattad och rätt hungrig.

Så jag var rätt glad att ändå se ett bra resultat på vågen idag. Med bra menar jag att det var lägre än förra veckan och under 90. Större är inte resultaten just nu, och ska inte vara heller – sett till vad jag gör. Men jag är lite stolt ändå faktiskt, mest för att jag börjar känna mig lite mer som jag igen. Det verkar ta oerhörd tid att återfinna mig själv, jag måste ha tålamod.

Idag skulle jag varit på kontoret och jag förberedde mig länge och väl igår eftersom jag hade tänkt besöka gymmet idag (de fixade mitt konto igår) och köra mitt älskade löpbandspass på 45 min. Det visade sig att passinstruktionerna försvunnit i någon telefonuppgradering och jag fick peta in allt igen, INTE ROLIGT ALLS! Sedan skulle jag hitta mina hörlurar så att de skulle vara laddade, göra om spellistan som också försvunnit, hitta träningskläder (som jag är bekväm i märk väl – det är en utmaning i sig) och så vidare. Det tog sin lilla tid.

Så när jag klev upp idag kollade jag att tågen som gick som de skulle och jag klädde sedan på mig tightsen för att spara lite tid och skulle bara in på jobbdatorn lite och fixa med en presentation innan tåget eftersom jag hade extra tid och ser på chatten att de ställt in dagens kontorsbesök. Meh! Jag hade förstås kunnat åka in ändå, men jag har mest möten med folk idag som inte är på plats nu och då blir det trögt att få ihop det.

Jag får försöka hitta en annan utmaning hemma på träningsfronten – vilket jag inte alls har lust med EGENTLIGEN. Jag ville svettas på löpbandet!

Men nog tjurat om det. Jag har två dagar att redogöra för.

Dag 2 (3 av 3):

• Var inne på kontoret och upptäckte att det är lättare att ta raster där- på gott och på ont. Känns som att jag är rätt improduktiv och att jag hela tiden irrar omkring och letar rum eller väntar på möten. ALLA letar rum, så det är en väldig utmaning framför oss. Tiden då man jobbade i fysiska team på en och samma plats försvann ju långt innan pandemin. Men i alla fall, raster blev det och det kändes ändå bra att vara tillbaka.
• Matvalen var ok, hängde med två kollegor på lunch på mitt älskade aktivitetshus och jag åt deras tomatsoppa. Fördelen är att de öser upp åt dig sedan pandemin, så man kan inte backa om som innan utan att skämmas. 😀
• Det gick inte att missa att det var fettisdagen och när närmaste kollegan messade att jag skulle komma och hämta en semla innan vårt möte, så var jag ”svag”. Men det stod jag för och jag åt banne mig en till hemma också på eget bevåg eftersom mannen inte fått någon. Men nu får det vara bra med semlor för i år – så fantastiska är de ändå inte!
• För att blidka mig själv lite ”tvingade” jag mig också upp på cykeln 30 min innan kvällskaffe och semla. Bra där!
• Avslutningsvis var middagen vettig, mannen hade gjort fläskfilegryta med ris och jag åt normal portion. Så check på alla punkter.

Dag 3 (3 av 3):

• Startade dagen tidigt och slutade lite efter fem, så det blev åter igen väl mycket tid framför datorn. Men jag började faktiskt dagen med att göra privata saker som ekonomi och jag lade även in om ledigt en fredag i mars + att jag passade på att baka lite kesobröd på lunchen, så det ger mig ett kryss i checkrutan för egentid.
• Matvalen var bra, jag hällde ut en Huel i vasken på lunchen och noterade att den var klumpfri irriterande nog, så jag provsmakade nästa som också var bra, så de får väl vara kvar då i alla fall. Men jag drack bara halva eftersom jag ville ha något att tugga på och jag hade hoppats på att få smaka på brödet när det svalnat. Så blev det nu inte, jobbet snodde resten av tiden.
• Jag valde att åter igen skippa Soma Slow på rasten och istället gneta vidare med mitt script. Det var ett medvetet val och jag visste att jag hellre ville bli klar eftersom jag ska visa resultatet idag och om allt går väl, släppa det live i morgon. Så kallad positiv stress, som intressant nog ofta får mig att bli rätt harmonisk efteråt.
• Till middag blev det vegetarisk pytt i panna med stekt ägg. Lite väl tilltagen portion måhända, men jag hade också missat en del av min tilltänkta lunch så det kändes ok.
• Tyvärr rann tiden ifrån mig och med alla (onödiga) förberedelser för idag hann jag inte cykla eller köra något annat, vilket jag då hade tänkt kompensera för på löpbandet idag. Så valen igår var godkända, frågan är nu hur den här dagen slutar.