En av de viktigaste ingredienserna i en omorganisation – oavsett om det gäller företag, husrenovering eller att förändra sig själv – är planering. Det brukar vara kapitel ett i viktböcker och även om det inte är direkt sensationellt är det nödvändigt att ta till sig. Vi når sällan högt ställda mål genom slumpen.
Själv gillar jag planering och mår bra av det. Däremot har jag svårare för att definiera mål, även om jag motvilligt blir bättre på det för varje år som går.☺
Jag får ofta beröm för min planering, vilket roar mig och ibland även irriterar mig. Jag må ha talang för det, men jag väljer också friskt VAD jag vill ha inplanerat och vad jag lämnar åt sitt öde. När det gäller hushållssysslor är jag ingen planeringstalang direkt. Jag prokrastinerar friskt och blundar tills det blir allt för illa. Jag kallar det ett bohemiskt leverne och som tur är delar jag boende med en likasinnad. Min man är för övrigt också en bra planerare, han lärde mig att skriva shoppinglistor bland annat.
Nåväl, den icke-jobbrelaterade planering jag hyllas mest för är min medhavda mat och min träning. I sex år har jag fått höra hur duktig jag är och även om det är välmenande känner jag mig lite som ett barn som får en klapp på huvudet för att jag knutit skorna själv.
Maten är nog mest irriterande, även om jag vet att det mest handlar om andras dåliga samvete. Hur svårt är det allvarligt talat att fixa en yoghurtmugg? Eller att slänga ner lite grönt i en burk? Jag påpekar det ofta och får de mest festliga bortförklaringar ibland. En man blev lite provocerad och skyllde på att han hade barn som tog all hans tid. Jag har aldrig hört mina kvinnliga kollegor dra till med det som ursäkt direkt. ☺ Men ärligt talat, det tar 15-30 sekunder och man kan fixa det kvällen innan. Det handlar om planering – och vilja. I de här fallen är det nog mest det sistnämnda. Helt ok för mig, men jag kommer inte agera snuttefilt åt ert samvete. Jag har själv bortförklarat allt för stor del av mitt liv och vill inte stötta det beteendet mer. Däremot brukar jag kontra kommentaren ”åh, du är så ståndaktig som tackar nej”med ”jaja, du ser mig inte på helgerna”. ☺
Det är heller inte särskilt svårt att planera motionerande. Det är bara att se över sin vecka, hitta potentiella tillfällen, fundera på vad som är rimligt för just dig och vad du vill göra. Det kan också vara klokt att sätt en lägsta gräns för vad du klassar som en godkänd vecka, och den gränsen ska vara så pass låg att den alltid är möjlig. Övre gräns behövs bara om du är i farozonen för ortorexi och då är nog troligen inte planering ditt problem heller. Sedan anser jag att många fokuserar för mycket på tiden, det viktiga är vad vi gör. Själv älskar jag cirkelpass, HIT, Tabata etc. Fördelen är att pulsen är hög och eftersom man knappt vilar alls räcker det fint med så lite som 20-30 minuter, givet att du kör ditt yttersta. Men det finns naturligtvis inga rätt och fel, vill man nöta långpass på gymmet eller gå långa promenader och har tiden så är det kanon. Men det finns fortfarande de som tror att längst tid vinner och det är deras förlust. Det är aldrig bortkastat att röra på sig.
Tiden ja. Där är vi också olika. En del utnyttjar tiden innan jobbet, en del efter. Sedan är det sådana som jag och många med mig som gärna utnyttjar lunchen. Det finns förstås förståsigpåare som tycker att det är viktigt att ha tid för lunchvila och annat stenåldersdravel, men för mig som jobbar på kontor är just lunchträning ett välkommet avbrott under dagen. Sitta gör jag så det räcker och blir över. Dock var jag själv länge motståndare till lunchträning, jag tyckte det lät stressigt och fånigt och det var alltså innan jag begripit att motionerande kan utövas på kortare tid än en timme och ändå vara fullvärdigt. Idag älskar jag det.
Mitt andra val är morgonträning, det är riktigt skönt att få starta dagen med att svettas och väcka kroppen. Sämst tycker jag om kvällsträning och det beror på två saker. Jag behöver träna på nästan tom mage och då måste jag antingen skjuta på middagen eller träna sent som attan. Dessutom är det den bästa tiden för ursäkter för min del. På morgonen är jag för trött för att lura mig själv, på lunchen är det planerarmonstret som regerar helt, men på kvällen är det så lätt att känna efter lite mer och gnälla om hunger, trötthet, trist träning etc. Det beror säkert till stor del på att jag bara har hemmaträning som alternativ då också. Jag skulle vilja smäcka till mig själv då jag var yngre och bodde i städer med mängder av träningsmöjligheter men jag då ansåg att träning inte var för mig. Idiot.
Nåväl, planering i all ära, men något jag numer tycker är än viktigare är omplanering. Världen ska inte gå under bara för att mitt fasta schema störs. Det hände senast idag, jag hade planerat att köra funcgym på lunchen och sen äta sushi. Men precis när jag skulle greppa väskan kom ett möte inflygandes och jag insåg att jag inte hann med längre eftersom jag hade nytt möte direkt efter lunch. Jag valde då att gå och äta sushi i lugn och ro och flytta passet till i morgon. Jag övervägde visserligen också att träna precis innan hemgång, men jag gillar inte att ha alltför mycket tidspress. Mitt tåg går verkligen inte så ofta att jag jublar över att missa en avgång.
På vägen hem pendlade jag friskt mellan att köra hemmaträning eller ej. Jag var hungrig som tusan och kunde inte se mig cykla eller ro innan jag fått mat. Jag valde mellan att antingen träna sent eller stunta i det helt. Men när jag stod i köket och förberedde middag + morgondagens lunch kände jag att jag nog kunde köra ändå efter att ha ätit lite ost och några grönsaksbitar. Men tiden hade sprungit i väg lite och jag kom då på att jag har appen Seven som är perfekt vid sådana här tillfällen. Så på med den, inställd på fyra varv och sen var jag igång. Sista varvet svettades jag så det droppade. ☺ Det är 12 övningar på trettio sekunder vardera per varv, 10 sekunders vila mellan varje övning. Rekommenderas till alla som har ont om tid. Redan ett varv är bra och det tar bara sju minuter!
Planera om kost är också en förutsättning. I synnerhet om man är matglad som jag. Det är inget fel med det, man måste inte leva på tråkig kost. Idag hade jag lite dötid innan tåget och jag strosade runt på Coop och impulshandlade lite. Jag var ute efter frukt och grönt och nyttigheter, men så såg jag att de hade brödet jag är så förtjust i. Det är en slags tekaka med lite frukt i och jag har bara sett det där och de har det inte ofta. Det påminner om ett bröd jag ätit ett par gånger i Köpenhamn, svårt att beskriva det på ett bra sätt. Det är väldigt matigt och ganska kompakt och en ren LCHF-mardröm. I alla fall kunde jag inte motstå att köpa två kakor, först med ursäkten att jag ju behöver en snabblunch i morgon. Men på vägen hem kom jag till sans, två sådana är för mycket mat på en gång. Idag hade jag planerat att äta upp rester av en fiskgryta som mest var spad, som en klar soppa. Till den hade jag redan tänkt ha rejäl smörgås så det funkade ju finfint att ta en av kakorna istället och då fick det bli. Gott och lagom, faktiskt i mesta laget redan där.
Det får mig att inse att jag kanske skulle härda ut lite mer innan jag äter middag, i alla fall de veckor jag äter middag ensam. Tål att tänkas på. Omplanering är bra att vara beredd på, som sagt. ☺
