Dagen startade lite skakigt. Jag var arg på vågen som visade mer än innan i veckan och jag kände för en kort stund hopplösheten skölja över mig, innan jag slog bort det som det trams det är (jag vet ju bättre, en gång till så är det fanimig vågförbud hemma!). Jag var även arg på att alla vettiga sommarkläder som funkar på jobbet fortfarande ligger i tvätten (vad konstigt… 🙂 ). Men jag sydde snabbt igen två hål i ett par caprijeans som legat och väntat på detta sedan långt innan semestern och jag hittade en mjuk och skön tröja från HRC i Amsterdam som jag inte använt än + att jag har en vit hippiekofta som jag börjat använda nu när sommaren snart är över… Och när jag kollade på Withings lite senare insåg jag att vikten kanske var lite upp, men fettprocenten var rätt mycket ner (hade missat detta) så troligen är det inget alls att bry sig om. Jag måste bara behålla mitt tålamod och min envishet.

SomaMove på lunchen idag och det var skönt, jobbigt och svettigt på samma gång. Min svetthandduk hade jag glömt hemma, så just det var inte så mysigt. Däremot gladdes jag åt att spindelsteget kändes MYCKET bättre idag än sist och överlag kändes det som att det går åt helt rätt håll. Men jobbigt är det och jag fick ta mikropauser här och var. Jag har lite krämpor i tår och fingrar också, har svårt att ha all vikt på dem så länge som vi har, vilket säkert är en träningssak det också.

Men det känns bra nu, jag känner mig på G. Jag har inte lika ont i kroppen och magen är bättre, det verkar vara kaffet som är den största boven. Jag har ätit frukt och allt annat för att kunna utesluta en sak i taget och magen är bättre redan efter några dagar.

Igår fick jag äntligen en resa inbokad också, vi har pratat om den i över ett år, men inte fått till själva bokningen. Jag har antingen inte orkat eller så har de andra inte velat ta tag i det. Jag är ju en sådan som helst är den som planerar och bokar eftersom jag är kontrollfreak, men ibland är det jobbigt att bära hela lasten själv. Min man är visserligen ett bra stöd där, han brukar surfa loss på vad man kan göra och komma med massor med bra förslag. Då kan jag fokusera på det mer praktiska. Den här gången är det en weekendresa till London med min mor och min man. Det låter så simpelt på pappret, men det har varit ett litet helsike att hitta en bra tidpunkt. Vi måste ju t ex ha kattvakt och eftersom de enda vi har idag är mina föräldrar och de bor en bit från oss är det alltid ett pussel. Sedan har vi ju inte tusentals semesterdagar heller + att vi är rätt uppbokade i höst och de helger vi är fria har mamma något. Men nu jädrar är det bokat! Jag vågar dock inte tro på något förrän vi är där, nästan när vi kommit hem faktiskt. Alla våra resor de senaste åren har komplicerats av obehagligheter hemma. Jag hoppas denna kan bevisa motsatsen. Nåväl, det är ett tag dit också, det blir i slutet på november om väder och ödets makter vill.

Nu väntar jag på att bli upphämtad av mannen och ta helg, det ska bli förbaskat skönt med sovmorgon!