En vecka avklarad på mitt 28-dagars fasteprogram. Jag har i princip hållit mig till minst 18 timmars fastemönster alla dagar. Antagligen inte under fredag till lördag då jag var på galej igen (inte direkt så jag satt med fasteappen i handen och startade räknaren när sista ölen intagits, haha), men mellan torsdag och fredag körde jag 24 timmar och mellan lördag till söndag blev det 18 åtminstone så det bör ändå vara ok i förlängningen.

Jag skulle så klart kunna köra totalt hardcore och inte tillåta några som helst utsvävningar som alkohol och utemat, men jag vill hitta en fungerande livsstil – inte köra en quick fix. 

Med det i åtanke är jag såklart väldigt inställd på att det kommer att vara ett plus på vågen i morgon. Egentligen borde jag mäta mig nu också, tror det är minst fem veckor sedan sist.

I fredags var jag på en konsert som delvis flyttades fram från i höstas (största bandet kunde inte komma pg av sjukdom då, men de andra dök upp så vi åkte dit). Jag hade tagit en bild på mig efter jag piffat till mig och tog en ny bild i fredags och jag fick faktiskt en liten chock över skillnaden. Viktmässigt är det liten skillnad, men i höstas var jag betydligt mer svullen i ansiktet. Ett väldigt tydligt tecken på varför jag gillar periodisk fasta så mycket.

En annan ny iakttagelse är att i fredags (under fastan) hade jag inga som helst problem att pinna på i min mans takt, blev inte ens andfådd. Jag var som en duracellkanin. Samma sak igår, trots att jag steg upp 03:45 igen och kuskade på tåget så var jag pigg hela måndagen sedan (tack vare att jag fått vila upp mig denna helgen till skillnad från förra). 

Även ”Dagen efter” kändes betydligt bättre än den brukar. Jag åt lite skräpmat + snacks under själva ätfönstret, men det var i lagom dos för ovanlighetens skull och jag hade noll och inget problem att hålla mig från det när fönstret stängde igen. Faktium är att det kändes riktigt lyxigt att äta några nävar chips när jag är medveten om att jag gör det. Mycket av min ätproblematik handlar ju om det omedvetna, jag äter utan att känna efter. Eller så äter jag på trots. Inget av det är just nu aktuellt, eftersom jag vet att jag har mitt fönster då jag bör ta hand om kroppen efter bästa förmåga.  

Så jag är taggad att hålla i det här nu. Men jag har förstås mer att få fart på, t ex att röra mer på mig. Jag har svårt än med att kravla mig ur sängen så att jag kan köra ett pass innan morgonen startar. Det har inte ett dugg med fastan att göra, utan för att jag blivit väldigt bekväm med att ligga i sängen så länge jag kan. Jag tänker att det förhoppningsvis vänder lite ihop med att ljuset återkommer. Det är svårt det här med balans, den tiden jag flög ur sängen i tidiga ottan var jag också oftast väldigt stressad av jobbet. Det var en stor anledning att jag gjorde det och dit vill jag inte igen på något sätt. Jag har varit duktig så här långt på att hålla mig till mina 8 timmar om dagen och det vill jag helst fortsätta med, även om ansvaret ökar hela tiden. 

Sedan vet jag också med mig att jag behöver se upp med vad jag äter. Bara för att det rullar på rätt bra hittills så är allt fortfarande rätt nytt. Det är inte fri tillgång när fönstret öppnar, jag behöver göra bra val 80-90 % av tiden. Däremot bör fastan hjälpa mig fatta bättre och bättre beslut allt eftersom, kroppen blir allt tydligare med vad den vill ha.

Vi får väl se hur det går. Alla steg framåt är bra steg, oavset hur små de är.