Tjockistankar

9,5 dagar kvar av februari och den värsta helvetesperioden. Jag avskyr verkligen den här tiden på året. Jag hatar mörkret som omsluter allt, det dystra vädret och den i stort sett totala avsaknaden av sol under dygnets få ljusa timmar. Och så regn, slask och blåst på det då. 

I lördags var det faktiskt solsken, vindstilla och lite vår i luften hemma. Jag tankade tonvis med energi av det och fick massor gjort. Jag cyklade frivilligt till affären och handlade också, trots att jag egentligen tänkt öppna mitt ätfönster (och jag var hungrig). 

Jag avslutade med en runda i trädgården där snödroppar och vintergäck kommit upp + det syntes knoppar här och var. Så ljuvligt!

Tyvärr var söndagen grå och regnig sedan och det vädret höll i sig så nu är jag på ruta ett igen med humöret. Idag fram till torsdag är jag dessutom på plats i Norrköping och här är det också grått + att det ligger lite snö kvar. Meh. 

Idag märker jag av bekymret med två hattar, jag ska egentligen sitta med som kravare nu när vi har verksamheten nere på besök, men rollen som scrum master tar över hela tiden. Inte för att jag bidrar så mycket som kravare visserligen, de sitter och testar och jag kan inte svara på frågor ändå. Men det blir lite hoppigt.  

Jag funderar vidare på vad jag vill göra med min karriär. Inte för att jag vantrivs nu, men det är väldigt mycket ruljans på konsulter och om uppdraget avslutas i höst så blir det ju nya tider igen. 

Helt ärligt hade jag velat ha ett jobb som inte kräver så mycket ansvar. Eller jag ska kalla det kollektivt ansvar, jag har inga problem med egenansvar – och har aldrig haft det heller. Men det här med att hela tiden behöva dra i saker och vänta på att andra gör sitt (och tjata), det börjar bli nog. Jag och en kollega skojade häromdagen om hur det hade varit att en gång i livet få jobba i ett projekt där alla är kompetenta och ansvarstagande. Det kommer aldrig ske, men jag undrar hur det hade känts. 

Nu ska jag inte klaga, jag sitter i ett riktigt bra team som nästan är självgående och de har inte ledsnat på mig än. Men vi jobbar ju inte i vår egen bubbla, det är så mycket runt omkring som stökar. Så är det baske mig alltid känns det som. Jag är rätt less på det.

Lite arg är jag på mig själv att jag inte gjort något åt min situation tidigare, jag fyller 50 nästa år och det börjar bli lite knepigt att sadla om nu. I synnerhet eftersom jag inte riktigt vet vad jag vill egentligen. Jag vet bara vad jag INTE vill och det är tyvärr där jobben finns för min del numer.

Å andra sidan ska man aldrig ge upp. Jag har 15 + yrkesverksamma år kvar teoretiskt sett och det kan man ju göra mycket av. Dum är jag inte. Förutom när jag drömmer om den stora lottovinsten som ska göra mig ekonomiskt oberoende…  

Fastan rullar på. Har haft lite slarviga helger och perioder, men jag har inte halkat av helt någon gång och jag trivs bra med upplägget. Lite knöligt  bara när jag reser så mycket, just nu är jag i en rebellisk fas där jag vägrar laga mat och ta med mig – vilket såklart hade varit bättre för mig både ekonomiskt och näringsmässigt. Men orka planera och orka släpa på det på tåget! 

Idag köpte jag lunch på restaurangen närmast, men jag sparade halva till ikväll/imorgon – lite beroende på vad kroppen säger när jag slutar idag. Jag har heller inte beslutat än om jag kör frukost/lunch eller lunch/middag i morgon. Det är för- och nackdelar med båda. Fördelen med frukost är att den är gratis och att jag inte äter så mycket. Fördelen med middag är att jag kan sova lite längre och att det är rätt mysigt att äta något på rummet när jag väl slutat för dagen. Jag försöker att inte göra så stor affär av det, då det är svårt att hitta ett mönster som håller. Dagen som jag reser hit är frukost inte ett alternativ (alldeles för tidigt) och dagen jag reser hem är middag inte ett alternativ (jag gillar inte att äta på tåget och jag kommer hem för sent). Så antingen får jag ha extra lång fasta en dag, eller istället fokusera på ätfönstret (som rekommenderas av de jag lyssnar mest på). 

Tog mitt blodtryck igår efter att en nära vän blivit inlagd i helgen pg av jättehögt blodtryck. Att man alltid måste få en knuff! Jag kunde dock andas ut, det var samma som sist och det måste vara år sedan jag tog det, dvs innan jag vägde så här mycket. Det känns skönt att veta. Jag ska försöka göra en rutin av det nu. Jag har högt blodtryck i släkten, men det är också i mångt och mycket självförvållat i de fallen så det är svårt att säga om det är ärftligt.  Jag har dock tänkt på det i och med att jag är så pass överviktig + att jag vet att jag snarkar rätt rejält. 

Snart dags att bestämma mig för om jag tar med mig resterna till hotellet, eller om jag handlar något där (deras utbud är rätt kasst dock). Jag orkar inte ta mig någonstans idag, det tar på krafterna att stiga upp 03:45. Dessutom blir det för sent. Ack dessa val. 🙂

Jag gjorde en ändring i min plan igår. Dels för att jag kände att jag halkat lite snett från start och ätit för lite för att det ska fungera som det ska (fasta är inte lika med svält), dels för att jag faktiskt ville få unna mig något gott en gång när jag nu är i storstan i tre dagar och har chansen.

Så jag beställde middag till hotellet från ett turkiskt grillställe och bröt min påtänkta fasta igår. Istället tänkte jag ge mig på en lite längre fasta som jag startade 12:45 idag och som jag planerar att bryta i morgon efter jobbet (typ 28 timmar).

På eftermiddagen frågade en kollega vad vi ville ha för fika och jag sade som det var, mitt ätfönster är inte öppet nu. Sedan diskuterade vi helt öppet hur olika våra kroppar funkar och det kändes bara så bra!

Jag håller på att läsa en bok nu (såklart) som heter ”Fast, Feast, Repeat” skriven av Gin Stephens. Jag älskar den så här långt!

1. Gin har själv jojobantat bort halva sitt liv, testat allt och läst alla rön hon kommit över
2. Hon har skön humor utan att flamsa bort budskapet
3. Hon är supertydlig och visar upp källan bakom alla påståenden
4. Hon uppmanar läsaren att ifrågasätta allt, inkl hennes påståenden
5. Hon påpekar gång på gång att alla måste hitta just sitt sätt och att ingen kan tala om för dig hur just du fungerar

Jag kan relatera så hårt till allt hon gått genom, från kaloriräkning till intuitive eating (som hon gick upp massor i vikt av). Hon har även fastat utan resultat och förklarar grundligt vad som gick snett för henne och som många gör fel på (jag själv inkluderad).

Tricket enligt Gin är att anamma ”Clean Eating” (och det har inget med en viss vidrig svenskas matbolag att göra…). Det betyder helt enkelt att när man fastar så är enbart vatten, svart kaffe och te tillåtet. Inga tuggummin, inga kalorifria drycker, ingen mjölk i kaffet, inget smaksatt vatten eller kaffe. Till och med örtte bör undvikas. Det är inte för att plåga folk, utan för att allting som signalerar till kroppen att nu är det mat på gång förstör processen du är ute efter och gör dig tokhungrig.

Gin är också tydlig med att när man väl ska äta så kan äta vad man vill – MEN inte frossa. Man behöver inte räkna kalorier för det, bara vara sansad. Inga familjemål på pizzerian. 😄

Som med alla kostreligioner finns det alltid extremer och det är skönt att följa någon som är mer sansad.

En sak med fastande enligt Gin är också att man inte nödvändigtvis ser resultat på en gång, åtminstone inte på vågen. Det tar ett tag att väcka kroppen och hitta sitt eget mönster.

Jag tänker absolut ge detta en ärlig chans. Jag har ju redan outtat mig på jobbet också. 😁

Vinterhelvetet brer ut sig igen. Januari är en sådan skitmånad helt enkelt. Varenda år samma visa, regn på jul och nyår, sedan istid i evigheter.

I helgen fick vi fatta alla djurägares värsta beslut, Aqua fick somna in i husses knä inne på djursjukhuset. Så helgen har bestått av gråt och tomt stirrande in i väggen kombinerat med oväntat vettig matlagning + lite hemmafix som vi inte fått gjort på evigheter. Typiskt sorgearbete. Bara sådär var 21 år med katt över, det känns så oerhört tomt hemma just nu.

Rent ekonomiskt är det lite av en käftsmäll också, det är DYRT att vårda djur och hon låg inne en natt. I onödan kan jag tycka, men jag orkar inte sura mer över det just nu. Det är bara att betala, summa summarum landar vi på över 10 000 när allt är klart – om inte mer. Det är så absurt, man står där och ser sin döda katt ligga i en kartong samtidigt som man matar in kreditkortet i en läsare.

Denna vecka är jag tre dagar i Norrköping och trots att jag tog tidigast möjliga tåg och steg upp 03:40 var jag inte på plats förrän efter nio pg av att ett tåg fastnat på spåret strax innan Norrköping. Återstår att se om jag tar mig hem igen på torsdag. Meh.

Jag försökte väga mig i morse eftersom jag är bortrest i morgon, men det blev jättekonstigt resultat och jag hade ont om tid + ville inte tända lampan, så jag avvaktar till fredag. Det kan förstås vara så att det var hicka förra veckan och att vågen nu är förvirrad då jag gått upp igen, men då fattar jag inte varför den accepterade förra veckan utan knot. Jaja, jag är bara i starten.

Min preliminära plan för dessa dagar:

Lunch TIS 11:45
Fasta TIS 12:00 (18 timmar)

Frukost ONS 06:00
Lunch ONS 11:45
Fasta ONS 12:00 (18 timmar)

Frukost TOR 06:00
Lunch TOR 11:45
Fasta TOR 12:00 (24 timmar)

Helt optimalt är det inte då jag får väldigt kort ätfönster idag, men jag vill hellre luncha med gänget (har med mig mat och skönt nog har de det också) + utnyttja frukosten än att köpa middag. Min ekonomi behöver också fasta.

Jag får naturligtvis se vad kroppen säger också.

Då har jag avklarat ännu en 24-timmars fasta. Jag drack te när mina kollegor åt sin lunch och jag bröt fastan igår 17:50 på hotellrummet och då var jag HUNGRIG vill jag lova. Det blev lite onödigt lidande denna gång då jag inte hade sovit tillräckligt (steg upp fyra igår får att hinna med tåget och jag kan ju bara inte lägga mig i tid).

Nästa gång ska jag nog testa att fasta lunch till lunch istället. Dvs att jag äter lunch med de andra och startar fastan efter det, så att jag slipper fundera på mat på hotellet. Det gör visserligen att frukosten brinner inne, men den är inte så mycket att ha heller.

Alternativt kör jag en snällare variant och sparar 24-timmarsfastan till då jag är hemma.

Det som jag direkt har märkt är:
– Jag är mycket klarare i huvudet. Det minns jag från tidgare fastor också och en anledning till att jag ville testa på nytt. Man kan tro att man blir trög av att inte äta, men det är precis tvärtom.
– Suget att överäta är obefintligt. Efter att jag hade ätit min medhavda middag igår + lite nötter till efterrätt hade jag inga som helst sug. Ätstörningsdemonen försökte slänga ut lite krokar, men det var ointressant.
– Sömnen är livsviktig. Att fasta längre tid med sömnbrist är inte att rekommendera.
– Jag måste dricka mer vatten. Nu hade jag glömt ta med mig en vattenflaska som jag brukar, så det blev mest te och kaffe. Ett tag tänkte jag nästan ge upp, men så kom jag på att jag inte druckit vatten och efter ett par glas släppte obehaget direkt.
– Allting smakar helt annorlunda efter en fasta. Jag känner av sötma betydligt mer.

I morse åt jag hotellfrukost och idag tänkte jag också äta lunch, i hopp om att jag kan stå mig på den resten av dagen. Jag har dock inget med mig, så jag måste handla något. Det är också något att fundera på framöver. Lunchrestaurangen här har rätt stabbig mat och jag har ju svårt att sluta äta när jag egentligen är mätt (vilket är en anledning till mina experiment – att hitta signalerna). Jag kan såklart gå ut och handla annat, men oftast blir det inte av. I synnerhet inte nu när det är istid.

Det är i alla fall kul att experimentera. 🙂 Dessutom passade jag på att köra lite teckningskurs på hotellrummet igår efter att jag slumrat lite – så kul att vara kreativ igen!