Dagen började med ett glädjande vågresultat. 1,3 kilo ner sedan förra veckan, det är riktigt bra. Det gör också officiellt att januari 2024 hamnar ett halvt kilo under januari 2023. Jag är oerhört nöjd med det. Jag försöker att inte stirra så mycket på vågen just nu annars, då jag håller på att testa mig fram och kör ett 28-dagars program för periodisk fasta för att hitta min bästa rytm. Jag har som sagt tänkt om lite och har bestämt mig att följa Gin Stephens program så gott jag kan istället för att fasta som en tok. Inte för att jag inte klarar av längre fastor, utan för att jag inte ska balla ur och trigga något dumt.

Enligt programmet ska jag EGENTLIGEN inte väga mig alls nu under mina 28 dagar, men jag vägrar sabba min statistik och jag är för nyfiken för att mörka. 🙂 Jag har haft den dusten med mig själv och vågen och jag intalar mig att jag är byxad att acceptera vad det än står. Tydligen är det inte alls ovanligt att man ökar i vikt under dessa dagar, eftersom kroppen ställer om sig.

Forumet som finns är oerhört bra, Gin och hennes kollegor svarar på i princip allas frågor, de har en podcast i veckan + en annan podcast med ”vanligt folk” som berättar om sin upplevelse. Jag har nog aldrig sett ett så dedikerat upplägg utan att det samtidigt känns som en sekt eller klubben för inbördes beundran. Det enda är förstås att det är väldigt amerikanskt, men det bekommer mig inte mer än att det är synd att vissa tips på bra produkter inte går att få tag på här.

Nu under vecka 1 av programmet ska jag hålla mig till ett sex timmars ätfönster med två mål om dagen. Dag ett sket det sig direkt och mitt ätfönster blev bara en timme. Jag var i Norrköping och var stentrött från helgen och att stiga upp mitt i natten (måste just nu stiga upp 03:45 för att ta tåget dit, j-vla SJ…). Jag hade från början tänkt köra på frukost och lunch, men hade ingen hunger på vägen in, så jag öppnade inte mitt fönster förrän det var lunch och när jag sedan skulle lämna kontoret vid fem och gå till hotellet var jag inte alls hungrig, jag såg bara fram emot att få sova. Så jag struntade i att ta med mig något av det jag hade med mig och lämnade det i kylen på kontoret. Väl på hotellet knorrade det såklart till lite senare på kvällen, men det var så dags, så det var bara att acceptera läget. Jag var noll intresserad av att ta mig någonstans. Så jag bestämde mig att välja att äta frukost och lunch därpå följande dag och höll mig till det (och tog med mig det som blev över hem igen), sedan blev det lunch, middag och en semla idag (som jag inte åt upp hela av, det är stort!).

Jag har inte fört exakt bok på det, men under januari månad har jag vad jag minns ätit snacks en enda gång (vilket var i söndags, vilket jag skyller på att jag var stentrött, tom i magen och inte hade ork att fixa middag än) och när det gäller godis åt jag från en sockerfri tablettask – under tre kvällar. I övrigt inget. Det är också stort.

Vårt att påpeka att tröttheten jag skriver om har noll och inget med fastan att göra. Vi hade två sena kvällar nu på raken (fredag + lördag) där vi dessutom var i Köpenhamn på lördagen och kom hem först på söndagen. Väldigt självförvållat alltså. Konserten i lördags var heller inte värt det, vilket också gör sitt till.

Med det sagt är det även påfrestande att resa så mycket som jag gör i jobbet. I tisdags var jag rasande när tåget för femtioelfte gången var sent och gjorde att jag inte hann med mitt anslutande tåg. Jag är så less på att sitta större delen av resan och frenetiskt kolla läget och hitta alternativ istället för att ta det lugnt. Vad man betalar SJ för med Resplus begriper jag då rakt inte alls. Igår var deras eleganta lösning (som serverades två minuter innan ankomst) att jag skulle ta nästa tåg om en timme istället för att hålla mitt tåg 3 minuter. Inte i h-vete att jag står kvällstid en timme på Hässleholm C och väntar! Jag ringde taxi. Tjafsar lönekontoret om det får de ge mig ett jobb som ligger närmare. Just nu har dessutom SJ ställt in tåget jag brukar ta både till OCH från Norrköping, därav mina tidiga måndagar (tåget går 04:48 från Hässleholm, så jag får boka en taxi till 04:15) och nu måste jag dessutom gå redan efter tre på tisdagen och resa hem 15:33, då 16:33-tåget magiskt nog är fullbokat hela februari, oavsett dag… Det är också inställt gissar jag. Nog för att det är skönt att komma hem tidigare, men jag är ju uppe på kontoret av en anledning. Det där fattar inte folk. ”Kan du inte jobba på tåget?” Vad ska jag då resa dit för?! Och när tåget ändå är sent så är det ju inte ens så att jag kommer hem tidigare. Gah!

Mitt nya ansvar på jobbet har också varit lite kaosartat i veckan, i morse kände jag stresspåslag som jag inte alls uppskattade. Jag tog mig ur det efter ett tag, men det är något jag behöver vara väldigt försiktig med. Jag vet att vi har en intensiv vår framför oss och det gäller att balansera det väl. Egentligen skulle jag vara ledig nu på fredag, men kollegan jag ersätter är så stressad av sin nya roll att jag kom fram till att det bästa för både honom och mig är att vi sätter oss då och går genom nästa steg, snarare än att pressa in det i morgon. Jag hade ändå tänkt snett med dagen, hade fått för mig att mannen också var ledig, vilket han inte är. Så jag slutar istället någon timme tidigare på fredag när han är klar och så tar jag ledigt nästa fredag när han också är ledig. Ska se till att hitta fler sådana tillfällen, vi behöver ju få vår tid också.

Det jag är stolt över hittills är att jag har lyckats blocka tankar om jobbet rätt väl efter kl 17, det är ett måste för att jag ska må bra. Jag vet också att jag varit extremt slut denna vecka av helgens sviter med störd sömn och missad hemmatid, vilket gör att minsta lilla känns skitjobbigt + att kollegan är så stressad att det smittar av sig lite. Men som sagt, jag ska hålla koll.

Avslutningsvis: ÄNTLIGEN är jävla januari förbi! Nu ska vi ta oss genom förbannade februari…