Tjockistankar

En av mina absoluta stötestenar är portioner. Jag har alltid varit rätt glupsk om sanningen ska fram och det är en stor anledning till att jag har svårt att hålla vikten. Jag har aldrig haft den förbränningen – tyvärr.

Det som jag insåg efter åratal av galna dieter och idiotiska påhitt var att det handlade mer om vad jag SÅG framför mig än vad jag faktiskt åt. Jag har inget fysiskt behov av att äta mycket – tvärtom. Om jag går på rena hungersignaler så är det inte mycket jag egentligen behöver. Men det är så lätt att skriva och så svårt att inse när man är hungrig och inte minst har riktigt god mat framför sig. Egentligen borde jag kanske tänka att det är äckliga saker jag äter, men det är ju också lite synd. Jag vill inte skämmas för att jag tycker om att äta gott och jag vill inte sluta leva. Dessutom vete katten om det ens hade hjälpt.

Så vad ska en glupsk tant göra? Jo, jag kan se till att äta mindre. Något som jag ofta ser på andra som inte är överviktiga är att de har en annan syn på portioner än vad jag har. Naturligtvis är det inte svartvitt, många av dem äter också betydligt oftare än vad jag gör och många har dessutom ett sötsug som de gärna stillar på det – vilket jag EGENTLIGEN klarar mig finfint utan (när jag inte ger f-n i allt). Dessutom är jag betydligt längre och bredare än dem (även om man räknar bort fettet). Så jag kan försvara en viss högre mängd på min tallrik, men långt ifrån allt.

Under åren då jag mådde rätt bra och experimenterade en del, testade jag bland annat att träna på att lämna mat. Det var en rätt rolig övning, då det visade sig vara VÄLDIGT svårt för mig att acceptera att inte rensa tallriken. Det är så väldigt inbyggt i mitt beteende, man äter upp allt. Hela jag är så uppbyggd av konstiga regler och beteenden och även om jag blivit bättre med åren är det mycket kvar att kämpa mot.

Nu känner jag mig så pass på banan att jag vågar utmana mig själv igen och just nu är det alltså portioner jag siktar på. Vi hade rester av fredagens pasta i kylen, en relativt mastig och kaloririk rätt. Jag hade lagt undan varsin portion i de burkar som jag fick tag på och mannens burk var enorm, så han delade upp sitt på två portioner. Själv körde jag ett pass Weight Plate på lunchen innan jag åt och det slog mig att jag kunde göra det samma trots att min burk var mer ”vanlig”. Jag valde att äta ena halvan till lunch och andra halvan till middag. Det var helt klart ett smart drag då det hade varit en väldigt stor portion annars. Burkar är livsfarliga på det sättet, det ryms hur mycket som helst i dem. Nu fick jag två portioner som var lagom och jag kunde dessutom fylla ut med lite grönt som bara lyfte det hela ännu mer.

Dessutom kunde jag äta något som inte var lågkalori utan att skämmas det minsta. En gammal VV-bekant körde med konceptet att ”andra halvan smakar likadant, så den kan jag skippa”. Jag gillar det tänket. Det är en sjuhelsikes utmaning för mitt huvud, men det är värt att testa!

För övrigt är måndagsvikten nu för andra veckan i rad samma som onsdagsvikten från förra veckan. Statistiskt sett bådar det gott! Enda smolket för veckan är att vi ska iväg på fredag och det kan alltid ställa till saker. Men jag hoppas vi håller oss i schack. Naturligtvis tycker jag man behöver få leva emellanåt också, men just nu är jag inte alls sugen på att bryta mönster då det gått så kort tid och hela sommaren var som den var. Men det är livet, det pausar inte.