En sak som jag tycker är viktig när det handlar om förändringar är att inte fastna i en negativ syn på nuläget. Förändring tar tid och måste få göra det om det ska hålla i längden. Då kan man inte gå omkring och tjura under tiden!

Humöret kan jag inte råda bot på och det kommer alltid finnas dåliga dagar, kanske till och med katastrofala dagar, men de är enstaka tillfällen. Under mina jobbigaste år var dagarna antingen dåliga, katastrofala eller apatiska (säkerhetsmekanism). Jag kan speca dagarna jag trivdes med livet och de är få. Det funkar såklart inte.

Jag har tre årtionden av diverse erfarenhet gällande jobb, kost och vuxenliv i stort under bältet och en sak är given, det finns inga facit eller mallar. Jag kom att tänka på det idag på jobbet av olika anledningar, men det översätter minst lika bra till ens livsstil. Jag är jag, ingen annan kan planlägga mitt liv åt mig.

På lunchen idag åt jag medhavd lunchlåda enligt gamla tider. Jag har saknat det insåg jag. Det är något fint över att ha förberett hälsosam mat i förväg och sitta ner och göra kroppen glad.

Jag gillar dessutom konceptet med fack. Det hindrar mig från att överdosera.

På väg hem var jag dock HUNGRIG (det tar på krafterna att vara jobbsocial) och eftersom vi ska på galej i morgon kunde jag inte tillåta mer utsvävningar. Jag valde också att undvika affären då jag vet hur lätt det är att väcka demonerna där, i synnerhet när jag är hungrig.

Glädjande nog hittade jag en paj i frysen och matrebellen blev själaglad. Visst, det är inte direkt hälsokost, men betydligt bättre än vad jag hade handlat om jag tillåtit det + att jag definitivt har ”utrymme”, även om jag inte räknar något.

Så vad vill jag ha sagt? Antagligen att jag börjat inse att jag klarar det här, jag har kunnandet, erfarenheten och inte minst envisheten. För varje dag som går känner jag mig lite mer som mitt gamla jag, hon som var klok i sina matval 75-80% av tiden och trivdes med sin kropp. Hon som inte hetsåt. Hon som älskade att motionera och känna framsteg. Det var några år sedan vi sågs nu och jag har saknat henne som fan.

Kram på dig gamla räv! Vi kan detta.