Att göra en så kallad livsstilsförändring innebär vissa saker. Ofta är det ganska spännande i starten (i alla fall för mig), sedan kommer ofta en period av tvivel. Förr eller senare kommer man till den hemska insikten att det här kommer att ta tid.

Där var jag igår. Faktum var att jag hade en riktigt bra dag tills efter jag hade tränat på kvällen och tagit en dusch och insåg att kläderna jag ville ha på mig satt så hårt att jag inte kunde andas. Och så fortsatte det tills jag till sist hittade något som hjälpligt gick på mig. I kombination med detta var jag också sugen på något mer spännande att äta + lite oroad över helgen. Nu har jag åratal av erfarenhet så jag vet att det sämsta att göra i dessa lägen är att ge efter och ge upp, det gäller snarare att hantera krisen illa kvickt. Steg ett är att hitta kläder som passar så att jag inte nojar vidare, steg två är att lugna ner matrebellen och förklara att helgen kommer betyda utemat åtminstone en gång, kanske två och att vi väntar in det. Det funkade och jag var relativt ok igen, men i morse var det dags igen då jag insåg att jag satt en påminnelse på mätning med start idag och jag orkade inte ändra på det. Så jag fick vackert mäta mig IGEN med bara en vecka mellan och det är ju aldrig en bra sak. Dels hinner det inte hända något, dels är mått lite knepiga, det kan diffa på cm upp och ner beroende på hur man håller måttbandet och förstås hur dagsformen är.

I sig gör det inget, jag är fullt medveten om att det kommer ta tid och jag har accepterat min kropp här och nu. Men när man precis krisat lite är det tufft att få jobbiga siffror svart på vitt upptryckt i nyllet.

Nåväl, jag redde ut det också och jag är rätt nöjd med att vikten tuggar stadigt på neråt. Idag var det sex hekto ner sedan förra veckan. Inte 1,6 kilo som 2010, men det hade jag verkligen inte väntat mig heller. Dessutom ska tilläggas att jag både tränade och åt sent igår, så det gör säkert något extra hekto i sig.

Igår fick jag hem en beställning från Triumph, insåg att jag behövde nya tränings-BH:ar, har få som sitter riktigt bra just nu. Fördelen med Triumph är att de är väldigt justerbara så de kommer att passa även om jag går ner i vikt. Med det sagt var de på absolut maxnivå nu, vilket också bidrog till lite sorg. Jag tror nästan jag ogillar fett på överkroppen mer än på höftpartiet numer. Enda fördelen är att bysten i sig är större, men eftersom allt annat runt om också är det, sitter allt så illa och jag vantrivs verkligen. Höft och lår har alltid varit stora så där reagerar jag knappt. Även om jag hatar lårgnuggande.

Nåväl, tränings-BHarna satt ändå bra nog och får stanna, liksom ett par riktigt sköna tights. Däremot hade jag två lite finare vanliga BH:s som åkte tillbaka idag. De gick på mig och kan säkert vara jättefina när jag minskat i omfång MEN jag vill inte gissa och hoppas. Jag köper fina BH:s den dagen jag är där på riktigt. Jag vill inte gå i obekväma kläder mer än jag måste nu.

Med det sagt ska jag hålla mig från kläder ett tag nu, jag har så det räcker.

Men lite boost behöver jag (som inte är mat) och igår handlade jag blommor + att jag beställde dyrt smink som extra pepp. Smink är jag ju inte för fet för, även om jag egentligen mest går osminkad. men tanken är att börja rampa upp kontorsbesöken och jag jobbar på HR, så då vill man faktiskt piffa sig lite i alla fall. Jag är ju omgärdad av stiliga kvinnor. 🙂