Status quo på vågen idag och det gör mig arg. Ok, officiella vägningen är i morgon, men om det är över 80 då också så skriker jag. Det är konstigt vad ett ändrat tiotal kan göra för humöret ändå, jag skulle inte ha gnölat alls på samma sätt om jag hade pendlat mellan 74-76.

Igår började jag så smått förbereda för en fotobok om Sputnik, vår saknade hankatt som vi fick avliva i juni. Jag gick igenom bilder från 2006 och framåt och samlade ihop de bilder jag hade på lille parveln. Det innebar också att jag fick se en hel del bilder på mig själv och allt vi hittat på under tio år och det var en uppenbarelse. 2010 såg jag ut som en heffaklump rent ut sagt, jag kan inte förstå att det är jag. Det gör ju gott för självförtroendet såklart, men så kom jag in på 2011 och slutet på det året var jag mitt smalaste jag (om jag bortser från tidigare svältperioder) och jag blev åter chockad. Jag ser så fin ut. Varför i hela friden ser jag inte ut så nu?! En fortsatt titt genom åren visar att jag byggt på mig muskler, vilket förstås bidrar till lite mindre ”slankhet” (slank är en överdrift som heter duga, jag är grovt byggd av naturen), men fortfarande helt ok. Det är först 2015 och 2016 som jag börjar se plufsig ut – vilket stämmer finfint med hur vikten har artat sig också.

Å ena sidan kan jag se det här positivt, om jag ”bara” går ner mina retliga överskottskilon kan jag känna mig fin igen. Å andra sidan känner jag mig lite ledsen att jag behövde hamna här igen, och i synnerhet när det just nu inte händer något trots att jag verkligen skärpt till det mesta, Jag VET att det alltid är så här och att det handlar om att hålla i, sedan släpper det till sist. Men det är svårt.

Jag tänkte ge mig en vilodag idag, jag är alldeles matt och seg och ska jag vara riktigt ärlig tror jag det beror på att jag ätit för LITE, hur dumt det nu än låter. Gårdagen blev fel från början och jag åt en nektarin till frukost, kycklingsallad + några bitar bröd till lunch och två skivor danskt rågbröd med ost + grönsaker till middag. Rågbrödet smakade lite lustigt, men jag trodde det berodde på att det varit i kylen hela dagen. Jag blev lite vit om nosen när jag läste på paketet att det bör förtäras inom fyra dagar efter att man öppnat det, jag vill inte tänka på hur länge jag haft det öppnat… Ännu värre är att jag såg vita fläckar på det, men kopplade inte att det skulle vara något farligt. Nå, jag lever i alla fall. 🙂 På kvällen sedan var jag så hungrig att jag tog mig ett gäng ostbitar till kvällsmat.

Idag har jag ingen gigantisk lunch heller, har keso och tonfisk ihopblandat som jag tänkt ha på knäckebröd + lite extra grönt. Orkade inte gräva runt i frysen i morse och hade ingen inspiration eller ork heller. Jag är ganska säker på att jag behöver få i mig lite mer, så jag får ta itu med det i kväll. Har två tortillas med bönfyllning som väntar i kylen och jag ska se om jag inte kan fylla ut det, det känns som att kroppen behöver mer energi just nu.

Träningspasset igår var också orkeslöst, men hur mycket av det som faktiskt berodde på en ofungerande ventilation vågar jag inte spekulera i… Jag tror precis alla svettades floder – och det var inget pulspass som så, utan vi körde ett typiskt skivstångspass. I omklädningsrummet var det så varmt så att alla speglar immade igen, det var hemskt! De håller på att renovera så det har varit lite hej och hå med allt på sistone. Just dålig luft är jag väldigt känslig för.

Jag har i alla fall hopp om det. 🙂 Tänkte ta det lugnt i kväll och låta kroppen vila ut ordentligt och om orken finns där kanske börja bläddra i mina nya inspirationsböcker.

I’ll be back!