Det krävs en gnutta mod att ta av sig alla kläder och ställa sig först på vågen, sedan ta fram måttbandet och försöka utröna resultat (inte alltid så lätt när man är plufsig i hullet). Men nu har jag siffror av alla de slag igen och måtten var ändå inte SÅ hemska som jag hade fasat för. Naturligtvis höga, men min senaste mätning var i augusti, så det var som mest 2 cms ökning (bysten  + höften, vilket också kan vara för att jag lät bandet vara löst idag). Mest förbryllad är jag att magputen var den samma, det är som sagt byst och höft som ökat mest. Hade jag varit smal hade jag tackat och tagit emot.

Som väntat var också vikten 1,5 kilo lägre än i måndags utan att jag egentligen gjort något. Igår åt jag ju till och med en kardemummabulle till kaffet. Den var ljuvligt god, det enda som var lite synd var att jag var lite för mätt. Men det är lärdomar hela vägen nu, inte blixtresultat.

En positiv tendens jag märker är att jag börjar få upp suget att baka och laga mat. Häromdagen sparade jag ett recept på just kardemummabullar och igår bläddrade jag genom senaste numret av Hembakat (tog ett par nummer för att få fina glas) och till min förvåning ville jag spara på flera recept. Dietfascister skulle väl svimma om de hörde detta ”Du som är så fet kan ju inte börja baka bullar nu fattar du väl!”. Men det är ju just det som folk inte förstår. När man som jag tappat lusten till det mesta så är inte svaret att plikttroget tugga på en morot och köra vidare. Om man bortser från någon VV-bagel så har jag säkert inte bakat på fem år, jag minns knappt. Ändå tycker jag egentligen det är roligt. Och handen på hjärtat, jag hetsäter inte hembakat, det är det för mycket jobb för. Plus att det som hänt de har skitåren är att jag handlat på mig klafs när jag varit i affären istället (och det går finfint att hets- och överäta). Ofta handlar jag för mycket också, sällan jag nöjt mig med en bulle.

Jag har även sakta men säkert börjat väcka mitt matlagningsintresse till liv. Jag river ut lite recept här och var eller tar screenshots och på fredag ska jag testa ett kycklingrecept där man gör allt i en panna. Laga mat från grunden har det också varit väldigt illa med under en lång tid nu. Jag har haft noll matintresse och det kan ju låta motsägelsefullt när man ser mig, men de som vet bättre vet hur det fungerar. Man blir sällan fet och orkeslös av hemlagad mat.

Så jag hoppas glädjen sitter i nu, det kommer vara nyckeln till ett hälsosammare liv.

Jag hoppas också att de siffror jag plitat in i mitt gamla hederliga excelark får hållas orörda som rekord. Det finns bättre rekord att ta.