Att logga saker alltså 🙂

Jag älskar att logga tankar och vända mig själv ut och in, men det går inte att få till det just nu. Hela jag skriker efter avkoppling och lugn och även en simpel sak som att regga lite tankar för en dag känns bara stressande. Så jag lyssnar på kroppen och taggar ner. Reflektioner kan jag göra ändå, men utan krav.

Idag reflekterar jag över att jag inte är hungrig. Jag tog mig tid att äta lunch hemma och gjorde ett fyllt pitabröd. Det var ”mycket” mat sett med normalsyn, men inte orimligt med tanke på att det var dagens första mål. Framförallt var det mycket baljväxter och avokado. Mördande ur kalori/pointssyn säkert, men vem faan bryr sig. Kroppen blev själaglad.

Igår var jag på kontoret och på gymmet. Det var ovant och lite knöligt med allt (lite ombyggt + andra rutiner än innan) och det var skrämmande att konstatera att min kondis är SÅ pass usel. Jag fick nästan direkt anpassa mig efter formen och jag höll mig på mycket blygsamma farter i alla lägen. Jobbigt att uppleva, då jag såklart minns när jag sprang på lutning 2 i för mig hög fart och nu klarar jag bara att gå i snigelfart oavsett höjd.

Men nu ska jag inte låta det ta över, det viktiga är att jag gjorde det och att jag stannade passet ut. Efteråt belönades jag med ett toabesök (hej löpmage) och en skön känsla av att ha tagit ut mig och framförallt – vara tillbaka i rätt miljö igen.

Tyvärr förtogs den känslan rätt så snabbt av två bautablåsor på vardera häl + att jag insåg att mitt passerkort gått ut och att när jag väl myglat mig in även inse att det inte fanns varken bra sittplatser eller små mötesrum att tillgå. Jag var rätt irriterad. Dessutom skulle jag ränna mellan kontoren under dagen och det är nästan omöjligt att få till utan passerkort. Så jag valde att åka hem igen vid lunch och ta mötena på Teams. Naturligtvis var nya kortet klart rekordsnabbt (en fördel med att jobba på HR), men det kändes ändå som ett klokt beslut.

Mindre klokt var att eftersom jag åkte hem tidigare än tänkt missade jag möjligheten till bra lunch ute och jag högg istället en macka på vägen + besökte affären hemma, vilket inte är så bra när man är mör, utmattad och rätt hungrig.

Så jag var rätt glad att ändå se ett bra resultat på vågen idag. Med bra menar jag att det var lägre än förra veckan och under 90. Större är inte resultaten just nu, och ska inte vara heller – sett till vad jag gör. Men jag är lite stolt ändå faktiskt, mest för att jag börjar känna mig lite mer som jag igen. Det verkar ta oerhörd tid att återfinna mig själv, jag måste ha tålamod.