Hade det varit för några år sedan hade den här kategorin varit mig övermäktig. Dock har jag rensat rätt så bryskt sedan dess och stoppat de flesta av mina prenumerationer, så högen i sig var inte så katastrofal. Då ignorerar jag visserligen det faktum att det står åtskilliga kassar med oöppnade handarbetesmagasin i förrådet…. 🙂 Jag kommer inte åt dem i nuläget, så de får vänta.

Notera att jag har åtskilliga nummer även här som fortfarande är i plast:

Hur hamnade jag här?

Jag har så länge jag kan minnas ÄLSKAT magasin av olika slag. Pyssel, musik, film, spel – you name it. Gärna engelska/amerikanska eftersom mina intressen sällan finns i svenska tidningar.

Som tonåring var det framförallt musik och film som gällde och oj, vad jag läste de tidningar jag kom åt. Jag kunde dem utantill. Men då var de också svåra att hitta och DYRA. Även svenska tidningar hade för den delen sin charm, som sjuttiotalist kan jag fortfarande mina OKEJ-nummer och en del i mig sörjer att jag klippte sönder och slängde dem för många år sedan.

I alla fall, när jag blev äldre och hade egen ekonomi var det desto lättare att shoppa loss på t ex Pressbyrån och till en början var det både kul och mysigt att läsa dem, men som med mycket i mitt liv gick det så småningom överstyr och blev mer som en slags tvångshandling än ett nöje.

Ett tag prenumererade jag på flertalet handarbetestidningar från England för att det var så ofantligt mycket billigare än att köpa lösnummer på Pressbyrån. Det var förstås klokt så sätt (en årsprenumeration kunde verkligen motsvara tre lösnummer i pris), men sanningen kom i kapp mig efter några år då jag samlade ihop alla tidningar för att sortera upp dem och såg att 70 % av dem hade plasten kvar. De kom i lådan och jag sparade på dem till ett ”speciellt tillfälle”, glömde bort dem, och nytt nummer damp ner. Repetera.

Det hette länge att jag skulle gå genom dem alla och flera vackra sommardagar har jag tagit en bibba och satt mig i solstolen och öppnat dem och skummat genom dem. Men var det samma känsla som när jag var ung? Knappast. Var det ens trevligt? Nej, jag kände bara dåligt samvete för högarna.

Samtidigt förstår jag mig faktiskt inte på mig själv. Just nu prenumererar jag på tantmagasin ”för att ha något att läsa” och trots att de egentligen inte intresserar mig nämnvärt läser jag dem rätt så omsorgsfullt. Så varför kan jag inte göra det med tidningar som verkligen handlar om det jag gillar? Antagligen för att jag byggt upp detta dåliga samvete genom åren. Jag struntar blankt i om det ligger en oläst Allas på bordet, det är ju bara ett tidsfördriv. Jag har inget dåligt samvete där.

Steget nu är i alla fall att göra mig av med allt inplastat, jag måste sluta låtsas att jag kommer att läsa dem en dag, de är tyngda av min ångest.

Sedan ska jag FÖRSIKTIGT testa mig fram och se vem jag är nu som snart 46-åring och vad det är jag vill läsa om. (Det är inte svenskars livsöden och bakning 🙂 ).

Resultatet från idag:

Dessa två tänker jag behålla, de var de enda som väckte min nyfikenhet igen och fick det att pirra (+ min korsordstidning, men den ligger redan och väntar på köksbordet till frukosten i morgon). Jag kollade precis, och tidningen till vänster finns fortfarande roligt nog. Jag är lite nyfiken på att se om jag fortfarande tycker det är kul med logiska pussel, jag har t ex avyttrat RÄTT så många tidningar med Japanska bildpussel idag. 🙂 De gillar jag visserligen än, men hellre på en dator (enklare att sudda).

Sedan har jag en smäckfull kasse med alla 76 nummer av Blocks Magazine som getts ut – förutom ett nummer som inte letat sig fram (än). Samlaren i mig har debatterat idag om det verkligen är ok att göra sig av med dem, men när tusan skulle jag läsa dem igen? Jag samlar på tillräckligt med saker som det är och det är inget pirr för denna. Jag gillar att läsa tidningen, men den får från och med nu vara ett tidsfördriv, precis som Allas och återvinnas när jag läst klart. Nu ryms de inte i tunnan idag, men den töms i morgon så i helgen ryker de!

Och handen på hjärtat, det ser trevligare ut med en sovrumshylla utan två högar magasin (varav en del i plast) på översta hyllan (glömde ÅTER igen att ta en före-bild, GAH!)

Så det känns i stort rätt bra nu överlag, jag inbillar mig att jag hittat en glädje jag inte känt på ett tag. Men med det sagt är det förstås också påfrestande att hela tiden se allt som jag vill ta tag i och reda upp och jag önskar att jag hade ett trollspö som magiskt tog bort allt jag tackar av.

Ett steg i taget…