Den här dagen startade med ett morr. Jag är verkligen urless på vinter, kyla och mörker nu och det lär ju dröja ett bra tag innan det läget förändras. Igår var jag så frusen när jag kom hem att jag burrade ner mig under vår varmaste filt (till äldsta kattens sorg, båda katterna vägrar vidröra den filten märkligt nog, de verkar tro att salig Sputnik har förbannat den). Jag plöjde två avsnitt Star Trek Discovery, två avsnitt Divorce, en bunt avsnitt Frankie & Grace och rörde mig från soffvärmen enbart för att hämta föda och dryck. 🙂 Det var en riktig ”tycka-synd-om-mig-kväll” som smittade över till i morse då jag allvarligt talat kunnat kasta väckarklockan i väggen. Det är varken tiden eller jobbet i sig som jag vill slippa, det är att behöva gå ut i kylan. Jag är inte rustad för den här typen av kyla, mina lungor fungerar knappt, näsan forsar och kroppen är stel och torr. Inte ens håret vill vara med.

Velade länge och väl om jag skulle köra mitt löpbandspass i morse, men valde till sist att köra på för att bli på lite bättre humör. Det var klokt, det kändes ganska bra att få svettas loss och jag lyckades även mota bort löpmagen på slutet. Men hu, vilken doft som kom ur min kropp! Tyvärr eskalerade huvudvärken också efter det, har druckit för lite igen. Men jag tog en Ipren vid lunch och nu känns det ok.  Jillians 45-minuterspass är verkligen svettigt, trots de låga farterna. Tror det bränner ganska så bra också.

Nu har jag haft dagens fyra möten och jag börjar ladda inför soffläge. 🙂 Tror ärligt talat inte energin kommer räcka till så mycket annat idag heller, men det får väl vara så då. Det är inte lätt att hantera januari, den saken är klar. Jag vill verkligen bara krypa ner under täcket och sova fram till april.

Jag har paket att hämta idag (skor + tights), hoppas något av det passar. Zalandopaketet var redan mottaget som retur, det får jag säga gick undan rejält! Se och lär Outnorth.

Temperaturen envisas hålla sig på minus, så inget hopp om att isknögglet ska smälta bort riktigt än. Jag envisas att cykla ändå, fast jag hoppar av på valda ställen där det är som allra värst. Gå är nästan farligare + att jag behöver bekväma vinterskor. Mina fötter hatar mig just nu, har plågat dem ovanligt mycket nu när vinterväglaget dök upp. De värker och ömmar och hälarna är så raspiga igen att de kan klassas som vapen. Har kört två doser Footmender så jag hoppas få ner det värsta snart.

Fick en kul bild från Runkeeper i mailen, mitt sammanlagda resultat för 2017:

Lite förvånad att jag fått ihop så många kilometer med tanke på att de flesta pass jag kör inte mäts på det sättet. Men det är klart, Icaklassikern gav ju en del, liksom cykelorienteringen. Extra kul att se att jag inte har ett endaste lördagspass, jag är inte ett dugg förvånad. 🙂 Det lär inte ändras nämnvärt i år heller, men jag hoppas få upp söndagsstapeln lite mer. Mannen är på G nu, så jag tror vi kan hjälpas åt där.