Browsed by
Månad: januari 2018

Regelbrott x 2 + ”tungt” besked :)

Regelbrott x 2 + ”tungt” besked :)

Kommentarer 2 kommentarer

Men då! Fick precis en avisering på mobilen från min app som vågen är kopplad till och den ville applådera ett bra jobb och ett nytt rekord! Jag trodde jag hade stängt av allt vad aviseringar heter, men tydligen inte. Nu blir jag ju sjukt nyfiken på vad den vill gratta mig för. Det behöver inte alls ha med dagens vikt att göra (och borde inte vara det heller), men det låter ju i alla fall trevligt. 🙂 Den mäter även steg t ex, och igår gick jag till tåget, cykel var inte att tänka på i snöyran. Jag gick även upp på byn en sväng (däremot fick jag skjuts hem, mina fötter värkte som tusan) .Men att det skulle ge ett nytt rekord vet jag ju inte. Gah, ska jag behöva kolla?! 🙂 Det slutar säkert med att det bara är någon käck sammanfattning av månaden, jag hade ju tappat 1,7 kilo sist.

Äsch, nu kollar jag! Har ju ändå inte direkt startat igång några planer än. Det var stegen, mycket att jubla över din dumma app! 🙂 Vikten var verkligen allt annat än bra, huvvaligen! Men något annat ska det inte vara heller. Jag är inte ledsen för det heller, känns ändå på något sätt bra att ha det svart på vitt. Nu har jag i alla fall stängt av aviseringarna, jag skiter högaktningsfullt i mina steg. 🙂

Fettprocenten är däremot årets lägsta, det är ju alltid något. 🙂 Ska villigt påpeka att jag har träningsvärk också, det brukar göra sitt till. Tror med andra ord inte siffran är helt sanningsenlig i sig. Men jag gillar konceptet med att skymma displayen när det behövs, och att först ta reda på resultatet när jag är sund nog att ta det för vad det är. Jag tror och hoppas att jag kan vara så pass sansad att jag kan fortsätta min veckovägning nu under året och att verkligen försöka att inte lägga så stor vikt på siffrorna i sig. Märker jag att det triggar mig får jag väl täcka över igen för stunden eller ta ett nytt beslut då. Jag behöver ju inte överkomplicera något bara för sakens skull. Då är det bättre att ställa undan vågen helt i så fall.

Nog om siffror nu, det är inte de som definierar mig i år och det här blir ett bra övningsexempel på det.

Gårdagens HIIT var en bra genomkörare, är riktigt mör i kroppen idag. Vi körde 6 stationer med en Tabata-övning per station och det är mäktigt hur 8 x 20 sekunder kan låta så lite och samtidigt kännas så tufft. Idag är det välförtjänt och välbehövlig vilodag, i morgon blir det träningsgruppen på morgonkvisten och på fredag Soma Move på lunchen. Känns bra, även om kroppen är rätt trött just nu, vilket jag faktiskt skyller helt på årstiden. Januari-Mars borde bara förbjudas. Kan man klandra kroppen för att gnöla och vilja gå i ide? Knappast! 🙂

Matmässigt känns det ganska bra här nu i veckan i alla fall och jag har fattat en del vettiga beslut, men jag ska försöka komma till skott nu med att verkligen starta upp mitt Mindful Eating-tänk på allvar och inte bara skjuta från höften. Ska jag nå någonvart med huvudet måste jag naturligtvis börja jobba med det på riktigt också. Jag må ha behövt en viloperiod, men nu har jag faktiskt inget att skylla på längre. 🙂 Nästa vecka brakar jag igång på riktigt! Då har jag gott om egentid igen och kan ta fram vad jag behöver fokusera på. Ska bli riktigt kul.

Lustigt nog har jag i samma veva nu börjat känna ett sug att ta en ny titt på drakprojektet igen, det går verkligen hand i hand med mina mentala förändringsprojekt. Såg på Ravelry.com att två faktiskt slutfört den och det gav inspiration. Tror att det kan vara bra att koppla samman projekten igen också, draken visar mig tydligt vad man kan uppnå med en nypa envishet och mycket tålamod. Precis som med kosten är det väldigt synd att stanna upp när man kommit så pass långt så att säga. Jag ska vara stolt över vad jag åstadkommit i båda fall, men också visa min kropp OCH min drake den respekt de båda förtjänar. 🙂

Åter igen:

Men då! Nu är ett par vinterstövlar (som jag länge dreglat över) tillfälligt i lager igen på Zalando. Sist det hände försvann de på 15 minuter… Fan! Jag är i stort behov av ett par och jag älskar verkligen modellen, men jag har ju köpstopp en vecka till och de är allt annat än billiga, trots rea… Äsch, fuck it. Jag tryckte på Köp nu, och jag står för det. Jag har ju inte ens sett att de passar än + att jag fick så väldigt ont i fötterna igår av de enda stövlar jag har som tål slask (och de har heller inget foder). Visserligen hittade jag ett äldre par i morse som faktiskt är fodrade och hyfsat sköna, men de börjar sjunga på sista versen, sulan börjar bli blanksliten t ex. De är också rätt plastiga, köpte dem snorbilligt och lite ”på köpet” med andra skor hösten 2015. Rent krasst kommer jag dessutom (om jag nu behåller de stövlar jag beställde) ändå betala dem med nästa månads lön. 🙂 Men visst, lite fusk är det allt. Men det var i alla fall inte LEGO. 🙂

Verkar som jag kan lägga till ett slagord för året:

  1. Less is more
  2. Jag är mer än en siffra
  3. Regler är till för att brytas

Kanske ska formulera om det sistnämnda så att det blir lite mer politisk korrekt, dock. 🙂 Eller så inte, jag kan faktiskt tänka mig en hel del korkade regler jag har som vore bra att slakta. Fast just köpstoppet kanske inte var en av dem… Men å andra sidan var det i första hand impulsköpen jag ville åt, och det gäller inte heller enbart januari månad. Även där har jag visat på kloka beslut så här långt, så visst kan jag hålla lite i slantarna när jag väl försöker. Jag är ju knappast i ekonomisk kris heller. 🙂

Håhåjaja. 🙂 Alltså, det kan ju vara inbillning/förnekelse, men det känns sabla bra nu ändå trots allt. 🙂

Frosserier & Funderingar

Frosserier & Funderingar

Kommentarer 2 kommentarer

Helgen som gick tillbringades tydligen i Sodom och Gomorra, jisses så jag har slappat och till på köpet frossat i riktiga tokigheter. 🙂 Ändå är jag inte ens sur på mig själv,. jag ser det mer som att det är ute ur systemet nu. Jag behövde tydligen den här slafshelgen efter att ha jobbat alla icke-röda dagar. Helgen som kommer har jag alla intentioner att leva hyfsat sunt och vettigt på. Jag är dock glad att jag har vågblindhet just nu, kan bara tänka mig hur illa det är. Det är inte jätteskoj att känna hur kläderna stramar heller, men det är bara att bita ihop och se framåt. Om jag bara håller mig till min plan kommer det att ändras framöver.

Träningspassen fortsätter kännas bra och jag har hopp inför att nå nya nivåer inför året. Igår startade en ny termin i träningsgruppen och det var som vanligt start med mycket övningar med käppar, där roligt nog min Soma Move-instruktör rättade mig lite i starten. 🙂 Jag brukar vara känslig för tillrättavisningar, men när det gäller honom vet jag ju att det är menat på helt rätt sätt plus att han någon minut innan hyllat min styrka. 🙂 Jag kände själv att jag böjde på armen också istället för att vara rak, mina lemmar gör inte alltid som jag säger. 🙂 Som sagt, 2018 är kvalitet före kvantitet och då är det fokus på att göra övningarna så korrekt som det går. Något som jag för övrigt retade upp mig över i fredags då en gammal ”bekant” från HIIT-passen dök upp och gjorde hemska varianter av övningarna i Soma Move, troligtvis i tron att hon var fantastisk. Vissa verkar bara inte acceptera att gå ner på knä, trots att instruktören gång på gång påpekar under passet att om du inte kan nå ner med bröstet i golvet i armhävningsmomenten så är det för tungt för dig och du ska byta till knästående för att få ut det du ska av övningen. Sådan ignorans stör mig, även om det såklart är de själva som får lida. Samtidigt är det även bra korkat av mig att fokusera på någon annan under passet, det är inte heller ok. 🙂

Fick till sist min nya bok på svenska om Mindful Eating i fredags, men har inte hunnit titta i den. Är fortfarande inne på korsordslösande på vägen till och från jobbet, igår skickade jag faktiskt in en tidning (nr 12)  hela 15 dagar före deadline! Nytt rekord? Nu ska jag plöja igenom den andra (nr 1), har till 8 februari på mig. Tror att prenumerationen går ut efter det och då ska jag nog inte förlänga den, den kommer lite för ofta (12 nr per år). Ganska tråkigt också att ha två nummer så nära inpå varandra.

Har inte riktigt beslutat om jag ska kolla förra veckans vikt idag eller om jag ska låta det gå längre tid mellan gångerna. Tror det kan vara lite triggande (på fel sätt) att göra det just nu, men jag vill ju inte riskera att lalla iväg i en fantasivärld heller förstås. Knepigt, jag får suga lite på det under dagen.

Doft av fredag

Doft av fredag

Kommentarer 1 kommentar

Fredag igen då, och jag är för en gångs skull ovanligt pigg. Kanske kroppen redan känner doften av ett glas rött. 🙂

Idag ska jag på ännu ett pass Soma Move, men jag ska villigt erkänna att kroppen börjar bli aningens mör nu. Men det är ju specialfall just nu eftersom vanliga träningen inte dragit igång, från nästa vecka blir det bara ett pass Soma Move per vecka igen. Min målsättning är att köra träningsgruppen måndag och torsdag, Soma Move på fredagar och HIIT på tisdagar om tid, lust och ork finnes. Mitt första uttalade träningsmål är att nå ner med handflatorna i marken utan att vara väldigt uppvärmd innan. Jag ska även försöka köra de olika armhävningsövningarna i Soma Move (Pantern, Skorpionen, Hindu pushup etc) på ett knä i den mån det går. Resten får vi se. Känns som att 2018 kan få vara året då jag inte jagar tider, vill ju köra mer mindfulness så det passar bra. 🙂

Mitt lilla virkprojekt går alldeles för snabbt, passade på att virka lite till igår när det var TV-skugga (spelade in ett program och vi har fortfarande ADSL, så det låser boxen från annat tittande) och hade mycket väl kunnat virka klart alla delar på den tiden, men valde att stanna upp. Ska se om jag kan hitta ett nytt projekt sedan som är lite mer utmanande. Jag vet att jag borde ta itu med min gigantiska drake som jag hållit på med i alldeles för många år nu, men det är trååååååkigt eftersom det är så mycket som ska sys fast nu. Jag vill ju virka! Dock hade det varit kul att någon gång göra klart draken, den är onekligen imponerande och med tanke på hur mycket tid jag lagt på den måste jag ju slutföra den. Jag har ofta sett den som en symbol för mitt eget förändringsarbete, kanske det kan trigga mig.

 

 

Gäsp

Gäsp

Kommentarer 1 kommentar

Detta är en trött vecka, idag skulle jag i princip kunna somna ståendes. Ändå har jag sovit bra och slumrade dessutom till på soffan igår så att jag fick backa tillbaka en bra bit på TV-serien jag såg på. Visserligen har jag ett pass Soma Move bakom mig, det tar på. Blev sen lunch också eftersom jag inte hann äta direkt efter, utan sköt på det till efter ett kortare möte. Lunchen var inte den mest fantastiska heller, en varma koppen + två bön-tunnbrödsrullar med ost och skinka. Men jag får ta igen det när jag kommer hem + att det ändå snart är helg.

Passet idag var bra, men det är jobbigt att se mig själv in action i spegeln. Inte för att jag gör övningarna dåligt, tvärtom – jag är riktigt impad! Men denna degklump som min stackars kropp tvingats forma sig till är inte skojig att skåda. Det är inte så roligt att ha alla dessa extra kilon att tampas med i rörelserna heller. Jag förstår ju varför det är svårt att göra armhävningar igen. Men som sagt, jag är imponerad över hur smidigt jag rör mig trots kilona och att jag ser stark ut. Jag kommer djupt ner i alla knäböj och utfall också, det är bra att veta.

Testade proteinpannkakorna med vaniljsmak igår. Helst hade de kunnat skippa smaken för min del, men så är jag ju en sådan där som gillar salt över sött också. Jag föredrar ju matpannkakor även i vanliga fall (t ex med majs i eller med skinka till osv). Men med rätt tillbehör kan de nog vara riktigt goda, ska testa att köra i våffeljärnet och i plättlaggen framöver, tror det blir ännu bättre. Nu hade jag lättkvarg + nollkalori-syrup till och det blev lite för mycket av det artificiella för mina smaklökar. Jag tror att färska bär kan vara en hit, just eftersom pannkakorna i sig är så söta. Men jag höll mig mätt jäkligt länge på dem, det ska jag inte sticka under stol med. Det är bara synd att alla proteinprodukter jag testat har en bismak som är svår att dölja. Jag kan inte ens äta proteinpuddingar längre, smaken slår igenom så fruktansvärt att jag mår illa. Så illa är det tack och lov inte här, i alla fall inte än.

I helgen har vi bestämt att låta lördagen bestå av hämtmat, närmare bestämt kinamat. Jag har varit sugen på det en tid och vi har inte haft det på länge. Dessutom får man så löjligt mycket mat att det räcker till flera mål. 🙂 Enda nackdelen är att min kropp tenderar att svälla upp av det, men det spelar ju ingen roll när jag ändå inte följer några siffror just nu. 🙂 Gäller bara att komma ihåg att dricka, det är mycket dolt salt.

Jag är lite fascinerad över hur glad min tarm varit ett bra tag nu. Jag antar att det är en kombination av att jag dricker MYCKET mer, försöker äta lugnare samt min mugg med varmvatten med citron på morgonen. Skönt att det fungerar! Jag hoppas det även kan hjälpa den allmänna formen på traven.

Pekpinnar, sug och mål

Pekpinnar, sug och mål

Kommentarer 2 kommentarer

Ny dag och ett nytt försök på blindvägning. Ska villigt erkänna att jag är nyfiken. 🙂

HIIT-passet igår var skönt och välbehövligt. Jag älskar Soma Move, men det är bra att få in lite ren puls också emellanåt. Det är tuffa pass vi kör också, jag får faktiskt se till så att jag orkar hela passet ut, i synnerhet med den nye instruktören. Han har ändå taggat ner passen en liten gnutta. 🙂

Bläddrade lite i mina böcker igår och insåg att en av dem (som jag haft länge) inte är för mig. Det är en svensk bok ”Mindful eating : ät bra, må bra, gå ner i vikt med mindfulness, compassion och KBT” och är skriven av svenska experter inom området. Boken blandar dock engelska och svenska på ett i mitt tycke oproffsigt sätt, t ex talar de om ”compassion” och ”beginners mind” som jag inte alls förstår varför de inte har översatt till svenska.  En annan sak som verkligen stör mig är att de blandar in dieter i det hela och förordar medelhavsdieten. För mig är det kryss i mössan även om de försöker ursäkta sig med att man kan äta som man vill. Dessutom är det recept med (?) och något som jag närmast vill kalla pekpinnar för vad man ska äta. Där tappar de mig totalt. Mindful eating för mig handlar inte om VAD man äter och minsta lilla antydan till pekpinne slår jag bakut. Har märkt att det ofta gäller för svensk självhjälpslitteratur. Det ska vara lite lidande och dåligt samvete inblandat. Det som väl är mindfulness i boken är dessutom inget nytt, utan sådant jag läst tidigare och även övningarna och meditationerna känns igen, så det är väldigt lite att hämta för mig här. Då läser jag hellre om den utmärkta boken av Elin Borg om man nu prompt vill ha Mindful Eating på svenska.

Efter det tappade jag lite sugen på att läsa, men jag bläddrade lite snabbt  i mina andra (amerikanska) böcker och kände genast mig bättre igen. Det är ett helt annat fokus. De har långa inledningar där de förklarar vem de är, deras egen problemhistorik och vad de lärt sig på vägen och man känner sig välkomnad. I den svenska boken var det ett kort stycke om ena författarens problematik (dock inte klart uttalat VAD det var), som sedan summerades till att hon började med Mindful Eating och blev smal och lycklig. Inte en bok för mig, som sagt. 🙂

Idag får jag troligen hem en annan titel på svenska, ska bli intressant att se hur den är.

Igår var jag åter igen hungrig på kvällen och det är inte helt enkelt att definiera om det är verklig hunger eller lurendrejeri. Jag märker dock att jag blir behagligt mätt efteråt så jag lutar ju åt det första. Jag äter tidig middag så det är inte alls konstigt om kroppen vill ha mer. Men det är lurigt med just kvällar, det är inte direkt svårt att framkalla sug då heller.

Jag har märkt tidigare att det optimala för mig är att antingen äta lite men ofta – eller att äta periodiskt. Det förstnämnda är det inget fel på alls, men i kombination med min överätarproblematik är det väldigt svårt att hamna rätt. Jag vill så gärna fläska på mina mål, det är en konstant i mitt liv. Nyss var det frukost på jobbet och jag var riktigt hungrig och kom på mig själv att överväga att ta några knäcke till också eftersom jag var så hungrig. Nu lyckades jag mota bort det och intala mig själv att först äta min yoghurt, låta den sjunka undan och SEDAN se om jag behövde mer. Inte helt förvånande var jag behagligt mätt efter ett tag. Jag vet det här rent logiskt, men det är oerhört svårt att lära om. Alla år av galna dieter har ju också satt sina spår, så jag kan förstå att min hjärna reagerar som den gör, vem vet när vi får mat nästa gång?

Min dröm och mitt mål med allt det här är att en dag inte fokusera på mat i stort sett varje vaken timme. Att inte planera varendaste litet mål in i minsta detalj och se det som dagens guldkant. Mat som bränsle 90 % av tiden och 10 % njutning vid speciella tillfällen. Därmed inte sagt att bränslematen inte ska vara god och vettig, men den behöver inte vara det där lilla extra. Less is more.

 

 

Rom byggdes inte på en dag

Rom byggdes inte på en dag

Kommentarer 1 kommentar

Började den här dagen med att lägga mig platt vid cykelstället med cykeln mellan benen. Sabla ishalka! Slog i höften och fick cykeln på låret så det blir nog fina blåmärken. Verkar i alla fall som att strumpbyxorna höll, åtminstone vad jag kan se nu. Det ömmar lite, men jag hade som tur var ingen fart eftersom jag höll på att bromsa in och skulle av cykeln. Något positivt i alla fall med att ha mycket fyllning över lår och höft. 🙂

Är allt lite less på att det är så mycket hinder på vägen till tåget, mitt på Karlavägen är det en stor grop där de hackat upp asfalten och som vanligt inte fyllt igen efter. När bilarna kör där slits gruset bort och kvar blir ett livsfarlig grop som jag varit nära att köra ner i. Jag kommer nämligen perfekt på den när jag cyklar och på morgonen när det är mörkt är det lätt att glömma bort att den är där. Skulle jag klippa den flyger jag av cykeln och kröker hjulet, så jag försöker tänka på det varje morgon.

Stängde av synkroniseringen till Runkeeper igår och då såg jag min nuvarande vikt, så nu är det verkligen ingen hemlighet längre. Nåväl, nu ska jag vara rustad för blindvägningar framöver hoppas jag. Lite har försvunnit från den hemska avslutningsvikten för 2017, närmare bestämt 1,7 kilo. Konstigt vore det annars, den vikten kändes inte jättetrovärdig, snarare ett resultat av en stillasittande julhelg och trötta tarmar. Men det är fortfarande en bra bit över 80 och det är naturligtvis alldeles för mycket – oavsett min kroppsbyggnad. Jag känner ju övervikten naturligtvis, det behöver jag ingen våg att tala om för mig. Men nog om siffror nu, jag märker ju att de inte är bra för mig. Så fort som jag började tänka i de termerna började demonen vakna till ur sin dvala.

Igår var det en hungrig och seg kväll. Så mycket pyssel blev det faktiskt inte, jag valde istället att burra ner mig i soffan med gammelkatten och titta på Netflix. Inte dumt det heller. 🙂 Men jag började i alla fall på min virkning efter ett tag och det kommer att gå snabbt, har nästan gjort klart första delen redan trots ganska lite tid spenderat. Jag gjorde en liten mini-rensning också i ett köksskåp (ren impuls), lade alla tepåsar i burkar och kastade ut kartongerna, betydligt trevligare i skåpet nu. Alla bäckar små, osv…

Hungrig var jag också, tog en av de äldsta matlådorna ur frysen (på gränsen till ätbar faktiskt) och fyllde upp med sallad, men det var tydligen inte nog. Fick ta ett kvällsmål och det blev lite väl mycket åt ”för att jag kan”-hållet, men samtidigt kunde det varit värre.

Idag tänkte jag gå på HIIT på lunchen och sedan har jag både mackor + Overnight Oats med mig till lunch. Tänkte att jag äter tills jag är mätt och så kan resten agera som mellanmål om det inte går åt. Är mycket nyfiken på hur mina Overnight Oats smakar, testade nämligen birchermüslimixen från MyMuesli.se. Jag har ju gjort ett antal försök på egen hand, men inte riktigt fått till det så som jag vill (utan att göra det till en efterrätt). De tipsar faktiskt om att man kan göra extra och frysa in det, det låter intressant.

Hoppades kunna jobba hemma imorgon eftersom det är den enda dagen jag inte har träning, men naturligtvis har jag ett eftermiddagsmöte som ligger i vägen och som jag behöver närvara rent fysiskt på. Bleh. Visserligen är det allt lite coolt att jag verkligen inte vill stanna hemma när det är Soma Move eller liknande, det visar ju på att något tagit effekt under dessa år. Jag är jättestolt och glad över att jag hållit i motionerandet så här länge och att det verkligen känns som en naturlig del av mitt liv. Jag hoppas kunna nå dit när det gäller kosten också en dag, men det kommer att kräva en hel del jobb och ta tid. Men det gäller att ha lite samma attityd, att hitta det roliga i att förändra sig. Jag får göra en lista på vad dagens tänk gör för mig (negativt) och vart jag vill nå, ett typiskt steg i de flesta självhjälpsmetoder. Jag är rätt säker på att det kan bli en jobbig genomgång, det är mycket jag blundar för idag.

Jag fortsätter dock med min mjukstart, känner att jag även måste ha tid att landa lite och jag behöver den här veckan till att hitta mig själv där jag är nu och faktiskt bara få ta det lite lugnt.

Blev arg igår när det knackade på dörren och två jävla larmsäljare stod där och körde sina allehanda fula knep igen. Förra gången var det nästan förtäckta hot (det var riktigt obehagligt), den här gången var det inställsamhet och fjäsk, ihop med ett ”Alla andra har larm, varför inte du”? Jag kände mig så stressad av situationen till sist att jag spelade dum bimbo och hänvisade till min man. 🙂 Lustigt nog fungerade det. Om jag skaffar larm en dag är det inte dem jag anlitar, det kan jag lova. Jag HATAR så innerligt att bli störd i hemmet, framförallt när jag är ensam hemma. Men jag lyckades skaka det av mig. Jag skulle vilja ha en vallgrav eller ett elstängsel ibland. Kanske både och. Mitt hem är min borg, ingen är välkommen dit.

MÅÅÅÅNDAG!

MÅÅÅÅNDAG!

Kommentarer 2 kommentarer

Japp, en skön och lugn helg i bagaget och jag känner mig ovanligt utvilad och på G. Vi delade på en flaska blått vin i fredags och åt lite chokladpraliner i söndags men annars har det mest varit fokus på mat hela helgen lång. Inte helt oväntat har en del sug visat sig vara just hunger.

Idag har jag första ensamma kvällen på väldigt länge. Ser fram emot att få pyssla loss i soffan, även om jag såklart borde ta ett tag i klädrummet och böja operation rensning på allvar. Vi har tvättat i kapp så pass att nästan alla kläder och annat är rena , det händer väldigt sällan. Så det är ett kanonläge för att sålla ut. Som jag skrev förra veckan, jag behöver inte göra allt på en gång (är rätt bra på att gå all-in tyvärr), jag kan börja med en byrå eller till och med en låda om det är så. Sedan kan jag roa mig efter det. 🙂

Mannen fixade sista stadiet på mitt cykelstöd i lördags morse, jag hann inte ens gå ut och göra honom sällskap innan det var på plats och det var verkligen bara att byta den inre klacken! Nu vet vi allt om hur man byter stöd på en Skeppshultscykel + att vi har rätt verktyg om det skulle behövas igen. Den gamla klacken såg hyfsat sliten ut, inte konstigt det brakade. Känner mig rätt nöjd med att vi fixade det på egen hand. Jag hade kunnat göra det sista steget själv också, men ibland kan det vara bra att låta någon annan få känna sig lite behövd också. Jag måste faktiskt inte alltid göra allt själv, vilket annars är ett ”fel” jag har. Jag kommer aldrig vara den typen av kvinna som spelar oduglig och blinkar med fransarna och låter någon annan göra jobbet åt mig, jag vill ha koll! Men det är inte alltid ett trevligt drag heller, som sagt.

Vikten är jag än så länge lyckligt ovetandes om, men tyvärr har jag idag hittat ett dumt kryphål. Jag loggar all träning i Runkeeper och kalorimätningen där baseras på min vikt och på så sätt kan jag ju räkna ut på ett ungefär var jag är. Inte så bra. Jag kände direkt hur viktnojan sköljde över mig efter att jag knappat in dagens Soma Move-pass. Jag får i så fall stänga av synkningen dit, men då får jag inte heller kaloriantalet. Å andra sidan spelar det ju ingen roll, jag använder inte det till något i nuläget ändå.

När ekonomin känns bra nog ska jag nog investera i en ny träningsklocka. Jag är rätt less på min Garmin, den är så trögstyrd och seg och tar evigheter på sig att hitta GPS-satelliterna. Nu finns det ju dessutom klockor med pulsmätning direkt i själva klockan, det skulle vara kul att mäta. Jag har hela tiden tänkt att de där klockorna inte passar mig eftersom jag hatar att bära på mig sådant utanför träning, men det finns ju faktiskt inget som säger att man måste logga hela dagen.

Köpstoppet har annars gått bra hittills, missade av misstag rea-deadlinen med en dag på spelen jag suktade mest efter och det var nog bra. Det gjorde också att jag inte hade lust att beställa de andra heller. Jag har spel så det räcker ändå och de lär annars komma på rea igen.

Jag hittade även garn som nog kan fungera till mitt nästa projekt. Inte riktigt så starka färger som jag hade önskat kanske, men bra nog.

Idag ska jag troligtvis ta mig en av många matlådor som finns i frysen, jag åt äggmackor till lunch och vill säkert ha något mer varmt och matigt senare idag. Pannkakorna får troligtvis vänta någon dag till, jag har dessutom ingen lust att stöka i köket idag. När jag gjorde mackorna igår drog jag fram annat pålägg också och tänkte göra riktiga lyxmackor, men så kom mantrat över mig: ”Less is more”. Ägg är tillräckligt matigt, jag behöver inte fläska på med annat bara för att jag kan. Det kom även över mig att jag skulle ta en Varma Koppen till mackorna när jag väl var på jobbet, men åter igen fick jag fundera på om det var så att jag behövde det eller om jag bara ville fläska på för att. Det var åter det sistnämnda, surprise surprise. Nu gick jag faktiskt i fällan till sist ändå, fast på en ganska ofarligt sätt. Fick en plötslig signal om hunger nu på eftermiddagen och började gnaga på ett äpple utan att riktigt känna efter först och efter två tuggor kände jag hur magen stramade till och att jag inte alls var hungrig (troligtvis var jag törstig). Tyvärr åt jag på ändå, vilket var lite synd. Så just nu är jag allt annat än hungrig.

Det är svårt att släppa matfokuset, den saken är klar. Ska se om jag kan unna mig lite tid med mina böcker i kväll också.

FREEEEDAG!

FREEEEDAG!

Kommentarer 1 kommentar

Fredag igen då, jösses så skönt det ska bli med helg och sovmorgon!

Igår fick jag äntligen prova på release 14 av Soma Move och det var roligt, men svårt. Som det brukar vara med nya releaser. Det underlättade inte heller att vi var i den lilla salen och jag var hoptryckt i ett hörn så att jag riskerade slå i väggen i vissa rörelser. Några övningar kommer att kräva ett par gånger innan jag begriper mig på dem, det tar mig alltid ett tag att få kroppen att fatta det jag ser logiskt. 🙂 Men det är det som är charmen med Soma Move.  Idag är det dags för ett pass till, får se vilken release han väljer då. Han skickade även ut att nästa vecka är det extrapass på både måndag och torsdag, så jag vet ju vad min träning blir då. 🙂 Visserligen är jag sugen på HIIT på tisdag också om det har startat, men fyra lunchpass är ok om jag mår bra i övrigt. Jag gör det ju inte av något slags tvång, jag tycker verkligen det är kul.

Jag har hittat nästa virkmönster och nu hänger det på om jag har rätt garnfärg hemma. Hoppas! Det är rätt skrikiga kulörer så risken är att det inte finns, då får jag försöka diskutera sansat med mig själv vad jag ska göra. Garn ska INTE handlas nu, så är det bara. Det jobbiga är att mina garnlådor ligger i min LEGO-garderob – LÄNGST ner… Det betyder att jag måste lyfta ut allt jag har (och det är en del) för att nå dem. Hoppas jag kan pussla tillbaka allt igen. Säger en del om min överkonsumtion, host host. 🙂 Kan ju vara idé att samtidigt sortera ut det LEGO jag kan tänkas skiljas från.

Mitt köpstopp går ju annars lite sisådär, igår lade jag en liten beställning på Adlibris eftersom de nu har en drive på hälsoböcker och en av titlarna om mindful eating som jag har haft i lådan hela hösten var med där. Nästan halva priset, det gick inte att motstå. Jag måste även bestämma mig om jag ska unna mig PS4-spelen som är på rea tills i morgon och som om inte det är nog såg jag att de nu rear en annan spelserie som jag väntat länge på. Gah! Men visst, jämfört med andra månader är jag väldigt återhållsam, man få vara glad för det lilla. 🙂 Det kanske slutar med att jag får deala med mig själv att för varje litet köp måste en sak ut till försäljning.

Besöket på BK igår blev bättre än väntat, pg av ett mindre missförstånd mellan mig och mannen struntade vi i menyer och tog två burgare var istället. En vegetarisk och en med kyckling. Ohemult med kalorier ändå såklart, men det struntar jag blankt i. All hämtmat är ”dålig”, men ibland tycker jag det får vara ok ändå helt enkelt. Jag har inte orken att alltid käckt stå och laga superhälsosamma matlådor i mängder. Dessutom är jag rätt trött på att planera matintag på det sättet. Jag har sex pajer i frysen som nu är för gamla och isiga och som ska kastas bara jag får ork till det, vad var meningen med det slitet? Jag tycker naturligtvis om att ha matlådor, det är inte det jag säger. Men att maniskt planera så in i minsta detalj och lägga pengar och tid på det och så slutar det med att jag ändå ratar det – det är inte ok. Jag SKA jobba stenhårt i år med att äta mer för behov. Jag dör t ex inte av att äta ostknäcke och fil till middag nu och då. Jag behöver inte festmåltider vareviga dag. Jag köpte proteinpannkakspulver i höstas för att det var på rea och såg intressant ut. Har jag öppnat någon av burkarna? Nix. Varje gång jag varit ensam hemma och verkligen skulle kunnat passa på att steka mig ett par och ha som middag/kvällsmat har jag tyckt att det var för ”trist”. Mycket för att demonen talat också, naturligtvis. Det är ju en sak om de smakar urk, då är det ok att rata dem. Men jag har inte ens provat. Det SKA jag göra nästa vecka. Fördelen där är ju också att de är ganska kalorisnåla, så då kan jag utan problem äta en lätt kvällsmat också om det behövs. OM DET BEHÖVS, som sagt.

Planering är för mig ett tveeggat svärd när det gäller just kost. Naturligtvis är det bra att planera och vara förberedd så att jag inte kommer hem dödshungrig utan minsta idé om vad jag ska äta. Men jag behöver inte detaljplanera vareviga sekund för det. Jag har stora bekymmer med att jag äter för att jag kan väldigt ofta, och för detaljerade planer vill leda till att jag trattar i mig mat som jag inte behöver ”för att det är planerat så”. Jag är lite lustig där, jag kan har en gigantisk skål godis bredvid mig en hel dag utan att ens fundera på att ta en bit. Men om jag räknar kalorier eller liknande och ser att jag har utrymme kvar och planerar in att ha ett trevligt kvällsmål – då går jag bananas. Det är ostbitar och finn crisps och knäcke och liknande och även om det kanske inte är superkaloririkt eller dåligt blir det sammantaget det för mycket och framförallt triggar det mitt huvud att överäta i andra situationer också. Det är min största ”bugg” om man så vill. Jag är så förstörd av alla år med dieter och skamkänslor att jag har svårt att äta något extra ”av mig själv” om jag är riktigt jäkla hungrig. Det händer då och då på jobbet t ex att magen skriker efter lunch och har jag ingen frukt att tillgå så låter jag hellre magen knorra ljudligt än att jag tar en skorpa eller två, ”för att det är för mycket kalorier”.  Jag kan inte sära på ”stilla akut hunger” och ”okynnesäta”. Det är stor skillnad på de två trots allt. Om vi sedan svänger på det hela och jag t ex har med mig ett mellanmål på jobbet, då kretsar större delen av dagen åt att kolla av konstant om det är dags att äta det nu. Tills jag äter det bara för att, för att jag kan. Det är så galet när jag ser det i skrift, men det är precis så jag tänker! Jag är så triggad av mitt nästa mål att jag försöker tvinga mig känna hunger.

Mannen är en klassisk normalätare, han lämnar nästan alltid en liten slatt av det han mumsar på eftersom han är tillräckligt mätt vid det laget. Jag förstod inte ens beteendet först, jag trodde det var någon slags noja att inte äta det sista. Så jäkla buggig är min hjärna!  Jag testade ett tag att själv lämna en bit av allt jag åt, bara för att se hur det kändes. Jag nästan sprängdes. 🙂 Det är något jag ska ta upp igen i år för övrigt, det är så nyttigt för mig att verkligen känna att världen inte går under för att jag lämnar sista tuggan.

Jag kan fortfarande inte riktigt förstå varifrån detta beteende kommer, men en del har så klart med uppväxten att göra och att man ”skulle äta upp”. Skolmatsalen lade en smått fantastisk grogrund för mina ätstörningar, den skulden tänker jag inte ta ifrån dem. Men det kan inte vara hela förklaringen, det jag känner är ju ren otrygghet inför det faktum att jag inte ska få tillfredsställelse av min sista tugga, inte skräck att bli åthutad. Hade jag vuxit upp i ett fattigt hem under tuffa förhållanden hade jag förstått det, men jag har aldrig haft ont mat och alltid haft fri tillgång. Det tål att tänkas på…

Andra fall där jag äter för att jag kan är när mannen har något sug eller liknande och jag inte har det, men ändå vackert sitter där och moffar i mig av något slags snedvridet rättviseskäl. Min man är mer kakmoster än vad jag är och det är inget problem för honom, eftersom han äter normalt och har plats för sina sötsaker. Medan jag sitter och äter saker jag inte alls är sugen på och i vissa fall inte ens skulle vidröra om jag var ensam – hur galet är inte det? Däremot bär det mig emot att hämta något som stillar mina sug om inte mannen har dem. Det är helt galet. Jag har faktiskt varit med om kvällar då min mage knorrat, men jag varit benhård. Så ser jag mannen slinka ut i köket och komma tillbaka med ett knäckebröd i munnen och hela huvudet håller på att sprängas i bitar eftersom det slår ut alla mina konstiga regler och jag inte längre vet vad som gäller. Rättvisetänket jag har är också konstigt, jag var ensambarn så jag har aldrig fajtats med syskon, Men jag har alltid haft det här tänket, redan som riktigt liten.

En annan absurditet jag gör är att jag smygäter. Det behöver jag i alla fall inte fundera på var det kommer ifrån. 🙂 Jag kan stå i köket och moffa i mig rester när jag vet att jag är ensam och det stör mig att jag gör det. Ett tag försökte jag med att varje gång det hände ropa till mannen att jag stod och åt, för att visa för mig själv att inget skulle hända. Det fungerade ganska bra, men jag jobbade inte igenom det tillräckligt för att det skulle få fäste (även om jag har blivit aningens bättre). Så länge som jag känner minsta form av skam kopplat till mat har jag mer jobb att göra.

Jag har att göra med andra ord. 🙂 Men jag känner mig riktigt taggad. Jag behöver inte starta från ruta ett trots allt, mycket har jag masserat fram tidigare och jag vet även bra terapimetoder för det, det handlar bara om uthållighet och rätt fokus.

Jag har ett mantra för det här i år, ”Less is More”. Det betyder inte att jag ska äta minimalt med mat eller dra ner till 800 kcal eller annat trams, utan det handlar om att mentalt sluta överarbeta allt som gäller kost. Är jag hungrig – ät. Fundera inte så mycket på vad eller när eller hur. Det gäller inte bara kost heller, det gäller hela min attityd till livet. Men det ska jag gräva i mer en annan dag. 🙂

 

Det var Release 14 idag också efter att vi fått audiens i den stora salen. Härligt. 🙂 Klara framsteg från i går redan, det känns bra. Min rumpa lär tala om att den lever i helgen… Hade redan känningar från igår och idag tog jag svängarna mer.

Och jag lämnade en del av min medhavda sallad högst frivilligt, yay! Jag är lagom mätt nu. Sedan fick jag i ärlighetens namn bra hjälp av en övermogen avokado + att det är fjärde lunchen i rad jag äter liknande sallad… 🙂 Köpte två storpack ruccola och spenat på nyårsafton eftersom det var allt de hade som var färskt och jag försöker att inte slänga mat i den mån det går.

Dags att ta helg!

Good Morning, my ass. :)

Good Morning, my ass. :)

Kommentarer 2 kommentarer

Idag ska jag börja med att gnälla lite. 🙂 Fick hem senaste numret av Elle Mat & Vin igår och den tidningen har gjort sitt i mitt hem nu. Jag har haft det på känn länge, de senaste x antal numren har inte ett enda recept väckt intresse och jag har länge retat mig på svårtillgängliga råvaror eller varför inte råvaror som man måste googla på för att ens begripa vad det är? Jag har även stört mig på deras präktighet, är det ett recept som behöver ägg står det inte 3 ägg, det står 3 EKOLOGISKA ägg. Inget ont om ekologiska produkter som så, jag köper det ofta själv, men jag upplever det som att de skriver en lite på näsan, och jag tål inte sådant. Visst är det bra att påminna om att undvika rödlistad fisk, men det finns bättre sätt att göra det på än att skriva det i en ingredienslista.

I senaste numret inleder de med en lång artikel om Kristin Kaspersen, jag vet faktiskt inte riktigt varför. Hennes kändisvariant av kokbok (Good Morning) släpptes i juli förra året. Jag har inget emot Kristin som person och hade det t ex varit Amelia eller liknande blaska hade det varit en helt ok artikel. Men i en mattidning? Mja. Nåväl, det handlar om hennes bästa morgontips och det är också det hennes kokbok (fortfarande släppt redan i juli) handlar om. Vi får t ex ta del av fina råd som ”gå upp en timme innan så att du kan ge dig själv en bra start på morgonen”. Hon listar saker som att ge sig själv en lång massage, promenad, vällagad frukost osv. Minns inte exakt allt, men det var det gamla vanliga stuket (som får mig att kräkas en aning). Sedan får man läsa att hon numera går upp så tidigt som 05:50 för att få ta det riktigt lugnt på morgonen och där någonstans slutade jag läsa. Vad jag är trött på att höra präktiga storstadsmänniskor med fri arbetstid (och tydligen inget avstånd till jobbet) föreläsa om livet. Jag säger inte emot Kristin, har man möjligheten att ge sig själv en bra start på dagen så är det garanterat bra för själen. Men hur många kan rent praktiskt lösa det i sin vardag? Jag steg upp strax innan fem idag och fick ändå borsta tänderna på jobbet + dutta dit min mascara. Min man steg upp 04:30 och hann med att klä på sig, ett toabesök och en snabb titt på hur det gick i hockeyn innan han satt i bilen på väg in till jobbet. Och vi är ändå barnfria + att jag naturligtvis kan flexa lite som jag vill. Men jag skulle inte må bättre av att ”ta hand om mig själv på morgonen” och sedan tvingas sitta på jobbet till efter 18:00 för att hinna med dagen och då missa all kvällstid med mannen. Det är dessutom många som inte alls kan styra sin tid och som lägger oceaner av tid på pendling varje dag, gärna i kombination med att dumpa av barnen på dagis. Framförallt är det väldigt många som inte jobbar på kontorstid i en storstad och inte direkt har någon nytta av fina tips på frukostrestauranger i inre Stockholm.

Jag har inte på mig någon offerkofta eller viftar med lättkränkt-flaggan här, jag skrattar mest åt det hela. Men jag blir allt lite trött på att det alltid ska ältas samma gamla rappakalja år ut och år in när samhället sedan länge sprungit ifrån det tänket. När kommer en morgonbok som på riktigt tar itu med allt vad den bistra vardagen innebär? När kommer tips på frukostar för en tvåbarnsmamma som jobbar treskift i Åtvidaberg t ex?

Jaja, nog gnölat för idag. 🙂 Jag kan sluta köpa tidningen när prenumerationen väl går ut och lär må bättre av det.

Vi ska storhandla idag och har minsann två nya vegorätter på agendan till helgen. Jag är riktigt förtjust i kokböckerna ”Mera Vego” och ”Ännu Mera Vego” av Sara Ask/Lisa Bjärbo som jag köpte på rea förra året. Enkla, goda recept utan dyra eller krångliga råvaror och dessutom utan krusiduller. Jag behöver inte fundera ut ersättningsprodukter som nästan alltid varit fallet med t ex Elle Mat & Vin, även på den tiden då de hade bra recept.

Idag ska vi dessutom vara allt annat än präktiga och plocka upp käk på Burger King efter handlingen. Det gör nog inte Kristin Kaspersen (hon har för övrigt uteslutit gluten, socker och laktos i fall nu någon undrar). Haha, nu var jag där igen. 🙂 Jag är säker på att Kristin är en genomtrevlig person och det är inget illa ment mot just henne. Det är hur präktigheten förmedlas i media idag som jag stör mig på. Man har större chans att slippa genom maskorna som alkis idag än som kolhydratälskare. Plus att jag är rätt trött på svensk kändishysteri överlag.

Igår bokade jag en resa till Helsingfors för mig, mannen och mamma i början på juni! Som vanligt är osäkerhetsfaktorn där (får mannen ens ledigt, lever vi alla den tiden osv), men i värsta fall förlorar vi inte allt för mycket rent ekonomiskt åtminstone. Vi fick nästan löjligt billiga flygbiljetter och jag har redan kollat dem många gånger för att försäkra mig om att det är resa åt båda håll och för alla tre. Men är man ute i tid och det klaffar med lågpriskalenderna kan man onekligen flyga billigt.

Nu börjar med andra ord kylen fyllas på med lappar igen, vi har även fyra konserter + två standupkvällar inbokade och klara.

Idag blir det Soma Move! Yay! Jag gick igång för fulla muggar igår på lunchen då kollegor höll på att babbla om de olika träningsalternativen som finns här, naturligtvis med ett visst mått av näsrynkande. Även om alla håller med om att det är bra möjligheter vi har, hör man alltid ett visst mått av snorkighet som väl egentligen mest handlar om att de själva inte orkar gå. 🙂 Jag tänker inte be om ursäkt, jag talar gärna och länge om hur bra de olika passen är och vill man lyssna så varsågod. Det finns de som gärna vill höra, men de får sällan chansen för snorkrövarna. Det intressanta här är att de inte går på några av passen själva, så de har ingen aning om vad de pratar om.

Soma Move kom som vanligt också upp liksom den obligatoriska frågan ”Vad är det för nåt?”, sagt med en viss näsvis ton. Jag ska nu sluta svara (om det inte är någon som genuint är nyfiken) och bara hänvisa till att de får gå på lunchpassen på fredagarna. 🙂 Det är dessutom svårt att förklara även för en som faktiskt vill veta och inte bara letar efter att få snorka sig lite. Värsta jag hört gällande Soma Move hittills här var förra året då en kollega som bor granne med instruktörens föräldrar ondgjorde sig över hur han (instruktören) förändrats och att han blivit rabiat gällande motion och kost. Jaha? Får man inte göra en livsstilsändring om man så vill?  Men det är samma kollega som emellanåt är på mig för att JAG är för intensiv, så man kan ta det mesta han säger med femtioelva nypor salt. Jag må ha mina demoner, men de har han noll koll på och det han gnölar om är allt det som får mig att må bra. Vi är diametralt olika han och jag, vilket jag kan acceptera, men inte han. Han hade en lång föreläsning om hur viktigt det var att vila när han hörde att jag + några till skulle jobba i mellandagarna t ex. Jag har full respekt för de som kan och vill ta en vilopaus där, men jag själv blir bara stressad, försoffad och sur. Plus fet. 🙂 Han verkar tro att jag bränner ljuset i båda ändarna, han fattar inte att jag tar igen mig hemma både när det gäller vila och kost.

Men nu gnölar jag ju igen! Gah! 🙂

Igår hade jag en skön stund med en apelsin. Det låter lite snuskigt, men det handlar såklart om mindfulness. 🙂  Jag kände tydlig hunger vid tretiden och hämtade mig därför en apelsin. I vanliga fall slafsar jag i mig en apelsin på ingen tid alls, men nu verkligen ansträngde jag mig att njuta av klyfta för klyfta och dra ner rejält på tempot. Inte helt oväntat kändes det både bra och betydligt mer mättande än det brukar göra. Det är inte hjärnkirurgi det här trots allt. Dessutom känns det så bra när jag väl gör det + att magen naturligtvis också mår betydligt bättre av att jag tuggar långsammare och faktiskt finfördelar det jag stoppar i mig. Jag har även börjar dricka betydligt mer utan att tänka på det, antar att de signalerna når fram nu. Det känns som att jag är igång.

Så småningom ska jag börja jobba med hur jag ser på mig själv igen. Jag måste starta upp speglingarna igen, har märkt ett bra tag nu att jag inte riktigt tar in det jag ser i spegeln och det är en av mina största fällor. Det är lätt att intala sig att kroppen är si eller så, både när det gäller att låtsas som att allt är bra och att tycka att det ser för jävligt ut. Det handlar om att ta in det aktuella läget utan minsta filter påslaget OCH att samtidigt acceptera och älska det man ser. Det körde jag mycket på under VV-tiden och det var väldigt helande för själen och är något jag drar nytta av fortfarande. Jag accepterar helt enkelt inte självhat längre. Jag är inte nöjd med min övervikt, men det innebär inte att jag hatar mig själv eller min kropp. Jag vet varför jag har mina extra kilon och steg ett nu är att acceptera och förlåta beteendet och vänligt men bestämt styra om skutan. Samtidigt som allt är väldigt enkelt är det också förbaskat svårt att programmera om ett huvud som alldeles för länge kört på i fel spår. Något jag visste redan 2010. Det är hög tid att kickstarta projektet att migrera till ett nytt system. 🙂

Prokrastineringsblues

Prokrastineringsblues

Kommentarer 2 kommentarer

Ny dag, nya tag. Det känns bättre idag, om jag bortser från en mindre förkylning i min kropp då. Hade gärna krupit ner i sängvärmen igen, men det får vänta till helgen.

Vägde mig i blindo i morse och det kändes riktigt bra. Inga siffror att haka upp sig på. 🙂 Jag får se nästa vecka om jag kollar upp siffran på tisdag och bokför den, eller om jag helt enkelt låter det vara hemligt längre än så. Kan jag inte hantera siffran som enbart en siffra får det vara. Problemet med vägningen för min del är att oavsett resultat blir det ett slags gisslandrama där jag medvetet eller omedvetet skjuter framför mig mina goda intentioner eftersom det nu är en helt ny vecka framför mig. Och är det dessutom ett minus på det slappnar jag av ännu mer.  Inte för att jag vill att vikten ska påverka mig negativt heller för den delen, jag vill helst inte att den ska påverka mig alls så att jag kan leva i nuet. Jag är inte så säker på att jag kan det, det finns en anledning till varför alla metoder talar om vikten av att göra slut med vågen. Men jag tar en sak i taget, jag har lärt mig att inte sätta fart med allt på en gång. Denna veckan är det som sagt mjukstart där jag känner efter och försöker vara närvarande. Det har gått hyfsat hittills och jag har känt verklig hunger vid i stort sett varje mål. Igår stannade jag visserligen upp lite för sent vid lunchen och kände ett svagt obehag precis efteråt, men jag slapp också hungerskänslor på eftermiddagen, vilket var väldigt skönt.

Igår lättade regnet och det blev ändå en kortare lunchpromenad, vilket var skönt för huvudet framförallt. Jag är glad att jag gav upp tanken på HIIT, det är sannerligen inte den optimala träningsformen när man är lite krasslig. Idag håller jag mig däremot stilla inomhus och laddar inför morgondagens pass istället.

Som vanligt har jag en korsordstidning som jag ska pressa mig igenom till på fredag då sista inlämningsdagen är. 🙂 Fast jag har bara 2-3 korsord kvar nu och de är lätta/medel så det borde jag riva av innan dess kan jag tycka. Sedan är det dags att pressa igenom nästa tidning… Fast det är ju roligt också och jag lär mig alltid något nytt. De har ett extra klurigt korsord i den ena tidningen där man antingen skriver in en ELLER två bokstäver i samma ruta, den enda hjälp man har är antalet bokstäver i själva ordet. Riktigt klurigt och roligt!

Bytte ut årskalendrarna hemma igår och plitade in saker vi har att se fram emot och det gjorde mig betydligt mer mottaglig för det nya året. Började till och med surfa loss på allvar efter nästa resa, något jag inte alls haft energi till innan. Hoppas hitta än mer energi till att klura på en längre resa till hösten. Det är egentligen kul att planera resor, men ibland blir det ett lite av ett ok.

Nästa vecka är det första veckan på länge som jag har ensamma kvällar hemma, det ska jag se till att utnyttja på allra bästa sätt. Det ska bli pyssel och bra TV-serier – och lite psykoanalys på det. 🙂 Ska klura ut mitt nästa handarbetesprojekt, det enda kravet jag har på mig själv är att det görs med garn jag redan har hemma. Köpstoppet gäller åtminstone hela januari ut, fast jag fuskade faktiskt lite i helgen då de hade rejäl rea på datorspel och jag spenderade en dryg hundring på fyra remastrade klassiker från Lucas Arts till min PC. Jag kanske även tillåter ett litet spelinköp till, enbart baserat på att jag tänker köpa det oavsett (har väntat på rean) och det är snorbilligt nu t om fredag. Men det är i så fall det enda undantaget.

Jag ska även göra mitt allra bästa att låta bli all form av utemat och köpt dryck på arbetstid + att inte handla hem egen middagsmat när jag äter ensam. Jag har mat i frysen och skåpen så jag klarar mig ett bra tag. Jag måste på allvar vänja mig av vid att allt ska vara så sabla speciellt hela tiden, det gör ju bara att inget är det till sist.

Dessutom ska jag även strypa tidningsinköpen, det finns bra saker att läsa hemma för tre livstider -minst. Förra året envisades jag handla skvallerblaska i stort sett varje vecka och det är bara tramsigt. Är jag så seg att jag inte orkar läsa ”tyngre” saker har jag enkla serier till förbannelse och de ger betydligt mer substans än vad Kardashianklanen hittat på.

Ett annat mål inför 2018 är att få fart på rensandet därhemma. Jag vill sälja av och inte minst kasta ut en hel del. Jag är så trött på att saker ramlar över mig var jag än är. Jag gjorde en impulsrensning i höstas i ett av köksskåpen och det är fortfarande en sådan kick att kunna öppna det och ta ut/ställa in saker utan att behöva pussla runt och svära. Det jag rensade ut har jag heller inte saknat en sekund. Jag är rätt säker på att jag skulle kunna göra en rejäl utrensning bland mina kläder också. Jag är SÅ less på att aldrig ha plats bara för att jag sparar på plagg som ”kan vara bra att ha”, ”kanske passar igen en dag” etc. Vem försöker jag lura? 🙂 Jag behöver faktiskt inte ta allt på en gång heller, jag kan ta en byrå eller till och med en låda i taget.

Jag har lekt lite med tanken på att göra mig en ”Att Göra”-lista med punkter som inte är allt för tidskrävande. Hade nog varit lite skönt att faktiskt få ticka av lite saker som jag annars bara skjuter framför mig. Jag kör det med jämna mellanrum på jobbet och jag tror att jag hade haft nytta av det även hemma.