Helgen som var blev inte helt som jag tänkt. Lite för mycket intag, ganska trist väder och i söndags kände jag dessutom typiska förkylningssymptom som snabbt eskalerade. Så veckan så här långt har varit rätt irriterande. Visserligen kom nya diskmaskinen i måndags och blev installerad utan problem, det är jag tacksam för. De kom  även så pass tidigt att jag kunde åka in till jobbet vid tiotiden och köra måndagslunchpasset. Men därefter har det mest varit tycka-synd-om-mig-själv-läge och någon HIIT blev det inte igår, det fanns inte ens på kartan. Snorande och hostande och en allmän seghet är inga bra ingredienser för pulsträning, istället tog jag en promenad ut till Ica Maxi och handlade lite smått och gott. 4 km blev det allt som allt och jag skäms inte för att sätta upp det på veckans Ica-klassiker. Jag är ändå helt otaggad eftersom de fortfarande inte fixat så att jag får några rabatter. Däremot är jag sur över att jag inte kunnat prova på att springa ute som jag hade tänkt nr vädret varit så tacksamt, men det går inte så länge som den här förkylningen förpestar min kropp.  Jag hoppas kunna gå på passet i morgon, jobbar hemma idag för att vila upp kroppen så mycket som det går.

Viktresultatet idag är uruselt, men det var jag beredd på. Det är ”tyvärr” inte den typen av förkylning där aptiten försvinner och jag rasar i vikt, det är raka motsatsen. Inte för att det gör mig särskilt ledsen alls, jag vet ju att det är som det är den här veckan och turligt nog vägde jag mig igår också och då var det mycket värre siffror och jag antar att måndagen var riktigt hemsk (hann inte med vågen då, men jag kände ju hur det stramade). Jag känner på kroppen att den är svullen och i obalans. Jag skulle förstås kunna hålla i lite bättre, men jag tänker som så att förkylningen antagligen stannar längre om jag även ”svälter” mig. Så ur den aspekten bryr jag mig inte, samtidigt som jag av förklarliga skäl inte har någon jättelust att uppdatera mitt excelblad. Men det är som det är och statistiken är intressant även när det inte alls fungerar.

Har äntligen tittat igenom alla bilder från resan och det är en märklig känsla att ena sekunden se bilder på sig själv där jag ser kurvig och fin ut och nästa sekund se ut som en blobb. Snacka om att man har vissa kameravinklar man bör undvika. 🙂 Sedan ska jag inte hyckla, jag hade inte trott att jag skulle balansera på 80-strecket på den här resan när jag bokade den, jag är besviken på mig själv där. Men nu är det som det är och det viktiga är att inte fortsätta singla uppåt – vilket jag väl sagt i snart två år nu. Liksom jag har yrat om att jag ska bli bättre på Intuitive eating. Jag har dock inte ens blåst dammet av mina insikter där så jag vet inte hur jag magiskt skulle hitta tillbaka till det när jag inte gör något. Någon direkt ”nystart” efter sommaren kan jag verkligen inte stoltsera med.

Problemet är att jag tror att jag har mer driv än jag faktiskt har i verkligheten. Det är lätt att göra upp planer och handla hem bra saker och känna sig igång, men det dör av lika snabbt när jag saknar det egentliga drivet. Jag har egentligen vetat om det ett bra tag, jag märker det ju så tydligt på att jag nästan slappnar av efter att veckans vägning är gjord, ungefär som att nu är det över för den här gången och så går jag loss igen. Då går man knappast neråt i vikt heller.

Den här veckan har jag dessutom känt en stark irritation eftersom förkylningen omkullkastade alla mina planer för veckan och igår fick jag ett fullskaligt utbrott på morgonen när snoret forsade, huvudet bultade, kroppen kände svullen och varm och jag stressade loss för att hitta kläder att ha på mig. Jag hittade inga strumpbyxor och försökte få på mig kompressionsstrumpbyxorna jag köpte för ett tag sedan, vilket naturligtvis var dömt att misslyckas. Vete katten om de kommer att gå att få på sig någon gång,men igår var definitivt inte rätt dag att prova. Jag hittade till sist ett par av mina favoriter och de satt som ett skruvstäd hela dagen. Det är lustigt hur snabbt det kan vända, förra veckan kändes allt toppen.

Nåväl, det här är inte veckan då jag ska göra upp några fortsatta planer, jag har knappt lust att stiga upp, än mindre fundera på vikt. Jag känner att rebellen rustar upp och det gäller att försöka hålla henne i schack så gott det går. Att balla ur fullständigt nu skulle vara en mindre katastrof.

På fredag ska vi på konsert i Köpenhamn, årets sista och jag är inte direkt taggad för det heller tråkigt nog. Men jag hoppas att det ändrar på sig när jag väl är på väg dit.

Jaja, jag behöver med andra ord rycka upp mig lite. 🙂