Ännu ett träningspass under bältet idag, en liten mix av allt möjligt direkt på morgonen och rejält med svett även denna gång. Vi avslutade med rörlighet på matta och det var SÅ SKÖNT att för varva ner ordentligt och verkligen sträcka ut alla mina stackars ömma muskler, den här veckan har varit tuff mot kroppen. I ärlighetens namn har det nog varit något pass för mycket, igår var jag rejält mör. Men nu känns det bra igen och jag tror att morgondagens Soma Move-pass blir perfekt avslutning på veckan.

Idag kände jag mig dessutom stark som attan och det såg bra ut i spegeln i lokalen de gånger jag tittade dit. Även igår på löpbandet gillade jag det jag såg. Kan ju vara att jag valt rätt klädmix också, haha. 🙂 Idag hade jag mina mjuka tights som med fel linne får mig att se gigantisk ut. Det måste vara ett lite längre och lösare linne till – vilket jag hade idag. Det är synd att träningskläder går ut mode så snabbt, hade gärna handlat på mig mer av samma modeller som jag haft denna vecka.

Bjuder på två svettiga bilder idag, första är från igår direkt efter löpbandet och den andra är från i morse:

       

Det visade sig att det är Ica som har strul med rabatterna för Icaklassikern, jag fick felanmäla det hos dem igår. Menar väl det…

Fick precis bekräftelse på att nya diskmaskinen kommer på måndag, hoppas det är med installationen som vi betalat för också. 🙂 Jag är inte säker förrän maskinen är på plats. Vi kanske hade kunnat fixa det själva också, men jag gillar inte att mecka själv med rör. Vi har dessutom aldrig rätt verktyg.

Det innebär hemmajobb på måndag eftersom tiden är någonstans mellan 9-17 och mannen åker till jobbet vid lunch (han kan inte flexa). Tyvärr innebär det också att jag missar mitt lunchpass. 🙁 Fast jag såg nu att det inte skulle vara boxning så det känns lite lättare. Jag får helt enkelt masa mig ut och springa oavsett väder.

Hade faktiskt varit lite kul att se vad jag springer på för tider idag. Jag har däremot inga stora förhoppningar som så. Skulle gärna vilja hitta tillbaka till mina fina resultat igen, men då måste jag bli lättare i kroppen och springa mycket mer. Rekordet verkar vara satt den 25/3 2015 då jag klarade 5K på 27:22 tydligen. Jisses vilken tid, sett till just min potential då! Tyvärr lägger jag inte så mycket tid på löpning längre som jag gjorde då mitt rekord sattes och jag väger sex-sju kilo mer på det. Den dagen var dessutom idealisk, jag sprang ute på rak asfalt, det var lite småkyligt ute och jag hade ett pannben utan dess like. Det är roligt att läsa gamla blogginlägg. 🙂 Har länge tänkt att jag borde läsa från början, skrev ju regelbundet på VV mellan augusti 2010-juli 2016 och jag har allt samlat i en GIGANTISK wordfil.

För att ge ett exempel från 2015 apropå löpning:

Snabb blir jag aldrig, men just de där sex minuterna per km är stort för mig av någon anledning. Det är en sådan klassisk gräns det där, att klara 5 km på en halvtimme. Det hade jag aldrig vågat tro på för fem år sedan (eller innan dess…). Märk väl att det inte betyder att jag skulle fixa milen på under en timme, jag tror inte min kropp skulle orka allt för långa sträckor på en och samma gång. Jag är ganska tung och klumpig sett ur löparögon. De som jag tränar ihop med och som springer på riktigt bra tider har alla en sak gemensamt, de är små, smala, seniga och svävar fram ljudlöst. 🙂 Fascinerande att se och jag jämför mig INTE! 😀 Jag springer för att förbränna och för att jag kan – typ. Känner mig lite som en flygande humla varje gång. 🙂

Smart tjej det där. 🙂

Mitt allra första inlägg heter för övrigt ”Motionstankar eller Sagan om hur skolgympan gjorde mig livrädd för motion”, apropå debatten som snurrar just nu i sociala medier. Jag blir trött bara av att följa den, snacka om svartvitt tänk på båda håll, lite offerkoftor vs mobbare. Jag undrar om alla de som skriker om att barnen måste släppa chipspåsen och börja idrotta själva bidrog till ett trevligare klimat under sin skolidrott? Peppade de själva de klasskompisar som var sämre och gav dem en chans? Lät de dem ens vara med i deras lag? Med största sannolikhet inte, jag känner den typen sedan länge. Märk väl att jag inte lastar dem som så, vi har alla olika förutsättningar för allt och jag är ingen vän av att alla ska behandlas lika oavsett vad det gäller. Men det är enkelt löst, låt de som har drivet och viljan få satsa på sina betyg i idrott och låt de andra motionera utan prestationskrav. Det enda som då räknas är närvaro och en viss mån av vilja. Att det är bra att röra på sig är inget argument i sig om barnen ändå skippar lektionerna på grund av ovilja/rädsla/lathet etc. Jag är så glad att jag inte har barn. 🙂