Japp, just nu går det bra. 🙂 Började morgonen med ett pass med träningsgruppen och det slog mig åter igen hur långt jag kommit. Där står jag med fem karlar och vi ska ut och springa upp till ett av utegymmen som finns i Älmhult. I princip alla väger MINDRE än jag gör och de som inte gör det är istället bra mycket längre och muskulösare och mitt gamla jag hade sannerligen haft tokpanik. Mitt gamla jag hade såklart inte ens stått där, jag tyckte gruppass verkade genomvidrigt och springa fanns inte ens på kartan. Låta andra se hur kass jag är?! Nej tack! Men det är inte så det fungerar, vilket jag lärt mig genom åren med gruppen. Det som händer är att jag pushar mig själv lite mer än vad jag hade gjort på egen hand. Och jag hängde med grabbarna ganska bra på vägen ut, visserligen för att de körde ganska lugnt, men ändå. Och på vägen hem då det var fri fart höll jag mig i mitt tempo, men ändå så att jag hade kontakt med dem i synfältet (de är alla gamla fotbollsspelare eller liknande och har en helt annan vigör än jag när det gäller löpning + att en del av dem väger likt en liten, muskulös fågel). Dessutom PRATADE jag samtidigt med vår tränare som sprang bredvid mig. Och bäst av allt, jag var inte ens sist (jag tror den störste killen var en bit bakom mig, såg i alla fall aldrig honom). 🙂 Jag är så stolt över att jag kommit så långt och att jag vågar utmana mina komfortzoner. Jag behöver inte vara så bra på saker, det är modet att göra dem som är det coola. Jag försökte även anamma det lite när vi var på utegymmet. Sist vi var där sträckte jag en muskel rejält, så jag var lite försiktigare med styrkemomenten idag. Istället försökte jag utmana med att våga klättra lite mer och vara i obalans. För mig var det utmanande och det är huvudsaken. Kan inte låta bli att svära lite åt att jag inte lät den äventyrliga flickan i mig utmana sig själv då jag var liten. Jag gillade att klättra och skutta med killarna, men fick veta av en idiotisk lärare att de var en dålig förebild och att jag skulle vara med (de utstötta) tjejerna istället. Jag kommer aldrig att förlåta henne, även om jag såklart tar eget ansvar för det hela också. Tänk om jag hade uppmuntrats att vara fysisk och att få vara den jag är, då hade jag inte haft viktproblem idag – det vågar jag lova. Nåja, det är vatten under bron!

Det är full rulle på jobbet och det är kul, tiden flyger fram. Jag väntar med spänning på mina ergonomiska pryttlar, även om jag just nu lånar en Rollermouse Red Plus och en ståmatta av andra. Jag har börjat stå på kontoret igen och det gör under för min rygg. Rollermousen tror jag också blir bra, men jag behöver ett annat tangentbord, just nu blir det snett i högerarmen.

Mina småproblem tickar jag också av i löpande band, fick precis mail från CDON som skickar mig två nya granolapaket + återbetalar ett som var slut i lager och jag får behålla de jag har. Jag är som sagt inte knusslig med datum, tror de går fint att äta ett tag till. Det är mer själva principen. Igår testade jag ett knep som jag läst på nätet och fick i princip helt bort de irriterande märkena i handfatet! Länge leve Google! (hällrengöring till spis gjorde susen). Nintendospelet väntar jag på mejsel + rengöringsalkohol till, kommer förhoppningsvis innan helgen. Sedan överväger jag om jag ska orka gå till Coop och påpeka att de sålde mig förra veckans travtidning i förrgår. Jag tog såklart för givet att det var veckans tidning och var så glad att de hade den eftersom den alltid brukar vara slut så jag köpte den på stört (till travintresserade mannen). Igår skrattade han och sade att jag hade en sak till att reklamera och jag log jag också, men lik förbaskat rafsade jag åt mig den i morse. 🙂 Jag vete katten om jag faktiskt orkar gå dit dock… I alla fall inte nu på lunchen, jag känner för att sitta i solen och ta det lugnt. 🙂

Vikten i morse var till sist ett trendbrott och det var ett gäng hekto över 78,1 som förföljt mig i nästan en vecka nu. Fullt förståeligt dock, jag åt en rejäl portion ärtsoppa igår och har haft orkester sedan dess. 🙂

Det var riktigt härligt att inta lunchen utomhus idag! Passade till och med på att ta fem minuters ryggläge på bänken och bara njuta. Hade gärna stannat kvar, fast då hade jag garanterat somnat. 🙂

Har nog bestämt mig för att låta travtidningen vara, jag orkar inte gå dit idag (jag har sandaler på mig som inte är designade för snabbt marscherande) och man kan ju även ifrågasätta vems fel det är, jag kunde själv ha läst datumet på tidningen. Inte för att allt handlar om egen vinning heller, ibland tycker jag det är bra att påpeka saker så att rutiner kan ses över. Inget är så irriterande som folk som gnäller på saker om och om igen, men inte ger den som gör fel en chans att förbättra. Men i det här fallet känns det mest som att någon slarvat/inte hunnit med. 🙂

Jag ska dessutom troligtvis till Ica hemma och hämta ut ett paket idag, har beställt Lego som inte är till mig, utan till min kompis son som jag är fadder åt. Jag har varit väldigt lugn på Legofronten i år, det finns ju ingen plats hemma! Jag behöver fler hobbies som inte kräver utrymme! Det är synd att jag jobbar framför en dator hela dagarna, det gör att jag helst inte vill sitta framför skärmen hemma, även om det naturligtvis blir en del där också.

Tågstrul grande i Skånetrafiken idag, så jag tog det säkra före det osäkra och tog nästa inkommande tåg (som var mer än 75 min sent), viket visade sig vara väldigt klokt eftersom resten ställdes in.

Hämtade ut mina paket och svarade på lite jobbmail när jag kom hem. Passade även på att lyxa lite med bananglass (mixade ihop fryst banan, mango och en skvätt yoghurt) och det var precis rätt. Middag ska jag luska på nu när rätta hungern är där, när jag kom hem skrek kroppen bara efter glass och jag blåste den på det igår. Fast då var det på jobbet och där har jag varken fryst frukt eller mixerstav. 🙂

Fascinerande så fort Rollermouse sätter sig, jag kom precis på mig själv att försöka scrolla på mitten av laptopen. 🙂

Mer problem-framgångar också, efter att ha gnuggat loss med sex spritindränkta tops + en pad fungerar nu NES-spelet! Jag behövde inte ens skruvmejseln!

Fast bäst av allt är att min kollega som drabbades av allvarlig hjärnblödning gillat en av mina bilder på FB! <3 Så glad att se henne lite aktiv! Hon är saknad av oss alla!