Då var snart dag 2 över och det har varit en bra dag på alla fronter, hoppas det håller igång.
Jag kan inte nog beskriva hur fantastiskt skönt det är att känna att jag har kvällar igen. Jag trivs riktigt bra i nya vardagsrummet!
Fastan går oväntat bra också. Trodde igår att jag reagerade, men det var en kombination av att mensen kom (värmevallning) + att jag druckit dåligt. Idag har det känts bra. Det är för tidigt att dra några slutsatser än naturligtvis. Men än så länge känns det bra.
I morse var det segt att stiga upp så jag sköt upp min cykling till kvällen för att inte känna mig så stressad. Lyckades komma lite längre idag, vilket känns bra.
Körde även dag 2 på höftöppnarövningarna och jag är positivt överraskad över seriositeten.
Mina nya jeans kom i lådan idag också och verkar sitta riktigt bra och är så sköna. Så nu ska jag klara av hösten ett tag, hoppas såklart behöva köpa nya i mindre storlek så småningom. 😀
Jahapp, fyra veckor avklarade och som vanligt har jag en gnagande känsla av att jag slösat bort den. Jag är inte bra på att hantera långsemester. Men jag behövde å andra sidan få vila upp mig och släppa jobbet rejält – och det har jag gjort i alla fall. Plus att jag har fotograferat varenda vrå av vår trädgård + vår katt! 🙂
Kost och motion har tyvärr varit rätt bedrövligt och vikten är åtminstone årshögsta med marginal (kanske värre än så). Mina senaste vägningar har jag inte tittat på, jag bara ställde mig på vågen och såg åt ett annat håll för att inte må dåligt. Låter kanske märkligt, men jag behövde det. Omstarter funkar alltid bäst i vardagen för mig då jag behöver planera mitt liv ändå. På onsdag ska jag titta neråt igen och ta mina mått, vilket kommer bli en sorglig historia av alla kläder att döma.
Så från och med idag är det omtag på det mesta.
Slut på omdömeslösa matintag
Tydligt fasteschema
Tydligt motionsschema
Jobbet får inte fortsätta ta över mitt liv
Matintagen är den ”lätta” biten. Nu finns det inget att skylla på längre, vardagsrummet finns där (förutom elementen) och det mesta har löst sig och det är inte alls synd om mig. Så nu tål jag att tas i örat igen. 🙂 Det är SLUT på mina massiva godis/snacksintag och matportionerna ska minskas radikalt + att jag ska hålla mina fastetider.
Motionen tar jag i etapper, steg ett är att hitta vanan igen och sluta känna negativ stress över det. Jag tänker mig små, regelbundna sessioner + att hitta vardagsmotionen igen. Vi har haft ett par tuffa cykelpass i sommar, men det började kännas som ett jobb istället för som en ynnest för kroppen och då kom det där sabla stresspåslaget igen som jag försöker undvika så mycket jag kan. Jag vet ju att stressen kommer från jobbet kombinerat med vardagsrummet egentligen, men det kommer att ta tid att läka ihop igen och då får inget jaga upp mig för mycket. Så lite och ofta är min målsättning.
Idag började jag med 20 min cykling (mitt hemmagym är tillbaka!) och tänkte hålla i det nu som en bra start på dagen. Sedan ska jag krydda upp det med annat, har ju en hel del hemmaträning att roa mig med. Jag ska vara med på en 21 dagars onlineträning med start i eftermiddag med fokus på höftöppnaren (sägs ta en kvart per gång ungefär). Även om jag inte är alls så stel och orörlig som sist jag vägde så här mycket så märker jag såklart att det har blivit sämre – och det är inte acceptabelt. Av olika anledningar så är jag mycket mer orolig för att bli stel och orörlig än det faktum att jag är tjock.
Jag började ju på en ny omgång Core Play i början på juli, men efter att ha tagit mig hyfsat genom första veckan fick jag problem med handlederna + att det var så varmt så jag lade ner det. Jag behöver bli lättare innan jag kan ta upp det på allvar, det blir så oerhört påfrestande för lederna annars. Nu har jag ju massor av annat att ta till, som t ex Down Dog-apparna + ett gäng dansövningar som jag skaffade mig tidigare i år (innan jag insåg att det inte fanns utrymme under renoveringen att ens testa dem 🙁 ). Det är en helt ny värld nu när jag har golvyta igen! Men jag vill göra det på mitt sätt nu ett tag och inte ha fasta onlinepass (höftöppnarsessionerna kan även göras efteråt) som stressar. Helst vill jag träna på morgonen innan jag börjat jobba. Lunchen vill jag andas ut på.
Svårast blir väl att få ner jobbstressen. Men det är uppenbart att det inte fungerar att hålla på som jag gjort i snart två år nu och ingen kommer att tacka mig för det heller. Sedan sitter såklart allt ihop, vardagsrummet var en GIGANTISK stressklump ovanpå jobbstressen + att pandemin tog bort det mesta som jag utnyttjat för att hantera jobbstressen på. Jag behöver mina resor och få komma hemifrån och uppleva annat.
Ett steg i allt det här är förstås också att hitta tillbaka till mig själv och inte gripas av panik. Ja, jag är tjock igen och på nivåer jag aldrig hade förväntat mig nå. Jag hade tydligen en gräns på hur mycket stress jag klarade av. Men det betyder inte att jag inte lärt mig massor av alla års kamp, jag VÄGRAR bli arg på mig själv eller känna självhat igen. Nu är jag tjock av naturliga skäl pg av dumma val och det är bara att gilla läget. Kroppen gör det den kan med vad jag ger den och den är fantastisk. Så nu börjar speglandet igen på allvar. Här och nu – detta är jag och jag är fin.
För att hjälpa mig lite med självbilden har jag beställt nya, förhoppningsvis bekväma underkläder + ett par jeans. Jag blir inte gladare av att ha kläder som sitter som korvskinn och jag måste i alla fall ha ett par långbyxor nu när det blir höst. Jag kommer dock aldrig att ångra att jag gav upp min tjockisgarderob, det hade varit mer sorgligt att damma av den nu än att köpa nytt. Ironiskt nog gillar jag dessutom min ”nya” byst, just den hade jag gärna behållit. 🙂
Jahapp, då var vi där igen. Den känslomässiga berg och dalbanan tar inte slut ännu.
Om vi börjar med jobbet så har det varit en omtumlande färd i år – mestadels positivt. Även om jag just för stunden är lite nedstämd. Jag gillar inte att inte kunna leverera det jag vill och än mindre när det dessutom missförstås av andra för att jag inte kan visa bättre just nu. Jag VET att jag gör vad jag kan och jag VET att det uppskattas i mångt och mycket, men Duktig Flicka vill alltid mer.
Ibland kan jag drömma om en annan karriär där jag bara har mig själv att svara upp till, eller åtminstone kan jobba obehindrat av andra under långa stunder. Det är ingen hemlighet att jag presterar bäst då, som den introverta nörd jag är. Men jag har anpassat mig bra till dagens kontorsklimat och jag har sociala sidor i mig också som är rätt så hyfsade om jag får säga det själv. Men jag börjar verkligen vara fantastiskt klar med femtioelva möten dagarna i ända.
Renoveringen är jag än mer klar med, fy fan vad less jag är på den och på bolaget som utför den! För ett par veckor sedan då gipsväggarna kom upp såg vi ändå ljuset och vi kom äntligen till skott med alla val och har nu valt golv och väggfärg och möbler (som kommer på torsdag) och jag har tjusigt gardintyg hemma som väntar på att sys till gardiner. Men nu står allt still igen och inte ett knyst hör vi. Vi har skämtat om att det inte skulle vara klart till sommaren, nu börjar skämtet fastna på allvar i halsen. Det drar ner oss båda så in i h-vete, man kan lugnt säga att vi måste ha ett helt galet bra förhållande som inte spricker i sömmarna av detta. Inte nog med att min man inte får en enda stund i huset för sig själv (mer än då jag cyklar till affären), vi har dessutom levt i detta kaos i snart ett halvår nu. Jag orkar inte ens dammsuga längre. Vad är poängen?
Så att vikten är skyhög förstår jag. Jag kan inte förmå mig att ta det där taget som behövs, jag har inte den energin och orken i mig. Allt jag har går åt till att orka stå ut lite till i skiten och att orka jobba. Men jag är inte ok med det.
Idag var jag på kontoret för en gångs skull och rensade ut gamla skåp från förra jobbet. Mycket skit och minnen om vartannat och jag träffade flera gamla kollegor (varav två gamla chefer). Det var en riktigt skön dag så länge jag höll mig hemifrån och jag passade på att äta frukost på Aktivitetshuset (där jag tränar i vanliga livet) som har blivit nyrenoverat och såg så fint och ljust ut! Jag åt även lunch på Muff som skaffat en uteservering på innergården och där jag fick njuta av lite sol.
Dessutom var jag på Lindex för första gången i år och handlade faktiskt lite kläder. Ett par shorts och ett par fladdriga tygbyxor + ett par träningstights och lite underkläder. Jag är så pass stor nu att jag kan glömma mina vanliga byxor för stunden. Men jag vägrar deppa ihop alldeles för det och därför fick det faktiskt bli lite nytt. Känns ändå bättre än om jag hade haft kvar gamla tjockiskläder och blåst dammet av dem. Och som alltid så är ju storlekarna lite all over the place. Skrattade lite åt att jag antagligen blängde på expediten när hon snällt undrade om underkläderna (40/42) var i rätt storlek. eftersom hon så oerhört snabbt förklarade sig. 🙂 Sanningen är den att jag själv funderade ett tag på vilken storlek det skulle vara. Men jag hoppas det blev rätt. Det kändes faktiskt bra att få lite nytt till sommaren, även om byxorna blev storlek 42 och 44. Jag blir inte lyckligare av att gå enbart i tights hela sommaren.
Lite kommer denna positivism av att jag kände mig så pass stark och rörlig på årets första cykelpass i söndags. Jag brukar vara både stel och lite ovan vid premiären, men i år var det inte så. Även om jag degat ihop så finns där en grundfysik som inte går av för hackor.
Dessutom har jag hittat ännu en trevlig träningsform på nätet som inte kräver allt för mycket utrymme och som tar på rätt bra. Fast som med all annan hemmaträning så vill jag helst få tillbaka mitt hem innan jag tar i mer. Meh.
Just nu sitter jag hemma i misären och som vanligt gör jag inte mycket med min lediga tid. Mannen jobbar sent denna vecka, vilket vanligen brukar betyda att jag då passar på att göra sådant jag gillar att göra själv – men det har i stort sett dött av helt i år. Jag kommer inte åt mina saker och jag har heller inga ytor att vara på. Glo på TV gör vi tillräckligt ändå och egentligen vill jag inte sitta vid datorn heller, det gör jag också tillräckligt om dagarna. Meh igen.
Jag är så less.
KonMari: Badkläder & fleecetröjor + lite allmän uppstädning
Idag slutade jobbdagen lite i moll och för att inte älta det hela kvällen valde jag att ta itu med stöket här hemma. Detta genom att vika och ta hand om ALL tvätt och ALLA kläder som befann sig utanför lådor i Blå Rummet (där vi förvarar kläder, tvätt och LEGO…).
Före och efter:
Lustigt nog brukar jag hata att vika kläder, men sedan jag lärde mig KonMari-metoden är det förvånansvärt meditativt. Mannen kanske inte blir lika glad över sina små ”paket”, men det är inte mitt bekymmer. 🙂
Efter att ha fått undan allt och impuls-KM:at badkläder och hårband + tagit hand om lite olika ”eftersläntrare” som dök upp förberedde jag för byxor genom att lägga dem på samma plats (ingen ork eller tid idag).
Därefter bestämde jag mig att ta fleecetröjor som avslut. Det var ingen svår affär i sig, jag har ett par som hängt med i 11 år och som jag älskar än och som håller form och färg. Några blev avtackade och borde väl egentligen fått nya hem, men jag är för lat. Dessutom var den med mest potential lite vass i dragkedjan upptill, vilket talar emot att pracka den på andra.
Sen var det då min knallrosa fleece med Emily Strange-motiv. Köpt på eBay för umptiljoner år sedan, passar som handsken och är superskön MEN jag har aldrig haft den trots att jag tycker den är urfin. Varför undrar ni? Den kräver handtvätt. Jag vet inte varför man gör den så skröplig eller om det ens stämmer, men eftersom den är väldigt fluffig invändigt har jag alltid antagit att den dör om jag tvättar den (och handtvätt kommer aldrig att ske). Så den har stått där i skåpet år efter år – tills nu. Jag tänkte direkt efter att ha provat den att denna ska jag ha på mig från och med nu, sedan såg jag en ful fläck på armen! Hur är det ens möjligt? Så nu går den i tvättmaskinen, vilket avgör dess öde.
Igår tog jag mig an en av de tuffaste högarna = toppar, linnen och t-shirts. Hade egentligen tänkt ta dem var för sig, men eftersom de var utspridda överallt körde jag på. Jisses så mycket jag hade! En sprängfylld byrålåda där de låg rullade på varandra, två gallerkorgar, en rågad plastlåda (tog till dem när allt annat blev fullt…) plus lite från tvättlinan på det.
Det blev en rejäl hög på sängen!
Dock var det enkelt att snabbt hitta sådant som glittrar och jag behöll också en hel del, inklusive några t-shirts som egentligen är lite för små just nu. Annars var det en bra dag mentalt, tyckte inte saker satt så pjåkigt trots valkar och annat. Men tröjor som sitter för tajt om axlarna fick avsked, de kommer aldrig att passa igen. Min kropp har format om sig där.
Min glittrigaste t-shirt (köpt i Prag, fast med många minnen från New York):
Jag tackade av en del som jag passade på att ta bild av som minne:
Simpsons-tröjan är egentligen i fint skick, men jag förknippar den så hårt med min tjocka, olyckliga tid att jag tackade av den av den anledningen. Jag känner bara sorg då jag håller i den.
Slutresultatet blev en överskådlig byrålåda för mina t-shirts (innan låg de som sagt rullade på varandra) och toppar och linnen fick plats med nöd och näppe på en gallerhylla, vilket är lite magiskt ändå.
Nu ska jag nog flytta lite på några av dem när jag väl är klar eftersom det är lite väl tajt packat och jag säkert har missat några som ligger i tvätten – men jag är nöjd! Det var min absolut största kategori. Klänningarna är visserligen också många och tuffa, men de ska inte vikas, så det borde gå hyfsat snabbt om jag bara klarar av urvalsprocessen. 😀 Utöver det har jag byxor & shorts, skjortor, kavajer, koftor & fleece och badkläder kvar om jag räknar rätt. Sedan är det ytterkläder, accessoarer, skor och väskor också innan hela kategorin är överstökad. Men det känns som att jag snart gjort det tuffaste. Många av de kvarvarande kategorierna är väldigt små, jag har t ex två skjortor, två bikinitoppar och en baddräkt. 🙂
Tråkigast antar jag att det blir att ta mig genom byxor, eftersom jag inte lär kunna ha många av mina par idag. Jag kommer nog ändå att spara på de som passat de senaste åren och som glittrar starkt. Min förhoppning är ju ändå att få bukt på min övervikt inom en hyfsat snar framtid, även om det inte är mitt fokus just nu.
Det kan låta galet att ha strumpbyxor som en egen kategori, men inte om det är jag som är i farten. Jag räknade ut att jag hade 83 strumpbyxor i processen, kan även ha missat att bocka av något par + att jag säkert har några i tvätten än på det. Inte illa va? 🙂
Det är förstås lite lätt vansinne att ha SÅ många par och jag kände mig först nästan lite låst när jag såg den gigantiska högen och inte riktigt visste var jag skulle börja. Så jag valde att sortera upp dem efter färg för att få en lite bättre bild, annars kändes det som att risken var stor att jag behöll ett par bara för färgens skull.
Jag älskar klänningar och kjolar och vill gärna matcha strumpbyxorna efter dem + humör så jag insåg rätt snabbt att här var det antagligen mycket glitter.
Jag hade även många oöppnade paket. Till skillnad från andra kategorier betyder inte det att jag gjort felköp, utan det har varit mitt sätt att ha en garanti att jag har en strumpbyxa som är hel och fräsch när tiden krisar.
Det som förvånade mig var att majoriteten av mina använda strumpbyxor var i så pass gott skick, uppenbarligen har jag sållat rätt bra ändå trots mängden. Jag var dock benhård, allt med noppor och hål var automatiskt ute ur leken hur mycket de än glittrade färg och formmässigt.
Som med trosor så kan jag inte se på strumpbyxorna vilken storlek de är och strumpbyxor är dessutom makalösa på att luras, så ganska snart fick jag börja prova dem för att avgöra. Ironiskt nog hade jag för övrigt hemsk lårsmärta i natt (har en lårnerv i kläm som till viss del beror på min kärlek till strumpbyxor – och mat. 🙂 )
Det tuggade i alla fall på och först tänkte jag tacka av ett par för att de köptes för en begravning och att jag förknippade dem med det trots att de var fina, sedan blev jag osäker på om de faktiskt var dem och tog tillbaka dem.
Jag hittade även par som jag hade både i använd och ny version + att jag uppenbarligen längtat efter mörkbruna strumpbyxor eftersom jag hade tre nya par i samma nyans. 🙂
Jag var rätt generös i slutändan, det är ett plagg jag trivs i och det är också ett plagg som slits snabbt och även om man inte ska bunkra i sig enligt metoden så känns det glittrigt att veta att jag har favoriterna hemma. Dessutom, det kanske aldrig kommer en dag då mina blåa strumpbyxor med vita prickar gör sig, men det är förbaskat härligt att se dem. 🙂
I slutändan behöll jag 38 par (+ eventuella eftersläntrare i tvätten) vilket fortfarande är en del, men de tar tack och lov inte så stor plats när man viker dem smart och inte bara pressar ner dem.
Det kommer att självrensas ytterligare gissar jag, jag är makalös på att riva sönder dem med tånaglar eller fingernaglar + att jag är benhård med sådana som kasar det minsta. Just den biten är ju svår att avgöra när man håller i dem eller ens provar dem, man behöver gå runt en bit.
Och med det har jag fyllt en sopsäck! Jisses… Undrar var det landar?
Japp, igår startade jag min KonMari-resa så att säga. Eller process är kanske ett bättre ord.
Steg 1 är kläder, men att ta alla mina kläder och lägga i en hög låter sig inte göras eftersom sängen är enda platsen för det hela och jag gissar att min man gärna vill kunna sova där även framöver. Så jag har delat in det i olika mindre kategorier.
Jag valde att starta med träningskläder, kändes som en logisk start eftersom jag nyligen tvättat allt (har dem för sig eftersom jag inte vill råka köra dem med sköljmedel) och de dessutom höll på att ta över ”klädrummet” eftersom lådan de ska vara i varit överfull länge.
Samlad hög
Det blev en gedigen hög av det och först kändes det nästan lite ogreppbart, men jag högg tag i ett plagg jag gillar och kände efter och sedan rullade det på rätt så bra. Kände ganska snart att jag behövde prova en del av plaggen för att verkligen känna om de gav glädje eller inte, eftersom jag tränat hemma i snart ett år är det många favoriter som legat oanvända. Jag behöver inte långa tights eller ens linnen hemma, eftersom det blir rätt varmt i vårt lilla hus när man anstränger sig.
En intressant effekt kom då jag tog tag i mina cykelkläder. I höstas köpte jag på mig en del på rea inför denna säsongen (de är ju rätt dyra annars) och det skulle ju lätt kunnat ha varit ett dumt impulsköp, jag har gjort åtskilliga sådana i mitt liv. Men så fort jag höll i första plagget sken jag upp som en sol och såg mig susa fram på två hjul i vårsolen. Jag vet också att jag lade ner mycket tid på just det inköpet och jag valde ut det som verkligen tilltalade mig och som behövdes i arsenalen.
Jag fick naturligtvis även uppleva den rakt motsatta effekten. Jag gjorde ett impulsköp från Workout Empire ungefär samma tid som cykelkläderna förra året och VARTENDA plagg hamnade i avskedshögen. De flesta med lappen kvar. Det känns ju lite bittert, men om jag ska vara helt ärlig så kände jag det nog redan då de kom, fast jag försökte övertyga mig om motsatsen. Jag dissar inte märket i sig, de har fina, prisvärda kläder för kvinnor av alla former, men just de jag köpte är inte rätt för mig. Någonstans inbillade jag väl mig att ”bara jag gick ner ett par kilon så…” men faktum är att även om det sker kommer jag inte att bli gladare, de sitter inte rätt då heller. De hamnar i skänkes-högen med annat som är helt och rent.
Det som förvånade mig lite var hur pass befriande det var att faktiskt få ”tacka av” sina trotjänare och lägga dem omsorgsfullt i avyttringspåsen. Det må låta tramsigt, men det funkar bra på mig.
När jag var klar lade jag ut allt som jag valt att behålla över sängen och tog en bild för att riktigt känna av om det glittrade som det skulle på alla håll. Därefter var jag mentalt slut och tog dem och placerade dem temporärt i en hög i lådan där de ska vara sedan (fast då fint ihopvikta) och insåg att allt nu fick plats utan att jag ens vikt dem än. Ser riktigt fram emot att få vika dem i kväll! 🙂
Let’s sparkle! 🙂
Som med alla nya processer i mitt liv så är jag väldigt förväntansfull och taggad, samtidigt som jag respekterar tiden det här kommer att ta mig. Jag vet också att jag har en del riktiga uppförsbackar framför mig, jag är ju samlare trots allt och har en hel del i bok-kategorin att ta mig genom. Man kan dock skjuta upp just samlingar till sist om de är allt för känslomässigt förknippade. Fast det tror jag egentligen inte att de är, det är mer känslan av att ta avsked av en komplett samling som alltid är lite tuff att släppa. Nu finns det inget som tvingar mig till det heller, KonMari handlar om att behålla allt som ger glädje, oavsett vad det är. Men jag kan ju ärligt erkänna att jag har mycket samlingar som mest var roliga att göra kompletta, inte att äga dem i sig. Jag har dessutom kastat samlingar förr.
Nåväl, det är en lång väg dit, nästa steg är underkläder och det kommer både gå undan och krympa radikalt tror jag. Jag har hamnat i en konstig sits där i princip alla mina BH:s är obekväma eller obrukbara och det är inte bara pg av överflödskilona, om inte fettet magiskt hamnat extra mycket i behagen då mot vad det brukar. Hela överkroppen är större än den brukar vara i det här viktspannet och jag gissar att det är en intressant mix av allt. Lite nya muskler, lite extra fett och så lite övergångsåldersförändring på det. Jag älskar det inte direkt, men det är väl så det funkar. 🙂
Efter det kommer strumpbyxor och det kommer bli desto knepigare, eftersom jag har vansinnigt många och inte exakt vet vilka som är vilka, så jag måste antagligen prova dem. Men bara tanken på att ha en låda med vikta strumpbyxor i färgskala gör mig löjligt glad. 🙂 I alla dessa år har det varit som att gräva loss i en repsamling och mången morgon har jag svurit, stressad som en idiot över att tåget snart går och jag inte kan hitta ett par som matchar min klädsel. Det är för övrigt då man kommer till jobbet iklädd strumpbyxor som kasar ner vart tredje steg. 🙂 Jag har tack och lov blivit bättre på att kasta sådana så fort jag kommer hem…
Och där var kvällen över och jag har minsann vikt träningskläder OCH rensat bland underkläderna och vikt dem också (+ sålt och packat 6 LEGO-set!). Undrar om det inte blir vilodag i morgon ärligt talat?
Min målbild är alltså att vara ”good enough” eller bra nog. Jag kom till denna insikt när jag såg alla blaffor om att bli sitt bästa jag nu när det är nytt år. Antingen i ordalag som att ”Bli bäst eller dö” eller i snällare varianter som ”Det räcker att göra sitt bästa”.
Varför ska vi alltid göra vårt bästa? Ärligt talat? Är det inte precis därför vi Duktiga Flickor dukar under av stress och press oavsett vad vi gör? Varför kan vi inte stanna vid bra nog?
Jag ska villigt erkänna, det ÄR svårt för mig att tänka så. När jag väl gör saker så vill jag gärna göra dem så bra det bara går och jag har i mitt liv lagt ner oceaner av onödig tid på att peta i småsaker som ingen annan än jag märker. Visst finns det en charm i att nörda ner sig och vara perfektionist, men det behövs inte i precis allt jag gör och definitivt inte när tiden skulle kunna användas till bättre saker. Jag har faktiskt släppt en del på min kontroll på senare tid, det var ett måste för att överleva och visade mig att absolut inget läskigt hände på grund av det – tvärtom. Men det finns mycket kvar att jobba med.
Helgen gick åt att tömma ur bokhyllan i vardagsrummet och förbereda för hantverkarbesök. Fick till sist lite ny info i fredags och snickaren ska höra av sig ”idag” för att så småningom börja riva taket. I samma veva passade jag på att lägga ut lite annonser, en hög LEGO-annonser på FB + ett gäng billiga klädannonser på Tradera. Jag försökte även skänka bort bokhyllan + att jag plockat ihop två banankartonger med bättre porslin och glas och lite annat som jag vill skänka till välgörenhet. Det kändes skönt först, men så påmindes jag snart om varför jag inte gillar att avyttra saker till andra. Jag vill att det ska gå snabbt och med så lite kontakt som det går och det sker ju nästan aldrig. Det stressar upp mig, vilket jag antar har med min personlighet att göra. Jag vill åter igen ”göra mitt bästa”, dvs se till att det går snabbt, lätt och inte minst att det går schysst till. Jag lever efter parollen att bete mig som jag önskar att folk ska bete sig mot mig. Jag har oerhört svårt för att göra folk besvikna och jag gillar inte att jag är så mesig, även om det i sig är ett bra karaktärsdrag. Men tyvärr är inte världen riktigt som jag hade önskat och det finns många bjäbbrövar där ute som gnäller utan anledning och det räcker med en sådan för att jag ska må dåligt. Nu ska jag säga att hittills har jag verkligen bara haft med bra folk att göra i helgen, men det är ändå den här gnagande känslan av att jag hela tiden har något oavklarat som får mig att vantrivas.
Det slutade t ex med att jag tog bort annonsen på bokhyllan, secondhand-firmorna jag kontaktade kunde inte ta emot den och jag kände plötsligt en oerhörd ovilja att behöva ha med privatpersoner att göra i mitt eget hem. Jag gillar verkligen inte att sälja i hemmet och undviker det så mycket jag kan. Så nu hamnar den på tippen istället, vilket är synd, men jag orkar inte.
Många har problem med att skiljas från sina saker när det gäller att rensa ut, dit hör verkligen inte jag – fröken osentimental. Men jag har en konstant inre strid mellan att bara kasta bra saker och att hitta sätt att ge dem nytt liv. Jag VILL att de ska få nytt liv, men jag vill inte göra jobbet. Idealt hade jag ställt ut mina kartonger vid brevlådan och så hade en vänlig själ hämtat upp dem utan att vi ses. 🙂 Men så fungerar det inte, även om det ges sådana indikationer av firmor och personer ibland. Det handlar i slutändan alltid om att jag måste ordna och planera för att lämna över saker på tider som passar dem och jag orkar bara inte med det. Och att sälja av dem själv är ännu värre. Då ska man fixa annons, ordna med frakt, svara på miljarders frågor. Pust! Plus att jag alltid blir yr i mössan om jag har för många annonser på gång. Jag har skickat fel saker och missat porto och annat spännande. 🙂 Men jag står alltid för mina misstag och jag är en generös säljare. Jag säljer inte för profit, utan för att ge mina saker ett nytt hem.
I går skickade jag iväg tre paket med LEGO och idag ska jag få iväg ett fjärde där jag erbjöd extra rabatt eftersom kartongen inte var så fin som jag hade velat och personen som ska ha dem är en samlare och väldigt noga. Jag har full förståelse för sådant som samlare själv. Jag tar dessutom mycket hellre diskussionen nu än efteråt. Just LEGO är en tacksam vara att sälja, det ger en hel del pengar och folket som köper är samlare och vet oftast vad de vill. Så jag ska fortsätta sälja av det i samlingen som inte glittrar, för att citera Marie Kondo. Men det får ske i etapper, annars blir jag som sagt stressad och yr i mössan + att jag just nu har slut på kartonger att packa ner dem i. Vi är tyvärr numer bra på att göra oss av med småkartonger.
Annars är det egentligen kläder som står på agendan nu för ett bra tag framöver. Jag tänkte starta KonMari-processen ikväll med träningskläder, det är en lagom tuff start. Jag har en hel del, och det ligger i högar på olika ställen så det känns som ett bra ställe att börja. Dilemmat jag har är hur jag ska ställa mig till min övervikt. Ska jag avyttra det som inte passar? Jag är faktiskt inne på det, även om det blir lite sorgligt i vissa fall då jag har kläder som inte ens använts. Återstår att se hur jag gör! Lite spännande är det ändå. 🙂
Mja, jag vet inte vad jag ska säga om dagen riktigt. Den började helt ok, slutförde ännu ett avsnitt i min utbildning och jag kände mig på G med det mesta på jobbet, men sedan var det lite sådär. Fast nu när jag skriver så känns det bättre igen, så det är nog mest lite allmän seghet som spökat idag.
Jag har varit galet trött idag, vaknade flera gånger. Jag tror det är jag själv som spökar, jag har nämligen börjat fundera på om jag sover med öppen mun (vilket jag är rätt så säker på) och att jag väcker mig själv när jag snarkar till. Så nu ligger jag och funderar på det och vaknar. 🙂 Jag är tyvärr löjligt lättväckt.
Den ”dyra” middagen igår var helt ok. Kanske inte värd 20 SP, men med det sagt betvivlar jag den beräkningen en hel del. Jag har gjort egna pastarätter med liknande innehåll som varit både större och stabbigare och som kostat mindre. Jag undrar om det inte var ett värde inlagt av en användare nu när jag tänker på det, vilket skulle förklara varför det blir så högt, då räknas ju allt. Idag åt jag den för 15 SP, den var också god.
Stängde ner jobbdatorn på stört idag eftersom jag var lite less just då och efter att jag ätit bestämde jag mig för att göra VV-bagels eftersom de var slut. Det är verkligen ett smidigt recept, kan inte gärna skylla på att de är jobbiga att göra. 🙂 Idag blev det Larsas yoghurt som bas, Ica hade inte Salakis yoghurt i onlinesortimentet.
Igår fick jag hem lite kläder från Indiska, inte för att jag på något sätt kan rättfärdiga det, mer än att det var löjligt billigt. 🙂 Lite komiskt, jag köpte en tröja i storlek S, en klänning i storlek M och byxor i storlek L. Tröjan var den som passade bäst. 🙂 Ska tilläggas att den nog är tänkt att vara baggy, men vem vet det? Jag tycker den var jättefin som den är. Klänningen satt också bra, men eftersom jag inte är vän med min magput just nu gav den lite noja. Men den kommer att fungera fint med tajtare underkläder och förhoppningsvis tappade kilon framöver. Byxorna köpte jag mest för att ha något som jag kan ha just nu som inte sitter åt. De var ärligt talat för stora i midjan, men en mindre storlek skulle säkert sitta åt över höften istället. De funkar fint här hemma, det kostar ändå nästan lika mycket att behålla dem som att skicka tillbaka dem. Jag fick även hem en kort svart kjol, en härlig mugg och långa vantar, alltsammans för blygsamma 432,50.
Annars är jag idag mest nöjd med att jag hade hela dagen reggad i apparna i förväg eftersom jag visste vad jag skulle äta. Då slipper man dels jobbet med att regga, dels fundera på vad man ska äta. Det är betydligt enklare att hålla sig till sin plan.
Nu hade det varit jädrans skönt med ett bad, men den lyxen har jag inte, så det får bli en dusch istället. Sedan får vi väl se vad jag ska roa mig med. 🙂
Dagens resultat
Kost: 4
Så himla skönt med en färdigreggad dag för en gångs skull! 1270 kcal / 19 SP
Motion:4
FortGjort Strength med tjejerna från Aktivitesthuset följt av Kukuwa Fitness. GIRL POWER! 🙂 321 kcal / 13 AP
Glädje:4
Uppdaterat, jag byggde LEGO och det lyfte humöret ett snäpp till. 🙂
Äntligen börjar det gå åt rätt håll. Ett litet minus idag och framförallt är det bra siffror på de andra procenten. Inte för att de har så mycket sanning i sig, men lite indikationer ger det ändå.
Stärkt av det tog jag fram måttbandet idag, något jag skjutit på ett bra tag. Det var intressanta siffror. Som väntat en del rejäla plus, vilket är naturligt eftersom vikten är högre, men det är inte direkt jämn spridning. Låren hade faktiskt till och med minskat med 1 cm, vilket inte förvånar mig så mycket, jag har känt att de har format till sig igen och jag märker också att jag har starka lårmuskler, kanske bland det starkaste jag haft faktiskt. Eller åtminstone är de flexiblare än de någonsin varit, jag märker det på Soma Move om inte annat. Toe squats har nog aldrig känts enklare än nu.
Midjan var samma som sist jag mätte mig, de stora plusen ligger över magen och höften och det tolkar jag som att det är mina projekt- + coronakilon som satt sig där i det stora hela. Inte direkt ovanligt, även om jag inte är van vid att det är SÅ påtagligt extra fluff just om magen. Det är det högsta uppmätta måttet faktiskt, vilket är lite deprimerande. Nu är det en sanning med modifikation dock, jag mätte inte runt magen de första åren då jag var som tyngst (som referens var min midja på samma mått då jag startade, vilket inte säger lite om hur bred jag måste varit runt magen…). Tittar jag på näst högsta värdet är det ändå ganska lika. Gissar att min ålder spelar in lite nu också, medelåldern gör sig alltmer påmind. 🙂
Det förklarar också varför jag helst går i klänning med A-linjesnitt nu. I måndags när jag skulle till Ica fick jag ha jacka på för första gången på länge och jag kände mig lite som en korv om jag ska vara ärlig. Inte så konstigt, eftersom alla mina höstjackor går ner över höften. Tidigare i år har jag använt min skinnjacka som slutar i midjan. Det är tur att jag jobbar så mycket hemma, annars hade det varit ett litet problem nu. Testade min nyaste jacka och den sitter spänd som bara dem över magen. Blä! Jeans vågar jag inte ens prova!
Nåväl, dagens siffror ger mig ändå hopp om fortsatt positiv utveckling! Och det finns en muskulös kvinna under fettet. 🙂
Loggade min ”dyra” färdigrätt i VV till middag idag och VV drog iväg med hela 20 SP, jisses amalia. Den andra rätten var lite mer normal på 15 SP. Det är här jag antingen måste lära mig att tänka om eller helt enkelt ge upp VV. Det ÄR ju rent krasst ok att lägga 20 SP på en vardagsrätt och det ÄR ok att sno en VB för att den ens ska få plats. Hellre det än att äta en mängd 0 SP i övrigt, bara för att siffrorna ska se snygga ut. Det är här det onekligen är kanon att ha LifeSum som extra stöd för huvudet. 665 kcal för en rätt låter betydligt trevligare, med tanke på att jag har 1485 kcal att tillgå om dagen. Dessutom ser jag att min lunch som på VV landar på blygsamma 2 SP är på 403 kcal. Naturligtvis VET jag allt det här redan egentligen, men jag behöver övertyga mig själv och programmera om diethjärnan, liksom jaga bort demonen. Så länge som jag orkar ska jag logga dubbelt, det ger mig väldigt mycket.
Idag hade jag FEM möten innan lunch, det är inte mycket utrymme för kisspauser om man säger så. 🙂 Åter igen gick jag bet på att ta tidig kväll, fastnade i en diskussion + att jag skulle hämta ut paket i regnrusket.
Nu har jag precis rivit av 15 min med Kukuwa Fitness och som vanligt är humöret genast bättre! Jag gillar mitt nya koncept med många små motionspass under dagen, det blir så mycket enklare så. Jag har inget emot att nöta på under längre pass, men tiden vill inte alltid räcka till. Men 15 min hittar man alltid! 🙂
Nu ska jag avnjuta(?) min svindyra middag + göra något kul efter det. Exakt vad vet jag inte än. 🙂
Dagens resultat
Kost: 4
Stor skillnad mål för mål, men på det stora hela en bra dag. 1448 kcal / 24 SP
Motion:4
Lite lugnare idag, och det skadar inte. Känner av gårdagens Soma Move. Soma Slow är bra att balansera med. Och så lite Kukuwa Fitness på det. 🙂 354 kcal / 11 AP
Glädje:4
Kvällen är till för att göra roliga saker på, inga måsten idag! 🙂
