Jahapp, fyra veckor avklarade och som vanligt har jag en gnagande känsla av att jag slösat bort den. Jag är inte bra på att hantera långsemester. Men jag behövde å andra sidan få vila upp mig och släppa jobbet rejält – och det har jag gjort i alla fall. Plus att jag har fotograferat varenda vrå av vår trädgård + vår katt! 🙂

Kost och motion har tyvärr varit rätt bedrövligt och vikten är åtminstone årshögsta med marginal (kanske värre än så). Mina senaste vägningar har jag inte tittat på, jag bara ställde mig på vågen och såg åt ett annat håll för att inte må dåligt. Låter kanske märkligt, men jag behövde det. Omstarter funkar alltid bäst i vardagen för mig då jag behöver planera mitt liv ändå. På onsdag ska jag titta neråt igen och ta mina mått, vilket kommer bli en sorglig historia av alla kläder att döma.

Så från och med idag är det omtag på det mesta.

• Slut på omdömeslösa matintag
• Tydligt fasteschema
• Tydligt motionsschema
• Jobbet får inte fortsätta ta över mitt liv

Matintagen är den ”lätta” biten. Nu finns det inget att skylla på längre, vardagsrummet finns där (förutom elementen) och det mesta har löst sig och det är inte alls synd om mig. Så nu tål jag att tas i örat igen. 🙂 Det är SLUT på mina massiva godis/snacksintag och matportionerna ska minskas radikalt + att jag ska hålla mina fastetider.

Motionen tar jag i etapper, steg ett är att hitta vanan igen och sluta känna negativ stress över det. Jag tänker mig små, regelbundna sessioner + att hitta vardagsmotionen igen. Vi har haft ett par tuffa cykelpass i sommar, men det började kännas som ett jobb istället för som en ynnest för kroppen och då kom det där sabla stresspåslaget igen som jag försöker undvika så mycket jag kan. Jag vet ju att stressen kommer från jobbet kombinerat med vardagsrummet egentligen, men det kommer att ta tid att läka ihop igen och då får inget jaga upp mig för mycket. Så lite och ofta är min målsättning.

Idag började jag med 20 min cykling (mitt hemmagym är tillbaka!) och tänkte hålla i det nu som en bra start på dagen. Sedan ska jag krydda upp det med annat, har ju en hel del hemmaträning att roa mig med. Jag ska vara med på en 21 dagars onlineträning med start i eftermiddag med fokus på höftöppnaren (sägs ta en kvart per gång ungefär). Även om jag inte är alls så stel och orörlig som sist jag vägde så här mycket så märker jag såklart att det har blivit sämre – och det är inte acceptabelt. Av olika anledningar så är jag mycket mer orolig för att bli stel och orörlig än det faktum att jag är tjock.

Jag började ju på en ny omgång Core Play i början på juli, men efter att ha tagit mig hyfsat genom första veckan fick jag problem med handlederna + att det var så varmt så jag lade ner det. Jag behöver bli lättare innan jag kan ta upp det på allvar, det blir så oerhört påfrestande för lederna annars. Nu har jag ju massor av annat att ta till, som t ex Down Dog-apparna + ett gäng dansövningar som jag skaffade mig tidigare i år (innan jag insåg att det inte fanns utrymme under renoveringen att ens testa dem 🙁 ). Det är en helt ny värld nu när jag har golvyta igen! Men jag vill göra det på mitt sätt nu ett tag och inte ha fasta onlinepass (höftöppnarsessionerna kan även göras efteråt) som stressar. Helst vill jag träna på morgonen innan jag börjat jobba. Lunchen vill jag andas ut på.

Svårast blir väl att få ner jobbstressen. Men det är uppenbart att det inte fungerar att hålla på som jag gjort i snart två år nu och ingen kommer att tacka mig för det heller. Sedan sitter såklart allt ihop, vardagsrummet var en GIGANTISK stressklump ovanpå jobbstressen + att pandemin tog bort det mesta som jag utnyttjat för att hantera jobbstressen på. Jag behöver mina resor och få komma hemifrån och uppleva annat.

Ett steg i allt det här är förstås också att hitta tillbaka till mig själv och inte gripas av panik. Ja, jag är tjock igen och på nivåer jag aldrig hade förväntat mig nå. Jag hade tydligen en gräns på hur mycket stress jag klarade av. Men det betyder inte att jag inte lärt mig massor av alla års kamp, jag VÄGRAR bli arg på mig själv eller känna självhat igen. Nu är jag tjock av naturliga skäl pg av dumma val och det är bara att gilla läget. Kroppen gör det den kan med vad jag ger den och den är fantastisk. Så nu börjar speglandet igen på allvar. Här och nu – detta är jag och jag är fin.

För att hjälpa mig lite med självbilden har jag beställt nya, förhoppningsvis bekväma underkläder + ett par jeans. Jag blir inte gladare av att ha kläder som sitter som korvskinn och jag måste i alla fall ha ett par långbyxor nu när det blir höst. Jag kommer dock aldrig att ångra att jag gav upp min tjockisgarderob, det hade varit mer sorgligt att damma av den nu än att köpa nytt. Ironiskt nog gillar jag dessutom min ”nya” byst, just den hade jag gärna behållit. 🙂