Det kan låta galet att ha strumpbyxor som en egen kategori, men inte om det är jag som är i farten. Jag räknade ut att jag hade 83 strumpbyxor i processen, kan även ha missat att bocka av något par + att jag säkert har några i tvätten än på det. Inte illa va? 🙂

Det är förstås lite lätt vansinne att ha SÅ många par och jag kände mig först nästan lite låst när jag såg den gigantiska högen och inte riktigt visste var jag skulle börja. Så jag valde att sortera upp dem efter färg för att få en lite bättre bild, annars kändes det som att risken var stor att jag behöll ett par bara för färgens skull.

Jag älskar klänningar och kjolar och vill gärna matcha strumpbyxorna efter dem + humör så jag insåg rätt snabbt att här var det antagligen mycket glitter.

Jag hade även många oöppnade paket. Till skillnad från andra kategorier betyder inte det att jag gjort felköp, utan det har varit mitt sätt att ha en garanti att jag har en strumpbyxa som är hel och fräsch när tiden krisar.

Det som förvånade mig var att majoriteten av mina använda strumpbyxor var i så pass gott skick, uppenbarligen har jag sållat rätt bra ändå trots mängden. Jag var dock benhård, allt med noppor och hål var automatiskt ute ur leken hur mycket de än glittrade färg och formmässigt.

Som med trosor så kan jag inte se på strumpbyxorna vilken storlek de är och strumpbyxor är dessutom makalösa på att luras, så ganska snart fick jag börja prova dem för att avgöra. Ironiskt nog hade jag för övrigt hemsk lårsmärta i natt (har en lårnerv i kläm som till viss del beror på min kärlek till strumpbyxor – och mat. 🙂 )

Det tuggade i alla fall på och först tänkte jag tacka av ett par för att de köptes för en begravning och att jag förknippade dem med det trots att de var fina, sedan blev jag osäker på om de faktiskt var dem och tog tillbaka dem.

Jag hittade även par som jag hade både i använd och ny version + att jag uppenbarligen längtat efter mörkbruna strumpbyxor eftersom jag hade tre nya par i samma nyans. 🙂

Jag var rätt generös i slutändan, det är ett plagg jag trivs i och det är också ett plagg som slits snabbt och även om man inte ska bunkra i sig enligt metoden så känns det glittrigt att veta att jag har favoriterna hemma. Dessutom, det kanske aldrig kommer en dag då mina blåa strumpbyxor med vita prickar gör sig, men det är förbaskat härligt att se dem. 🙂

I slutändan behöll jag 38 par (+ eventuella eftersläntrare i tvätten) vilket fortfarande är en del, men de tar tack och lov inte så stor plats när man viker dem smart och inte bara pressar ner dem.

Det kommer att självrensas ytterligare gissar jag, jag är makalös på att riva sönder dem med tånaglar eller fingernaglar + att jag är benhård med sådana som kasar det minsta. Just den biten är ju svår att avgöra när man håller i dem eller ens provar dem, man behöver gå runt en bit.

Och med det har jag fyllt en sopsäck! Jisses… Undrar var det landar?