Jahapp, det var visst ett tag sedan sist. Förra veckan befann jag mig en bra bit hemifrån, närmare bestämt i Noida, Indien. Vi tog flyget på lördagkvällen (efter att ha suttit i loungen och hinkat gratisöl, fördelen med kollegor som reser ofta) och jag åkte hem natten till torsdag, så det är lite virrigt i kroppen än. Till på köpet tillbringade jag och mannen fredagskvällen och natten i Köpenhamn och var på Cure-konsert följt av efterfest på en liten rockbar in på småtimmarna. Vi kan summera föregående vecka som en orgie i mat, öl och noll motion. 🙂

Indien var en upplevelse. Jag har aldrig varit i Asien innan och eftersom jag reste i tjänsten via vårt konsultbolag var det dagar i rejäl lyx. Vi bodde på ett femstjärnigt hotell och hade chaufför överallt och blev servade konstant (även på toaletten 🙂 ).

Söndagen då vi anlände möttes vi av stora galler in till hotelluppfarten + rejäla spikar på marken och de kollade under bilen med speglar och allt bagage skannades på väg in på hotellet. Så var det hela tiden och på alla ställen vi besökte. Skulle jag vara terrorist skulle jag anlita kvinnor, oss kollade de inte lika noga.

Efter incheckningen tillbringade vi förmiddagen vid poolen. De andra badade, jag fixar inte att visa mig offentligt i baddräkt så det fick vara. Jag var rätt nöjd med det också, det är en del läskiga blickar från männen och även om hotellpoolen har insynsskydd gick det att se rakt ner från de övre våningarna och jag såg t ex två fönsterputsare stirra på en av mina kvinnliga kollegor. Vi åt i alla fall lunch vid poolen och jag skrattade lite när de kom med vår mat på ett rullbord med vita dukar och kloschar. 🙂

På eftermiddagen kom två konsulter och tog oss på lokal sightseeing vilket var intressant, men också lite jobbigt. Vid India gate skulle de antingen kränga bjäfs eller ta familjefoton med mig och min kvinnliga kollega, det är rätt jobbigt att sticka ut så mycket. Jag har kallat resan för den bästa inblick man kan få i hur det är att vara kändis – tro mig, det är inte ett liv jag eftersträvar. Vissa blickar var som sagt också lite läskiga. Jag är glad att jag blev förvarnad.

Däremot har det varit en kulinarisk glädjeupplevelse, på kvällen bjöds vi av konsultfirman på indisk mat på hotellet, en hel uppsjö av olika delikata rätter, naturligtvis serverade av två servitörer hela tiden, det är inget snack om att ställa faten på bordet här inte. Det gör det svårt att säga nej när de kommer och vill truga på en mer mat, och trugar gör de verkligen. Som överätare och nyfiken matälskare kan jag inte säga nej heller. 🙂

Tidigare indienresenärer varnade oss för att frukosten på hotellet var dyrare än dagstraktamentet (331 kr per dag, ett rent skämt!) och att vi skulle se till att den ingick i priset. De tipsade även om att ha med powerbars för säkerhets skull, så att vi inte skulle svälta. Jag var skeptisk till det redan innan resan, dels för att jag tycker hotellfrukost är slöseri och dels för att jag har andra mer likasinnade kollegor som lovordat maten. Jag hade rätt, frukost var helt onödigt och jag åt mest av dåligt samvete, vilket är rätt galet. Å andra sidan är det få frukostsalar som har nudlar på menyn, så jag passade på att njuta av lite sådant. 🙂 Maten ska vi som sagt inte ens tala om, den var fantastisk.

Jag hade med mig träningskläder och gymmet såg jättefint ut, men på måndagen när alarmet tjöt frös jag så in i bomben av AC:n (hade inte hittat displayen än) + att jag var lite groggy så det blev inget av det (inte senare heller, hittade inte orken, smogluften tog nog ut sin rätt på mig). Jag tog en varm dusch istället och skvätte ner det stackars badrummet ala John Candy i favvisfilmen ”Planes, trains and automobiles”. 🙂 Det gick åt fem handdukar att få bort det värsta…Ändå var det en fast dusch.

Måndagen tillbringade vi sedan på kontoret (naturligtvis hämtade de oss med bil vid hotellet), ett enormt komplex bestående av åtskilliga höga byggnader, fascinerande att se. I mötesrummen fanns minutiöst plastinslagna fat med chips, kakor och nötter vid varje plats + att det gick runt en man i serveringskostym och vita handskar som serverade kaffe eller te åt var och en. Lite annat än Selecta-automaterna hemma. 🙂 Fast mest iögonfallande var att besöka ”vår” avdelning där det hängde IKEA-pynt överallt och en gigantisk bild på Kamprad vid entrén etc. Dessutom stannade allt upp när vi klev in, lite märklig känsla. Jag passade dock på att kasta ett par ord med några som jag känner sedan deras tid här, lite bekvämare. 🙂 En fotograf fotade typ varje steg vi tog också…

Lunchen serverades i ett speciellt rum med utvalda deltagare från deras kontor och bestod av indisk buffé som var riktigt god den också. När mötena sedan var slut för dagen skjutsades vi tillbaka till hotellet och vi passade på att besöka ett av flera enorma shoppingcenter bredvid hotellet. Till saken hör att vi inte vågade gå några längre sträckor utanför hotellet, i synnerhet inte som kvinna (slummen var rätt nära. Det kändes sådär måste jag säga, jag kände mig väldigt instängd hela resan. Shoppingcentret hade bara märkeskläder också, det var trist. Bra priser enligt kollegorna, men jag kommer nog inte ens i märkeskläder och är inte intresserad heller, hade hellre velat handla te och liknande, men det fanns inte alls där. På kvällen valde vi åter igen att äta på den indiska restaurangen på hotellet eftersom två i sällskapet missat det dagen innan. Lika mätt denna gång. 🙂

Tisdagen var det nationell helgdag (fin planering där, det kom de på bara veckor innan vi skulle åka…) så vi hade bokat in en resa till Taj Mahal för dagen för att ha något att göra. Tyvärr fick en av oss stanna kvar på rummet, han mådde allt annat än bra.

Tre timmars bilresa dit, över fyra timmar hem pg av festivalen. Jag tyckte nästan resan i sig var roligare än själva besöket, men visst var det pampigt. Det är ju ett av underverken trots allt. Vi fick fina bilder tagna på oss själva också. Det var såklart varmaste dagen där också och en annan kollega fick solsting, men tog sig igenom det. Lunchen åt vi på ett femstjärnigt, flådigt hotell och åter igen var det fantastiskt gott och mat i mängder + detta evinnerliga trugande och serverande. Jag fick inre bilder av mr Creosote i Monty Python. 🙂 På vägen hem fastnade vi som sagt i trafiken och fick se gott om det mer typiska Indien (på gott och på ont) + all galen trafik. Jag förstår inte hur de fixar det. När vi väl var på hotellet igen valde vi att käka i den vanliga restaurangen sent på kvällen, en enkel pastarätt för min del.

Onsdagen var min sista dag i Indien, så jag checkade ut på morgonen och lämnade bagaget. Kollegan som jag skulle resa hem med var fortfarande sjuk, så han missade även denna dag och vi var oroade för honom. Vi hade i alla fall en trevlig dag på kontoret, med mer servering med vita handskar och mer lunchbuffé + att jag hann spendera lite egentid med min närmaste konsult i vardagen. Dagen avslutades med en helgalen teamaktivitet där vi skulle bygga ballongtorn, plus en gigantisk tårta som firade 501 dagar utan problem i systemet. Just tårta är inget vi rekommenderas äta pg av grädden så vi skrapade lite vänligt och lämnade det mesta. Som tur var hade vi bråttom till hotellet. 🙂  Konsultfirman ville nämligen bjuda på brakmiddag och de hade valt ett hotell nära flygplatsen för min och kollegans skull så att vi skulle hinna till flygplatsen. Ännu ett femstjärnigt hotell, ”värst” av dem alla på resan. De hade ornament av 24 karats guld i taket. Middagen var mer åt ”fine dining”-hållet och de tog in vinflaskor som inte direkt var gratis och det kom in rätt efter rätt efter rätt (en kom faktiskt på kolsyreis) , innan det var dags för mig och kollegan att avvika och bli körda till flygplatsen. Jag fick avsluta med att skåra ännu en tårta och skaka tass med alla högdjur + att jag fick en present (tre träelefanter i en sammetsbox). Väldigt surrealistiskt alltsammans, men det var lite läskigt att se min kollega vara så illa däran, han vek sig dubbel på väg ut och han såg likblek ut. Vi pratade på oavbrutet på väg till flygplasten för att han skulle orka med att hålla sig. Turligt nog var planet inte fullbokat så han fick en mittenplats med fyra säten som han kunde ligga raklång längs med (och jag slapp sitta nära honom, utifall det smittade. 🙂 )

Resan hem var som det brukar, strul med försening så vi missade anslutningen i München och fick tillbringa 4,5 timmar där. Jag hade dock inte problem med det, var rätt kul att strosa i affärerna. På Kastrup sedan dök som sagt inte min väska upp och jag greps ett kort tag av smått panik när jag inte hittade bagagetaggen, men den satt på kollegans boardingpass. Det hade inte varit något problem annars, jag hade faktiskt fått SMS från Lufthansa att de dabbat sig, men det såg jag först när jag var i Sverige och redan anmält mitt bagage som saknat. Jag får skylla mig själv som sade till kollegan att jag aldrig blivit av med bagaget. 🙂 De var dock urtrevliga på Kastrup och jag kan inte klaga på servicen, väskan levererades dagen efter kl 12 och de ringde två gånger och berättade när de skulle komma. Tydligen ska man kunna kräva pengar för både försening och väska, men jag orkar inte tjafsa, det löste ju sig. Jag gick ändå plus på resan, blev bjuden nästan hela tiden.

Som tur var hämtade min snälle man upp mig i Hässleholm så att jag slapp vänta en dryg timme på anslutande tåg där också. Ingen av oss orkade dock laga mat (han har fullt upp på sitt jobb), så vi plockade upp snabbmat i form av burgare och så har det liksom fortsatt hela helgen igenom. Vi kom hem från Köpenhamn i lördags lunch och sedan var vi även på SciFi-mässa i Helsingborg i söndags, så det har varit fullt ös och noll intresse för att laga mat.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med loggandet av veckovikten, jag vägde mig på fredagen, men det känns inte som en korrekt vikt med tanke på allt. 78,8 stod visserligen vågen på då, det är egentligen bra sett till veckan så jag kör väl på det i brist på annat. Igår stod den på 79,9, inte helt oväntat med tanke på en helg med ännu mer öl och snabbmat och missad sömn etc. Jag skulle kunna gnöla om det, men jag väljer att hellre fria än fälla, det är ansträngande att resa så mycket och byta tidszoner och annat. Dessutom hade vi faktiskt en riktigt trevlig fredag i Köpenhamn. Jag försöker istället komma i fatt med mig själv nu i veckan, körde första träningspasset igår sedan 7 oktober. Det känns i rumpan idag framförallt, men det kändes ändå riktigt bra. Vågen i morse var också lite trevligare, 79 blankt. Så det här ska inte förstöra allt för mycket, givet att morgondagens vikt är i samma härad. Men visst, lite surt är det eftersom jag såg 77:an dyka upp dagarna innan jag åkte (om än inte officiellt).

Nu börjar också den intensiva hösten med skojerier var och varannan helg, ibland flera dagar i rad. Men jag känner mig ändå tillfreds.

Denna helgen blir det besök hos mina föräldrar med allt vad det innebär. 🙂 Förhoppningsvis inga vita handskar. 😉