Hmmm, glömde posta detta igår…

 

Dagen startade med inställda tåg och en grinig jag. Jag hade dagen fullt planerad, och jag skulle starta med HIIT med träningsgruppen kl 8. Det sket ju sig när jag blev en timme sen. Det gjorde mig vansinnig först eftersom jag inte tränat sedan i måndags och kände mig lite stressad av det. Det är inte ofta jag säger det här, men jag har baske mig inte kunnat träna, pg av extrem träningsvärk. Det som började i tisdags som lite lätt värk i gumpen spred sig senare till lår, knän, leder och mina ben kunde till sist knappt ens gå rakt fram, än mindre böja på sig. Toabesöken var en pärs och att gå i trappor (och jag går i många under en dag) var nästan omöjligt. Inte blev det bättre igår heller så med trumpen min gav jag upp att träna hemma. Enda glädjen var att jag i alla fall gick en del, en sväng på byn + att jag gick hem från tåget (i snigelfart). All motion räknas brukar jag väl säga?  🙂

Igår på lunchen tog jag som sagt en plågsam promenad ut på byn och hittade till min förvåning en del tillskott till höstgarderoben (prova kläder var också en pärs! 🙂 ). Jag ÄLSKAR höstkläder och jag ville ha lite nya outfits för att få känna mig lite piffig. Hittade till och med ett par magiska byxor på KappAhl (de kallades så) som satt jätteskönt. Tyvärr i ett material som suger åt sig damm och katthår så jag får nästan fästa en roller på dem, men jag ville ändå ha dem. Jag har annars bara jeans i byxväg och har inga jag riktigt gillar, de är för låga i midjan. Jag hittar aldrig jeans med hög midja som jag gillar, de enda som fanns igår hade stuprörsben och det klär jag inte i. Dessutom var de ganska fula i modellen. Som vanligt hittade jag desto fler klänningar (höll mig dock till en) och en ursnygg top som jag i ärlighetens namn inte vet vad jag ska ha till den än, men jag älskade modellen, mönstret och tyget så det gick inte att motstå. Det blev även en stor och lös stickad tröja med lite mohair i sig, den satt bra trots bredden. Annars är modet åter igen lite konstigt, jag fattar inte de här tältkläderna och hur man ska ha dem. Höll i en tröja som jag trodde var XXL, men det var XS…

Lite surt är det att behöva konstatera att kroppen inte är som den var då jag peakade viktminskningen, det är framförallt numer en magbula där som jag inte gillar och som jag tycker är i vägen. Att jag är bredare över axlar och lår kan jag köpa eftersom de även har nya muskler. Bulan ser bara blobbig ut. Då kan man ju tro att pösmodet hade funkat perfekt, men det får mig att se 15 kilo tyngre ut och bred som en ladugård, jag behöver verkligen markera midjan. Tyvärr hatar jag skärp så jag gör det inte lätt för mig. 🙂 Men när jag hittar rätt kläder tycker jag ändå att jag ser fin ut och det kör jag på för stunden. Jag vet att jag är lite tyngre och att det syns, men jag har nog aldrig mått så bra som nu, så vad ska man säga? Är verkligen utseendet så viktigt? Ja och nej, jag vill naturligtvis slimma ner mig lite, så är det bara. Men inte till vilket pris som helst.

Med det sagt tyckte jag det var på tiden att jag fick hem lite piffiga kläder som inte orsakar noja, jag vet ju att jag är stor och mycket i min garderob kommer från då jag hade gått ner som mest och verkligen ville visa upp det. Mycket passar ju såklart nu också (SÅ groteskt stor har jag inte blivit), men jag känner mig väldigt obekväm. Det finns inget positivt att hämta i det heller. Om jag bara hade ork skulle jag rensa ur garderoben igen, jag vet att jag har mycket fina kläder i gömmorna som funkar finfint även nu.

Idag blev jag väldigt positivt överraskad, jag gick på lunchpasset med träningsgruppen (kettlebells – det var faktiskt ett tag sedan sist) och vi avslutade med att köra två minuter non stop med Dubbelsvingen x 8, Upphopp x 8, Mountain Climbers x 8 och så repetera mönstret tills två minuter gått. Jag var fortfarande lite stel av träningsvärk idag och t ex utfall med press var riktigt svårt att fixa. Så när jag hörde ”mountain climbers” rös jag till, det är en hatövning även i vanliga fall (jag har sträckt mina lårmuskler flera ggr på den övningen och jag brukar inte våga ta i av den anledningen + att jag alltid känner mig så stel och klumpig och jag har svårt att växla ben). Men idag var det helt annat, inte nog med att jag enkelt kunde göra växlingarna, jag kunde köra på i bra fart också utan att känna att jag riskerade att komma snett eller svaja. Jag hade verkligen full koll! Så häftig känsla! Hoppas det inte bara var tillfälligt. Jag kan tänka mig att Soma Move har hjälpt till där.

Så jag må vara större än jag vill, men jag känner mig fysiskt på topp. Jag vill gärna påminna mig själv om det, det är trots allt viktigast. Men jag tänker inte sluta jaga magblobben för det. 🙂 Jag tänker däremot inte hänga läpp och känna mig hopplös, jag duger fint som jag är!