Håhåjaja, aldrig får man vara riktigt glad. I lördags hade jag och mannen det jättetrevligt i soliga Köpenhamn och åt och drack lyxigt och gott, gick på museum och så vidare. Men på söndagmorgonen efter att ha gått alldeles för mycket och sovit alldeles för lite snubblade jag till på en kant (inget ovanligt i Köpenhamn, har många ”krigsskador” därifrån, mest på knäna) och jag höll väl på att fippla med något i min väska samtidigt + att jag verkligen var helt slutkörd fysiskt så jag landade rakt på ansiktet, vilket är lagom pinsamt. Allt flög ur väskan också, men mobil + kamera höll och jag fick hjälp att samla ihop det. Värre är att jag repade mina glasögon + att jag har skrapmärken på näsan och ovanför läppen + fläskläpp på det och ett fult blåmärke under underläppen. Lite bättre idag än igår visserligen, men jag ser inte klok ut. Skulle inte förvåna mig om folk tror jag åkt på däng, det ser så ut… Jag skäms som en hund dessutom.

Idag har jag anmält skadan till försäkringsbolaget + bokat tid hos optikern i morgon. Återstår att se om jag får ut något, de yrade om reparationskostnad vilket ju inte är aktuellt, det är rejäla repor på både glas och båge. Men i så fall får jag väl pynta upp det själv.

Det är så sabla typiskt, knappt hann skattepengarna komma förrän de försvann igen, nya glasögon var inte på min shoppinglista…

Nåväl, min kropp är mör och öm och idag är det definitivt träningsfritt. Jag hoppas ha ork för lite HIIT i morgon, jag vill fortsätta på den sköna känslan jag hade i slutet på förra veckan. Jag är på ett sätt glad att jag hann beställa träningskläder, fick tag på ett par nya tights +två linnen på Zalando (+ en sommarkjol på det, resten åkte tillbaka) och jag har en order på Sportamore som anländer i veckan och där jag hoppas få mer tights som passar. Jag tycker just tights är jättesvårt att handla, antingen är de för stora i midjan så att de glappar/glider ner, eller så är de för tajta över vader och lår. Ibland en blandning av allt.

Jag längtar löjligt mycket efter midsommar nu, inte för helgen i sig utan för att få ha en extra dag ledigt och en långhelg utan några måsten och människor mer än mannen. Han ser fram emot det minst lika mycket. Vi överväger ett alkoholfritt firande i år, känns som att vi fick mer än nog i helgen av den varan.

Nåväl, mannen tröstar mig hela tiden och påpekar att det verkligen kunde gått illa och det håller jag ju med om. Det kunde varit tänder som rykt eller bruten näsa eller glas i ögat osv. Nu blev det bara lite lättare blessyrer som kommer försvinna om någon vecka eller så. Men onödigt var det hur som helst…