77,6 kilo på vågen idag. Alltså, denna vikt… Jag vet att det bara är en siffra och att det viktiga är hur jag känner mig (just denna vecka är bättre än förra- om jag inte räknar in nyllet då), men ändå. Det är nästan ett kilo lägre än igår och över två kilo lägre sedan måndag och tisdag. Varför har jag inte torsdagar som vägdag?! 🙂 Nåja, även om det hade varit minus jämfört med förra veckan, hade det varit plus jämfört med två veckor sedan, så det tar ju naturligtvis ut sig självt. Men 77 känns bättre än 78… Och för inte SÅ länge sedan var allt över 75 katastrof, man vänjer sig läskigt snabbt.

Idag blir det en kortdag. Jag ska köra kettlebells på lunchen, sedan har vi ett beslutsmöte direkt efter och när det är klart tänkte jag pysa och mannen plockar upp mig med bilen så att vi kan åka direkt och handla hemma i byn. Sedan är det långhelg! Vi har planerat att äta en hel del ur frysen och annars göra riktigt enkla rätter. Inget lull-lull alls. Visserligen är jag lite sugen på att lägga in en snabbsill som jag såg recept på i morse (pepparrot, creme fraiche och lite kryddor), men det tar fem-tio minuter i så fall. Jag gillar inte matjessill och är för tillfället ganska gnölig överlag när det gäller just sill. Det går lite upp och ner det där. Ett tag åt jag massor av matjessill och älskade det, nu växer det i munnen. Lite komiskt att vi fick varsin burk på jobbet idag bara för det. 🙂

Midsommarvädret verkar bli grått och tråkigt, men det gör inte mig så mycket. Vi brukar vara hemma på egen hand ändå, jag har aversion mot stora midsommarfiranden. En del i mig har i år lust att nosigt propagera för Vit Midsommar på FB eftersom jag där alltid översköljs av Vit Jul-propaganda och ”Tänk på barnen” vid juletid (trots att jag inte har barn eller umgås med några). Ska väl förtydliga att jag naturligtvis håller med om innebörden, barn ska slippa fylla – men det gäller väl oavsett högtid och dag? Själv skulle jag säga att 7 av 10 obehagliga barndomsminnen gällande fulla vuxna är från midsommarhelgen och resten från sommarsemestern. Men jag har gett upp att diskutera detta, jag verkar vara fullkomligt ensam om detta (vilket jag inte alls tror på egentligen…).

Zalando-förbannelsen slog till igen igår. Jag är på jakt efter en ny handväska och jag har ganska bestämda åsikter om hur den ska se ut, vilket inte alls överensstämmer med väskdesignernas syn på det hela. Jag får krupp av alla dessa gigantbagar för åtskilliga tusenlappar där allt ligger löst och huller om buller och man riktigt ber om att bli bestulen. En handväska för mig är en väska jag bär på mig hela dagen utan att den är i vägen eller inbjuder till långa fingrar. Den jag använder idag är en grå, säckig tyghistoria från gamla Ordning & Reda i Linköping, sent 90-tal. Den har verkligen varit en bra trotjänare, men ser lite trött ut och är inget jag tar med på lite finare ställen. Som konsertväska har den dock varit underbar. Trots sin ringa storlek rymmer den massor om man bara vill. Men den börjar gå sönder nu. Jag surfade loss på Zalando i timmar i förrgår (efter att ha tittat på samtliga väskor på Nisses i Hässleholm tidigare på dagen) och hittade EN som jag gillade, åtminstone på bild. Så den skulle jag beställa igår, men om jag nu ändå skulle beställa så kunde jag ju kolla lite till och jag behövde ju nya klänningar och hej och hå, där var vi uppe i de där tretusen igen. 🙂 Fast det är som vanligt mycket för att prova mig fram, risken är högst sannolik att ingen passar. Ett stort problem med att vara lite större igen är att jag har noll koll på min storlek. 40 går oftast, 42 krävs ibland (i synnerhet i byxor) och ibland funkar inget alls. 38 försöker jag mig inte ens på, det är allt några kilon dit (enda som funkar där skulle vara a-linjeformade resårkjolar, midjan är fortfarande ok). Övervikten sitter ju på höft och magput som mest, men säkert lite på överkroppen på det + att jag också har mer överkroppsmuskler idag än då jag vägde 70. Mycket som jag provar idag är alldeles för tajt över axlarna, vilket visserligen är trevligare än då de fastnar halvvägs på låret, men det begränsar utbudet en hel del också. Allt för lösa och raka kläder ser jag dessutom enorm ut i, jag måste ha markerad midja. De vanliga klädkedjorna har inget i klänningsväg alls i år som jag gillar + att jag är rätt less på att så fort det dyker upp något på t ex Lindex som är fint så är sannolikheten skyhög att de andra på kontoret handlat det samma. Höjden var då jag i början av året köpte en jättefin mönstrad topp med trekvartsärm och dagen efter hade en kollega likadan tröja på sig och det uppdagades dessutom att två andra kollegor köpt klänningen i samma mönster. Vi kan starta ett dansband ihop! 🙂 Jag har haft min topp lite på jobbet nu i sommar faktiskt, men annars har den hängt i garderoben orörd.