Måndag, måndag
Bortsett från den stränga kylan och att den får min näsa att forsa och min hud att torka bort känns det bra, trots att det är måndag. Jag har verkligen vilat upp mig den här helgen.
I fredags hämtade vi vår nya bil och det var som att ett ton tunga stenar lyftes från mitt bröst. Det har varit lite av ett orosmoment ett bra tag nu, strax innan jul skadade vi den gamla bilen och mannen har kört hyrbil sedan dess. Eftersom det var storhelg på storhelg har det också varit lite si och så med kommunikationen med försäkringsbolaget, och vi fick rätt sent veta att de inte ersätter reparationskostnaden utan att vi får ut pengar för bilen istället och således måste vi hitta en ny illa kvickt. Så på loppet av 24 timmar hann vi besöka bilhandlare, bestämma oss för en bil, skriva avtal, kontakta banken för nytt billån och får det påskrivet samt lämna nycklarna till den gamla till verkstaden och diskutera med hyrbilsföretaget (olika städer för nästan allt också). Man kan inte anklaga oss för att inte få saker gjorda vid behov. 🙂 Nu ska det bara vara räkningen på hyrbilen kvar att få + betala, sedan är det över för den här gången. Men det har varit en riktigt jobbig väntan att få komma till skott. Bilen vi valt känns dock finfin, vår första helt nya bil till på köpet. Bilar idag är verkligen som små rymdskepp.
Vi firade därför i fredags med rejäla mängder rödvin + att vi bokade in en resa i juni till Budapest. Dessutom impulshandlade jag Lego! En dyr helg med andra ord (även om inget är betalt än). 🙂
Idag ska jag testa att träna, det är årets första pass med träningsgruppen och det kan verkligen gå precis hur som helst. Men jag måste prova, jag inbillar mig att jag blivit bättre. Jag kan inte vänta tills jag slutat snora, jag snorar ju året om. 🙂 Min näsa är inte skapt för kyla eller vind – eller värme fär den delen. :). På sommarens cykelturer händer det att jag har så mycket snor hängandes ur näsan att Tomas Wassbergs tävlingseskapader med snor i skägget är en petitess i jämförelse. Hostan har i alla fall lugnat ner sig en hel del nu och jag tycker framför allt det känns att den kommer enbart från nässnorandet nu och inte lungorna. Men det återstår att se. 🙂 I vilket fall som helst kommer det att bli jobbigt, förra veckan körde jag ingenting alls och rörde mig inte mycket i vardagen heller. Hej träningsvärk…
Vågen den här veckan kan med andra ord vara lika trist som sist eller till och med värre, men kommer jag nu bara igång med att röra på mig igen så har jag gott mod. Januari är januari och jag går ändå i varma säckar till kläder just nu. 🙂
Då var passet över och det gick över förväntan! Blev lite nervös först när jag såg en armé av stepupbrädor, gummiband, lösa vikter och det faktum att Tommy inledde med att vi skulle ta oss fram och tillbaka i salen från 100 till 200 BPM. Jag har ju inte pulsat på länge på det sättet. Soma Move ger visserligen puls det också, men på ett annat sätt. Men det gick bra även att springa i 200 BPM och det var nog mer fokus på att väcka våra muskler idag än att köra slut på oss och det uppskattar jag. 🙂 Och med det sagt utgår jag från att låren lär gnöla i morgon, jogga baklänges med ett gummiband mellan benen var t ex inte skönt.
Nu vet jag ju att jag är bra på att blunda för sanningen, men jag hoppas och tror att jag fått de svar jag önskade mig och jag tror jag vågar trappa upp nu. Planen är att ta ett KB-pass med mannen i morgon, sedan Movation igen på torsdag (bestämmer mig närmare vilket av dem jag väljer, det ena har mer puls än det andra) och så Soma Move på fredag om inte lungorna lämnat in innan förstås. 🙂 Men jag tror inte det, jag har inte fått några hostattacker och jag försöker dessutom vara snäll mot mig själv och köra på cirka 80 % för en gångs skull. Euforin i kroppen går i alla fall inte att ta miste på, jädrar vad skönt det var att få känna sig igång igen! Jag ville nästan studsa emellanåt.
Dock skalade jag av mig lite hud på mellanfingret rätt tidigt under passet, torr hud + vifta med lös vikt på det var ingen succé. Först såg jag bara blodet och undrade om jag misstagit mig så pass på min hälsa. 🙂 Nä, jag skojar bara, jag kände ganska omgående att fingret värkte lite. Men det är alltid spännande att se blod utan att riktigt fatta varför för en sekund.
Åt rester från igår till lunch, ugnsstekt falukorv med hemlagat mos och lite ruccolasallad. Gott, mättande och behövligt. Har nästan glömt hur gott det är att äta när man jobbat för det på riktigt. 🙂
Måtte den sköna känslan hålla i sig nu! Jag är less på både oro och förkylning.