Browsed by
Månad: februari 2017

Kolhydratsfredag

Kolhydratsfredag

Ska alldeles snart åka med några kollegor och hälsa på vår kära kollega som är sjukskriven för sin otäcka stroke. Vi ska luncha ihop, de andra har fixat mat och annat och jag glider som vanligt med lite men jag lyfte precis frågan om jag inte kan köpa mig loss, haha. 🙂 Jag är inte så glad i knytis och jag är alltid lite obekväm i sådana sammanhang. Dessutom gillar jag faktiskt inte alls att äta med andra, om det inte är någon som står mig väldigt nära. Det är en del av min ätstörning, det var ju så den triggades en gång i tiden (= folk som inte kan hålla sina kommentarer för sig själva).

Körde 60 min CT i morse så nu är 50 km avklarade, 40 kvar. Så skönt att ha passerat hälften! Nu ska det inte vara så svårt att nå målet, det är ju ändå tre veckor kvar.

Örat är spolat två ggr nu, men inget resultat, snarare mer tryck (vilket är förståeligt). Jag är rätt säker på att det inte är en propp, det kommer ju och går. Jag köpte tyvärr inget nässpray igår, det sägs annars vara bra mot svullna örongångar.


Lunchen var jättetrevlig idag, jag är inte alltid så bekväm i kvinnogrupper, men vi är en bra mix av åldrar och olika livssituationer och då är det helt ok. Fick reda på en hel del kul skvaller också. 🙂

Nu sitter jag och väntar på min delikata och dekadenta fredags-gräsänke-middag: Snabbnudelsoppa med ostfylld toast. 🙂 Syndfullt snabba kolhydrater! Mannen är på 150 årsfest och kommer hem sent idag så jag ska burra ner mig i soffan och njuta av helgstarten.

Glömde nämna igår att vågen fortsätter jäklas med mig. Igår visade den 78,2. 1,1 kilo mindre än i onsdags… Idag ställde jag mig aldrig på vågen, hade ingen lust alls när örat var så omedgörligt. Tror det var ett högre resultat, kändes så.

Har testat nässpray nu också och det gav lindring för ett tag i alla fall. Pratade med en trevlig dam på apoteket som drog samma slutsatser som jag. 🙂

Nu är nudlarna klara, dags att kolhydratsfrossa! 😀

 

Nöjesshopping och nätberoende

Nöjesshopping och nätberoende

Ibland blir man förvånad över sig själv. Jag var på byn på lunchen, skulle bland annat handla Revaxör på apoteket. Plötsligt kommer jag ut med en rejäl kasse och är en bra bit över 800 kr fattigare. 🙂 Det blev Revaxör, Footmender, munskölj och lite annat åt det hållet, men också två te-glas + en påse löste som de reade ut efter jul. Ikväll blir det kroppspyssel på hög nivå! 🙂

Träningspasset i morse gick kanon, åter igen boxning. Tyvärr var vi bara fem personer, det har varit tunnsått på åttapasset ett tag nu. Hoppas inte det ryker. Orken är det i alla fall inga problem med, jag tog i som tusan idag!

Fick svar från Mina Vårdkontakter nyss, ett typiskt standardsvar som får mig att allvarligt överväga MinDoktor nästa gång jag får munsår. Jag förstår NATURLIGTVIS att läkare inte kan ge ut recept vind för våg, men ett munsår går inte att ta miste på. Det borde räcka med en bild och en beskrivning. Jag kikade faktiskt på preventivmedel-delen på MinDoktor också och det slog mig att det enda som skiljer dem från min BM är att de litar på att jag inte ljuger om min vikt och mitt blodtryck – två saker jag dessutom kan mäta lika bra om inte bättre hemma. Man kan även ta blodtrycket gratis på Apoteket om man saknar mätare.  Vete tusan om jag inte ska testa nästa gång. Det är en sådan stressfaktor för mig att ta mig till BM och de kollar verkligen inget annat än min vikt och mitt blodtryck ändå! Numer är ju inte ens cellprovet ihop med undersökningen, då kan det ju faktiskt vara. Det tänker jag naturligtvis gå på, men det tog jag förra året så det borde vara ett par år till nästa gång. För övrigt en annan sak som inte fungerar särskilt bra idag, jag får aldrig rätt kallelse i rätt tid…

Folk undrar ibland om jag gör allt på nätet och ja, det börjar väl bli så. Det finns ju inga bättre alternativ när man bor i en liten stad och jobbar i en annan. Inget är anpassat för oss som pendlar och jobbar fem dagar i veckan. Saknar man dessutom körkort… ja jisses. Men visst, det är helt självvalt och jag klagar inte, jag hittar andra lösningar. 🙂

Tog en kilometer till på Vasaloppet, 40 km avklarade nu! 50 kvar… I morgon ska jag ta lite till, har bokat CT.

Sjukvårdssurf

Sjukvårdssurf

Huga, vilka dagar det är den här veckan, idag har jag kört på i 190 km/h hela dagen och höll nästan på att att få ett utbrott i morse när någon bakom mig satt och chattade och det enerverande Skype-ljudet ekade högt hela tiden typ var femte sekund. Jag försökte korrläsa en kollegas 80-sidiga powerpoint och ge mina kommentarer innan alla möten gasade igång och ljudet skar ändå upp i ryggmärgen.

Men det har gått bra idag, även utvecklingssamtalet. Känns som att jag, min chef och mina stakeholders alla är på samma bana. Jag är allt en riktig guldklimp (HAHA!) och det jag ska fokusera på är att få klarhet i min roll och jobba därefter + som vanligt få mer kunskap om hur affärssidan fungerar. Jag är ju gammal programmerare så jag har inte det naturligt som många andra av mina kollegor (jag är dock inte ensam om det, alla vi fd IT-folk har det som utvecklingspotential).

Örat fortsätter vara igenkorkat delar av dagen (mest hemma) och jag velar lite över att testa Revaxör bara för att stryka vaxpropp från listan.

Har suttit och surfat loss lite gällande vård i kväll och har insett både ett och annat. Tydligen finns det fortfarande möjlighet att få läkarhjälp här på hemmaplan ett fåtal tider via Skype (vi har sköterskor som sköter eventuella prov och mätningar och så är läkaren på annan plats). Jag trodde det var avskaffat, det gick inte så lysande förra året (jag visste t ex inte ens att det fanns, det var si och så med infon där). Dessutom har min VC i Hässleholm faktiskt drop-in-tider för just infektioner så om jag fortfarande har episoder nästa vecka kanske jag masar mig dit direkt, eventuellt ringa innan och höra vad de tror. Hemmaplan är ju egentligen ingen större hjälp för mig när jag ändå jobbar på annan ort om dagarna. Jag känner mig inte alls sämre, snarare tvärtom, men jag vill inte hålla på att hatta hela vintern heller. Det som har hindrat mig från att gå dit hittills är att jag inte är seg eller har feber och att inget av mina problem är konstanta. De kommer och går, i synnerhet efter att jag varit ute i kylan. Jag sover som en stock, är pigg, kan anstränga mig fysiskt utan problem och har inga problem med andningen. Jaja, vi får väl se. Jag har i alla fall orkat kolla upp det nu, bara det är ett steg framåt 🙂

Jag har även testat att ställa en fråga till min VC via webben, gällande mina återkommande munsår. Jag har ju haft problem sedan barnsben och en fd kollega tipsade om att det finns kanonbra receptbelagd medicin som dödar herpesviruset på nolltid när man drabbas. Det var ju bara det där med att få recept då… 🙂 Jag fattar inte ens hur jag skulle hinna till en läkare med ett munsår? Idag lärde jag mig att man kan fixa det busenkelt via onlineläkartjänster som t ex MinDoktor eller Kry – naturligtvis mot extra kostnad då. Jag tror absolut på nätkonsultationer – för lättare besvär då som t ex munsår. Det absurda med nättjänsterna som finns idag dock är att de plockar 250 kr av mig som kund – men också betydligt högre summor (1885 kr!) från mitt landsting om jag förstått det hela rätt! Jag har inga problem att betala extra för bekvämligheten, men att mitt landsting ska straffas låter galet. Nu finns det även andra vägar att gå om man gillar att öppna plånboken, det finns gott om sajter som säljer t ex receptbelagda herpestabletter och även p-piller för ett rejält överpris (kräver fortfarande läkargodkännande baserad på samma info som hos BM, men du ansvarar själv för att fylla i hälsokontrollen). Det är en galen värld.  Ibland tycker jag visserligen vi är lite väl överbeskyddande i Sverige, i synnerhet eftersom läkarna ändå verkar rätt glada att skriva ut piller (om man masar sig dit då). Men jag är sannerligen ingen vän av piller heller. Munsåret är dock så pass jobbigt när det kommer att jag skulle vilja ha bättre hjälp. Salvorna som finns är ett rent skämt.

Egentligen skulle jag vilja ha en hjälpreda som fixar allt sådant här åt mig, det kanske hade varit något att satsa på? Hyr din egen personliga assistent, haha. 🙂

 

 

Statistik för vecka 6

Statistik för vecka 6

Dagens vikt 79,3 kilo  +0,5 kilo
Snittvikt för 2017 78,7 kilo +0,2 kilo
Snittresultat per vecka för 2017 -0,05 kilo/vecka +0,11 kilo
Måldatum baserat på snitt 2017 2020-09-02 +924 dagar
Måldatum baserat på snitt 2010-2017 2020-09-29 +118 dagar

 

Kommentar:
Många plus blir det. 🙂 Fast idag är jag inte ens sur, det är SÅ välförtjänt och jag räknade iskallt med mycket mer efter helgens bravader. Dessutom är fettprocenten årets lägsta siffra, vilket oftast brukar betyda att det inte är riktigt så farligt som det verkar.

Upp som en sol…

Upp som en sol…

… ner som en pannkaka? Nja, det är väl att ta i, men idag är jag på ett betydligt mer gruffigt humör än i fredags. Svårt att toppa känslan från i fredags också naturligtvis då precis allting flöt på. Jag hittade till och med min mössa + vantar sedan!

Konserten i söndags ställdes in eftersom sångaren blivit sjuk och fått sångförbud. Surt, men eftersom vi nu tagit ledigt och hade hotellrum som inte gick att avboka åkte vi ändå och gjorde Köpenhamn osäkert. Gott om Metallica-fans överallt vill jag lova. Vi åt gott och drack massor av öl, och stöp så småningom i säng. Dagen efter mådde jag efter förutsättningarna hyfsat, men maten de här dagarna har ju inte varit bra någonstans + som sagt massor av öl på det. Jag ska vara ruskigt glad om åttan inte dyker upp i morgon…

Jag har inte riktigt fått tag på vardagen än heller, var ju ledig igår med allt vad det innebär och idag jobbade jag hemma eftersom jag dels hade en uppgift jag ville få göra klart ostört och dels inte hade minsta lust att gå ut i snön. Jag hatar verkligen den här årstiden, varje gång kylan kommer suger den livet ur mig. I år är det extra illa eftersom den triggar förkylningen varje gång dessutom. Tyvärr väcker det rebellen i mig och jag vill mest bara äta, samtidigt som jag blir allt mer stressad över att det snart är dags att få nya p-piller med allt vad det innebär (= vägning + blodtryck).

En annan halvjobbig sak är att det snart är onsdag och jag har inte fått ihop en enda km till på Vasaloppet sedan förra onsdagen. Inte för att jag hade räknat med det heller såklart, men det ser inte ljust ut framöver. Jag har helt absurt många möten i morgon, det finns inte plats för något gymbesök någonstans. På torsdag är det träningspass med gruppen som naturligtvis går före en trist CT och det finns inget annat utrymme där heller. På fredag lunch ska några av oss åka hem till min kollega som drabbades av allvarlig stroke förra året. Det är ju inte så att jag kan ta igen det nästa vecka heller eftersom det är så absurt mycket jag måste ta på en vecka. Meh. Men jag ska i alla fall få till några km Flowin i kväll, när min middagspaj sjunkit undan lite mer. Jag har även bokat en timme CT på fredag morgon. Alltid något.

I morgon har jag utvecklingssamtal också, fast jag är för en gångs skull hyfsat förberedd och inte så nervös. Hoppas inte det är ett dåligt tecken. 🙂

Jaja, jag ska nog hitta tillbaka mitt groove så småningom. Jag vill ju faktiskt gå ner i vikt, det är inget roligt alls att känna sig obekväm i favvisplaggen.


Hoppla, det kan ju vara bra att vara gruffig, jag körde hela 10 km i kväll! 😀 Det trodde jag inte fanns i mig…

 

Fredagskarma

Fredagskarma

Lustigt det här livet. Jag har haft ett par irritationsmoment på jobbet som emellanåt sköljt över mig i ren ilska – och så plötsligt idag ramlar allting på plats, en sak efter en annan. Utan att gå in på för mycket detaljer har jag även känt mig lite ouppskattad utöver irriterad, men idag har jag fått positiv kritik och till och med ett rejält tack (inför chefen och allt). Där ser man, åter igen ett bevis på att man inte ska reta upp sig alltför mycket och genast gå i clinch – innan man vet var saker landar.

Kanske är det karma, igår skrev jag först en riktigt sur och passivt-aggressiv kommentar på Ica Maxis FB-sida som jag sedan raderade och skrev om på ett lite mer vänligt sätt. Sedan tänkte jag över om jag verkligen ville ta diskussionen och raderade igen och satte en Arg-gubbe på inlägget istället. Därefter tänkte jag lite till och kom fram till att det här verkligen inte var något som störde mig så mycket så att jag behövde gnöla och jag tog bort surgubben också. Livet är för kort för att vara en gnällspik på FB, i synnerhet när det gäller sådant som inte går att påverka. Kortfattat var det så att ICA Maxi hade lämnat utrymme på sin parkeringsplats igår åt Länsförsäkringar och något jippo de har med gratispaket med säkerhetsprodukter till sina kunder. Det ledde till bilköer och fullkomligt kaos på parkeringen och jag och mannen var rejält förbannade och irriterade eftersom vi fastnade mitt i allt detta utan att ha en minsta aning om vad som var på gång. Det hjälpte ju inte att vi båda var hungriga och trötta efter jobbet och bara ville få klart vår storhandling. Efter att ha sniglat oss fram och svurit åt odugliga bilister gav vi upp och körde ilsket ut på andra sidan parrkeringen och körde till Coop och handlade där istället, vilket tog betydligt längre tid eftersom vi inte kan affären alls, och mina billiga Ica-produkter som jag set fram emot fick jag stryka. Men vi stannade även till på vårt lokala Ica och där hade de det mesta jag var ute efter så den biten löste sig fint ändå. I alla fall, efter att vi kommit hem och fått mat i magen satte jag mig med surfplattan och ett av de första FB-inlägg jag ser är en bild från Ica Maxi som skryter om att det är så fullt på deras parkering på en vanlig torsdag. Gissa om det blev kortslutning. 🙂 Men vad hjälper det att jag gnäller eller ryter att de förlorade en kund? De erkände trots allt att planeringen blivit fel och de kan inte ge tillbaka mig min tid, så vad hjälper det att gnöla? Det enda som skulle hända är att någon annan stör sig på att jag gnäller och så är cirkusen igång. Nej tack, det finns betydligt viktigare saker att engagera sig för i så fall.

Det enda tråkiga idag är att jag inte hittade min mössa och mina handskar i morse. Jag hoppas verkligen de inte blev bortglömda i någon affär eller på tåget igår.

Planen för dagen är att sitta på möten, varav ett är inom ett av irritationsmomenten, fast som nu övergått till att vara roligt eftersom min medverkan nu uppskattats trots allt. Jag blev även inbjuden till ett möte nästa vecka, det känns jättebra. Risken är dock att mötet idag drar ut på tiden och att SomaMovepasset får stryka på foten, men då får det vara så. Jag har tränat på rejält i veckan så ur den aspekten är det nästan bara bra att få vila. Men kan jag så går jag, det ger så mycket för kroppen som ingen annan motion kan ge mig.

Veckobrevet från träningsgruppen gjorde mig också lite glad, på ena bilden ser jag så hurtig ut. 🙂 På den andra är jag mer som jag brukar, men fortfarande är jag ju inte en elefant som jag inbillat mig. Bred javisst, men också stark.

Jag ska även försöka få tag på konsertbiljetterna vid tio, exakt då mötet börjar såklart… Men kommer jag bara in på sidan tar det inte lång tid och jag kan inte tänka mig att trycket är SÅ högt. De har extra billigt pris för de första 100, bara det säger ju en del. Jag överlever om jag inte är en av dem, det är inga direkt svettiga priser… Dyraste biljetten kostar 280 kr liksom. 🙂 Lite småirriterande bara att biljettsidan inte är uppe än.

Vågen idag var tre hekto mer än igår, vilket fortfarande hade varit ett riktigt bra resultat om det hade fått vara veckans officiella. 🙂 Det är dessutom tre förståeliga hekton eftersom vi åt lite senare + att middagen var en rejäl macka från bageriet och dessutom en semla på det. Idag hade jag accepterat ett kilo upp faktiskt.

Ingen frukost har jag med mig idag heller, jag ville inte öppna yoghurten för nästa vecka och eftersom gårdagen blev som den blev kom jag inte ihåg att köpa någon portionsvariant heller. De har visserligen god drickkvarg på Aktivitetshuset, men jag köpte en igår redan och de kostar 25 kr trots allt. Jag ska dessutom dit på lunchen oavsett hur det går med möten och träning idag, hade ingen ork att fixa bra snabblunchmacka igår (eller i morse). Jag har tog i alla fall en knäcke med ost + några extra ostskivor på det och ett äpple, det får funka som frulle idag. 🙂

Ska i alla fall bli ruggigt skönt med helg, och långhelg på det! Jag är ledig måndag eftersom vi ska ta oss hem från Köpenhamn på morgonen och det dessutom finns en viss risk för seghet. 🙂


Mötet gick oväntat bra (vi nådde konsensus!) och slutade INNAN utsatt tid. Jisses amalia!

Jag fick dessutom tag på två konsertbiljetter, early bird special och allt. 🙂

SomaMove-passet var också bra, ledaren bad oss fokusera extra på flödet idag och det var en bra hjälp. Jag kände mig starkare än på länge. Testade att göra någon ”Elefanten” (dvs man står med benen ihop på ena sidan av mattan och sträcker sig mot taket, sedan placerar man händerna vid fötterna med raka ben och stegar ut med armarna tills man inte kan gå längre, och där avslutar man med t ex en armhävning eller att gå ner på armbågarna, eller att stretcha ut i en kobra, sedan vandrar man tillbaka med så raka ben som möjligt och reser på sig igen) Idag testade jag att gå ner på armbågarna ett par gånger och det kändes bättre än på mycket, mycket länge. Jag har annars bara kunnat göra Kobran på senare tid.

Jag köpte en sallad innan passet och glömde att jag hade kort tid på mig att äta, jag blev så till mig när jag såg att de hade nytt sortiment. Så jag rusade till kontoret, redo att skyffla i mig, bara för att se att mötet var framflyttat en halvtimme. Så jag kunde sätta mig i köket i lugn och ro.

Enda smolket i glädjebägaren var salladen jag köpte, det var någon slags Caesarsallad där kycklingen inte gick att äta (mest eftersom jag är oerhört petig med min kyckling). Dessutom var det någon konstig smak på hela salladen. Inget vidare alls, den köper jag inte igen. Tur att jag ska göra nachotallrik till middag i kväll. 🙂 Visserligen också ett oprövat kort (ska göra egen salsa baserat på ett recept som jag inte testat innan), men det känns inte som att det gå att sabba så pass att det inte går att äta. Men man ska förstås aldrig säga aldrig. 🙂 Dock är det inget kött inblandat. Vi kör på bönor, jalapeños och ost.

Se där ja, även dagens sista möte slutade i förtid.

NU ÄR DET HELG!

 

Vågen ger mig fingret som vanligt

Vågen ger mig fingret som vanligt

Dagens vågresultat: 77,8. Ska man skratta eller gråta? ETT KILOS skillnad från igår, inte lätt att dra några slutsatser här. Jag kände mig inte alls svullen eller mör igår, det enda som kunde påverka var att jag inte besökt toa, men det är inte ett kilo…

Nåväl, kul att se en trevligare siffra, men lite sur är jag att den inte kunde vara den officiella, hade varit helt annat i statistiken. Även jämfört med förra torsdagen är det lite minus, fast lite blygsammare 0,2. Jaja, vikt är trots allt bara en siffra.

I morse testade jag att äta innan morgonpasset, kom på att jag har en smart liten mojäng som gör att man snabbt kan fixa ägg i mikron, lite som en miniomelett om man så vill. Jag gjorde två ägg med lite salladslök i och åt ihop med några cocktailtomater och en mugg te. Gott, men jag vet faktiskt inte om det hjälpte eller stjälpte. Jag är så van att träna på fastande mage att jag faktiskt var lite yr och illamående i början, så pass att jag trodde jag var dålig och skulle få bryta. Det gick över när vi började boxas och nu efter passet skriker kroppen efter näring som vanligt så jag tror jag fortsätter på gamla invanda spår framöver, jag ska istället se till att ha mer bastant frulle de dagar jag tränar hårt på morgonen. Det stämmer också in på vad jag uppmärksammat innan, det gör mig ingen skillnad om jag äter som en häst tidigt på morgonen eller dricker ett glas vatten, jag är lika hungrig om ett par timmar igen. Nu har jag svept en drickkvarg i väntan på att jobbet ska duka fram frukost, tänkte ta en eller två knäcke idag.

Passet var som sagt en mix av box och gummiband, mest box. Riktigt kul och svettigt och det enda negativa förutom min svajiga start var de oerhört äckliga handskarna vi har. Vi sket i mittsar och slog rätt på handskarna för att spara tid och det fd fodret inuti handskarna är alldeles söndersmulat och rullade runt inne i handsken ihop med min svett och åratals intorkad svett från diverse deltagare. Vidrigt! Det regnade skräp när jag tog av dem + att det satt kvar på handen. Doften vill jag inte ens beskriva. 🙂

Örat var bättre i går kväll och i natt, i stället rann det plötsligt snor från näsan och när jag ligger ner hamnar det i halsen istället för att rinna ut genom näsan och triggar därmed hostmuskeln, väldigt irriterande. Fattar inte varför näsan ska överproducera detta snor så fort snoken är nedkyld, är rätt säker på att det är det som påverkat örat också. Snoret i sig är klart, smaklöst och ”lättrunnet”, hade det varit någon större förkylning brukar det vara gulgrönt, segt och slemmigt och lukta hu. Allergi tror jag inte heller att det är eftersom jag sällan snorar direkt på morgonen. Det kommer bara då näsan blir kall (kyla/vind). Jag är väl en snörvelpelle helt enkelt. Lite lustigt, eftersom jag som barn alltid var täppt i näsan och nästan fick utredas för om de skulle ta bort polyperna. Det har jag inga som helt problem med längre, minns inte ens när jag var täppt en längre stund i vuxen ålder. På ett sätt har träningen en del i det här om jag ska spekulera lite, när jag började vara mer aktiv fick jag en helt annan andning och kunde använda näsan som jag aldrig kunnat innan, vilket i sig är positivt om det inte vore för snoret då. 🙂 Nu googlade jag faktiskt på det för att se om det är vanligt och naturligtvis är det så. 🙂 Skönt att veta att jag är långt ifrån ensam i alla fall.


Efter två knäcke med ost + lite grönt känner jag mig i rätt hyfsad form nu. Lite svag känning i örat, men annars bra. Smarta jag tog med både hälsprickestift + liniment som jag skulle smörja in efter passet, men de låg såklart kvar i ryggsäcken på kontoret. Tror inte jag behöver linimentet nu, låret känns ok och vaderna mjuknade upp av sig själva. Däremot ska jag smörja in de stackars hälarna alldeles snart.

Idag är det veckohandling efter jobbet och då ska jag shoppa loss på alla bra rabatter Ica gett mig. Vi fick klura ett bra tag igår för att få till en hyfsad plan.

I juni ska vi åka till Budapest och av en slump ska ett av våra favoritband genom tiderna spela där samma dag som vi kommer dit. Lite roligt att försöka reda ut när biljetterna släpps, min ungerska är inte så bra. Tur att det finns Google Translate. 🙂 Verkar som att de släpps i morgon, då blir det att jaga mitt under ett möte igen då som vanligt. Just det här bandet är annars ökända för att ställa in, sist det hände oss (vi skulle ha sett dem i Aarhus och hade hotell + biljett, men de bytte plötsligt vecka och då kunde vi inte) blev vi så förbannade att vi helt enkelt sket i dem när de några år senare kom till Malmö. Men det har vi glömt nu. 🙂 Ingen av oss har sett dem och även om det egentligen är den äldre versionen vi helst hade sett skulle det vara kul att få checka av dem en gång för alla när det är så pass nära. Mannen hade ett gäng biljetter till en inställd spelning i Sverige på 80-talet, jag tror de flesta inom sfären hade det och de har fortfarande inte glömt det. 🙂 Det tog sedan måååånga år innan de dök upp i närheten igen, den gången på en festival i Tyskland år 2000. Jag hade åkt dit om jag haft sällskap, mannen hade åkt om han inte haft sällskap (vi träffades året efter). Det var ju andra tider på 80- och 90-talet också, inte lika vanligt att åka utomlands bara för att se ett band. Världen har krympt ihop en hel del sedan jag var ung. Jag tyckte London var superexotiskt och USA kunde jag inte ens tänka mig. Fast jag besökte faktiskt USA innan London, festligt nog.

 

 

ACK! THBBFT!

ACK! THBBFT!

Favoritcitat från serien Bloom County (Bill the cat) 

Så kändes det i morse när jag steg upp. Det kändes som att kroppen inte alls ville vara med och jag surar över ett gäng nya krämpor till samlingen:

  • Mitt högeröra krånglar och det känns som att jag har något i det.
  • Mina fötter har hälsprickor som ömmar extra mycket
  • Mitt lår känns av – igen
  • Min nacke är stel – igen
  • Det är fortfarande någon form av envis förkylning i kroppen, om än mild

Örat har krånglat förut, det bästa brukar vara att låta det vara. Någon gång har jag behandlat det i tron att det var en vaxpropp och det slutade bara med att det började värka som fan. Jag tror snarare det är lätt inflammerat, eller så har jag lite vatten som fastnat (har också hänt innan). Jag har löjligt lätt för att få lock och enda gången jag uppsökt läkare (och faktiskt fått träffa en) var i ungdomen då jag hade haft rejält lock i en vecka efter en flygresa. Enda svaret var att vänta och se. Jag har tydligen väldigt trånga örongångar och det gör att jag har lätt att få lock + att jag även lätt blir yr och tappar balansen. Snurrar är inte min kopp te om man säger så. Dock brukar det inte vara långvariga problem och det är inte ett tättslutande lock den här gången heller, mer en irritation. Jag tror inte att det är vatten eftersom det rent krasst brukar skvalpa lätt. Men om det skulle vara det är det enda som hjälper att fortsätta tryckutjämna så att det torkar bort.

Hälsprickorna behöver jag däremot ta itu med direkt, jag svär lite åt att jag åter igen lyckats snappa upp kroppsåkommor från ”fel” sida av familjen, pappa har riktigt hemska problem med sprickor. Det enda som faktiskt missat mig är pappas färgblindhet och psoriasis (tack och lov). Hälsprickorna kommer av vinterkylan och att mina fötter är hopplösa i sig. Jag har faktiskt märkt av det tidigare i vinter, i synnerhet på SomaMove då det huggit till i vissa rörelser på yogamattan – men då utan att jag fattat vad det var. Jag har stått och stirrat på foten + mattan och undrat vad som stuckit till. Så här illa brukar sprickorna nämligen inte vara. Men det går i alla fall att åtgärda. Smörja, smörja, smörja och strumpor på.

Nåväl, efter att ha tjurat över allt detta var det dags att stå på vågen och det gjorde mig om möjligt ännu tjurigare. 78,8, eller + 0,4 kilo sedan förra veckan. Ingen katastrof som så, men jag är RIKTIGT LESS på att hatta hit och dit och inte se ett dyft framgång, jag försöker ändå vara rätt hård. Rebellen i mig skrek rakt ut och tyckte vi kunde skita i allt eftersom det ändå inte gör någon skillnad. Lite extra olyckligt att få ett sådant resultat just denna vecka också när jag kämpat mot starka hungerkänslor och dessutom verkligen ansträngt mig extra. Jag vet ju rent logiskt att det inte är så enkelt, motion ger mig sällan bra viktresultat i sig och jag har saker i vardagen att tweaka till gällande kosten fortfarande + att en vecka inte är tillräckligt på långa vägar. Men just idag var det barnrumpan som tog emot resultatet och tjöt som en stucken gris och det må så vara då. Ibland får man tillåta sig själv att tjura. Så länge det inte håller i för länge…

Men oavsett denna urusla start tog jag mig till gymmet så fort jag kom till jobbet även idag. Jag ställde mig resolut på CT:n igen och till en början värkte det aningen i höger lår (inte det trasiga) och jag trodde inte jag skulle kunna köra länge, men jag tog mig igenom en hel timme som tänkt och det kändes väldigt bra. 10 km till på Vasaloppet och kroppen var verkligen helt slut och riktigt sög i sig näringen från frukosten. Kort därefter vaknade även magen och jag fick göra ett välbehövligt toabesök  (som säkert sänkte viktfanskapet…) och just nu känner jag mig skönt utrensad, vilket inte varit fallet innan i veckan. 61 km kvar… Har i alla fall fått en hel del schyssta rabatter på Ica så här långt, så anmälningsavgiften har jag så att säga snart fått tillbaka (ska shoppa loss på Ica i morgon).

Nu tänker jag även återgå till dagliga vägningar ett tag, lite för att få bättre koll på vad som händer. Ska bli jädrans intressant att se morgondagens siffra t ex. Bara för det är det väl ännu högre resultat då. 🙂

Ska även försöka börja äta lite innan de lite tuffare passen så att jag inte rasar ihop efteråt. Jag har svårt att äta nära inpå all form av motionerande (även enkla promenader), men lite borde fungera. Ska även öka på ätandet efter, kroppen behöver energi och det är inte de målen som är problemet. Det kan snarare vara orsaken att så lite händer. Märk väl att jag inte varit igång på det här sättet på jädrans länge heller, så jag ska inte dra allt för stora slutsatser än. Att attackhungern dykt upp är ju egentligen ett bra tecken, det visar att jag bränner på bra och behöver ändra om.

Tjurskallen har skönt nog gått och lagt sig igen nu. 🙂  I morgon vankas något slags kombinerat box- och gummibandspass på morgonen, så då gäller det att fylla på depåerna bra.

 

Statistik för vecka 5

Statistik för vecka 5

Dagens vikt 78,8 kilo  +0,4 kilo
Snittvikt för 2017 78,5 kilo +/- 0 kilo
Snittresultat per vecka för 2017 -0,16 kilo/vecka +0,14 kilo
Måldatum baserat på snitt 2017 2018-02-21 +196 dagar
Måldatum baserat på snitt 2010-2017 2020-06-02 +92 dagar

 

Kommentar:
ACK! THBBFT!