Fredag igen! Vikten har åter ramlat en bit under 78 både idag och igår och jag hoppas att det kan hålla sig så in på nästa vecka också – även om vi nu ska ut på galej på lördag med allt vad det innebär. Men vi har planerat att äta rester på söndag när vi kommit hem och jag ska göra mitt bästa att kämpa emot skräpdemonerna i övrigt.
Jag har varit bra på att inte äta godis under en väldigt lång tid, men i helgen slank det ner en del av mannens Haribolåda och det var visserligen lyxigt syndigt och gott och hyfsat återhållsamt (om jag blundar för allt annat skräp jag också trattade i mig samma dag…), men det får verkligen enbart vara vid speciella och enstaka tillfällen. Gelegodis sätter sig direkt på höften, det är det absolut värsta jag kan stoppa i mig. Med det sagt köpte jag bisarrt nog två godispåsar igår! Maxi hade ett tillfälligt parti av engelska vingummin + lakritskonfekt och det är något av det bästa jag vet – men Bassett har ju totalförstört sina recept och jag bara måste få reda på om det finns substitut. Jag kontrollerade noggrant bäst-före-datumet och det var flera år framåt, så de får vackert ligga ett bra tag i skåpet – alternativt att mannen får groffa i mitt ställe (han är sorten som kan äta kilovis utan att det syns någonstans). Nästa ”sanktionerade” godistillfälle är om vi får ett påskägg på jobbet, vi brukar få ett litet ett och det brukar jag faktiskt tillåta mig att äta upp under påskhelgen.
Jag är annars inte den som ger mig själv förbud, det brukar inte gå så bra med rebellen i mig och jag gillar inte negativitet. Jag försöker med en lite annan approach istället där jag själv får ta ansvar för om jag tycker det är värt det. Det är svårare att säga ”Jajamensan, jag är beredd att ta ett kilo på vågen”. Då gäller det också att inte tjura om jag väl fattat beslutet och sedan ångrar det. Det går inte att backa i tid, då får jag vackert stå mitt kast – och det HATAR jag. 🙂 För mig funkar det tusen ggr bättre än att ha förbud. Förbud är till för att trotsa, om man frågar min rebell. Det är nästan så att hon går igång på det…
Jag har faktiskt några godisklubbor i skåpet som jag tar till när jag har riktigt akut godissötsug. De blev över vid Halloween, de var egentligen tänkta till besökande barn. 🙂 Jag har även två tomteklubbor i skåpet, hittade dem på hemmakväll och blev så nostalgisk. De ska jag njuta av vid lämpligt tillfälle.
Gårdagens morgonpass var ett cirkelpass som nästan tog kål på de flesta av oss, mycket för att luften var urkass i den lilla salen. Jag vete katten hur långa delmomenten var i tid, men när det kändes som att man inte skulle orka mycket mer ropade Tommy glatt att det var två minuter kvar, så det måste minst ha varit 4 minuter per station. Naturligtvis lyckades jag dessutom ha burpees/höftdips/skridskohopp med rotation som sista station och även om det inte var den allra värsta stationen var det tufft att orka hela vägen in i mål. Men en kul sak som jag insett är att mina magmuskler är tillbaka, höftdipsen gick hur bra som helst. Under vintern har det varit riktigt tufft att göra dem emellanåt. Det är inte bra att slarva med sin träning.
Däremot blev det för lite mat igår efter passet – även efter att jag lagt till både en banan och en ostknäcke till frullen. Morgonpasset hade behövt ännu mer och min lunch var alldeles för tanig. Jag köpte en Celsius efter lunch och blev lite yr i mössan av den, det är inte godkänt. Jag tog igen det senare under dagen, men jag noterar känslan, nästa gång blir det att bulka på ännu lite bättre så fort jag känner så.
Funderar lite på hur jag ska planera in nästa vecka. Hade gärna kört HIIT på tisdag, men har ett möte i vägen. Har jag riktig tur kanske det inte tar full tid, men jag betvivlar det. Sedan vi delades upp i två företag tar det 10 minuter bara att ta sig in i byggnaden och starta upp mötena med våra IT-konsulter. Lutar åt ett pass på funcgymmet istället. På onsdagen ser det bättre ut och hade jag kunnat hade jag gärna kört ett nytt pass med Jillians svettiga löpbandstortyr, men man kan inte boka 45 min på lunchen tyvärr. Men jag kan alltid boka en halvtimme och bara nöta på. Vem vet, det kanske till och med är väder att ta en premiärrunda ute? Löpning får det bli i alla fall.
21 april är det ett lopp planerat på jobbet, IKEA-varvet. Det är en en mil lång bana på terrängspåret + motionsspåret och jag är faktiskt lite nyfiken, men samtidigt skeptisk. Jag är ingen snabb löpare ens när jag är i bästa form och jag är rädd att anmäla mig och vara den enda där som inte är en superslimmad löpmaskin (IKEA har gott om dem och jag beundrar dem, men de får mig att känna mig så sabla tung och slö). Det är redan lite på gränsen ibland på våra träningspass ute i löpspåret, mycket för att alla andra som inte heller är superslimmade löpmaskiner ratar de passen, jag är en av få som är dum nog att gå dit. 🙂 Jag är även lite svettig över längden, jag har aldrig sprungit en mil. Det finns ett alternativ, man kan även ta 5 km, men då är det en snäll runda på asfalt och utan tidtagning och det låter lite… fegt? Fast det är ju bättre än att sitta inne på rumpan. 🙂 Samtidigt som jag egentligen vet att jag hatar att springa i flock och borde hålla mig mil från lopp. Men det är onekligen bra för pannbenet… Jaja, jag får vela vidare lite till. Ytterst sällan saknar jag att ha en träningskompis, men i sådana här sällsynta fall hade det varit lite bra att ha någon att luta sig mot, det måste jag medge.
Idag blir det i alla fall Soma Move! Hörde en kollega igår som testat på det i tisdags för första gången och jag log åt hans beskrivning: ”Jag trodde det var yoga, men det var någon slags kungfu-yoga och jag trodde jag skulle dö” (fritt tolkat och översatt).
Eftersom det är möte efter och det dessutom är fredag och jag tänkt sluta tidigt har jag med mig snabblunch i form av robust macka + drickyoghurt som jag ska trycka i mig vid datorn. Det är ganska roligt att se kalorihalten på en sådan lunch (min variant idag = 552 kcal). Själv vet jag efter åratal av kaloriberäkningar att det sticker iväg, men många tror nog att det är kalorisnålare än vanlig mat. Nåja, äter man ute på lunchställe kanske det stämmer, men mättnaden är en helt annan då också. Nu är min macka idag ganska rejäl, och av tacksamt rågbröd som är kalorisnålt så jag tror inte just mättnaden blir ett problem. Yoghurten hade jag egentligen klarat mig utan, men den går ut snart. Det var det där med att äta för att man kan nu igen då?:) Nåja, jag ser den även som ett bra mellanmål idag, det brukar dröja innan vi lagar middag på fredagar.
Så länge som jag tänker, planerar och förklarar för mig själv kommer det här att gå finfint, jag är faktiskt stolt över mig själv! Hoppas verkligen kunna se en ny (lägre) viktklass framöver!
