Tjockistankar

Jahapp, ett nollresultat för veckan. Det känns helt OK, kan inte gärna skryta med fantastisk återhållsamhet denna vecka heller och allt under 80 är bra.

Insåg att jag helt glömt bort att mäta mig förra veckan, så det får bli nu på fredag om jag kommer ihåg det.

Just nu är jag tillbaka i min inre harmoni, saker löser sig omkring mig om jag bara andas och tar det lugnt och jag undvek dessutom rebellen i affären (det var nära ögat dock). Jag lyckades förklara för mig själv att eftersom jag ska göra en rejäl cheesecake i morgon och helgen blir lite fetare (lasagne på fredag, pizza på lördag) så måste jag hålla igen på vardagarna. Varje dag kan inte vara fest och idag lyxade jag ändå till det med lunchsoppa ute efter ännu ett pass av Jillians löpbandsprogram. Det är fantastiskt så det tar på, trots de låga farterna. Värst är de fem minuter man kör på mycket blygsamma 5,6 km/h under andra halvan av passet. Det beror framförallt på att man ökar upp till 10 % lutning på bandet. Det känns rejält i benen! Jag har riktig träningsvärk.

Jag har hämtat ut min fotobok, men har inte öppnat paketet än, ville jobba klart först. Ska bli intressant att se! Hade hoppats att de skulle hinna blippa in ett annat paket också, men det får jag hämta i morgon. En ny dust med rebellen således, fast fördelen med i morgon är att jag ska stöka i köket och fixa både cheesecake + lasagne så jag har inte riktigt tid för att svulla.

Skorna som jag fick hem går är fina, men oväntat små. Bilden gav dem inte alls rättvisa heller, där ser de jättebreda ut i skaftet, men de sitter nästan slickat mot mitt ben (och jag är inte SÅ bred just där, även om jag förstås är bredare än många andra). Jag tycker personligen det är snyggare när de sitter tajt, så det gör mig absolut inget, faktum är att jag nästan ratade dem pg av att de såg så breda ut. Men jag har svårt att avgöra om mina fötter kommer att gilla dem eller inte efter att bara prova dem hemma. Jag lutar åt att ta en chans.

Igår skulle jag och mannen slutföra vårt senaste pussel, men till vår förvåning saknades tre bitar + att det blev en bit över som absolut inte hör till det pusslet. Snacka om antiklimax. Klockan var dessutom alldeles för mycket för mig som ska upp tidigt och det kändes lite oavslutat så att säga. Jag mailade pusselbutiken idag och de ger antingen pengarna tillbaka eller ett nytt pussel. Jag tycker det är mest rättvist för alla att vi får ett nytt pussel av samma slag, vi vill ju göra klart det trots allt. Jag är anal när det gäller sådant, här fuskas inte. Saknas det tre bitar så är inte pusslet avklarat. Snällt att de erbjuder kompensation utan knussel också, det är över ett år sedan vi köpte dem. Vi har faktiskt aldrig råkat ut för det innan och vi har lagt en hel del pussel genom åren.

Nu börjar det bli dags att inspektera boken och klura på middag. Är lite inne på kall middag idag eftersom jag åt rejält med soppa till lunch. Men jag är inte helt säker än. 🙂

En RIKTIGT SKÖN och SLAPP helg i bagaget. Faktiskt en helg där jag inte tokätit heller, det som varit extravagant är fredagsdrinkar, några salta bomber och en kexchoklad per dag till filmmyset. Just ja, vi lyxfikade ju faktiskt i fredags också syndigt nog. 🙂 Men maten har varit bra. Det känns också på kroppen, den värsta svullnaden har nu lagt sig och vågen idag är visserligen över 80 fortfarande (80,6 för att vara exakt) men över ett kilo lägre sedan förra måndagen. Och eftersom förra veckans officiella onsdagsresultat var 80,9 ser det hoppfullt ut just nu i alla fall. 🙂 I synnerhet eftersom vi även åt middag/kvällsmat sent som vanligt igår.

Dagens lunch blir en intressant Frankensteinlåda, dvs en salig blandning av vad kylen erbjöd i morse. Det blir lite ugnsbakade rotfrukter, en snabbt ihopslängd omelett på två ägg och slutligen en avokado (om den lever vill säga). 🙂 Jag fortsätter försöka äta upp det jag har hellre än att köpa nytt (för att spara pengar) och jag försöker också i den mån det går hålla mig från bröd, åtminstone inte till varje snabblunch. Bröd må vara smidigt, men jag kan inte äta det för ofta utan att klogga igen tarmarna. Jag skulle behöva baka eget bröd, det hade nog varit bättre för mig.

Jag har även satt igång med fotoboken i helgen och redan avverkat cirka 2,5 dagar (av 6,5) in i den, det känns toppen! Tänk om jag slapp lägga nästa veckas egentid på det och fick göra sådant som jag mycket hellre känner för, t ex virka och måla? LYX! 🙂 Inte alls omöjligt heller, det är fördelen med att ha bloggen klar, det går rätt snabbt numer att pilla till en bok så länge det arbetet är gjort. Jag gav upp tanken på att göra den i InDesign. Det är ett kul program att jobba i och lära sig mer om, men jag kom till insikt att jag inte har något speciellt jag vill göra med denna fotobok jämfört med de tidigare och då är det ju bara onödigt merarbete. Dessutom har jag annat jag kan göra i InDesign framöver. Har t ex en mindre resebok som jag skjutit på som passar bättre att experimentera med. Eller varför inte en bok om Sputnik? Allra första fotoboken jag gjorde handlade om vår katt Isis och den må vara lite tafflig jämfört med idag, men ändå mysig som berättelse och jag vill gärna ha något liknande för alla mina katter. Inte för att jag glömmer dem i första taget, men jag har mängder av kul bilder och kul historier att spara ner som ett minne. Nåväl, just här och nu är fokus på att göra klart boken om Barcelona. 🙂

Vi bokade in en fredag i Köpenhamn i december nu i helgen. Tanken är att besöka Tivolis julmarknad och mest ha det skönt. Ofta när vi är i Köpenhamn på konsert saknar vi att bara få njuta av att vara här och nu och vi brukar därför se till att få några sådana tillfällen också. Vi gör det istället för att handla hem dyr julmat i år. 🙂 Jag upptäckte dessutom nu då jag knappade in denna semesterdag att jag tänkt helt fel då vi ska på David Batra + julbord i Lund, det är ju också en fredag då mannen är ledig, så det är ingen stress alls som jag hela tiden trott. Jag kan alltid jobba hemma den dagen eller hoppa på tåget direkt. Lutar åt hemjobb dock, det är ju december och man vet aldrig hur tågen går då… Jag kan inte planera precis ALLT efter SomaMove-passen trots allt. Är det ett måste för mig får jag helt enkelt stanna sent på tisdagen den veckan och ta passet som är då.

Idag är det ”Athletic Bar” på lunchschemat med träningsgruppen, brukar innebära skivstång av något slag. På onsdag har jag lagt in ”Löpning” i kalendern, återstår att se om det äntligen kan bli av då. Har ju 6 km kvar att riva av på Ica Klassikern och om jag tar mig ut på den korta rundan hamnar jag på det precis (Ok, det diffar enligt GPS:en på 100-200 meter, men det springer jag in på mina andra veckopass med råge). Men jag ska inte ropa hej än. Bara för att vädret idag är perfekt kan det vara eländigt på onsdag, eller så är jag bara för slö. 🙂 Jag vet i alla fall att jag verkligen inte vill stå på ett löpband. Skulle det nu ändras får jag väl ta ett av de obokade om det finns då.

Överlag känns det alltså rätt bra på alla fronter nu, jag hoppas det håller i sig.

Dagens vikt på 80,9 var som sagt lite av en kalldusch (även om jag förstod det innan jag steg upp, kände mig gigantisk). Eftersom jag vägde 80,7 igår hade jag iskallt räknat med antingen nollresultat eller ett litet minus eftersom jag nästan alltid brukar gå gradvis neråt på vardagarna.

Jag är onekligen i en blobbperiod just nu. Magen ser riktigt svullen och tråkig ut och låren slår ihop. 🙁 Det är lätt att kasta in handduken i de här lägena. Men jag försöker trampa på och hålla huvudet över ytan.

Funderar på om en bov i dramat kan vara allt vitt bröd som jag ätit på sistone. Vi talar kritvitt bröd, utan minsta nyttighet. Det sjuka är att jag inte ens gillar det, det var av ren snålhet. Jag måste bli bättre på snabbluncher som inte är vansinniga kolhydratsbomber.

Sedan är det ju faktiskt så att om jag rannsakar mig själv så har jag ju slarvat lite både i helgen och i veckan, så helt förvånande är det ju inte… Men jag är inte van och definitivt inte bekväm med denna degmage! Att jag är 42 har säkert en del i det hela också…

Jaja, inge mening att sura över det nu. Jag har i alla fall fått till tre pass hittills i veckan, varav ett på löpbandet idag där jag knaprade in ytterligare kilometer till Lidingöloppet. Jag lyckades springa på 10,5-tempo, men fick åter igen ta en hel del avkylningspauser. Skulle ta en på slutet när det var fem minuter kvar, men just då stod två killar vid kranen och babblade loss och jag ville inte tränga mig mellan dem med min stank så jag sprang hela vägen in i mål, vilket var asjobbigt men bra för hjärnan. Jag har svårt att hålla i av mig själv, löpband är för lätta att kliva av. Egentligen hade jag planerat att springa ute idag och hade kläder med för det, men solen som retats tidigare i veckan syntes inte till och det var regn i luften så jag mjäkade ur. Men det känns som att jag kom framåt idag trots allt. Om jag bara kunde sluta få panik över värmen… Jag skulle vilja ha en ishjälm på mig.

Jag funderar lite på att testa utelöpning på fredag om vädret är roligare. Det är ju normalt min SomaMove-dag, men vi har ett möte som krockar som jag valt att prioritera. Men eftersom det är höstlov är tränaren på gruppträningen ledig, så SomaMove-ledaren hoppar in för honom i morgon på lunchpasset, så jag får min dos Soma ändå. Vi får väl se vad kroppen säger på fredag. Orkar den inte springa kan jag alltid köra lite FuncGym, det var evigheter sedan.

Passet i måndags hölls av en av tjejerna jag tränar med. Det var väl ett kul upplägg i sig med cirkelstationer, men tiden räckte inte till (tror uppvärmningen blev för lång) och vi blev utkastade ur salen innan vi hann klart sista varvet. Det kändes därför inte riktigt som att jag gav mitt bästa, jag hade nästan kunnat ta ett pass till! Lustigt nog kändes det likadant på HIIT-passet dagen efter, vilket definitivt inte brukar vara fallet. Tyvärr är det inte så att jag plötsligt blivit galet tränad heller, det är snarare lusten som tryter, vilket skrämmer mig lite. Jag brukar annars gilla den här tjejens HIIT-pass, men det var en del övningar som var alldeles för svåra för mig och min degmage + att jag emellanåt hade hemsk huvudvärk vilket också gjorde sitt (linser som bråkade, naturligtvis enda dage jag inte hade glasögonen med mig). Men jag hoppas att det bara är tillfällig höstlovshicka. Jag är just nu lite anti allt eftersom jag känner mig så plufsig och tung. Men att stanna upp hjälper ju sannerligen inte. 🙂 Jag behöver en spark därbak. Som tur är har mannen startar upp så smått igen och det kan vara just vad jag behöver.

Har de senaste dagarna läst igenom gamla dagböcker från 2001-2002. Intressant läsning i sig och jag tror att jag ska krama om min man lite extra i helgen. Han hjälpte mig verkligen ut ur en ond spiral av depression och självskadebeteende. Jag var verkligen en helt annan person 2001, en ganska odräglig sådan som dessutom mådde dåligt både fysiskt och psykiskt. Det var även då jag vägde som minst i mitt vuxna liv (gick på idiotdiet som bestod av löjligt lite mat) – vilket säger en del. Jag var verkligen inte i bra form. Nu när jag läser ser jag ju att jag hade ont i kroppen hela tiden och sov alldeles för lite och mådde skräp konstant. Dessutom festade jag kopiöst och var rätt destruktiv överlag, toppat med att jag dessutom rökte. 🙂 Henne vill jag aldrig vara igen. Usch. Jag blev faktiskt lite chockad av att läsa det. Dessa texter låg dessutom ute offentligt på den tiden och jag är förvånad över att jag outtade mig så in i bomben. Tala om att söka uppmärksamhet. Jag hade en ganska stor bekantskapskrets på den tiden också, ett konstant fikande, biobesökande och festande. Kul på ett sätt, men inget jag skulle orka med idag. Väldigt få av dem har jag kontakt med idag, några få finns på FB typ. Men det är inget jag lastar någon för, jag ser inte på vänskap på det sättet. It takes two to tango och jag är dessutom rätt hopplös att vara vän med. På den tiden bodde jag dessutom i Lund liksom mina vänner och då var det lätt att umgås spontant. Jag har aldrig riktigt gillat att planera sådant och jag är heller inte mycket för att umgås hemma, jag vill ses ute. Vilket är svårt när man bor som jag gör. 🙂 Sedan är jag inte så social av mig idag, tycker det är rätt gott att dra hemma och bara bekymra mig för mannen och katterna. Mitt 26-åriga jag hade svimmat. 🙂

Har en ny klänning idag som är så varm och gosig! Jag hoppas den håller i tvätten också, i så fall blir det en ny favvis. Fast jag var lite korkad i morse och tog ullstrumpbyxor till, vilket gör att klänningen fastnar hela tiden. Jag har varit galet frusen den här veckan, minusgraderna i måndags snodde all värme ur mig. Just nu är det dock milt och regnigt, ser inte fram emot att ta mig hem i vinterjacka + ullstrumpbyxor… Ser inte ut att lätta heller.

Bloggen blev klar i förrgår och det var en riktigt skön tyngd att lyfta av ryggen. Igår karvade jag en extra pumpa, sträcksåg fem avsnitt av den nya Star Trek-serien och avslutade med att se några tips&tricks-videos om Lightroom från Moderskeppet. Tror nog att jag så småningom hittar ett sug att kicka igång fotoboksskapandet, men jag behövde en paus. Idag blir det inte heller något fotopilleri, mannen jobbar dagtid idag så vi lär se i kapp serier tillsammans och käka middag ihop.

Igår vaknade dock ett annat sug till liv, råkade hamna på en sida där någon virkat en Oogie Boogie och den var hur fin som helst och jag skulle verkligen vilja göra den! Det är EVIGHETER sedan jag höll i en virknål. Väntar även på penslar så att jag kan börja på mina paint-by-numbers, men Adlibris är segare än kola… Sedan har jag ju diverse julbroderier som väntar på att jag ska ”ha tid” för dem. 🙂 Jag har att göra för några livstider framåt om jag bara vill. 🙂