Browsed by
Månad: februari 2018

Snöhelvete och skoproblem

Snöhelvete och skoproblem

Kommentarer 3 kommentarer

Februari gör sitt bästa att förtjäna topplaceringen för årets värsta månad. Knappt hinner man vädra lite vårluft och glädjas åt bara vägar när snöhelvetet är tillbaka. I morse var det på vissa ställen helt orörd snö på vägen, helt absurt att se. Snöröjning har de inte lagt en krona på i år hos oss. Men det gick hyfsat att plöja genom det med cykeln, det är ju blötsnö trots allt. Det är värre om det nu fryser på igen. Mannen informerade att det varit snorhalt med bilen, så det känns ju lagom kul med tanke på att vi ska bila långt i morgon under morgontimmarna. Blä.

Jag tröstade mig med ett impulsköp på Sportamore. Tänkte ge Nikes nya crossfitskor en chans. Jag köpte förra modellen, men hade stora problem med att hälen glappade och de är nu förpassade till roddmaskinsskor. Otroligt synd eftersom de är perfekta annars. Nya modellen har ett extra snörhål som ska minska den problematiken (många mer än jag upplevde detta) + att jag gick ner en halv storlek.

Inneskor är en ständig källa till problem i mitt liv. 9 av 10 par ger mig kramp under passen, i synnerhet när jag ska göra något på ett ben eller lyfta tungt. De jag har nu har fram tills i år varit ett undantag från det, men förra veckan började de ge kramp de också. De har dessutom andra irriterande egenskaper, de är t ex alldeles för klumpiga när jag ska balansera (höll på att skada mig på ett pass där skon gled åt ett håll och vristen åt ett annat, tränaren svettades lite när han såg det) och de är heller inte sköna att springa och hoppa i. De hanterar helt enkelt inte vridmoment särskilt bra alls och foten glider runt inne i skon. Det är budgetskor från Nike, så det är inte ett dugg förvånande i sig, men för mig som ändå går på 4-5 pass i veckan är det frustrerande att inte ha bra utrustning. Jag kör därför ofta barfota när jag vet att det är möjligt. Men vi springer mycket på passen och mina fötter ska nog helst inte göra det utan skor. Barfotaskor har jag ett par av och de är bra i många avseenden, men jag fick dem inte att funka på pass. Tror det är samma problem, jag behöver lite mer dämpning än så när jag springer och hoppar. Dessutom har jag för mig att de började skava. Mina fötter…

Tights kollade jag också på och beställde ett par som såg intressanta ut. Det var det enda paret som ens var på kartan hos Sportamore, får nog kika annanstans. Jag vill helst inte ha långa tights inomhus, mina vader gillar luft. Det drar ner utbudet enormt. 🙁

Äntligen ett pass SomaMove idag! Har missat två veckor på raken nu. Det var ett skönt pass, kände mig stark idag och det känns också bra att med det ha avklarat fem pass för veckan. Fast de där sabla tajtsen var ingen hit idag heller, de kasade nu också. Gah, ännu ett par för hemmamyshögen, något jag INTE behövde utöka.

Lämnade över de sista pusslen till instruktören också. 🙂 När betalningen gjorts är det sista affären för denna gång.

Nästa vecka är det sportlov här och det betyder att träningsgruppens instruktör är ledig. På måndag ersätter SomaMove-instruktören, något jag är glad för (men inte alla). På torsdag hänvisas till passen som skolungdomarna kör och det klarar jag mig utan, så det får bli en hel del eget kör nästa vecka, vill inte gå på deras HIIT på tisdag heller. Men jag siktar in mig på ett löpbandspass och något pass hemma, kanske den där jämrans cykeln? Hade varit kul att slå senaste resultatet (24:35), vilket jag bör ha kapacitet för. När jag jagade rekord för sex år sedan var min policy att snitta på 36 km/h och de farterna hade jag då verkligen inte sist, startade väldigt mjäkigt. Nu är jag inte ute efter att nå upp i den hastigheten, det är jag för stor för. 🙂 Det är tungt att rotera tunga ben, det ska inte förglömmas! Det mesta av min övervikt sitter på nedre delen av kroppen, varav en stor del på låren. Sedan är jag inte i den formen heller, har inte direkt tokcyklat på sistone. Det mannen har ”gratis” (nåja, hans grundfysik har han allt tagit fram själv) får jag kämpa hårt för.

Jag sörjer ibland att det skulle ta så här lång tid att vakna och inse vikten av motion och inte minst hur kul det är att prestera och vara i form. Men jag kan inte direkt påstå att jag fick mycket hjälp på vägen heller. Började nästan gråta när jag såg ett inslag på nyheterna med en helt underbar gympalärare som verkligen taggade sina elever på ett fantastiskt sätt – och med modern teknik.

Å andra sidan är det aldrig försent. 🙂

Roddrekord och trilskande tights

Roddrekord och trilskande tights

Kommentarer 5 kommentarer

Att det redan är torsdag igen!

Gårdagen blev en bra dag, Skanova kom kort efter jag postat inlägget och det var inga större krusiduller där. Jag skrattade lite åt hur bohemiska vi måste verka för andra, det ser ju ut som bara den på mitt ”kontor” (ja överallt för den delen…) och vårt gamla hus i sig är som det är med skeva väggar och sneda golv och katthår som virvlar runt. Dessutom finns det nog inte en hel tapet, det som inte Aqua klöst sönder rök i renoveringen. Men vi orkar inte bry oss, det är ju bara yta och att tapetsera om när vi har katt känns urkorkat. Någonstans måste man också fundera på hur mycket man ska lappa på ett gammalt hus. Vi har passerat den gränsen redan, vi kommer aldrig att se de pengar vi lagt ner. Nu har vi också fokuserat på stora och viktiga saker, som badrum, VVS, tak och fönster. Viktigare än en tapetreva i min bok. 🙂

Mannen och jag körde ett träningspass ihop efter fyra då jag slutat jobba och han satte sig på cykeln och jag på roddmaskinen. Jag började betydligt mer intensivt denna gång och körde på i ett bra tempo. Jag körde mina mentala små knep på vägen och det kändes bra, förutom att fästet släppte en gång och att min hals var som Saharaöknen efter fem minuter. Men jag har i princip helt motat bort det här med att dricka under pass (även om jag i det här fallet borde ha druckit INNAN såklart). Jag nådde hela tre distansenheter längre än sist (4,2 på 40 minuter, 3,9 sist), det är jag så nöjd med! Jag var också närmare 4,3 än 4,2. 🙂 Mannen körde i sin tur på som en dåre och satte årets rekord på cykeln, lite över 30 km på 45 minuter. Jag fattar inte hur han kan cykla så snabbt! Han har dessutom haft ett uppehåll. Men han är född cyklist också. Själv verkar jag vara född rorsman. 🙂

Nåväl, det var ett härligt intensivt pass, tror kroppen suktade efter det efter den mjäkiga HIITen i tisdags. Jag var helt slut efteråt och det var fantastiskt gott med mat sedan vill jag lova! Det är ju så det ska vara också, nästan glömt den känslan.

I morse gick jag till tåget, inte för väglagets skull, utan för att kunna transportera åtta pussel. Ett litet pass i sig. 🙂 Har sålt fyra idag och ska lämna fem i morgon, så jag tyckte det var smart att kånka så mycket det gick idag så att jag kan cykla i morgon. Idag ska vi dessutom storhandla efter jobbet så jag åker in till Hässleholm där mannen möter upp med bil som vanligt.

Jag gick sedan på morgonpasset som visade sig vara en repris av det vi körde i måndags! Jag hoppas träningsvärken inte blir lika intensiv! Men det är ett bra pass och idag kändes det bättre med höftövningarna. Jag inser att jag är rätt rörlig numer, det tackar jag Soma Move för! Hade på mig ett par nya tights som var jättesköna under just den delen av passet, men sedan skulle vi gå ner i stora salen och springa intervaller och köra fartlek och då var de rent ut sagt värdelösa! Det hjälpte naturligtvis inte heller att jag även hade silkiga underkläder, tightsen rasade bokstavligen ner för varje steg jag tog och jag fick dra upp dem konstant. OERHÖRT IRRITERANDE! Hade jag fått fokusera enbart på att springa hade det gått riktigt bra. Ok, det gick bra ändå, men jag blir så trött på att alltid ha materialproblem. Jag har t ex haft stora problem med skorna igen, något som faktiskt inte märktes av idag skönt nog. Tights ska vi inte ens tala om, varför kan ingen tillverkare göra ett par som är höga i midjan och åtsittande, men med rejält benutrymme? De tights jag har som sitter hyfsat i midjan är så sabla tajta i benmudden att de skär in i huden och lämnar hemska märken. Jag har minsann sett att ganska många andra också står och drar upp tightsen under passen, det är ju galet! Allt medan männen svassar runt i sina lösa shorts. 🙂 OK, nu har jag ett par shorts jag också som sitter som en smäck (kampsportsshorts), men de är väldigt fladdriga och passar bäst för typ boxpass och liknande. Jag vill helst ha åtsittande plagg om benen när jag springer.

Den här helgen finns det än så länge hopp om. Vi ska i och för sig ”leva på” utemat på lördag eftersom vi är på resande fot hela dagen som det verkar, men det är inget problem i sig. Det är inte mat i sig som är min fiende, det är det extra kladdet som jag får för mig är helt ok utöver. Jag är en intelligent kvinna (om jag får säga det själv) och jag borde förstå att om jag äter en stabbig och kaloririk lunch så bör jag hålla igen i övrigt… Helgkalorier räknas liksom de också, även om jag nu inte räknar dem i specifikt antal. 🙂

Men nu känner jag ändå en ändring i vinden, den kom igår då jag verkligen kände att det var nog och jag fick svart på vitt att blodtrycket är bra och att jag har jävlar anammat i mig fortfarande. Visst, lätt att säga nu. Det är upp till bevis nästa vecka då det åter är ensamma kvällar. 🙂 Jag tror på mig själv i alla fall!

 

Dags att kavla upp ärmarna

Dags att kavla upp ärmarna

Kommentarer 1 kommentar

Gårdagens HIIT var väl helt ok, men inget jag skulle gå på igen om jag hade valet. 🙂 Det var lite trist, vi körde två övningar åt gången i två rundor och aktiv vila (stå och skutta) mellan. Det var också ett kortare pass än jag är van vid så det var inte den vanliga utmattningskänslan efteråt. Men det är svårt att bara komma in och göra ett pass med ”gamlingar” också såklart. Inte lätt att veta var man ska lägga ribban, jag glömmer ibland bort hur pass duktiga mina medmotionärer är, det är sannerligen inga dussinmotionärer som går på passen. Just igår var jag dessutom glad att få extra tid att äta min lunchmacka på eftersom jag hade möte vid ett och inte ville stressa magen mer. Dessutom hade jag rejäl träningsvärk från dagen innan och var nästan på vippen att strunta helt i passet. Men som vanligt släppte en hel del av värken när jag rört på mig.

Jag tog även mod till mig och kollade upp förra veckans vikt innan passet och som väntat var det ett stort skutt uppåt. Men jag hängde inte läpp över det, jag kände mig vid riktigt gott mod. Dock fasade jag lite för hur illa det då skulle se ut idag, med tanke på den senaste veckans kaos. Men jag peppade mig själv och kände att det här får vara årets värsta notering då, så tar jag i från tårna från och med nästa vecka och börjar ta tag i det som går. Jag har varit väldigt segstartad i år och mycket beror förstås på vintern, det är ingen peppande period för mig. Men jag kan inte snyfta om det genom hela mars månad också och nu när det går att cykla igen känns livet ändå lite lättare att leva. 🙂

Jag började med att ta blodtrycket i morse, det är ett bra tag sedan och det passade extra bra nu när jag ska jobba hemma idag och inte behöver stressa. 122/78, så det är ju helt ok och på samma nivå som förra året. Det är betryggande att se. I synnerhet en vecka som denna då kroppen känns extra tung och stor. Vikt i all ära, men blodtrycket är viktigare. Jag har ju en släkt med högt blodtryck på pappas sida, även om det antagligen till stor del beror på urusla kostvanor och dåligt motionerande. Jag har ingen som helst koll på mina kusiner heller, mer än att vi alla hade liknande kroppsform som barn. Har inte sett eller träffat någon av dem på 25 år minst. Vi är inte så släktkära. 🙂

Nåväl, jag vägde mig förstås också, det är ju onsdag och efter ett tag valde jag att kolla upp vad det blev idag. Jag känner mig i en vändpunkt nu och därför kände jag mig trygg i vad det än skulle stå för siffra, och jag tog ett djupt andetag och öppnade webbsidan. Minus 0,8 kilo. Det var ju inte så trovärdigt. 🙂 Men jag tar det, vikten är ändå hög nog att sucka över. Jag får bara vara beredd på att det kan komma en orättvis backlash nästa vägning istället.

Med det avklarat är jag nu redo att börja på allvar. Nu är det slut på oeftertänksamma beslut. Nästa vecka ska jag börja med någon av de många bra övningar jag har i repertoaren och verkligen sätta igång att jobba med mig själv. Att jag väljer att börja nästa vecka beror helt på att jaga helst vill vara ensam när jag gör det. Även om mannen stöttar mig är det svårt att förklara för någon som aldrig haft den här typen av problematik, och jag vill lägga min fulla energi på mig själv. Det betyder inte att det är livets glada dagar tills dess, från och med NU gäller följande:

  • Ingen mer speedätning. Om jag så ska ge mig själv en elstöt när jag börjar äta i raketfart. 🙂 Det är inte bra för vikten, det är definitivt inte bra för matsmältningen och det ger dessutom stora magproblem.
  • Ingen mer hetsätning. Att äta är inte en hobby eller ett tidsfördriv. Hetsätning leder till ångest och skuldkänslor och startar en ondskefull spiral. Jag är värd bättre. Min kropp är värd bättre.
  • Ingen mer skit. Nu har jag gett halvdana löften efter varje helg och ändå sitter jag med handen i syltburken nästa helg och tuggar på något annat som jag ”glömt bort” att det varken är gott eller bra att äta. Det är slutfjantat nu. Jag vet vad skit är, det behövs ingen definition.

Svårare än så är det inte. Jag vill bara göra det svårare än det är så att jag kan skylla ifrån mig.

Nåväl, nog om det. Jag vet vad jag ska göra. 🙂

Väntar just nu på att någon ska dyka upp från Skanova. Jag hoppas det är närmare 8 än 12, gillar inte att vänta på folk, i synnerhet inte när de ska in i mitt hem.

 

 

Ett kort besök på den steniga botten, men uppåt igen!

Ett kort besök på den steniga botten, men uppåt igen!

Kommentarer 2 kommentarer

I torsdags slutade det med att min dust med tjurskallen gjorde att demonen tog fart på allvar igen. FAAAN, rent ut sagt, men det är mitt eget ansvar. Jag visste egentligen att det skulle gå så och jag valde ändå att motarbeta mig själv den här gången och då får det ju vara så då. Det är vatten under bron nu och jag förlåter mig själv. Det kunde naturligtvis också varit värre, jag hetsåt i alla fall på saker som redan fanns hemma, alltid något (hade alla möjligheter att gå full bonanza eftersom jag var i affären). Men det är tråkigt att behöva nollställa mätaren igen – för ingen anledning. Jag hade verkligen inget att vara så pass grinig över och det vet jag och skäms.

Nåväl, fredagen var betydligt bättre på alla plan och jag och mannen hade en heldag i Köpenhamn med besök på Glyptoteket (mumier!), skrovmål på köttrestaurang och konsertbesök utan några krusiduller. Vi valde dessutom att skippa huvudakten (det var inte därför vi kommit dit) och tog något så ovanligt som kollektivtrafiken tillbaka till centrum. Jag snubblade faktiskt på ännu en kant (det hör till Köpenhamn) på vägen till stationen, men jag var varken full eller trött och jag tog emot mig med mina armmuskler i första hand. Lite som en oväntad burpee. 🙂 Vi satte oss på puben och hade en fortsatt trevlig kväll och avslutade som vanligt med att ta med oss burgare till rummet (i vettig tid). Jag var på ett sprudlande humör hela kvällen, länge sedan jag var så glad. Det bet en hel del på mig att jag ballade ur i torsdags.

Dock betyder ju en utekväll av den kalibern att kosten blir lite skev och lördagen var därför inte jättebra den heller och de gjorde mig åter lite syrak, men jag tror det värsta har gått över nu, Mannen gav mig också en bra knäpp på näsan igår. Det är ju han som får lida när han är hemma och det är bra att han säger ifrån. Jag märker inte alltid att grinpellen tramsar sig.

Igår var det ovanligt nog höftträning på lunchen i kombination med HIIT (som i Tommys värld betyder löpintervaller). Det känns som attan idag kan jag säga! Jag känner mig som en pensionär med nyopererade höfter. 🙂 Jag har tänkt gå på HIIT-passet idag på lunchen, men är lite skeptisk med tanke på att det inte hålls av de vanliga tränarna, utan av elever på en folkhögskola. Inget ont om dem, de behöver träna på att vara ledare. Men jag hörde en del dålig kritik i omklädningsrummet igår och jag ska ju ärligt säga att jag helst hade velat ha ett vanligt pass idag, missade förra veckan och har pusslat för att få till det denna vecka. Men jag ska ge dem en chans.

I morgon ska jag jobba hemifrån, får besök från Skanova någon gång mellan 8-12.  Mannen och jag ska köra något pass ihop sedan på eftermiddagen. Vi har fortfarande inte fått upp farten på helgerna, det vill sig faktiskt inte alls. Det är så mycket annat vi vill göra och jag tror ärligt talat att vi behöver ta oss ut för att få fart och det sker ju inte än på ett tag.

Idag kunde jag äntligen cykla igen! Jag hatar verkligen att gå. I torsdags bar jag hem min nya kabinväska och trots att den bara väger 1,7 kilo var kartongen otymplig och jag hade även en påse i handen med en ost och lite annat och det var vansinnigt obekvämt att gå med detta hela vägen hem på isiga vägar. Jag kunde inte greppa om kartongen med en arm, det hade underlättat väldigt. Men nu är väskan hemma och den ser bra ut. Löjligt lätt verkligen. 🙂

På tal om isiga vägar, igår gick jag upp till stationen på morgonen, jag har sällan sett så bedrövliga vägar! Jag tror det tog mig närmare 30 min att ta mig till tåget! Åh, vad jag hatar vintern. 🙂 Jag hoppas inte det fryser på igen på ett tag nu. Jag får krupp av att inte kunna cykla och gå som jag vill.

Igår drabbades jag av ett rejält magknip också, redan innan lunch började magen mola och det blev inte bättre. Det gick att blocka hyfsat under träningspasset, men sedan brassade det igång på allvar och det slutade med att jag fick gå hem lite tidigare, det gick inte att koncentrera mig på något annat. Jag kunde knappt knäppa min jacka, min mage var så pass svullen! Jag hade ingen rolig promenad hem vill jag lova. Men efter en timme i ryggläge i sängen utan åtsittande kläder (+ lite laxerande) blev det betydligt bättre. Jag är dock fortfarande förstoppad, tror det är en hel del som vill ut med tanke på torsdagen + helgen + att jag också drack alldeles åt helsike för lite igår. Jag är tacksam att jag har få möten idag, det kan bli en ”spännande” dag. 🙂

Mer positiva saker: sålde fem pussel till igår och det visade sig att det är frun till instruktören på Soma Move, så jag ska lämna över dem till honom på fredag. 🙂 Så skönt att sälja av dem, de tog verkligen bara plats och jag inser ju att jag aldrig hade lagt dem på nytt. I synnerhet när det gäller Wasgij är ju charmen att inte veta motivet och har man väl lagt dem så vet man ju. Insåg också att jag har två oöppnade hemma som inte är julmotiv så jag behöver inte kasta mig på beställ-knappen riktigt än. Vilken koll jag har… Hade till och med lagt ett av dem i varukorgen. 🙂

Skånetrafiken chockerar mig stort i år, skickade in två ersättningskrav för förseningar igår och fick ett svar + rabattkod samma dag + ett idag! Likaså förra veckan då jag skickade in ett krav. Det brukar annars ta veckor, ibland månader, men nu jädrar går det undan och inga krusiduller heller! Innan har de gnölat om man inte blippat kortet t ex (lite svårt att göra när tåget är inställt och man tar nästa), men inget sådant nu. Och vi fick tillbaka hela 432 kr från fredagens resa,  trots att det inte var en så stor försening. Hela resan tur och retur ligger på 670 kr så det var generöst! Hade inte ens tänkt anmäla det först. 🙂

Avslutningsvis: velar om jag ska ta reda på förra veckans vikt idag eller ej. På ett sätt hade det varit rätt skönt att bara strunta i allt vad vågar heter för ett tag framöver. Samtidigt kan det vara farligt om jag börjar inbilla mig saker och tappar greppet helt och hållet. Ack dessa val. 🙂 Jag ska nog kolla. När jag är redo. 🙂

 

 

Halvt surpelle

Halvt surpelle

Kommentarer 2 kommentarer

Hmm, har en sådan där halvgrinig dag idag utan anledning. Däremot letar jag anledning hela tiden och det irriterar mig. Jag tror mycket på att saker blir vad man gör dem till och att leta irritation är förödande och inte en person jag vill vara. Så jag försöker motarbeta känslan så gott jag kan.

Körde 45 min på cykeln igår och det var verkligen inte igår! Det kändes dock bra och även om jag inte direkt satte nya rekord kunde jag maxa på oväntat bra på slutet så att siffrorna i alla fall blev hyfsade. Men det är förstås en bra bit till forna rekord. 🙂 Men det är inte helt jämförbart heller, på den tiden nötte jag ju på att nå dem och satt på cykeln flera gånger per vecka. Jag har inte riktigt det drivet just nu, men vem vet? En sak är i alla fall säker och det är att min återhämtning är fasen så mycket bättre idag.

Valde till sist att gå på testerna i morse och det var ju lite avslaget eftersom jag är på det humör jag är + att vi var väldigt få där. Mina resultat från förra året var inte kvar heller (suck), så jag har inget alls att gå på. Men jag kände mig inte direkt nöjd med något. 390/360 på greppstyrka, rätt säker på att det var bättre sist men jag fick inte alls rätt på greppet idag. 95 cm på avståndet där man håller en käpp och för den lugnt fram och tillbaka. Försökte med 90 cm ett par ggr, men vänster armbåge vek sig hela tiden på vägen tillbaka. 6.23 m på fyra grodhopp, även det kändes dåligt idag och jag är rätt säker på att det var bättre sist. Kändes inte alls som jag hade studs idag. Enbensstående med stängda ögon fick jag 45 sekunder på höger och 55 på vänster. Får lov att säga att det var en hel del mentala störningar där, jag tror jag kan nå 60 sekunder på båda om jag är på bättre humör. Sidoplankan spikade jag minuten på båda håll, men det brukar jag göra så det är inget att jubla åt. 🙂 25 squats och jag tror det var 14 burpees, osäker på tidshorisonten på dem. Löpningen testade vi inte idag av förklarliga skäl. Nåväl, det finns ju alla chanser att förbättra mig rejält till nästa gång, det är ju alltid något. 🙂

Det blev inte så mycket puls av passet heller, men det kan väl få vara denna veckan då. Känner mig faktiskt inte helt hundra heller, vilket säkert kan påverka en del. Hoppas nu att mitt papper inte får fötter igen nästa gång det är dags för test, men den här gången har jag i alla fall resultaten här. 🙂 Ska inte gnöla allt för mycket heller, minns inte ens när jag gjorde de där sabla testen, det var helt klart inte i höstas i alla fall.

Hoppla, hittade resultaten nu, det var 26/3 2015! Tjenare vad åren går! Inte konstigt det inte fanns papper… 🙂

2015-03-26 2018-02-08
Burpees 45 sekunder 13 st 14 st
Squats 30 sekunder 33 st (grunda) 25 st (djupa)
Käppföring cm – 95 cm
Sidoplanka 60 sekunder 60/60 sek 60/60 sek
Fyra grodhopp meter 7.01 m 6.23 m
Greppstyrka 339/371 360/390
Balans ett ben sekunder 35/37 sek 45/55 sek
Löpning 1 km 04:32 –
Vilopuls 56 –

Det var ju faktiskt några förbättringar trots allt! Balansen förvånar mig mest (fast ändå inte, jag har onekligen tränat det en hel del). Squatsen är inte jämförbara, idag gjorde jag dem så djupa jag kunde, 2015 maxade jag.  Greppet är ju rejält förbättrat, bevisar att jag blivit starkare. Yay! Grodhoppen gör mig lite bestört, men de kändes ju inte alls bra heller. Jag får göra om dem hemma en dag när det är varmare ute, jag tror inte jag tog i som jag skulle dag. Jag har lite svårt för tester när jag inte hinner samla mig och eftersom vi bara var fem st var det hela tiden bara att köra. 2015 var det mer som stationer där man kunde ta lite tid på sig. Men jag är bra på ursäkter också. 🙂 Undrar vad jag springer kilometern på idag? Ska det vara helt jämförbart måste det förstås vara samma sträcka här på jobbet. Det lär inte hända än på ett tag. 🙂

Kan lägga till att 2015-03-25 vägde jag 72,6 kilo. Vet inte veckans vikt och tänker definitivt inte kolla idag med tanke på surpupperiet inom mig, men förra veckan var det 81,2 kilo och det lär inte vara lägre nu. 🙂

Håhåjaja, humöret blev i alla fall lite bättre + att de ringde och bokade tid för fiberplanering nästa vecka. ÄNTLIGEN!

Verkar som att min resväska kan dyka upp idag också, varför inte lite mer kånkande på vägen hem? 🙂 Men det blir ju ett bra test på hur tung den är, även om det alltid är bökigare att bära kartonger. Väldigt nyfiken på hur den ser ut och känns. Gillar egentligen inte att köpa sådant utan att prova, men det finns inga bra väskaffärer i min närhet längre.

Frusen in i märgen

Frusen in i märgen

Kommentarer 2 kommentarer

Igår var det ingen bra dag rent fysiologiskt. Som om det inte var nog med att jag frös som bara den på morgonen pg av försenat tåg fick jag mig en mardrömsresa hem. Jag kånkade iväg med det stora pusselpaketet vid halv tre och var väldigt tacksam att mannen lämnat av dem åt mig på lunchen, det var jobbigt nog att gå med dem den lilla biten. Tjejen som skulle ha dem var försenad och kom först strax innan tre. Ingen skada skedd så sett, jag hade ändå planerat att ta tretåget hem eftersom det var bortkastat att gå tillbaka och jobba en knapp timme. Hade sett fram emot lite extra hemmatid eftersom jag ändå skulle jobba hemma idag. Men så såg jag att tretåget ställts in och ”ersatts” av buss. Jodå, det vet man ju vad det betyder. Jag ställde mig ändå en bra stund i kylan och väntade på den och skulle precis ge upp och sätta mig i värmen på fiket istället och vänta på nästa tåg när även det ställdes in. Så det var bara att vackert stå kvar och skaka. Men när jag hörde att den enda ersättningsbussen på väg just då befann sig i Vislanda (det här är nu 40 minuter efter att tåget skulle ha gått och Vislanda är inte nästgårds) insåg jag att det var totalt lönlöst att vänta längre och tog Öresundståget 15:50 till Osby och väntade där på den vanliga lokalbussen hem som går 16:50. Väl hemma i byn BETYDLIGT senare än tänkt skulle jag dessutom hämta ut ett halvotympligt paket + gå hem och vid sådana här tillfällen känns det verkligen långt att gå, trots att det från affären bara rör sig om en dryg km. När jag äntligen var hemma var klockan 17:50 och jag frös så jag skakade och var dessutom superhungrig. Jag kastade i mig mat och kröp sedan in under den varmaste filten vi hade + drack varm choklad på det. Jag kände riktigt hur kroppen mådde halvrisigt, jag fasar nu för att det här eländet ska orsaka en förkylning att bryta ut på allvar, det brukar vara så.  Dock stängde kroppen helt av igår och jag stensov ett tag på soffan, vilket kanske hjälpte. Återstår att se. Jag är jäkligt glad att jag jobbar hemma idag i alla fall, en dag till ute i kylan hade definitivt varit förödande. Men jag är fortfarande frusen och kroppen känns i obalans. Det är vid sådana här tillfällen jag verkligen saknar ett badkar.

Nåväl, det hände bra saker igår också. Åt ute på lunchen, valde soppa på aktivitetshuset eftersom jag redan då var frusen. Jag åt lite för snabbt som alltid (SKA börja jobba med det snart, jag lovar!) och skulle precis resa på mig och hämta lite mer när kroppen svarade ”Nej tack, vi går tillbaka istället”. Inte ens rebellen sade något.  Med tanke på att jag var riktigt hungrig innan och det faktum att soppan omöjligen hunnit landa är det ett riktigt framsteg. Det hjälper att intala sig själv saker, den saken är klar. 🙂 Och efter den jobbiga resan hem skulle man kunna tro att jag ballade ur inne i affären med tanke på min hunger och gnällighet, men icke. Det enda jag okynneshandlade var sockerärter och en påse inlagd hel saltgurka(!), det var exakt vad jag var sugen på. Sockerärtorna smaskade jag i mig halva påsen av så fort jag kom hem och resten gick åt efter middagen. Saltgurkan var tyvärr lite för salt, så jag blev lite besviken där. Den på burk är mycket godare, inte så skarp. Kanske de smakar bättre om jag skivar dem tunt.

Men bra val till trots är jag ganska säker på att vågen visade tråksiffror idag trots att jag inte sett dem. Tänker inte titta på dem just nu heller, behöver inte den dramatiken just nu. Nu är fokus på att må bra.

Lite kluven till om jag ska köra någon träning hemma idag. Känner mig som sagt lite seg i kropp och knopp, men på ett sätt hade det kanske varit bra att få svettas lite? Jag är faktiskt glad att det inte blev HIIT igår, det hade varit olidligt att även ha haft det i kroppen på vägen hem. Dessutom fick jag sannerligen min beskärda del av lättare motion igår. Jag satt en timme på deskbiken på morgonen och det blev en hel del kånkande +en hel del gående. Jag ska inte förringa den typen av motion, det måste inte alltid vara hög puls.

Jag är väldigt klar med vintern nu kan jag säga. 🙂 Jag kan visst se skönheten i krispiga vinterdagar och rejäl kyla, men mitt problem är att jag har väldigt svårt att andas kall luft. Det går inte att klä bort (jag har försökt), det brukar istället leda till att jag blir för varm och börjar svettas och frysa om vartannat och det är ännu värre. En annan faktor är jobbpendlandet. Det är en sak att bylta på mig en ledig dag och gå ut i vinterkylan, det bekommer mig inte så mycket, i synnerhet inte om jag är aktiv. Det som min kropp verkligen inte gillar är när jag hela tiden växlar temperatur mellan varmt och kallt (på och av tåg), det är som att mitt termostat inte hinner med alls och hamnar i otakt. För att inte tala om hur illa jag påverkas av drag så här års. Men det är väl bara att bita ihop och drömma om varmare tider. 🙂

Kyla och kontorscykling

Kyla och kontorscykling

Kommentarer 2 kommentarer

Idag visade termometern ännu hemskare siffror, jag är evinnerligt tacksam att min man är så snäll och ger mig skjuts. Fick vänta 15 minuter i ett vidöppet stationshus så jag frös in i benmärgen till sist. Extrakilona är inget att ha på den fronten heller alltså. 🙂

Just nu sitter jag på kontorets Deskbike för att få upp värmen, inte alls dumt. Tyvärr har jag lite svårt att hålla igen, så jag tenderar att bli lite väl varm. 🙂 Men idag är det knappt någon på plats ändå, så jag kan svettas på i min ensamhet.

Igår när jag kom hem var jag nästan svimfärdigt hungrig och väldigt sugen på resterna från i fredags, så det fick bli en tallrik med massor av ost, lite kallskuret, oliver och lite annat åt det hållet. Mest ost. 🙂  Förutom att jag i princip slök det så var det riktigt gott och mättande och kändes inte alls så fett som jag trott. Men visst, en sådan tallrik kan jag inte gärna äta dagligen, men i lite mindre tappning är det helt ok. Allt måste inte alltid vara pasta/ris/potatis/bröd.

Ägnade största delen av kvällen under varmaste filten framför Netflix. Har jag nämnt att jag inte gillar vintern?

Tänkte gå ut och äta på lunchen idag eftersom jag inte kan träna – logiskt, eller hur? 🙂 Nåja, eftersom så få kollegor är här och jag ärligt talat inte klarade av ett besök ner i källaren i morse (inget element i den delen) så passar det ändå ganska bra. I morgon jobbar jag hemma och på torsdag lutar det åt träning på lunchen. Det ska visserligen vara test på morgonen och på ett sätt hade det varit kul. Vi får väl se vilket jag väljer, båda känns roliga på olika sätt.

Just nu tycker jag alla är sjuka runt mig så det skulle inte alls förvåna mig om jag går och blir sjuk själv.

Kollade förra veckans vikt nu, och det var årets lägsta notering så här långt. 🙂 Inte så mycket att hurra åt som så, det är naturligtvis på tok för högt, men det visar ju att det går åt rätt håll åtminstone. Tyvärr är morgondagens vikt troligen ett steg i fel riktning, men det är ändå en bra drivkraft att ta hårdare tag i tyglarna och fortsätta med de kloka valen. Jag har mål jag vill uppnå i år och ett är riktigt ytligt, jag vill åka till södern i oktober och trivas med min kropp. Ska ju resa med lätt packning. 🙂

Idag kommer troligtvis en ny order av granola som jag ska kånka hem efter jag slutat. Jag är inte stormförtjust över vägunderlaget därhemma, men jag får ta det för vad det är och försöka hålla mig på benen. Ska bli väldigt skönt att slippa ta mig till jobbet i morgon vill jag lova.

Måndagsmanöver

Måndagsmanöver

Kommentarer 2 kommentarer

Ny vecka igen då och idag är det 10 minusgrader + vintersol även här i södern. Jag har mina senaste vinterskor på mig och så här långt känns de bra. Lite halvläskigt att ta sig till jobbet idag, eftersom jag kånkade på pussel på isarna, men det gick vägen. Mannen var snäll och gav mig skjuts till stationen, så det svåraste var egentligen att gå på och av tåget. Krösatågen hanterar inte kyla så bra och så här års kan de inte fälla ut nedersta steget, vilket gör att det blir ett rejält kliv upp och ett rejält skutt ner. Inte jätteskoj när perrongerna samtidigt är nedisade och jag vill helst hålla i mig med en arm åtminstone, även om jag är frisk och rörlig. Jag lider med de som är äldre och skröpliga, min pappa hade aldrig någonsin klarat det, knappt mamma heller.

Helgen var löjligt slö och slapp, hade planer på det ena och det andra, men det blev mest pös. Jag hade ingen ork och ingen lust. Tror faktiskt det är bra att vi ska iväg nu till helgen, annars kommer jag nog aldrig ta mig ur helgkoman. Vi satt uppe rätt sent i fredags också för den delen, mycket babbel efter veckans händelser. Mannen är ju Älmhultsbo från början. Det var en trevlig kväll/natt, men det tog orken ur oss alldeles. Dessutom åt på lördag OCH söndag jag något som verkligen ska bannlysas i mitt liv nu. För att citera Verkmästaren i magen, FY FAAN för chips!  Det är SJUKT hur jag kan proppa i mig av dem trots att de inte ens är goda och mest smakar SOCKER! Nu får det vara nog! Min verkmästare har fått mer än nog! Franska vitlöksostar går dock fint. 🙂 Åt engelsk blå Stilton med fikonchutney i fredags (vi körde lite plock som middag) och min man såg VÄLDIGT skeptisk ut. 🙂 Jag kan förstå honom, den ser ju ut som något man hittar i botten av en soptunna, men god är den. 🙂 Jag är ostgalning. Snacka om att jag fötts i fel land! Svenska ostar är som sömnpiller.

Idag står det flexboll/puls på lunch-schemat, luktar balansövningar… 🙂  I morgon hade jag egentligen velat gå på HIIT-passet, men jag har nio (!) pussel som jag ska lämna över till en trevlig köpare på eftermiddagen och efter dagens kånkande tror jag att jag får acceptera mannens förslag och låta honom ta dem hit med bil och lämna dem till mig innan han börjar jobba. Det krockar dock med passet och jag kan naturligtvis inte gärna begära att han ska åka in ännu tidigare än vad han behöver. Det är illa nog att kryssa sig till mitt kontor (det ligger inte på vägen för honom). Jag kanske tar mig hem lite tidigare istället och kör ett roddpass eller liknande. Planerar att jobba hemma på onsdag, har en helt mötesfri dag! Jag ska visserligen ha semester på fredag också, men jag slipper gärna vara ute i kylan på onsdag. Just nu är det fint, men kallt och mina lungor är inte rustade för kyla. Nämnde jag att jag är född i helt fel land? 🙂

Idag har jag sålt tre pussel till en tjej som skulle pussla med sin dotter, fick ett litet stygn av dåligt samvete eftersom jag inte är säker på att hon vet hur Wasgij funkar. Men jag hoppas hon hör av sig om det blir för svårt för dem så byter jag ut dem. 🙂 Jag vill ju inte idiotförklara någon heller, så svårt är det ju inte i mitt tycke som är van. Men jag har kollegor som nästan svimmat av när jag förklarat. 🙂 Ett av pusslen jag gav henne är tack och lov dubbelt, så det är dels motivet i sig och dels det som någon ser. Dessutom gav jag henne rabatt. 🙂

Det absurda är att när jag plockade fram pusslen igår insåg jag att jag missat att lägga ut massor av pussel, tror det var nästan 10 till eller så. Så det får nog bli en säljsväng till längre fram, har ett gäng hemma hos mamma också. Jag är en sjuk människa… Naturligtvis har jag tre nya pussel som ligger i varukorgen på Pusselbutiken också. 🙂 Men pussel är bättre än mycket annat. Bra för knoppen också!

—

Lunchpasset var kul och knepigt som vanligt när pilatesbollen är med i mixen. Fast numer skrattar jag mer än får panik. 🙂 Bra blir jag ju aldrig på den, men så länge det ger mig puls och lite utmaning så är jag nöjd.

Extra nöjd att jag sålde ytterligare pussel precis innan passet + att den damens döttrar potentiellt var sugna på fler framöver. Det är roligt med oss människor och hur olika vi är. Jag var lite putt i helgen eftersom hon prompt ville se dem innan + envisades vilja sms:a/ringa istället för maila. Men jag ringde upp henne innan lunch och hon var hur trevlig som helst och inga krusiduller alls. Hon är säkert bara inte en textperson. Jag är ju precis tvärtom, i text kan jag formulera mig som en gudinna, i tal… nja. 🙂 Så nu känns det riktigt bra, lyckades även formulera ett snyggt mail på jobbet som stoppade en begäran som vi inte ville ha in. På tal om att vara bättre i skrift då. 🙂

Nu ska jag snart tuffa hemåt och idag får jag traska hem i snön. Det gör mig inte så mycket, hade nog inte velat cykla idag ändå.  Dessutom har solen skinit hela dagen hittills. LYX! Sol gör vinterhelvetet lite mer uthärdligt.

Känslosam fredag

Känslosam fredag

Kommentarer 2 kommentarer

Fredag igen då, mer känslosam än vanligt av naturliga skäl. Jag var på första minnesstunden för Ingvar idag och det var en fin tillställning. 1700 medarbetare i en lokal och sönerna var på plats och gav alla en kram, så det tog sin lilla stund att komma ut. Nu vid ett är det ytterligare en minnesstund för ytterligare 1700 medarbetare med samma upplägg. Imponerande att se, och helt enligt Ingvars vilja.

Ännu en helg syns på horisonten nu. Den ska åter gå i lugnets tecken, med obligatoriska sovmorgnar. Den inplanerade maten är på temat ”stå så lite som möjligt i köket och skapa så lite disk som det går”. 🙂 Vi vill slippa allt vad hushållssysslor heter denna helg. Jag har haft mina dagar nu där jag varit duktig och nu kan det få vara läge att göra roliga saker. Exakt vad låter jag vara osagt än så länge, men jag suktar lite efter LEGO-bygge t ex.

På tal om LEGO så kom senaste köpet igår, en maffig rymdraket från NASA. Budet hade faktiskt bara lämnat den på trappan, lite märkligt. Visserligen ska det mycket till att någon går in på vår gård och ser det, men ändå… LEGO är verkligen inte gratis och det är en stor kartong.

Rejäl träningsvärk idag! Det tog verkligen på bra igår (här är det dock min träningskompis som får jobba):

 

Skrattade gott åt Zalando i veckan, hämtade ut ett paket (försök tre på vinterskor) i onsdags och hemma i brevlådan låg ett brev från dem ”Det var länge sedan du handlade av oss, här är 15 %”. Jomenvisst. 🙂 Skorna var oväntat sköna och har rejäl sula, så de behåller jag. De kostar dessutom bara 475:-, ibland händer det faktiskt. 🙂

Beställde också en ny resväska häromkvällen, en kabinväska från Samsonite. I år ska vi testa att resa lätt på våra resor, vi har tröttnat på sega bagageband och att kånka på väskor. Skrattade även gott åt Samsonite som hävdar att den väskan jag valt räcker för två dagar. Jag ska överbevisa dem. 🙂 Jag har en axelväska från dem som jag köpte för många år sedan inför en affärsresa som varade i fem dagar. Kunde jag resa med den i tjänsten så är allt möjligt.  Visserligen fick en kollega kånka på min kurslitteratur den gången, men allt annat hade jag i min lilla väska. 🙂 Jag vete katten varför jag köpte en så liten väska, jag var antagligen osäker på reglerna. Den är verkligen löjligt liten, inte minst sett till det man ser folk släpa in i flygplanen.

Har annons i vårt lokala företagsblad idag på pussel, har fått ett napp hittills på tre pussel (plus att jag sålt sju i förväg till nära kollegor). Lite konstigt att se min annons i ett blad som förstås handlar mycket om Ingvar, men det är ju så livet är.

Ingvar var en cool man, den saken är klar. Det är mäktigt att se bilder från ett helt liv sådär, även om det inte är någon man känner som så. Bildspel är verkligen en klok idé på minnesstunder. Det är tur jag inte har barn, de skulle ha ett helvete att hitta sådant. 🙂

Skämt åsido, det är nog väldigt få företagsledare som haft en sådan oerhörd påverkan som Ingvar. Det var en unik person i alla aspekter. Så jag avrundar dagens blogg med ett av hans kloka visdomsord:

Underbara framtid, det mesta är ännu ogjort!

Det tar sig

Det tar sig

Kommentarer 1 kommentar

I morse var det fartlek + gummibandsövningar på morgonpasset, det tog på bra vill jag lova. Men jag känner mig verkligen i fortsatt bra form, det känns som att jag passerat någon slags gräns. Vågar knappt skriva det, det är att be om motgångar, men det har verkligen känts så hittills i år. Cykelturen hem går enklare än någonsin t ex. Först trodde jag det bara var medvind, men det har hållit i sig.

Längtar verkligen efter helg nu, är rätt mosig efter en intensiv vecka på jobbet. Idag ska jag gå tidigare eftersom jag ska storhandla i Hässleholm med mannen och i morgon ska jag gå ännu lite tidigare och passa på att åka hem med mannen. Skippar lunchen istället, det är ändå ingen Soma Move i morgon och jag kan äta hemma sedan. Dessutom ska jag på en engelskspråkiga minnesstunden för Ingvar vid 10 och det skulle bjudas på något litet där som jag förstod det. Jag hör inte till de IKEA-anställda som träffade honom i parti och minut (även om jag som alla andra fått kram på julsamlingen), men jag vill ändå visa min respekt. Folk får väl tycka vad de vill om honom och företaget, men jag är själv stolt anställd. IKEA gör mycket goda saker utan tvång, även om media gärna vill snöa in på de dåliga. Jag blir uppriktigt sagt förbannad på detta återupptagna fokus på Ingvars korta samröre med nazismen, han bad för f-n om ursäkt redan då det uppdagades och har aldrig mörkat det! Såg en kulturkofta på TV för ett bra tag sedan som ylade om att IKEA Museet bara fokuserade på det glättiga och att det t ex inte var något om nazismen där. Jag ville nästan slå in rutan. Faktum är att om man faktiskt besöker museet och inte bara sitter och proffstycker i TV så kan man hitta en hel del artefakter om just detta. Brev, bilder etc från Ingvars egen ficka. Men det är så livet är, vissa människor får aldrig vara ifred – inte ens efter livet – medan andra slipper undan med vad som helst utan att någonsin be om ursäkt eller göra något för andra.

Jaja, ingen mening att hetsa upp sig åt saker som inte går att ändra på. 🙂 Jag är annars ganska tillfreds just nu. Tycker det mesta flyter på fint. Valde att ta med lunchlåda från frysen idag, hämtsoppan som jag åt igår är faktiskt fortfarande utemat och jag tar dessutom hellre en skön utelunch i lugn och ro nästa vecka i så fall. Det blir ingen hämtmat i kväll heller, jag ställde mig igår efter maten och gjorde en pannkaksrulle med vegetarisk fyllning som vi ska äta idag efter handlingen + ha som lunch på lördag. PRÄÄÄÄÄKTIG! 🙂 Fast det höll på att gå åt skogen, fyllningen var lite väl blöt och pannkakan lite för porös + att den var så himla varm att rullandet inte blev alls som jag ville. Jag fick dela den i två delar för att kunna lyfta över den till plåten igen och det är mer av en vikning än en rulle. 🙂 Men smaken är ju den samma, det är bara det estetiska som inte är helt hundra.