Japp, så känns det. ÄNTLIGEN är jag i gång med ett fräschare tänk och jag började logga mina intag i måndags i Lifesum.
Förra veckan var jag i Helsingfors med man + mor måndag-fredag och även om det var en bra resa och jag inte har minsta ånger över mina intag så fattar jag ju att det knappast gynnat min vikt. 🙂 Visserligen gick vi en del, men inte så mycket som vi brukar. Vi gjorde en fet blunder och lämnade alla varma kläder hemma eftersom det var stekhett här när vi reste (så även i Helsingfors). Men lagom till vi kom fram droppade temperaturen ganska rejält och eftersom det är en kuststad så blåser det dessutom en hel del och jag frös i princip hela tiden och fick nog en lättare förkylning som jag känner av idag. Så det var faktiskt mer än en gång som lusten att traska vidare inte fanns där och vi istället gick in i värmen. Men det var som sagt en trevlig och vilsam resa. Havsluft och kyla sover man förbaskat gott på, länge sedan jag var så pigg. I lördags var jag vaken även under den sista filmen vi såg, något som mannen påpekade förvånat.
Innan vi åkte åt vi en hel del skabbig utemat också, det var naturligtvis inte alls bra, men vi orkade inte så mycket annat. En bra sak med det är dock att suget efter utemat av den kalibern är lika med noll nu. På lördagen åt vi t ex hämtmat från McD och det var så vidrigt att vi lämnade en hel del.
Nu i söndags blev jag så stressad när jag kollade min jobbmail och insåg att jag denna vecka hade två lunchinbjudningar + ett lunchmöte på det som skulle innebära att jag missade samtliga lunchpass. Dessutom var jag ju i startblocken för mitt krafttag gällande kosten och då vill jag absolut inte planera att äta ute. Men jag är faktiskt en stor flicka och beslöt mig för att avböja båda luncherna och att planera in egen träning måndagen då lunchmötet var.
När jag kom i måndags morse insåg jag att mitt kort slutat funka på gymmet, men som tur var höll de på att städa så att jag kunde gå in ändå och ta en av de obokningsbara löpbanden. Annars hade jag blivit rasande. 🙂 När jag är i startblocken på något jag vill göra krafttag med måste jag få rusa iväg, annars sprängs jag. De var dock ett jäkligt jobbigt pass. Jag var varm från natten och med en veckas uppehåll i benen på det tog det emot rätt snabbt. Jag svettades dessutom som om jag stått i en öken och tränat, jag fick faktiskt hoppa av snabbt i ett av de lugna partierna och hämta en pappershandduk för att torka bort det värsta. Men det var ändå en skön start på vad jag hoppas är en ny fas. Jag skrattade lite åt hur hemsk jag såg ut efteråt, hade stora LP-skivor under armarna till och med! Jag var högröd hela förmiddagen och ansiktet kändes som om jag hade kunnat steka ägg på det. Tyvärr insåg jag att mina Resorb tagit slut på kontoret och det var inte så lyckat. Huvudvärken kom som ett brev på posten kan man säga. Jag drack litervis med vatten, men det hjälpte inte. Tyvärr hade jag även glömt ta med mig en energidryck, det kan annars lindra rätt bra.
Jag var innan lite sur över att jag missade lunchpasset med träningsgruppen pg av mötet, men kort innan kom ett mail att passet ställts in, tränaren var strandad i Växjö. Det kändes ju väldigt bra för min del 🙂
På lunchen sedan hade vi mötet, så strax innan åt jag två rågformar med skinka och sallad som lunch. Det låter kanske lite konstigt, men jag tycker allt det är lite roligt att planera in smarta, lätta luncher igen. Jag inser ju att jag har varit alldeles för slapphänt rätt länge nu. Lite för mycket uteluncher t ex. Det knäppa är ju att jag planerar mina intag i stort sett alla dagar så jag kan inte gärna skylla på det. Men jag har spårat ur helt gällande portionsstorlekar etc. Inte direkt ovanligt. Mina infrysta lådor tror jag visserligen är ganska vettiga, har ändå vanan inne där. Men det är ju inte så ofta jag äter dem på jobbet numer eftersom jag tränar så mycket och vill ha snabba saker som går att äta vid datorn. Min utmaning nu är alltså att hitta bra snabbalternativ och ärligt talat är det inte direkt svårt. Idag har jag t ex en sektionslåda med mig som ser riktigt inbjudande ut. Den största delen (halva delen av lådan) består av grönsallad, gurka, paprika och rödlök, sedan har jag en del med fetaost och skivade cocktailtomater och en del skinka med stora skivade oliver. 311 kalorier allt som allt. Det kan man inte tro. Om jag jämför med min macklunch igår är det i stort sett samma och dagens lunch känns mycket större och kommer ta betydligt längre tid att äta.
Igår kom en långtidssjukskriven kollega på besök och vi hade planerat in en gemensam lunch med henne, vilket jag alltså skippade till förmån för HIIT-passet. Hade lite dåligt samvete först, men dels pratade vi massor när hon kom (något man inte gör på en lunch med många andra, sist satt vi inte ens vid samma bord) och dels dök min chef också upp på HIIT-passet. 🙂 Passet gick rätt ok, det var stationer med Tabata utomhus. Lite tung var jag på löpningsstationen, men det gick ändå hyfsat. Jag har dock fet träningsvärk idag. 🙂 Mina lår känns som om det sitter en kökskniv i dem.
Idag har jag träningsfritt, hade tänkt gå all-in först men den här förkylningen som gnager i mig ville annat. Jag sparar på energin till i morgon då det är avslutningspass för terminen i träningsgruppen. Sedan är det SomaMove på fredag, något jag prioriterat över gemensam lunch med teamet (en slutar, en har precis börjat). Lite egoistiskt kanske, men de vet förhoppningsvis hur jag är och jag vill framförallt inte äta ute. Både min plånbok och min kropp lär tacka mig. Dessutom behöver jag min SomaMove-tid ärligt talat, det är passet som kroppen verkligen mår bra av.
Kostmässigt tickar det på än så länge åtminstone. I måndags var jag visserligen attackhungrig när jag kom hem, men det är inte så konstigt. Dels var huvudet i chock över den nya regimen, dels tog morgonpasset på så pass att jag hade behövt lite mer mat på jobbet. Men jag tycker det är rätt skönt att öppna hårt, det är lättare att lägga till lite än att dra bort. Plus att jag mentalt behöver känna rejäl hunger så att jag kan skilja på sug och hunger igen. Inget här är nytt för mig, och just nu känns det rätt skönt att ha det med mig. Visst kan man tycka at det är ledsamt att jag aldrig ”lär” mig, men så enkelt är det ju inte och det var jag helt medveten om även då jag vägde runt 70. Troligen behöver jag alltid köra planerade mål för att hålla min vikt och det har jag inte så svårt emot som man kan tro. Det enda som är lite trist är att det är så sabla segt att registrera när man inte har de exakta måtten, men jag försöker vänja mig vid att uppskattningar är bra nog. Jag kan vara rent ut sagt anal när det gäller mått, oavsett om det gäller att väga mat eller att justera foton i en fotobok. Det blir väldigt tröttande i längden och jag måste hitta ett annat sätt som jag orkar hålla igång. Det finns ju delar från mitt tidigare tänk under VV-tiden som har hängt kvar, t ex att jag planerar i stort sett alla dagar. Det kan jag bygga en riktigt bra grund på.
Avslutningsvis vad det vägdag idag och ett hekto lättare än sist – MEN då har jag alltså haft en hel veckas galet ätande emellan där jag med all säkerhet hade ett fett plus förra veckan. Så jag är supernöjd! Lite synd att jag inte vägde mig i helgen, det var nog inte nådigt. 🙂