Igår hade jag en riktig skräpdag på väldigt många sätt och vis. Det började med en stressig morgon där jag var varm, svullen och alla kläder satt som skruvstäd, inklusive det jag valde att ha på mig och det var knappt jag kunde cykla till bussen + att jag senare insåg att det inte ens såg så bra ut som jag trott – jag såg bara stor ut.

På bussresan skulle jag premiärlyssna på ett av mina favoritbands senaste skiva som kom i lådan i förrgår och medan jag lyssnade surfade jag på FB och såg direkt nyheten om Manchester och att sångaren uttryckt sig korkat på Twitter, vilket förstörde den upplevelsen en hel del. Sedan var jag bara SÅ irriterad hela dagen och SÅ less på jobbet och folk omkring mig att det bara gungade på och jag var en riktig tjurpelle.

Jag blev inte direkt muntrare på vägen hem då jag fick en mötesinbjudan till nästa fredag då jag sedan länge planerat jobba halvdag hemma och INTE ha möten. Jag tackade nej och fick då en ny inbjudan till i eftermiddag istället, vilket gjorde mig än mer förbannad eftersom jag verkligen, verkligen, verkligen vill ta trebussen idag. Mötet i sig är dessutom inte viktigt just nu, det är en testkörning av en visning vi ska ha i slutet av juni. Jag muttrade och lade det åt sidan för stunden och svor istället åt att mitt väntade paket inte behagade aviseras i tid. Jag cyklade trots det till affären och såg en gigantisk vagn med paket och antog att det låg bland dem, så jag väntade en stund, men ingen dök upp, barn skrek runt mig och jag störde mig nu på ALLT och ALLA, så jag gjorde det enda kloka och cyklade hem och försökte vara trevlig mot mannen och katterna åtminstone.

Efter maten tog jag ett djupt andetag och kollade upp min jobbkalender på datorn och föreslog ett nytt datum för mötet närmare slutet av juni och efter det kunde jag plötsligt andas igen. Jag cyklade upp igen till affären utan knot och hämtade mina paket och handlade kattmat och efter det pysslade jag med min mammas födelsedagspresent resten av kvällen – i harmoni.

Idag är jobbet betydligt roligare igen, lustigt hur det kan variera så. Men jag märker att mitt huvudproblem nu är att jag behöver ha ett längre break från jobbet, där jag gör det JAG vill. Visserligen kommer nu fyra ljuvliga icke-arbetsdagar, fast majoriteten av dem ska vi tillbringa hos mina föräldrar. Det är naturligtvis trevligt som attan, men det som verkligen får mig att andas lugnt är att det nu bara är 11 dagar tills jag har en HEL semestervecka med sambon. OK, de senaste åren har första veckan i juni när vi varit på resande fot varit riktigt jobbiga, med mycket elände omkring oss (svärmors stroke som fick hennes vidriga cancer att eskalera + Sputniks avlivning förra året). Dessutom har det varit mängder av eländen på hemmafronten när vi varit på resa överlag. Men man kan ju heller inte förvänta sig det värsta varje år. Beredd – ja, må dåligt av det – nej.

Lustigt nog var HIIT-passet igår dagens glädjepunkt. Ändå var det tjejen som jag brukar ”gilla minst” så att säga (inte henne personligen, utan hennes pass). Men igår hade hon ett kul pass och jag kände mig urstark. Likaså i måndags med träningsgruppen. Vi sprang intervaller på slutet och det kändes kanon. Även om jag inte får fart på vikten och känner mig plufsig och stor så är jag i alla fall i fysiskt bra form på det sättet! Dessutom har jag insett att mina senaste skor funkar BETYDLIGT bättre om jag kör utan strumpor, det var skönt att komma på. Hade varit riktigt surt att ha köpt två par som inte fungerar. Det första paret verkar dessutom funka hemma på cykeln och rodden.

Hade först tänkt ta en joggingtur idag, men efter gårdagen har jag insett att jag nog mår bättre av att varva ner lite och låta det få bli några riktiga slappdagar framöver. Jag ska gå någonstans och inta en lunch idag och bara vara, sedan ska jag ta trebussen hem och softa med mannen. Jag har ägnat kvällarna åt mammas present och han har blivit lite undanskuffad, det är hans tur nu.

Mammas present är jag nöjd med, även om jag inte fattar varför jag inte kan starta tidigare med sådant. Nu har jag till exempel fått panikfixa en skiva med olika låtar från min uppväxt som har med henne att göra – det är samma visa varje gång. Jag tycker det är jättekul att dona med sådant och kan ägna dagar åt det, men den tiden har jag inte nu längre så det fick bli som det blev. Men annars är jag nöjd, jag har en pastellfärgad strandbag från IKEA som jag fyllt med olika små paket med allt från en simpel kylskåpsmagnet till presentkort på spa. Mycket muminprylar också. 🙂 Jag tror hon kommer att gilla det. Jag hoppas hon får buketten jag beställt åt henne idag också, gick inte att få leverans i morgon tyvärr och att frakta en i bilen kändes ännu mer osäkert (eftersom jag hade behövt köpa den idag oavsett vilket). Jag har i alla fall lagt ner en hel del energi på mammas dag, jag tror inte det går att missa. Jag vill passa på att visa min uppskattning medan det finns tid kvar, jag har blivit väldigt nojig över sådant på senare år, mycket pg av svärmor och andra bekantas plötsliga sjukdomar och i vissa fall bortgång. Sedan är man aldrig beredd för det, så mycket vet jag. Elände kan drabba vem som helst, när som helst.

Men det ska jag inte tänka på idag, nu ser jag fram emot ett trevligt födelsedagsfirande i morgon.

Avslutar med att bjuda på en stretchbild från i måndags efter passet. Varför göra som alla andra? 🙂 Jag föredrar att stretcha låret på det sättet, tycker det tar mycket mer.