Rebellen – Teresa 2-0, men det är inte över än…
Jahapp, mindre än två veckor till jul bara sådär. Det är tur jag inte är den som har gigantiska julplaner. Det jobbigaste på agendan är att jag hade velat göra ett pepparkakshus och eventuellt bygga jul-legotåget som jag skaffade redan förra året, men inget av det är ju direkt ett måste.
Värre är att få fason på maten just nu, rebellen har gett mig en sådan käftsmäll att jag knappt vet vad jag heter och någonstans känner jag att jag inte hinner med att samla mig och få fotfäste innan hon hugger igen, och det hjälper ju inte heller att det är december, frossandets månad. Det är en dålig ursäkt – och en farlig sådan, för det är i de här lägena kilona kommer ruskigt snabbt och de sitter dessutom som berget.
Jag satt i lördags och surfade runt efter inspiration i form av böcker och hittade en hel del som jag fann intressant, bland annat inom mindful eating, men så tittade jag i min bokhylla och hittade titlar i ämnet som jag inte ens öppnat än, så det kändes ju lite tramsigt, milt sagt. Fast idag kände jag ändå att jag kunde unna mig ett par böcker, hellre att pengarna går till det än till tomma kalorier trots allt. Jag valde de titlar som handlar om min ätstörning, tror jag behöver börja där för att komma någonvart framöver. Det har jag heller inte i hyllan sedan innan, ville aldrig erkänna det tidigare.
Viktmål 2017 är inte aktuella längre, jag kommer inte ens fixa att hålla mig strax under 80-strecket och det vet jag allt för väl. De senaste veckorna har jag inte ens känt en sniff av sjuttiotalet, oavsett när jag vägt mig och jag är inte alls förvånad eftersom jag varit här förut och vet att det nu är en tidsfråga innan det blir riktigt, riktigt illa. Men jag hänger inte läpp trots allt, jag har några vapen i arsenalen som jag inte haft tidigare gånger och det är en stark självkänsla, en stark självinsikt + en stark kropp.
Det är kul att surfa runt efter böcker i området, det finns verkligen alla sorter. Jag har alltid sett den typen av böcker mer som inspiration än rättesnören och det finns ofta ett par korn av insikt att suga i sig i de flesta titlar. Men jag tror fullt och fast på att alla måste forma sin egen strategi, det kan ingen bok hjälpa till med. Hittade en bok som först verkade riktigt intressant och jag upptäckte att läkaren som skrivit den själv gått ner i vikt och faktiskt erbjuder alla att ladda hem den gratis + en mängd verktyg till det. Väldigt amerikanskt dock och efter att ha skummat lite i materialet (kan hittas här) känner jag att det nog inte riktigt är för mig, även om jag ser delar i det som är bra. Han är väldigt aggressiv mot sin rebell, eller gris som han kallar det, och just det tror jag att jag kan suga i mig lite av. Men hans metod verkar gå ut på att förbjuda för livet och jag varken tror eller vill prova på det. Det fungerade säkert för honom i hans situation, men han är en man och med risk för att vara könsdiskriminerande har de mer sällan en ätstörning latent på samma sätt som vi kvinnor. Ätstörningar komplicerar bilden, då kan man inte bara skälla och gorma och förbjuda. Men jag kan absolut lära mig att vara mer elak mot min rebell och jag gillar hans känga mot livsmedelsjättarna och hur de försöker blåsa oss.
Någonstans känner jag ändå att jag är på det, om jag bara sätter mig ner på allvar och börjar ta tag i problematiken på riktigt. Än så länge är det mycket ursäkter och ”vi tar det sen, nästa vecka, efter jul, nästa år”. Jag är inte omöjlig, nystart efter storhelgerna är troligen en bra tid att samla sig, så länge som det inte blir för mycket tilltro till att det är ett nytt år, det går inte per automatik. Jag måste börja jobba för det. Jag påminner mig själv om att den enda gång jag lyckats i större utsträckning med stora livstilsförändringar var då jag slutade röka knall och fall på en onsdag (eller motsvarande dag) och då jag kickstartade VV ett par dagar innan det var riktig startmåndag eftersom jag inte ville vänta. Med det i åtanke överväger jag att låta mellandagarna få vara min uppvärmning, jag ska ändå jobba och nyårsfirandet är inget jag brukar göra så stor affär av.
En sak som jag inte ska låta vänta på är att ge rebellen en smäll, jag ska göra ett försök redan idag. Jag jobbar hemma idag och har telefonmöte över lunchen, sedan hade jag tänkt ta mig till Ica och hämta ett paket + posta julkort och då vore det väl FAN om jag inte kan hålla henne väck från både hyllgångar och tankegångar. Hon har haft sitt roliga nu, det får räcka med den skiten!
Jaja, nog om det nu för ett tag. Det finns bra saker att fokusera på också. Igår hoppade Soma Move-instruktören in med ett lunchpass och det kändes riktigt bra att få låta kroppen sträcka ut och pressa sig och jag hoppas verkligen att han kör något extrapass på dagtid under helgveckorna, min kropp skulle uppskatta det. Jag missar tyvärr passet nu på fredag igen eftersom vi ska ha en mysig juldag i Köpenhamn och jag har tagit ledigt. På torsdag kör träningsgruppen ett extrapass, trots att det var terminsslut förra veckan och jag ska hitta på något på egen hand i morgon är tanken. Troligen funcgymmet. Idag jobbar jag hemma och missar således HIIT, men det hade jag gjort ändå eftersom jag har lunchtelefonmöte.
Förra veckan fastnade jag på två bilder i brevet, den ena ser bra ut och den andra… nja. 🙂 (Jag är sjukt trött där minns jag, står och flåsar, därav den hemska magen). Men det är bra inspiration. Veckan innan dess har jag en riktigt härlig bild där jag står i mitten och har alla träningskompisar omkring mig, den bilden ska jag spara lite extra på. Lägger dock inte ut den eftersom det är så många andra med på den. Men den bilden ger mig värme på ett sätt som jag sällan känt. Jag var ju så länge ”hon som inte rör på sig” och oavsett vad rebellen försöker med kan hon inte komma åt den biten längre – och det vet hon.
