För många är detta en otursdag, men jag brukar oftast ha rätt bra dagar. Så även idag. Jag är på ett sprudlande humör och jag är nästan lite nervös över att något ska hända då det inte direkt hör till vanligheterna att ha så här bra dagar.

Idag bröt jag min fasta vid lunch eftersom mannen erbjöd sig att steka burgare åt oss. Känns kanon! Jag vill hitta en variant som fungerar både i min vardag och helg och jag tror jag är en bit på vägen nu. Lite väl tidigt än kanske att ropa hej, men det känns i alla fall bra.

Det som får mig att tappa fotfästet när det gäller kost (när jag mår bra i övrigt) är när det blir för mycket krångel. Jag har inte längre energin att stå och laga 40 lunchlådor med exakta mått eller att komma ihåg att väga och mäta allt. Framförallt har jag ingen lust att laga mat på molekylärnivå. Dessutom vill jag kunna ha dagar då jag äter gott och njuter av livet. Med det sagt så vill jag poängtera att det är milsvid skillnad på att tröstäta och att njuta av livet. Jag kan inte påstå att jag njutit särskilt mycket i år.

Sedan är vi alla olika och jag är en sådan person som rent krasst kan glömma att äta. Jag vet att det låter som rent trams, med tanke på min fetma, men låt mig förklara lite tydligare.

En sak som inte är bra för mig är att fokusera FÖR MYCKET på mat. Det här med att äta tre gånger om dagen + tre mellanmål på det fungerar verkligen inte alls för mig. Jag blir bara stressad och frustrerad och många är de planerade mellanmål som hamnat i soporna för att jag glömt bort dem. När jag är igång med saker och mår bra så är inte mat mitt primära fokus – och det ska jag baske mig inte jobba bort! Jag fungerar väldigt bra på tom tank, jag blir skärpt och koncentrerad.

De gånger jag verkligen försökt att äta ofta och lite så blir det bara misär av det.

1. Jag tvingas äta när jag inte är hungrig
2. Jag får inga positiva fördelar.
3. Jag gråter över små portioner. 🙂